Vi är här igen, lite emo förgyller dagen!

Nummer fünf: Tysk disciplin
Fördomarna säger att den tyska disciplinen är ganska...bra. Tyvärr gäller inte detta i föreläsningssalarna, där jag under mina två första veckor upplevt en relativt LiU enormt hög ljudnivå. Nog för att det är 90-minutersföreläsningar utan rast, men det legitimerar knappast att folk pratar med varandra eller i mobiltelefon i normal samtalston under i princip hela föreläsningen. Första gången tänkte jag be de framför mig att vara tysta, men sedan insåg jag att 90% av folket pratade lika mycket. Åh, du fina, tyskta och lugna C1, jag saknar dig.

Nummero four: Tunnelbanebelysning
Vit, hemsk sjukhusbelysning som framhäver minska skavank på kroppen lyser upp u-bahn och s-bahn. Förvisso värre i Berlin än här i München, men det är dugligt illa här ändå. Perfekt partyhöjare att spegla sig själv i fönstret på väg till fest eller klubb och bara känna sig väldigt, väldigt...ful.

Number tre: Tunnelbanevett
Än mer tunnelbana, men det är en god källa till hat och är dit jag söker mig just nu om jag vill känna vrede. Alltså, det finns två typer av personer på tunnelbanan som framkallar min mörka sida.
- Alla går av tunnelbanan i samlad klump, förutom typ 1. Typ 1 tycker det är lite roligt att låta de som ska stiga på tro att alla har gått av, och går därför av två sekunder efter den näst sista. Under dessa två sekunder har de påstigande börjat gå på, och typ 1 ger då upphov till onödig och obehaglig trängsel.
- Typ 2 är den osolidariska, egoistiska och genuint onda personen som står mitt framför dörren, men som när han/hon ska gå av enbart öppnar ena halvan av dörren, smiter ut och lämnar frustrerade medresenärer med en tidsfördröjning på en sekund bakom sig.

Number zwei: Bengtzing + (C)
Linda B i melodifestivalen 2011. Jag borde jubla, tänka klädbyten, att jag ljuger så bra och på min signerade skjorta där det står "Puss Marcus, från Linda Bengtzing". Men det gör jag inte. Det enda jag ser framför mig är hur Linda sitter bredvid Maud på valturnén 2010, och hur hon i en intervju säger "Jag är hur blå som helst". Varför gör du så mot mig, Linda? Kan jag fortsätta älska dig? Skulle jag fortsätta avguda Gustav Svensson om han slutade äta muminkex och titta på Scooby Doo och kunde Homer Simpson ha en lika stor plats i mitt hjärta om han skulle börja tänka rationellt? Fan för att blanda politik och underhållning, dina texter levererar inte politiska budskap, Linda (även om "har min tidning ifred" kan tyckas vara lite osolidariskt). Sen att jag inte har några problem med att Schyffert kom ut som sosse för fyra är sedan är en helt annan sak. Han kom ju ut som något snällt och fint.

Und platz eeeins....: Dissad på facebookchatt
En vän är online. Jag klickar, börjar skriva "He" men avbryts då jag ser att vännen plötsligt är offline. Proceduren upprepas 20 sekunder senare då jag ser att samma person återigen är online. Så där kan det hålla på flera gånger om, innan jag bryter ihop total. Är det något slags hån? En block mot att jag får skriva på facebook? Vill jag ens veta? Sanningen kan vara sista droppen blod som får bitterhetsbägaren att rinna över.

Och glöm inte att rösta, föö fään!

Härligt väder!

Var ute och gick en liten promenad i Olympiaparken, som ligger rätt nära. En hel del kullar och grejer där, och på den högsta får man en riktigt god utsikt över staden München. Där spatserade jag denna sena eftermiddag, och råkade tajma in en fabulös solnedgång. Nu försökte jag ge mig på någon slags beskrivning på hur himlens färger spelade fia med knuff med varandra, hur Münchens mörka siluett tornade upp sig framför solens sista strålar. Då jag är medveten om att dålig poesi är pinsamt, lämnar vi det därhän.

Hur som, där stod jag och stirrade ut över det vackra. Åh, jag skulle haft en kamera med lång slutningstid, tänkte jag inte. Istället fokuserade jag helt på att göra 3 klockrena minuter till "Hero". Idag har jag nämligen varit supertaggad vad gäller lyssna på musik, nya hörsnäckor

Men himlen den var så vacker. Precis innan solen smugit ned helt bortom horisonten var himlen röd som en Cosmopolitan. Det kan man förresten typ heta, på en klubb kom en kille fram till mig och sa "Heey, mein name ist Cosmo, wie Cosmopolitan". Om det var på riktigt, eller om han bara bögade sig, det låter jag vara osagt. Cosmo.

I helgen (ugh, var ju ett tag sen. Naja) när jag vaknade slog jag på tvn för att se om där fanns något intellektuellt och bildande program. Jag stannade upp vid detta program. Engelsk språkkurs. Först trodde jag det var ett skämt, men efter fem minuter slog det mig att mannen med den moderiktiga kostymen faktiskt var helt seriös. Sovjetstatsbrunt är det nya svart.

Annars så, veckorna rullar vidare. Glad är jag, förutom nya hörlurar så har det varit typ 17 grader idag, plus att jag snart åker till Berlin igen! Och imorgon är det friiday, i'm in love :)

Jag, cerat och tvättmaskin

Två videoinlägg, ett på mig och ett på en tvättmaskin. Tvättmaskinen vinner garanterat underhållningspriset.

Und einer ritt voran, dem folgten alle blind, Dschinghis Khan

För drygt fyra månader sedan motionerade jag. Sedan tog jag en liten paus, vilade upp mig, och idag kände jag mig tillräckligt stark att återuppta den tuffa träning jag körde där i juni. Joggingturen påbörjades i ett alldeles för högt tempo, och efter att råkat se reflektionen av mig själv i ett fönster föll jag typ ihop. Jag kände mig ju rätt snygg, tränad och allmänt sportig, men den bistra sanningen var att jag ingav ett ganska plufsigt intryck. Till min inbillnings försvar bör sägas att jag såg mig själv från sidan - sånt (intalar jag mig) gör att man ser att graden plufsighet ökar.

Lösningen är nog att köpa såna där sportiga, tajta byxor. Tror det gör mycket. Eller kanske långkalsonger under shorts, det är ju liksom elitidrotts-varning där. Och som den fd elitidrottspojke jag ju faktiskt är är det väl inte att försöka lura mig själv.

Annars börjar det lunka på sådär mysigt. Sov, mat och skola. Det är bra. Grejerna jag läser är intressanta, jag är fortfarande duktigt inspirerad, men det är spännande vad gäller förkunskaperna. I en del kurser kan jag väl för mycket, i andra har jag definitivt för dåliga kunskaper. Men sånt för man väl räkna med, är nog ingen fara på torpet. Ja, vi säger så. Chaa.

MEN, förresten. Kollade Rahlenfeldst blogg (alltså, Krillebooi. Han är ju ingen Krillebooi längre, han har växt upp) och OH MY GOD, han har gått ner sig. Han borde bli en Krillebooi igen, då kan jag gulla. Så, det var den viktiga slutparentesen jag hade.

Goddag dam

Trots ännu en vedervärdig kebab var nog gårdagen lite av dagen jag började gilla München. Under en fantastisk promenad i Englischer Garten, där jag inte hade något annat än musik, mina egna tankar och höstvackra löv omkring mig, insåg jag att staden är sjukt fin, universitetet är riktigt häftigt och att jag nog faktiskt är ganska nöjd.

Universitetet känns riktigt inspirerande. Själva föreläsningarna och övningarna håller, vad det hittills verkat, förmodligen samma klass som LiU, men skillnaden ligger vad gäller forskning, folk som håller föredrag och möjligheter till många intressanta praktikum vid sidan av studierna. Så det känns riktigt inspirerande att plugga i en miljö där så mycket "coola" grejer händer. Sen gör ju grejen att allt är nytt sitt för att det känns än motiverande att plugga.

Mycket plugg, man kan ju tro att jag är en riktig plugghäst. Men vi fortsätter. En grej som känns en aning sjuk är när jag inser att kurserna vi börjat läsa nu kommer vi skriva tenta i...i slutet av mars och början av april. Eeeeh, okey. Det är ju typ, nästa år. Förresten ska vi emo-lista snart. Uuuuh. Annars har jag inte mer att tillägga, eller jo, jag bara måste visa XD Wonderful!

Und nooooow

Marcus log, stardate 4.324.875.2
Med en härlig entusiasm styr vi med Warp 6 in i en ny, outforskad värld. Tuvok har kalibrerat om de elektromagnetiska diskontinuerliga tidsimpulserna på holodäck så att de kan ta emot och använda otransformerade plasmapartiklar från nebulosor av typ C.
Nääää, ni får ursäkta. Jag är uppslukad av Star Trek, igen. Chakotay to bridge. Janeway here.
Uhh, fokus.

Att jag styrde in i en outforskad värld var ett tafatt och ganska dåligt försök att få in att jag nu börjat med studierna här vid Technische Universität München. TUM, lite förkortat. De är ganska nöjda över sitt TUM, och berättar gärna om sina topplaceringar i ranking efter ranking. Och jag är ju uppenbarligen nöjd över att berätta om nöjdheten, så det får väl betraktas som, ja, bra. Har varit en helt okej start, inte fått känna på alla kurser än men det finns goda förutsättningar för att det blir bra. Känner mig obehagligt taggad, och jao, varför det inte hålla i sig?

Annars råå. Jag har återigen lyckats hitta en ny, sjukt bra, tv-serie. Inte Star Trek nu alltså, utan något helt annat. Jag vet inte om ni hört talas om det, men Desperate Housewifes heter det. Kanske är något tyskt, jag vet inte, så var inte ledsna om ni inte sett det innan - hade inte jag heller, innan jag kom ner hit på kontinenten.
Eeeh, nej. Pinsamt. Återigen har jag lyckats hitta något 4 år efter alla andra. Men det är väl så, jag vill inte göra sånt folk generellt gillar. När folk hypar Desperate, dissar jag.

Och ja, jag var på lite Champions League-fotboll igår. Bayern München mot storlaget Cluj. Ganska pinsamt dålig insats av Bayern, vann till slut med 3-2 i en match som höll hyfsat bra allsvensk klass ^^ Men, det var trots riktigt coolt att se och vara i den imponerande arenan :))

Uuund now, eine liegtrick.
Godnatt.

Ljuva terminsstart

Hejdå, korta och sköna (?) semester. Alltså, jag har varit så sjukt lat under min tid här i München. Kanske ska jag inte må dåligt för det, lite ledigt ska man väl få unna sig. Men jag blir alltid så trött när jag inget gör. Går jag upp tidigt och gör något vettigt under dagen är jag relativt pigg och glad även under kvällen. De senaste dagarna har jag vaknat sent, kollat Star Trek eller Scrubs och ätit en rostad macka. Lugn under dagen, kung på kvällen? Nä. På kvällen somnar jag ^^ Jag kan ju skylla lite på att jag varit småförkyld, men om någon undersöker det lite noggrannare är det nog inget hållbart argument för mycket inaktivitet under 17 dagar.

Men gör något då, säger ni. Boaaah, jag har inte enough självdisciplin där va. Därför är vi glada för att studierna drar igång imorgon. Wiii :D Jag ser fram mot det obehagligt mycket. Låt se vad jag säger om två veckor =))

Vad har jag annars att förtälja? Igår tog jag ut 1000 Euro, lite random sådär. Tryckte på fel snabbknapp, så jag blev lite paff då automaten matar ut 980 Euro mer än jag förväntat mig. Hur jag kunde trycka fel är ju också ett ämne för forskning- berörda snabbknappar är de som ligger längst från varandra.

Nu ska jag leka med Windows Aero. Igår busade min dator lite med mig. Först drog han (min dator är alltså hane), helt automatiskt, på högsta ljusstyrkan på skärmen. 5 minuter senare gick han tillbaks och valde den lägsta styrkan. Sedan blev allt svart i fem sekunder, och efter det hade jag helt plötsligt Windows Aero. Tokigt, men kul. Jag kan sitta och maximera och minimera fönster en hel eftermiddag bara för att det ser så snyggt ut.

Chaa!

Vad blir det för mat?

Jag är lite orolig att jag gör läsare, som kommit hit via Erics blogg, besvikna då jag inte pratat så jättemycket om pulvermos den senaste tiden. Dock ska ni inte vara oroliga, jag har redan hunnit med fyra måltider pulvermos på de 12 dagar jag har varit här. För att visa hur gott det kan se ut lägger jag, i sann Lul-anda, upp en bild på gourmétmåltiden.

Det är alltså pulvermos och oljestekta korvar, allt med ett överdrag av remouladsås. Att knapra på vid sidan av ligger en liten orange vitaminbomb som även kallas morot. Smaklig måltid!

Hrrm. Det är annars lite typiskt mig att lägga upp en bild på en jävla pulvermostallrik när jag egentligen är i en stor stad med gamla, fina byggnader och hus överallt. Dessutom har jag, undantaget lite förberedelser inför universitetet, haft ledigt i snart två veckor och borde inte gjort annat än att titta på slott, fina byggnader och åka på små utflykter. Men icke. Jag hatar att vara ledig, då ska man göra roliga saker, leva livet och bara njuta. Men jag vill inte ha kul, för jag är inte rolig. Inte på det sättet åtminstone. Så istället strosar jag runt lite halvseriöst i staden, jag tittar på Scrubs och läser tidningar.

Det är liksom lite "snälla, låt terminen starta för jag orkar och vill inte hitta på 'roliga' saker eller åka på 'spännande' äventyr". Nog så spännande är det att sitta hemma, läsa tyska tidningar och klia mig i skägget. Gah, jag är ett sådant slöseri att skicka på utlandsår. Men jag kommer snart igång med det som kallas livet. Ska bara se ett Simpsons-avsnitt först.

Das geht ab

Hallöschen. Nu har vi varit här i drygt en vecka och börjar förstå oss på staden litegrann. Det är fint här. Typ lite för fint. Alla kör feta BMWs eller Audis, det finns inga tiggare på tunnelbanan och högerpartierna har en förkrossande majoritet i denna tyska kapitalismens högborg. Så även om jag var bitter för att det inte gick någon kollektivtrafik inatt på grund av strejk, och vi var tvungna att ta taxi hem, så känns det bra att det finns lite arbetar-anda här. Den där taxiresan var förresten ett kapitel i sig - gangstern till taxichaufför spelade den högsta musik jag ever hört från en taxi, slalomåkte, visade bilder på lättklädda damer och ville att vi skulle till åka till ngn slags strippklubb. Herr Taxichaufför undrade om vi ville knulla, antar det var med damerna, men nej, kein ficken heute abend.

I veckan annars har jag kollat runt i staden. Sett en del av universiteten, och det ser absolut okej ut. Det mest värda är att de inte kör med whiteboards utan med den hederliga svarta tavlan. En svart tavla gör en professor lite mer...professorig. Uhm, ja.

Det var väl det glada. Det bästa har jag sparat till sist. Jag är fortfarande bitter, och allt jag gör, ser och äter sätter jag relativt Berlin. Det är inte sunt alls, jag är på god väg att bli en riktig bitterfitta. Kunde förvisso vara skönt efter de senaste månadernas osunda konsumtion av positivitet.

Och som sig bör bjuder jag på lite tysk populärkultur.

BVG in meinem Herz

Tänkte visa upp ett litet livstecken. Aaaalltså, typ fjärde dagen i München. Från tåget och direkt till två dagar Oktoberfest, vilket var en ganska skön start. Kanske att man skulle använda modeadjektivet "episk" istället för "skön", men nej, ni vet hur konservativ jag är mot sånt där som andra människor gillar. Det är verkligen en härlig folkfest där alla är bara superduperglada, sociala och fulla. Cool upplevelse, definitivt.

Annars så...Lite små jag-saknar-Berlin-klumpar plaskar runt i magen. Raderade snabblänken till BVG, där man söker U- och S-bahnförbindelser inom Berlin, alldeles nyss och det smärtade rejält. Men fäään Macke, sluta lipa och släpp det där nu. Berlin har stått kvar trots krig, uppdelning och murar, så kanske överlever staden även en viss tids separation från mig. Dessutom är jag redan lite kär i lägenheten och rummet här, här kommer jag kunna studera, sova och götta mig på ett trevligt sätt.

Igår gick jag förbi mitt nya universitet och fixade lite administrativa grejer. Dock ligger även en del av universitetet typ JÄTTElång bort, en bit utanför München, och det verkar dumt nog som att jag kommer behöva vara därute mer än vad jag trodde från början. Typ som att plugga på Liu och behöva åka till Norrköping, men utan gratis Liu-buss. Men den delen inne i staden ligger väl inte ens 10 min med cykel bort, så det är ju gott.

Jaaha, så nu ska jag väl fortsätta njuta av ytterligare några dagars lov och se vad min nya stad har att erbjuda. Ha det gottinamnam!

Let's start communism!

Avfärden mot München är onekligen väldigt nära nu. Helgen och de senaste dagarna har gått åt till att säga farväl till de vänner jag lyckats få här. Det är många bra personer jag lärt känna här som jag kommer sakna, men magen säger att jag definitivt kommer se dem igen.

Nåå, jag dansade ingenting i helgen. Däremot hängde jag på barer samt åt sushi. Sistnämnda var lite obehagligt, men mindre obehagligt än vad jag trodde. Det mest obehagliga var dock att jag var så obekymrad mot att pröva en ny sak, jag försökte inte ens argumentera för att äta vanlig kinamat eller liknande. Vad skulle Gustav Svensson säga om han visste hur open-minded jag blivit mot sådant där? Vidrigt, jag vet. Vad gör en ny stad med mig?

En av avskedsträffarna hade jag på en fantastiskt mysig bar med en ännu mer

fantastisk toalett, där klistermärken med budskap som ner med nazism, upp med kommunism, kapitalism är ondska och upptäck Marx trängdes på väggarna. Numera har jag ett litet bildgalleri jag kan njuta av på kvällarna, med ett smakprov här till höger.

:O:O
Råkade precis se ett facebook-event som folk verkar attenda (åh, denna engelska. Jag är så tuff). Imorgon verkar något vidrigt vara på gång:
"Vad sägs om att skapa en egen positiv dag härinne på FB där vi bara sänder ut positiv energi från våra statusar till varann?!' "

Jag har aldrig sett något obehagligare. Imorgon är det definitivt bojkott av facebook för mig. Hade detta varit emolista hade detta varit den mest överlägsna förstaplatsen någonsin. Vad fan ska folk vara glada och positiva för? Som om det finns något glatt och positivt i era liv egentligen. BAH! Nåja, försök intala er det. Jag skrattar, och inte för att sprida glädje utan ondska.

Åh, så skönt det där var. Jag är för sällan riktigt bitter nuförtiden. Meeen ja just det, omröstning. "Ingen tatuering alls" blev ägd då det var betydligt fler som ville se en tatuering, och vinnarna blev Enhetscirkeln och Eulers formel inom komplex analys. Där får jag välja, och jag valde Eulers formel. Så nu sitter jag med den på vänster underarm. 3 levels coolare än igår.

Kan varit det sista blogginlägget från Berlin. I så fall säger mitt berlinska ip-nummer cha chaa, ha det fint och tack för att jag fick chansen att administrera Makis Blogg.

Just dance

Det drar typ jättemycket ihop sig. Först en helg, sedan fyra arbetsdagar och sedan har jag gjort drygt tre månader i Berlin. Ni vet redan att jag är ledsen, och det blir inte bättre när alla jag lärt känna här inte direkt öser positiva superlativ över München. Det är dyrt, snobbigt, de pratar konstigt, liten stad, stela människor, inte öppet och soft, ingen god Döner, bla bla bla. Nååja, jag ska åka ner utan förutfattade meningar, så gott det nu går efter att blivit matad med Berlins förträfflighet en längre tid.

Berlin är alltså då motsatsen till allt det där, och vad jag kommer sakna. Tre månader är optimalt dålig längd på en vistelse, då det tar kanske två månader att komma in i livet på riktigt, hinner hitta vänner på riktigt, hitta favoritställen där jag med säkerhet vet kommer bli roligt/mysigt. Sedan har jag bara en månad att göra det där, och sen är det borta. Poff! Faaast, jag kommer tillbaks. Var så säkra.

Plugga är jag dock sugen på, har ju inte varit utan studier så här lång tid sedan jag påbörjade min framgångsrika skolgång som sjuåring. Förresten var veckan jääätteskön, typ nästan sommar (och jag vet, så var det överallt men det förringar inte berlinvädrets insats). Iofs njöt jag inte så mycket, men ändå. Istället var jag på typ världens största tågmässa, InnoTrans, och försökte vara intresserad av de senaste bromssystemen, förarinformationssystem, pro-

vade olika sorters säten och undersökte noggrant interiören hos nästa generations tyska snabbtåg. Det gick sådär, jag kände mig mest som ett barn som gick och plockade pennor, godis och diverse andra saker från de olika företagen som ställde ut. Och någon måste ju göra det också.

Snart ska jag antingen koka pasta eller köpa en kebabrulle. I så fall måste mina favvo-kebabgörare vara där. Det är en äldre man, säkert runt 65, som alltid har skjorta och slips där han står vid sin kebabstock. Han skär kebab, viker bröd, penslar sås och lägger upp grönsaker med en sådan omsorg och ödmjukhet att hela kebaben är en riktig smak- och kärleksbomb.

Ett litet tillägg ang. omröstningen...Alltså, just nu leder ju alternativet "ingen tatuering alls", men ni är ju fler som röstat för någon slags tatuering såå...Egentligen kan bara det alternativet vinna om det får mer än alla tatuerings-alternativ summerat. Det tycker jag är rimligt. Och fan, inläggets längd är ju som i fornstora dagar, och jag har mer att berätta :O Men det tar vi senare, ciao!

Lite däven, men en tatuering ska jag ha

Men, kul att jag är lite däven då. Jag tror jag borde käka lite vitaminpiller eller så, tycker alltid jag är förkyld nu. Förvisso bara min andra tyska förkylning, men ändå. Ett äpple då och då kanske inte skulle skada.

Så här sitter jag i min säng, vilket jag gjort de senaste 6 timmarna. Mycket tid att fundera på livet, läsa en bok eller lösa Rubriks kub. Eller helt enkelt titta på Die Simpsons. Jag skulle kunna fundera över det politiska spelet som pågår just nu, för det går ju inte att säga annat än att det är en intressant situation vi hamnat i. Mer orkar jag inte tänka, fan vad seg i huvudet jag är.

Jag ska iaf tatuera mig. Inte magen - den kommer ändå aldrig bli tillräckligt sexig. Underarmen ligger närmast till hands. Haha, fan vilket kul skämt det där blev då....
Så, nu när vi skrattat färdigt kan vi fokusera på själva tatueringen. Från början ville jag ha enhetscirkeln, men nu kan det luta åt Eulers identitet, . eller Eulers formel inom komplex analys, . Eller båda.

För det är vackert, utan tvekan. Tatuering är coolt, matematik mest bara häftigt. Medelcoolheten blir lagom. Jaaaja, vi får väl se. Men ja, ni läsare har ju hjälpt mig genom andra svårigheter i livet. Val av affär, val av mobiltelefon och val av straff . Så vote vote, vänner. Och ni ska veta att jag hittills alltid följt er vilja. Duktig Marcus.

Dessutom blir jag fint nostalgisk när jag länkar tillbaks till inlägg daterade 2007. Åh, min blogg, du är så fin. Vi är så fina. Och vi kommer alltid vara tillsammans, så det så.

Sorg

Det var en bra och lång helg. Jag har levt som en duktig berlinare och dansat hela nätterna och ätit Döner på dagarna. Allt det där känns ganska meningslöst nu. Att nästan 6% av Sveriges befolkning lagt sin röst på Sverigedemokraterna är så oerhört sjukt, tragiskt och obehagligt. Jag vet inte vad som är värst - om det finns så många personer som verkligen har dessa grundläggande värderingar, eller om dessa personer lurats av retoriken och tyckt att det låter bra utan att tänka efter själva.

Varje gång jag sagt "Ich komme aus Schweden" har det varit med stolthet i rösten. Den stoltheten har 5,7% av Sveriges befolkning förstört. Godnatt.

Nya länkar :)

Dags att putta ned föregående aningen pinsamma fylleinlägg. Jag hade inget att göra när pizzan var i ugnen, okej? Nåja. Detta är veckan då ytterligare två helylle-killar från Ljungsbro ger sig ut i stora världen. Kul för dem, men det bästa är egentligen att jag får uppdatera min värdefulla länksamling här till höger, då de ska blogga om sina äventyr. Den där listan är ganska inaktuell, men faktum är att åtminstone Jennys länk är så gammal att den blivit aktuell igen. Om man tänker så. Aja, med deras uppstart kanske jag kan passa på att tagga till med en nystart. Räkna antalet gånger jag har påstått det, om ni kan.

Alltså, 16 dagar kvar här. Ju mindre tid jag har kvar här, desto större är olusten inför att arbeta. Eller olust var att ta i, jag är bara inte sugen. Jag vill väl göra andra saker, och därför överväger jag nu starkt att kanske bli kvar här någon vecka in i oktober och bara vara i Berlin. Meeen, vi får se. I andra vågskålen ligger Oktoberfests sista dagar, som jag missar om jag väljer att stanna här. Jaa, was zu machen. Det blir nog bra alltihop.

Har fått en ny dos av mobiltelefons-spelande. Ni som följt mitt liv (läs: blogg*) vet att det hänt förut. Minigolf (ååååh, ge mig. Det var ett underbart mobiltelefonspel) är ju en klassiker, men denna gången har jag tack vare Lul fått tillgång till Tetris. Och det är så satans kul, jag är så satans inne i det. Så inne att jag missat min station två gånger samt åkt åt fel håll en gång denna vecka. Lätt hänt, pröva själva med Carola i hörlurarna, 45 000 i score och det kommer en jävla kub när jag är i desperat behov av en lång byggsten. Det finns annat än tunnelbana att fokusera på då.

Ledig fredag, det är bra. Alltså är imorgon sista arbetsdagen för veckan, det är ungefär lika bra. Wiii. Puuusss.

* Endast maj-06 till dec-09**
** Källa: Egen forskning. Hyfsat stabilt <15 inlägg per månad kan inte bloggen vara synonymt med liv.

Hej jag är cool

Egentligen borde jag ju skriva en facebookstatus, meeen, jaja, jag lever kvar i 2008. Öööh, kul att jag somnade på tunnelbanan. En städare schasade ut mig, väl ute på den okända stationen frågade jag, efter en hel del virrande, en annan städare var tåget mot slutstationen, Olympia-Stadion, går. Svaret var: Du är på Olympia-Stadion.
Kul. Typ som att du ska till Ekholmen men hamnar i Åtvidaberg. S¨å jag fick glatt ta morgonpendeln tillbaks. Luktade nog öl, stackars duktiga helgarbetande människor som fick lukta meeeeeeen. Och nu ringer ett alarm här i våningen, det är ju fan att det ska vara så svårt att stänga av på helgen. Tänkte förresten att nu kan jg väl icke få en kebab, men så såg jag att det va öppet. Men de städade. Så nu väntar jag på en pizza,därför jag skriver här. Fast nu är det slut på skrivande, nu ska det ääääääätas. Puuuss.

Scar, min bror. Hjälp mig

I Berlin bor det många människor. Det är nästan bara bra. Jag älskar rusningstider på t- och s-bahnstationerna, det är något med att vara en del i den stora massan, och där hela massan har lite bråttom till någonting. Nåja, där går jag och har det bra. Många människor är långsamma och virriga, men istället för att bli galen och tänka dödande tankar leker jag att jag är Mufasa när han ska rädda Simba. Jag smiter smidigt förbi, under och bredvid alla gnuer som väller fram tätt, snabbt och livsfarligt. Sen räddar jag Simba, men Scar stänger tunnelbanedörren mitt i magen på mig så jag fastnar och dör.

Jag ville bara berätta att jag tänker så varje morgon och eftermiddag. Mer blir det inte av dagens inlägg. Politik-macke är sugen, men han får fan hålla igen ikväll. Röstade gjorde vi idag åtminstone. Puss och kraaam.

Vi taggar till för val då!

Såg att fru Maud, som svar på Sahlins uttalande om att hon kan söka stöd hos mittenpartierna vid scenariot att Sd blir vågmästare, svarat att hon "aldrig i världen sätter sig i regeringen med en kommunist". Vår kära Olofsson har alltså likt Björklund anammat retoriken att skrämmas med kommunist-Lasse. Jag tycker det är fult och ganska ovärdigt en partiledare att använda sådan retorik. Att Ohly kallade sig kommunist var inte för att han tyckte Stalin gjorde lajbans grejer därborta i öst, utan att vara kommunist är en ideologisk övertygelse som knappast har att göra med diktatur och förtryck. Att Ohly stod upp för begreppets verkliga innebörd länge tycker jag var starkt, men då ordet blivit så förknippat med Stalin, förtryck och massmord var det väl inte konstigt att han tids nog var tvungen att ta tillbaks det.

Därför tycker jag det är barnsligt att Olofsson och Björklund sjunker till sandlådenivå. De är, hoppas jag, båda två fullt medvetna om vad en kommunist egentligen, men argumenterar som att Ohly är 2010-talets Stalin som drömmer våta drömmar om att slå ner den politiska oppositionen med våld. Om inte är det ytterst bekymmersamt (politikerord :D). Om Maud Olofsson jämställer krav på höjda skatter, förbud för privata vårdalternativ och skolvinster, 6 timmars arbetsdag och en betygfri skola med arbetsläger och politisk utrensning likt den i Sovjet, då har vi ett problem.

Om vi ska hårdra allt på detta sätt borde Sahlin peka på Hägglund och säga homofob, Reinfeldt kunde lika gärna vara ansvarig för kapitalismens och storföretagens utnyttjande av barnarbete i tredje världen och Björklund, ja han vill nog tillåta barnaga igen bara för att få lite ordning. Fast nej, det känns inte riktigt snyggt. Tycker Maaaaud vi ska ligga på den nivån?

Klippt

Jag har nog nämnt tidigare att det står prostituerade lite här och var hyfsat nära min gata. Ibland fnular jag lite på hur den branschen fungerar. Igår tror jag jag gick förbi gatan med de, ja, de lägst rankade hororna, helt enkelt. Så de såg ut. En gick och åt chips, inte för att det är något slags brott som hora men särskilt sexigt är det inte...

...säger han som en gång kommit med cheeseburgare i munnen och ytterligare en i handen till första daten. Nåja, nu kanske ni inte alls undrar varför jag gick förbi en sådan skum gata, men jag berättar ändå. Jag skulle till frisören, än en gång. Första gången kom ju rakapparaten fram, andra gången bestämde jag mig för att vara mer försiktig och därför blev inte så mycket klippt då. Och denna gången så...eh, ja, myyycket hår försvann. Framförallt i nacken, det övriga funkar men det här med nackar. Där åkte allt bort. Jag kunde blivit bitter och lipa, men är det inte. Jag har gått igenom det där förut, det brukar lösa sig. Så därför är jag bara glad. Rutin.

Har förresten träffat en här som pluggat ett halvår på Liu. Världen är liten. Annars hävdade gräs-sökande östberlinare att svenskar är knarksugna. Är vi sådana? Du kan vara, inte jag. Annars börjar detta bli en väldig vardagslunk här. Måndag till torsdag är generellt inte jättespännande, och känslan inför det är lite sådär. Ena sidan säger att jag borde hänga med ovan nämnda östberlinare och ha kul, kanske inte gräs för mig men ändå vara lite crazy. Den andra säger att jag mår ganska bra med jobb, laga mat, ta en promenad, mysa med dator och sedan sova. Galen kan du vara på helgen. Och så får det bli, även ikväll.

Mys!

Långhelg

Aaalso, jag mår lite illa av mig själv just nu. Denna söndag har bara varit vidrigt inproduktiv. Lång och kanske välbehövlig sömn, och sedan...öh, ja? Jag har stapplat ut till köket och ordnat kaffe, pulvermos och en väldigt fin fabriksproducerad hamburgare. Sen har jag tittat på Scrubs samt försökt lära mig lite Lejonkungs-låtar på tyska. Druckit jätteäcklig budget-cola också. Var håller du hus, Euroshopper? Fast till de tyska lågprismärkenas försvar bör sägas att deras pulvermos är himmelskt gott. Där måste tyskarna vara typ världsledande.

Arbetsdag imorgon, jippiijaja.
Eh, nej. Jag blir mer och mer otaggad på arbete, men jag tänker att det är bra då det bör betyda att jag har det trevligt under ledighet. Tog ledigt i fredags (betalt? Javisst, myycket bra) och har levt loppan i dryga 3 dagar. Eller ja, att räkna med idag som att leva loppan kanske är att ta i.

Igår åkte jag förresten Europas snabbaste hiss. Den var...snabb. 24 våningar på dryga 10 sekunder eller så, typ crazy. Åh, jag älskar att jag är så utförlig i mina beskrivningar om vad jag egentligen gör här. Alltså, det börjar bli kallt också. Det är lite dumt, för när jag åkte där mitt i värmeböljan tänkte jag ju att jag är på väg till sydligare breddgrader, där behövs på sin höjd en tunn vårjacka för att hålla sig varm. Så jag har liksom med mig ~6 t-shirts, två lite tjockare tröjor och en vårjacka. Och så flertalet skjortor. Med det ska jag stå mig fram till jul, typ. Eller så köper jag ny jacka, det är ju inget omöjligt problem. Ändå, lite tokeri.

Bad romance

Har en såndär kväll fylld med känslor. Gråter för lite allt möjligt, och ibland helt oprovocerat. Det blir inte bättre av att jag tittar på König der Löwen, Lejonkungen på tyska. Samtidigt är det mysigt att gråta, det är nog bra att lyfta på locket och släppa ut lite saker så att man återigen kan fokusera på att tränga bort ensamhet och annat skit.

Annars är jag lite frustrerad på mig själv. När jag går till jobbet på morgonen älskar jag känslan av viktighet jag ändå tycker jag utstrålar där på t-banan. Det är supermysigt att säga "Morgen" till receptionisten för hela byggnaden, en fru som sitter vid ett skrivbord i ett 15*35metersrum, som med 6 meter högt i tak förutom fru och skrivbord är tomt. Men, jag är lika förälskad att i att komma hem och snajda om till Trashmacke ,som har Converse och visar kalsongerna. Det är härligt med lite olika stilar. Det var en härlig förvåning som några kollegor visade när de med lite avsmak pratade om de östliga delarna i Berlin, alla knarkare och alternativa människor, och jag inflikade att jag tyckte det var hellajbans, och att jag gärna hängde där på klubbar eller barer.

En annan sak jag tyckte var hellajban var en sandhög som någon hade format till en dinosaurie och skrivit en lapp med typ "Ich bin Roland, der deutsche Dinosaur". Det var så kul att jag stannade upp och fnissade helcreeepy för mig själv. Jag fick en liten deja vú där, då jag hade mött en precis sådan typ som fnissade för sig själv tidigare under dagen.

Idag om en månad sitter jag förresten i München och skrålar. Eller sitter, om jag inte vill mista mitt mandat att vara en riktig student bör jag skråla runt på Oktoberfest. Det är ju fest! Festar gör jag även nu, och peakar med nötcreme och baguette. Goder natter.

Canelloni Macaroni

Heeeeeej, mår ni bra eller? (Försöker skapa någon slags tvåvägs-kommunikation, så ni läser vidare. Det är bra att inleda med en fråga, lärde jag mig i svenska B eller så). Nej, jag bryr mig faktiskt inte jättemycket. Vad gör då jag? Hm, jag surar lite över att min dosa till internetbanken gått sönder. Lägligt, då närmsta Swedbank förmodligen inte ligger runt hörnet. Nej, så putt är jag inte. Egentligen glad - ni vet ju att jag gillar att ringa telefonbanken för personlig service, och det fick jag ju göra. Inte ens att det var 15 minuters väntetid på ett utlandssamtal störde mig - jag skulle ju få prata med en människa!

Så illa är det inte, jag är en väldigt social gosse här nere i Berlin.
(Åååh, måste ha en Döner)
Sorry, min mage tog över tangentbordet. Alltså, i fredags såg jag till exempel Inception. Dåligt exempel på att socialisera, men jag hade ju alltså vänner med mig. Känner mig lite hipp nu då det är en relativt ny film som jag faktiskt har sett på bio. Inte som med typ Casino Royale, som jag såg på tv3 en fredagkväll fyra år efter premiären. Apropå socialisera, det är lite svårare att gå runt med musik i öronen här för det händer relativt ofta att okända människor börjar prata med mig. Eller prata, det kan vara annat. Häromdagen pekade en man på mig med ett paraply och gav mig en porrig blick, en indisk kock tittade på mig, rörde läpparna (antar han pratade) och skrattade högt och en tredje person pratade med mig om hur stor skillnad det är på vanliga tåg och korttåg. Allt inom en kvart. Anar ni att jag var rädd då?

Svar: Ja. Vidare tänkte jag skriva om det tyska språket. Uuuuh. Visste ni att man får skriva tre likadana bokstäver efter varandra? Ser helmysko ut. Nu måste jag komma på ett förslag...Typ, platttång. Snyggt. En annan sak, jag går ju igång på kommatecken. Tyskan är så grym på kommatering, det grammatikorgasm-varning. Så vackert! Borde ge er ett exempel, men orkar inte leta upp. Nu - Dööööööööööner.

Fåglar och konst

Jag vet att denna video slår det mesta. Storyn är alltså denna: På mitt jobb översocialiserar vi inte. Jobba är silver, jobba på pauser är guld. Därför är det inte särskilt vanligt att man går till ett matrum eller går ut och äter, utan här äts det framför datorn. Svensk och ineffektiv som jag är känner jag ett visst behov av miljöbyte när jag tar lunch, men det är jag ensam om så därför får sitta ensam när jag går ut och äter min matlåda. Den första dagen fick jag idén om att visst fan, jag kan ju bli kompis med alla gråsparvar, de kan komma varje lunch och hänga med mig så att jag inte ser så mobbad ut. Då gav jag några brödsmulor till fåglarna, och vad händer? Jo, fågelfäna flyger iväg och kommer inte tillbaks. Fail.

Nå, så när hela gänget piper omkring mig efter mat kan de drömma så fucking sött om något som stillar hungern i deras små magar. Jag är nämligen inte en sådan som glömmer, och den psykiska smärta de orsakade mig kommer jag alltid få leva med. Därför - inga brödsmulor, ever.

Ja, om vi ska gå vidare. Jag har låtsats vara intresserad av kultur idag. Efter jobbet tog jag mig till "Museuminsel", en ö i centrum med massor museer. Torsdagkvällar är inträdet gratis, och därför tänkte jag att jag kan väl testa något. Historiska konstmuseet, det låter som en Marcus-grej, så dit gick jag. Med armarna i kors, ibland ena handen kliandes i skäggstubben (!) eller lite grubblandes ha handen under hakan gick jag runt. Allt kändes lite lagom stelt och bajsnödigt tills denna bild kom;

Den heter typ "Efter regnet". Jag såg Lejonkungen, jag såg Simba ryta bort allt det ondskefulla, och efter att regnet sköljt iväg det som återstod av ondskan frodas allt igen. Där blev jag lite rörd. Sen gick jag hem :)

Och här sitter jag - en Berliner Kindl i ena handen, Ahlgrens Bilar i andra (tack Lul!) och så ser jag Östros äga sönder alla små lall-borgare i den ekonomiska debatten i SVT. Vi avslutar där, äckligt på topp. Sharå!

Men vi dansar inte Bad Romance bakom dörren

http://www.zdf.de/ZDFmediathek/beitrag/video/1120714/Privatbahnen-Streit-um-Einheitstarif

1.22 in i klippet, ta dörren i bakgrunden till höger och sväng höger. Där ser ni mig slita framför datorn. Mitt jobb, alltså. Coolt, jag vet.

Det är redan tisdag kväll. Helgen var en såndär helg som bara försvann. Fick besök av Lul och vi hittade på trevligheter. Allmänt schtek på zoo och beach-barer varvades med försök till att jubla fram Djurgaaaarden när de spelade ishockey mot Eisbären Berlin. Fantastisk stämning i arenan, men tyvärr hoppades väl 7 175 av publikens 7 200 att Eisbären skulle vinna. Vi gjorde vårt bästa för att jubla fram vårt svenska lag, meeeen det räckte inte.

Hela vägen till München tog jag mig dock förra veckan. Spanade in rum att bo i, och nu är det klappat och klart. Riiktigt skönt att ha det fixat, även om det känns lagom sjukt att jag är på väg iväg härifrån redan. Jag börjar faktiskt bli orolig på riktigt för att jag kommer sakna Berlin alldeles för mycket. Det är ganska mycket buhu, men bäst att strunta i det denna månad och bara vara glad över att jag har lite tid kvar.

Har varit ensam ett tag, vilket ju varit great. Har försökt lära mig lite Gaga-dans och insett hur mycket jag saknat att slita för att lära mig en koreografi. Sen är jag ganska (bara ganska) medveten om att det inte alls var okej att lära sig Alcastar-dansen som 16-åring, men förmodligen ännu mindre att lägga 2 timmar en kväll på Bad Romance som 21-åring. Det känns inte som det är på de meriterna jag ska bygga en karriär där jag får många mail, har slips och känner mig viktig.

Partystämning vid videobloggande

En liten update

Så var vi här igen, samma visa var sjunde dag. Tjo och fadderittan vad roligt med helg! Denna helg ska bli skön, har jag tänkt. Jag försov mig imorse, men alltid blir jag förvånad över hur snabbt allting egentligen kan gå, bara jag vill. 7.44 säger jag hej till livet, 8.25 på jobbet (först, tyskar jobbar sent istället. Weird) kastar jag mig över inköpsprocesser. Jo, förutom att gå runt och känna mig viktig samt pungsvettas (frodas fint vad stillasittande i jeans) gör jag lite olika grejor. En grej är att checka läget hur företagets svenska divisions inköpsprocess går till, för att den tyska funkar inte lika bra. Sen utvecklar bla jag ett "key performance index"-system för företaget, samt ett forum på internet för alla verkstäder i Tyskland.

Otroligt att jag inte delgivit er denna information tidigare. En morgon i veckan när jag gick till t-banan kom jag på hur jävla mycket jag nog saknar Gomorron Sverige. Väder-Åsa, liksom. Det är inte lika kul med tysk effektivitet, där de drar genom 4 dagars väder under minuten. Annars är jag oftast rädd vid min t-bana. Det går alltid många och feta duvor där. Duvor kan knappt flyga, och när det blåser har de inte en aning om vad de gör, de flaxar bara. Så när jag kommer där, mot en flock och alla flyger (snarare blåser) iväg är jag alltid fullt övertygad om att jag kommer få en i magen. Än så länge har jag sluppit.

Ännu har jag inte fått borrelia. För er som undrar. Nu ska jag röra runt i mina pooooommes. Tjo!

Wir spielen Cowboy und Indianer

Jag måste byta inställning till att blogga. Från att skriva till mig själv som en rolig grej, till att faktiskt skriva till er. Må inte dåligt, men tidigare har mitt syfte knappast varit att berätta om mitt liv utan snarare underhålla mig själv. Den bästa bloggen är min egen, och när jag läser bloggar läser jag min egen två år bakåt i tiden.

Men som sagt, nu ska ni få mitt fokus. Mycket tjat om att jag ska bli bättre på att skriva, så jag lämnar det och hoppar direkt på vad som händer. Idag drog jag bort en fästing från mitt lår. Förmodligen gjorde jag alla fel man kan, så snart har jag en dödlig sjukdom. Inte bra. Fästingen kom från skogen, där jag var på avskedsfest. Avsked tog vi av Lars, som är bror till han jag hyr rummet av. Han har varit snäll mot mig. Avsked tog jag även av Jenny igår, som var här och besökte mig. Det var så trevligt, hon fick också gå på fest. Annars gjorde vi så mycket spännande. Träffade en person som fixade Rubriks Kub på 13 sekunder, vi drack en liten cocktail, var på ölfestival och...

NÄÄ, fan vad jag tycker att jag själv är ointressant. Kanske är det lättare när man vet vad man skriver, jag tänker att "nu ska jag skriva att jag varit på ölfestival", sen skriver jag det men när jag skriver det har jag redan hört det och då blir det tråkigt. Fan, jag behöver terapi eller så. Släpp loss, Marcus. Skriv. Cocktails är gott, lite bögigt men väldigt parant. Då menar jag alltså drinken, och inte den andra...personen. Fick en påfågel i gårdagens cocktail, fantastiskt.

Borde berätta något kul, men jag vet inte. Jag är inte i rätt stämning. Ska klia mig på myggbett ny, tjalala och hälsa rixfm-festivalen från mig.

Fredagsfest

Jag är ännu inte riktigt euro-anpassad. Blev tidigare idag oerhört frustrerad över att jag inte kunde ta ut 900 Euro i automaten. MEN JAG HAR JU FÖR FAN 2000 SVENSKA FINA KRONOR PÅ MITT KONTO, informerade jag via vågor med hemlig frekvens den opålitliga tyska automaten. Automaten informerade då tillbaks att euron, trots diverse kriser, faktiskt ligger en bra bit över växelkurs 2,1 SEK.

Nu är jag lugn igen, inte ens ett Lidl-besök gjorde mig galen. Igår hade jag en lugn kväll för mig själv, blev en favorit i repris då jag satt vid Bundestag, drack öl och skrev ner mina tankar om världen. Jag älskar det verkligen, det är lugnande och mysigt. När det blev lite för mörkt för att skriva traskade jag vidare. Råkade hitta Tysklands 19 grundlagar (den första här intill, ännu en gång visar jag varför proffskameror är överflödiga), så det var nästa fredagsnöje. Fortsatte den icke så ungdomliga fredagskvällen med att vid Checkpoint Charlie läsa varenda informationstavla som var där.

Ni ser, det är ganska bra. Återstår att se vad resten av helgen har att erbjuda, men en sak vet jag faktiskt redan nu. Jag har varit här en månad nu. Det är en tredjedel av min tid här, det har gått läskigt snabbt och jag bara vet att jag kommer känna att Berlin inte är ett avslutat kapitel. Berlin är för stort, för bra, för snällt och för coolt för att tre månader ska räcka.

En trallitrall

Förra inlägget var det ettusenetthundraelfte. Att jag inte firade. Neej, jag firar så mycket annat. Jag är så social här, jag undrar hur länge jag håller ut. Jag var rädd för att sitta på mitt rum och...sitta. Även om jag gör det i skrivande stund så gör jag det förvånansvärt lite. Jag får tacka min hyresvärds bror mycket för det, han är för snäll mot mig. Men alltså, ja. Jag umgås. Låter lika obehagligt som det är.

Jag har ännu inte lagat mat (inte ens jag räknar det som laga mat när jag skickar in en djupfryst pizza i ugnen). I söndags var jag lite pissed off på att det inte fanns öl tillgängligt, eller jo, men då till det vidrigt höga priset 1,2 euro för en 50cl Becks. Snabbt det går att sluta vara glad över den typ 200%-ökningen av tid tillgänglig för inköp av alkohol jag har varit med om. Det är ju fantastiskt, slippa bära med sig öl till festen då det går att köpa i butiken 200 meter bort, liksom. Förvisso kall, meeeeeeeen, det är ju alkohooool, heeeye.

Men...

Baksidan är...ja, det finns flera baksidor. Jag har en gubbe som alltid när jag kommer från jobbet som sitter utanför en affär med en whirre, en öl och otäckt alkoholtom blick. Likadant, varje dag. Och han är knappast unik, så är folk. Folk tigger, spelar musik i tunnelbanetåget, försöker sälja typ "De hemlösas tidning" eller plockar tomflaskor. Samma sak där; Överallt. Tror det är uppåt 20 % arbetslöshet i Berlin, och klyftorna är så tydliga. Nu fick jag in lite för mycket, även om liberal alkohol- och drogpolitik bidrar är det väl inte enda problemet.

Slutpoäng, jag ska inte bli för långtråkig: Jag blundar för klyftorna, och det gör mig ledsen även om jag vet att jag inte kan gå runt och tycka synd om allt, för i så fall blir det synd om mitt eget liv. Äh, fan, jag kände att jag hade potential att skriva ett vackert, socialistiskt inlägg här. Och så blir det bara crap. Kanske har att göra med att jag bor i ett hem där det på ytterdörren är en bild på Lenin, Stalin och Marx överstrukna med röd färg.

Avslut med något som är...Ja, vad är det? Humor, otäckt?

Fickparkering

Igår spelade jag tyska sällskapsspel. Ungefär som svenska, fast på ett annat språk. Så exotiskt är landet jag åkt till. Blandning av Pictionary och Alias, typ, och då alla ord inte sitter körde jag på taktiken att chansa på svenska när jag trodde jag visste något. "Predikan" funkade bra, i princip samma sak. Lite senare kom jag på vad någon målade; Fickparkering, såklart. Ofta jag kan det på tyska, så jag slänger ur mig chansningen "Fickparkering".
Skratt från tyskar.
Fick = knull, på tyska. Yeeeah :)

Visste jag ju, men i stridens hetta tänkte jag inte på det.

Nåååväl, det är lördag idag och det är nästan lite kyligt. 20 grader, burriburr, men det är nog bra. Vad vill ni veta? Om jag har hemlängtan? Svar: Nej, fast det hade jag i...torsdags. Jag skulle till biblioteket, jag är hungrig på böcker, men sen glömde jag bort var bibblan låg så jag köpte två öl, satte mig på en gräsplätt (man får göra så i Tyskland utan att bli betraktad som sunkig. Försöker jag intala mig åtminstone), lyssnade på Gyllene Tider och tänkte på Sverige och allt jag har där som jag inte har här. Buuuhu, men det är över nu (lol) och jag är glad i Tyskland igen.

Ja, så får det bli. En tur till bibblan, gå till Zara och hitta en fin och billig tröja. Förvisso måste den inte vara billig då jag fått min första lön i valutan euro, men ändå.

Chaa!

Fan, cha chaaa kanske inte är upptaget av någon i Tyskland. Ska undersöka saken. Kanske kan jag bli en tysk Krillebooi.

Das rote Pferd

Ni kan ju typ ana hur mycket jag älskar att tyskarna älskar att höra och dansa inövad koreografi till sån här musik på fester. Lite annat än det fantastiska "du du du du du du du du duum, du du du du du du du du duum" - dunkandet.

Dass ist soo geil

Heeeeeeeej.

Här är jag igen. Ganska ofräsch, men på ett sexigt sätt. Det är fortfarande så varmt, så varmt här men det är väl skönt. Alltså, det är helg och vad hittar en liten macka på då? Jo, igår hängde jag med brorsan till han jag hyr rummet av, på typ...chill och fest. Häng, kanske är rätt ord. Man hänger och gör lite olika saker. Jag fick alltså hänga med han och hans polare. De var kanske egentligen för coola för mig, men jag hade kul, så det så. Det första jag gjorde var att plocka upp en kapsyl jag tappade på marken. Konstiga blickar från coola killar.

Nej, jag predikar inte så mycket håll rent i naturen här, inte än iaf. Faktum är att jag glatt slänger ifrån mig ölflaskor, men det är väl för jag vet att den inom 15 minuter (inga undantag) kommer vara beslagtagen av någon av alla pantflaskletare. Aja, i parken spelade vi typ amerikansk fotboll, fast en soft variant. Haha, jag känner mig så cool. Sen blev det mörkt, och då drog vi till ett undergroundparty där, enligt säkra källor, minst 85% hade rökt på. Dessutom var det fyrverkerier i luften, trodde jag. Egentligen var det coola blixtar som då och då lyste upp natthimlen. Nahw.

Sen kom vi till en bar. Där fick jag välja en låt, så grattis Eric Saade, jag har nu hjälpt dig en bit på vägen mot en internationell karriär.

Så jag får lite kompisar iaf, det är bra. Det är förresten mycket bra att råka säga "Ich habe am Sonntag Geburtstag", för då säger alla yeeeeah, ska du fira?, och jag bara na, vet inte, och då säger folk jooo, häng med oss tralalal. Kanske inte tralalal, det är inte så tyskt.

Idag ska jag shoppelishoppa litegrann. KaDeWe ligger 10 minuters promenad härifrån, ska försöka hitta något fint där. Men först: Smulpaj och grädde.

Videoblogg

Inte för att jag säger något vettigt eller för att jag håller mobilen still men...

Bundestag + anteckning + varelse

Jag är fortfarande för dålig på att uppdatera. Ni ska veta att jag har skrapat ihop nog till flertalet emolistor, men jag kan inte hjälpa att jag hellre gör andra saker med datorn än att berätta om mitt liv. Förlåt, men bilder kan jag.

Jaha, nu är ni allt nyfikna på hur det där hänger ihop. Byggnaden är Bundestag, typ rätt mäktig. Mina 3.2 pixlar gör den kanske inte riktig rättvisa, men det är mycket kärlek i bilden. Utanför finns det en stooor gräsplätt, där jag satte mig utrustad med tre öl, en potatissallad, en baguette, papper och penna. Där satt jag, med Bundestag, fotbollspelande tyska pojkar och fotograferande turister i bakgrunden, och åt och skrev tills det blev typ natt.
Vad jag skrev är början på en bestseller. Ni lär nog inte se vad det står, därför väljer jag att publicera en av sidorna.

Sedan gick jag och natt-turistade. Jag älskar stor stad på natten med så mycket folk överallt, Trädgårdsföreningen är betydligt otäckare än de ställen jag varit på. Ännu, bör tilläggas.

Det var den kvällen. Fantastisk, ska ni veta. Sedan blev det varmt och helg. Blurk. Inget turistande denna helg heller, men väl bad, fotboll och så liite fest. Ha. Maki har vänner, åtminstone tillfälligt. Nu kanske ni tror att de vänner jag här syftar på förklarar den sista bilden, men där gick ni bet. Den sista bilden föreställer nämligen en godisorm från Lidl. Fantastiskt motbjudande utseende, men smaken är liksom baken: God.
Nää, haha.

Klippte mig idag också. Har nog aldrig varit så rädd.

Betalade det obehagligt låga priset 9 Euro och undrade vart detta skulle ta vägen. Det första som händer efter att jag bestämt sagt att han inte ska ta så mycket är att han drar fram rakapparaten och drar på sidan. Jag säger "wou wou wou", han "Das ist guuut" och till slut blev det väl gut för att kostat 9 Euro.

Jaa, det var den updaten. Jag ska videoblogga snart, har jag tänkt. Det kan ni se fram emot!

Auf gehts Deutschland, schiess ein Tor!

Jag har så vansinnigt lätt för att anpassa mig. Blott en vecka i Tyskland och min vardag är redan inrutad. Saker som i Linköping var otänkbara gör jag nu på ren rutin; Dricker mjölk till frukost, handlar på Lidl, småsnackar med de där på stan som värvar folk till hjälporganisationer och, av respekt för min lägenhetskompis, är jag inte så ungkarlsdassig jag under min tid som ensamboende ofta var.

Idag var en bra dag på jobbet. Jag börjar komma in i det nu, och dagens mailskörd var inte fy skam. Efter att ha legat på 2-4 om dagen kom jag idag upp i 9. Jo ni, det är sant. Att en person kan vara så viktig. Jag har också ätit en bratwurst idag, och älskar att de lägger korven i en minibaguette (min webbläsare förstår inte ordet minibaguette och vill ha det till "ministerutskott". Yepp). Mycket bättre och matigare (ugh, nu låter jag som Lul) än de där korvbröden vi i Sverige envisas med. Eller vi och vi. Ni, kanske? Höhö.

Annars var det naturligtvis lite sorgligt med gårdagen. Var och kollade fotbollen i Fredrichschain, en typ väldigt alternativ och cool stadsdel av Berlin. Apropå alternativ, jag älskar att så många har tatueringar och piercings här, snyggt. Men vi var ju inne på fotboll, och ja. Det var tråååkigt, men så är livet och jag har inte hunnit bli sååå tysk än så det smärtade inte i mitt hjärta. Fast i förra stycket menade jag att jag typ var tysk. Hrrm.

Whatevah, jag mår bra och ni mår säkert bra. Jag bryr mig, tänk på det om ni har det tufft. Pusselipuss.

4-0

Det var lagom go stämning i Berlin efter vinsten igår. Killen jag bor med frågade om jag ville med och kolla på fotbollen på någon pub och sen på en födelsedagsfest. Mycket annat hade jag ju inte för mig, så jag stalkade. Jag kände mig ganska tysk när jag levde mig in tillsammans med övrigt folk på puben. Schööööööön, sa man när någon tysk gjorde något bra. Som sagt, enkel seger och tyskarna verkar typ redan tro att de är i final. Hm.

Nåja, sen var det fest. Jag vill tro att jag var sådär lagom öppen, glad och pratsam som jag vill vara. Folk var iaf snälla och pratglada mot mig, så det var fan kul. Känner mig cool nu när jag varit på fest med enbart okända människor, skulle aldrig, aldrig, aldrig falla mig in i hemma i Lkpg. Men här är nya Mackan, inte rädd för att testa nya saker. Tyskarna är jävligt lättsamma, och det är så härligt att alla tycker något om allt. Inte direkt så man undviker diskutera politik i sällskap där man kanske inte känner alla, utan det är pang på, så här tycker jag!

Och tjofaderej, lite bilder. Den pimpade björnen var det första jag såg när jag kommit till u-

bahnestationen där jag bor. Jösses. Det går också lite horor här, lite läskigt men de är ganska snälla. Annars är området bra, hororna kanske gör att det ser skumt men det ska vara väldigt lugnt och ofarligt här.

Bra. God kebab finns också, mmmm. Jag har faktiskt inte lagat mat själv ännu, lär förmodligen inte hända så ofta eftersom det är så billigt att köpa ute. 3 Euro för en dagens, 2,2 euro för en Döner Kebab.

Och där har ni ett fernsehturm. Vet inte varför jag visar, hade väl inget bättre för mig. Idag blir det sola lite, även om det är alldeles för varmt för det. Pussisar!

Här är jag!

Jag är ledsen att jag inte uppdaterat er om vad som händer. Tråkigt för er att ni missat den resfeber och det tvivel jag kände på Kastrup, hur jag på min promenad hem från liten shoppingtur gick förbi lagom coola saker som Fernsehturm och Brandenburger Tor, eller vad det första jag såg var när jag kom till "min" u-bahnstation. Jag lever i nuet, därför inga utvecklingar av det förflutna.

Okej, lite då. Men vi börjar med nuet. Jag dricker öl från Lidl och äter gummibjörnar. Det känns tyskt. Har kommit in i mitt rum, känns bara bra. Killen jag bor med är så snäll, så snäll. Det är ett ganska nice läge, tror väl att det inte tar mer än 20 minuter att gå till ovan nämnda sevärdheter. Så jag är sådär vedervärdigt nöjd. Första arbetsdagen idag också. Uppklädd och fin det var jag, svarta chinos, finfin skjorta och glansiga skor, med två lökar samt ett streck på magen accessoarer. Det är liksom varmt här, över 30 grader, och jag överskattade mina förmågor att hålla tillbaks svettningarna. Jag skulle kunna fylla en månad av blogginlägg med historier om hur jag tänkte, vad jag gjorde och hur jag mådde under den där resan där lökarna uppenbarade sig. Jag avstår, avslutar med att jag till slut lökade av det mesta. Slutsats: Ljus skjorta --> Alltid linne under.

Sen är det inget spännande. Introduktion och tråkigheter. Mer spännande är att jag ska klara av min första helg här i Berlin. Inget jobb att gå till, tid att göra saker. Jag tänker turista, och det ska jag göra själv. MEN, jag vill ju partaja, men utan vänner är det lite läskigt. Tror jag blev bjuden på fest, men jag är inte säker. Annars får jag gå ut själv, så inte okej men jag är väl inte så okej.

Det var väl den första uppdateringen. Jag har faktiskt tagit lite bilder, men det orkar jag icke lägga in nu. Inte heller skriva något om det förflutna, som utlovades tidigare. Godnatt, älskade vänner!

Auf Wiedersehen!

Lyckad omröstning, ni slåss verkligen om att få visa vad ni tycker. Skitsamma, jag vet ändå att ni älskar mig. Detta är sista inlägget från svensk IP-adress på ett tag. Kvar lämnar jag allt det härliga, vackra och trygga för en värld jag inte alls vet något om. Lämnade bort lägenhetsnycklarna idag, och då kändes det lite skumt. Vafan, varför ger jag mig in på detta? Som tur är kommer jag rätt snart på svaret, och då blir jag glad. Wiiiii, säger jag, och taggar till.

Fast klart som fan jag kommer sakna Liinkan. Allt som är så självklart här, och som jag älskar att ha, försvinner liksom. Att ta en promenad med en kompis, göra vad jag vill i en egen lägenhet och att ha familj och allt sådant i närheten byts mot en osäker tillvaro. Haha, så tungt det låter. Hur som helst blir det bra. Duscha och sova, och imorgon bär det av. TjoOo!

Plats fem: Hejdå

Det närmar sig avfärd, och det betyder att flera saker jag gör är sista gången jag gör på ett bra tag. Trots att jag är en stark pojke är det lite vemodigt med alla farväl. Tidigare i veckan har jag sagt hejdå till släkt, igår var det familjen eftersom de pyser iväg på semester nu, och idag har jag skickat ned våffeljärn samt de tråkigaste gosedjuren i förrådsutrymmet. Vemodigt, som sagt. Vill inte tänka på dagen då Björn-Otto ska ned i förrådet. Kanske tar jag honom som handbagage.

Plats fyra: Varför är jag så bra?

Hittade en pärm med gamla prov och uppsatser från högstadiet/gymnasiet. Det var så bra att jag blev äcklad av mig själv. Eller, jag skulle åtminstone bli det om jag flashade högt och vilt med min klokhet. Därför är jag tyst om det, så jag kan leva i harmoni med mig själv ett tag till.

Plats tre: Stackmoln

Stackmoln är riktigt, riktigt luriga saker. Då och då lägger jag mig på min lilla gräsplätt utanför för att sola, och så kommer ett stackmoln. Det försvinner snart, tänker jag, och ligger kvar, men molnet envisas med att fortsätta täcka solen, trots att det tidigare rusat fram över himlen med en hiskelig fart. Ett stackmolns rörelsemönster saknar helt logik, är omöjligt att förutsäga, så där ligger jag i 20 minuter utan sol och känner att grannarna tittar på mig och skrattar när jag försöker schteka utan sol.

Plats två: Ge mig glitter och glamour, här där verkligheten bor

Alltså, det ger kanske inte bloggen status. Seriöst, lyssna på det. Det där var den unga, fjolliga och töntiga Macke. Nu är det annat, inget larv utan genomtänkta analyser och finurliga reflektioner över livet. Det där ska bytas ut illa kvickt. Här där verkligheten bor? Jösses. Att jag inte har skämts tidigare.

Plats ett (mest ohotade ettan någonsin): Kexet som samlar familjen

Bara det faktum att ett kex ska samla familjen är värd en förstaplats (eller är det egentligen en avspegling av det sjuka västerländska samhället; Behövs ett kex för att vi ska förstå värdet av gemenskap och solidaritet?), men reklamfilmen innehåller så mycket felaktigheter så att Sverker Olofssons soptunna rinner över. De instruerar att jag ska vrida, doppa, slicka? Äta kanske tillslut, men i reklamfilmen sitter äckliga barn och doppar kexet. UTAN ATT HA VRIDIT! Hur fan ska jag som konsument förhålla mig till dessa dubbla budskap?

Sedan är "sången" ful. Och barnen spiller mjölk också, jag blir arg. FAN, jag urartar. Ore, ore oreeeo. Huuuuh.

Låt se om veckans etta även blir er etta. Förra gången blev det...inte så. Hrrm. Puss! :)

Ich bin bald ein Berliner

Borde jag börja någon slags nedräkning? 8 dagar kvar tills jag drar, weeii. Eh, nej. Jag är för cool för sådant, jag åker ju utomlands då och då så detta är knappast något speciellt. Nej, ska jag sluta spela iskall? Fast jag är fan iskall, även om det känns lite weird att säga hejdå till folk och veta att man faktiskt inte kommer ses på en väldans massa månader.

Det ska bli intressant att se hur mitt liv blir där i Berlin. Kommer jag få vänner? Ska även jag, liksom typ alla på kontoret där jag ska jobba, ha vit skjorta? Viftar jag med tyska flaggor och skriker "Deutschland" med tusentals andra berlinare när tyskarna går vidare i fotbollsvm? Och kommer jag vara en helvild berlinare som festar på skumma klubbar ända tills morgonen gryr? Detta är frågor vi ännu inte har svar på. Fullt medveten om att ni kommer bedöma huruvida jag lyckas/misslyckas där nere på kontinenten utefter hur många nya facebookvänner med tyskklingande namn jag får tar jag mig an utmaningen.

Gonatt :)

Se mig, hör mig

Tänkte bara skriva något för att visa att jag finns. Så, då vet ni det. Cha!

Rationellt tänkande

Jag läser en så fantastisk bok. Egentligen kanske inte boken i sig är så fantastisk, det kan vara yttre omständigheter som att jag är glad för att det är lov eller för att innehållet förmedlar exakt det jag behöver höra efter två års hög(er)skolestudier (hrrrm, försökte mig på något fyndigt. Gick sådär, men jag fnissar ändå). "Social Democracy and Rational Choices" heter boken, och med meningar som "Defining rationality as selfishness may make a theory mathematically elegant, but it distances it from reality" sätter den ord på vad jag velat ställa mig upp och skrika högt under alla föreläsningar om spelteori, vinstmaximering och tron på att marknaden löser alla problem.

Så därför, mina vänner, är jag, likt vädret, på strålande humör. Ni kan få tycka att jag är vidrig, det gör jag själv. Det har gått förvånansvärt fort att slå ihjäl den första lovveckan, men jag klagar inte. Fotbolls-VM har bidragit en hel del. Peter Jihde är ju bara dålig och oseriös, och SVT har lite problem med kvinnorna. Nu ska jag inte mansgrisa, tagga ner vänner! Först och främst är jag skeptisk till att ge kvinnliga experter så pass iq-befriade uppgifter som att studera en förbundskapten en hel match, och kunna komma med kommentaren "ja, han satt ned och var lugn, förutom då det blev mål. Då blev han glad". När väl kvinnliga experter är i studion måste de ju få seriösa roller, om inte så urholkas förtroendet för den kvinnliga gruppen vääldigt enkelt eftersom den gängse fördomen är att kvinnor inte kan fotboll. Kan inte Rit-Ola kolla i den kameran istället? Jag tror nog tjejen bredvid kan analysera hon med, bara chansen ges.

Nästa skepsism riktas mot grabbigheten i studion. Mitt intryck är att Rit-Ola har väldigt lätt för att haka på och ta över ett resonemang som den andra experten, Johanna Frändén, påbörjat. Även om det kanske inte är meningen så visar det på halvtaskig respekt för hennes kunskaper, att han känner att han är bra mycket bättre på att förklara det där. Lite skärpning där, Pops och Ola.

Nu har jag fått in både välfärdssamhälle och feminism. Kan ju inte bli bättre, så vi lägger ner där. Puss och gonatt!

Samt min egen

Grynet. Mathias Holmgren. Johan Ulveson. Magnus Carlsson. Lotta Engberg. Magnus Bäcklund. Jovan Radomir. Clas Elfsberg. Magnus Samuelsson. Linda Bengtzing. Martin Stenmarck. Sist men inte minst...Kung Kristian Karlsson.

Det är okej att vara avundsjuk på mig när jag besitter ett sådant imponerande autografkuvert.

Världen finns inte längre, bara clownen mittemot

Jaaha, här sitter jag och har lov. Det var lite skumt att cykla från Liu häromdagen och veta att jag faktiskt inte kommer vara där på bra länge. Hm. Det kommer ju bli lite förändringar liksom, om drygt två veckor sitter jag faktiskt i ett rum i Berlin och...bor? Huuh, det blir nog spännande. Än så länge känner jag mig förvånansvärt lugn, men det är väl den sedvanliga coolheten inom mig som vill visa att den finns.

Då kanske jag har något att blogga om också. Jag besparar er gärna vardaglig och ointressant läsning om plugg och annat skit som jag knappast är ensam om att uppleva. Lite unikt ska det väl vara, annars känns det knappast motiverande att flasha upp det för världen. HEY, jag pluggade hela dagen. Okeey, det finns typ hundratusentals studenter som gör detsamma. Men grattis, jag är nog lite tuffare än alla dem.

Nåja, slut på bitterhet, även om jag har mycket inom mig som, inspirerad efter att sett Betnér uppträda igår, jag gärna vill få ur mig på något sätt. Fast inte nu, och definitivt inte här. Såå, vad ska jag göra på lovet då? Jag ska läsa böcker, var dag ska börja med en härlig stund i sängen med DN som sällskap, jag ska följa VM slaviskt och jag ska cykla till stora skogar där jag kan tänka djupa och smarta tankar. Kanske köpa vingar för pengar också och skriva konstiga blogginlägg med mystiska låttitlar som rubrik. Det är bra...Det är mycket bra!

Videoblogg!

Ja, ingen lär väl iaf fundera över om jag redigerat filmen så jag ser snyggare ut, för vacker kan jag inte påstå jag är. Men visdom fordrar inte skönhet.

Ooooopa!

Mina känslor för mig själv har pendlat idag. Ibland känner jag mig ganska jobbig, jag kan faktiskt ha lov nu och ändå ska jag hålla på och visa för mig själv hur duktig jag är genom att försöka plussa upp betyget på några kurser. Men sen, när jag inser vilken fantastisk teknik jag har när jag ska vispa ägg och socker poröst, då finns inte annat än att älska mig, pluggpretentiönismen till trots.

Nå, jag tycker det är kul så låt mig hålla på. Som om jag skulle ha något annat för mig. Dessutom är lov och ledighet något för svaga människor, vissa måste fixa så att samhällshjulet snurrar. Om ni tycker att jag ska sluta vara så bajsnödig, seriös och nördig så kan jag lugna er med att det är ganska halvhjärtat jag studerar. Härligt där, en gardering. Först är jag glad för att jag ger det ett försök, men om jag failar, jaa, då spelar det ju faktiskt ingen roll. Haha, jag är så underbart bortförklarande till allt som händer.

Det har ju varit sol ett par dagar, och om ni tycker min blogg tappat lite av den ambitiösa satsning, med bilder och dylikt, den hade för några veckor sedan så misströsta ej. Här har ni lite tröstgodis. Ser ni hur läckert brun Mackan blivit? Mer av det där lär ni få se i nästa säsong av Paradise Hotel. Fan, jag tycker mig se en liten valk där till höger. Vad jobbigt, nu lär jag tappa läsare. Fock.

Trala, det var nog allt för mig. Ska nog lägga upp en länk på fejjan igen. Bara för att jag vill ha uppmärksamhet och visa upp min kropp. Puss!

Vad kan passa bättre än att inleda lovet med en emolista?

Nummer fem: Kommentatorerna i ESC

Värdelöst att de var så fruktansvärt subjektiva, var är du Pekka Heino?, men jag blir både arg och tycker synd om de skämten de drar. Kanske inte synd om själva skämten då, utan de som drar dem. Typ, Edward drar det där dåliga, och väldigt gjorda, skämtet, där man läser upp typ två "svåra" utländska namn, för att sedan, inför det sista, säga "och så får vi se om jag uttalar det här rätt...Malin Svensson". Kan inte vara lätt.

Place foour: Gillaknappen

Den är så sjukt enkel att komma åt, och det finns ju inte en bekräftelseruta, "vill du verkligen gilla detta?" (i de flesta fall borde även tillägget "så pass ointressanta inlägg" ingå, men det hör inte till denna emolisteplats). Men icke. Så sitter jag där, och råkar ha gillat att den person i min vänlista det är lägst sannolikhet att jag säger hej till om vi möts, tycker om solen och precis har köpt mjölk. Hrrrm.

Plats drei: Det finns mer av mig än mediabilden visar

Jag känner mig exploaterad. Det finns en människa bakom nummer nio. Jag är mer än Brunkebergsåsen, Barbro och en liten battle med nummer fem. Nu vet jag hur svårt det är för alla idoler att tvätta bort sitt "idol"-epitet. Så, precis som de säger att de har sin egen stil och bla bla, hävdar jag; Jag är mer än "Vem-vet-mest-Marcus".

Plats two: Haribobussen

Sett reklamen? Det kommer en studsande Haribobuss med Haribobjörnen som chaufför och lyser upp en stad där det innan var grått och trist. Jag vet inte om jag ska bli rädd eller om det verkligen är paradiset, den där bussen. Min kluvna inställning gör mig arg. Ge mig ett svar, någon .

Plats ett äääär....: Solglasögon

Finns mycket som upprör. Exempelvis försöker jag seriöst inte vara cool när jag har de på, men jag ser ju på mig själv att det ser ut som jag försöker vara cool, hur mycket jag än försöker att inte försöka se cool ut. Men största problematiken är förmodligen den hur var persons snygghetskurva förändras. Man kan aldrig lita på någon i solglasögon. En utan solglasögon snygg person blir ofta bara en aning snyggare med. En som tidigare var relativt ugly kan faktiskt hoppa upp flera steg till typ knullbar nivå. Sånt där är bara läskigt, och det gör mig oerhört skeptisk.

Interaktion är viktigt för Makis Blogg, så visa vad ni tycker genom att rösta här bredvid; Vad var mest emo denna vecka? ;)
HA!

SATC!

I ett par dagar har jag noterat att många människor ska på något jävla "SATC". Jaha, ännu en fest jag inte är bjuden på, tänker jag. Liite bitter blev jag tillslut, jag är ju en modern människa som lever mitt eget liv genom att snoka i andras, så idag började lacka för mig själv när jag inte förstod vad folk omkring mig har för sig. Vad fan är SATC?

Jag fnulade. Tänkte. Diskuterade och resonerade, men utan framgång. Enda utvägen var att fråga Google, där jag knappade in de fyra versalerna. Poff, den första länken var Sex and the citys officiella hemsida, vilken inte hade en förbannad jävla antydan till förkortningen "SATC" någonstans. Tydligen var SATC så uppenbart vad det var, iaf för Google. Jag kände mig ägd och lite dum. Eller nej, snarare stolt över att mina hjärnceller bär på viktigare kunskap.

En annan kunskap jag heller inte besitter är den att kunna förutspå hur det kommer gå i Eurovision Song Contest. Igår satte jag Israel som min vinnare, inte alls bara för att det är min absoluta favorit. Hm. Nåja, den kom 14. Epic fail, som man så tufft säger. Aaaaber mein Deutschland, hurraay för er. Det var ändå vettigt, och då känns det ändå som en hyfsad chans att kanske gå på den stora finalen. Jag är ju typ i samma land.

Äääh, puss o kram!

Äntligen, Manboy!

Det är ju fredag, då är det fest och jag tänker få er att glömma deppen över Annas sorti igår. Ikväll får ni hänga med hem till mig på ferre, och jag slår även två flugor i en smäll; På köpet får ni den hett efterlängtade Manboy. Jag hoppas inte jag gjorde er 7 som gav Saade er röst besvikna, jag gav allt jag hade. I slutet föll ljudet bort, vad var det jag saade? (haha). Yrade nog om att det är tufft att vara popstjärna.

Nåja, ni kan ju jämföra. Vilken version är bäst?

Om någon undrar. Ja, jag gör det här helt seriöst. Konstigare saker har hänt än att Anders Bagge skulle råka hamna på min blogg, se detta klipp och tänka att denna grabb, det är en oslipad diamant. Han ska bli vår nästa flickidol.

1-10

Jag är helt jävla vansinnig. Över att Sverige inte är med i finalen imorgon? Haha, neej nej, såna där saker är ju bara en lek. Tyvärr föll jag ju in i den härliga svenska subjektiviteten, där Anna är bäst. Allt är snyggast, hon var sååå duktig, låten är fin och bla bla bla. Jag är verkligen inte bitter, för jag gillar seriöst varken artist eller låt, ändå deppade jag ihop när det stod Danmark i sista kuvertet. För man hejar alltid på sitt land, liksom. Förutom när Mattias Nilsson åker in till stående skjutningen i skidskyttestafetten, då vill jag se bommar och hans nervösa ansikte. Stackarn.

Vansinnig var det ja. 1-10 på de två senaste matcherna i Pro Evolution Soccer. Först 1-7 mot Arsenal, 0-3-underläge efter 15 minuter. Tror ni jag var förbannad? Jag blir rädd för hur otroligt galen jag blir, men samtidigt glad. Jag menar, var skulle all denna ilska hamna om jag inte fick ur mig den i min lägenhet framför ett datorspel?

ESC

Jag må varit skeptisk till Anna, men nu när det gäller släpper jag bitterheten över att den lite gråtande Anna ägde skiten ur Pernilla och Jöback. Detta kommer gå bra, det är en snygg låt som absolut ska till final. Hur kul är det att även den teoretiska chansen att få höra "La Suede, douze point" ska vara borta på lördag? Big noo no, jag tror som sagt det går finemang. Heja!

Att göra det man måste, är att göra det man vill

Obladi, oblada. Jag undrar hur jag mycket jag pissar på så kallad riktig musik när jag lyssnar på Scotts version av den. Inte för att jag bryr mig, bara därför jag undrar. Fast det finns nog värre. Jag gillar starkt Bengt-Hennings version av "I was made for loving you", den är snudd på fantastiskt.

Nå, vad har jag för mig då? Järnspikar alltså, det händer ju inte så mycket lajbans. Det är inga onsdagsfester, jag har inte varit på stan och ätit glass eller gjort något annat supercoolt jag bara måste berätta om. För dåligt, utifrån sett åtminstone. Själv tycker jag dagen varit allt annat än ickelajbans, snudd på optimal. Lite studier, när jag tröttnar på det lirar jag pes. Efter lite skrik och uppgivenhet åter till den vackra matematikens värld. Sen ringer en telefonförsäljare, jag får min dagliga dos av socialt utbyte och sen så fnissar jag i smyg åt bambustrumporna han erbjuder. Upp med huvan, lek gangster in på Hemköp, köper lite mjölk och margarin, hem igen och bakar några scones.

Und so weiter, paradiset. Och ESC igår, min favvo måste jag ge er. Det är glatt, snyggt och lite...androgynt? Haha. Vi säger så. Och ja, jag gillar håret, även om det kanske kan vara lite mindre rakt, det ska vara som i studion. Bra, då vet ni. Ha en god natt, beejbsi .

You can call me manboy

Det blev alltså Eric Saade och Manboy som tog hem en faktiskt väldigt övertygande seger i omröstningen. Hmm. Om jag ska vara ärlig ett ofördelaktigt utfall för min del. Kanske även för er. Jag menar, till de gamla klassikerna, Alcazar, Afrodite och Perrelli, har jag trots allt inövade shower att visa upp, medan det enda Saade gör är att gå runt och vara snygg. Då mina styrkor kanske inte ligger just där, utan snarare i områdena tung koreografi och att ta höga toner, är magkänslan skeptisk till hur detta ska bli. Men, ni har klickat. Makis Blogg kör inte över omröstningar likt vår regering kör över folkomröstningar, typ vad gäller kärnkraft, så jag ska göra det bästa av situationen. Inom några dagar kommer ni ha en sexig Marcusboy i skärmen.

För att öva slutposen tog jag nyss en promenad i regnet. Åh, så härligt. Överenergin bara sprutade ur mig likt regnet sprutade ur molnen, haha. Sitta inne hela dagen gör mig lite crazy, så jag var på riktigt showhumör där vid Stångån.

Ooch så är det väl bara att tagga till inför imorgon. The first examination, ulala. Heja mig, heja mig. Och sen är det fanimej ESC. Det kan gå bra för Anna, hon är ju lite crazy med busiga skor till en söt kjol. Inte det där kalla, snygga och stilrena som vi brukar skicka, och som jag ju alltid älskar. Lite mer värme och färg nu, precis som Lena och Carola. De två kom top5, kanske går bra även i år.

We´ll see. Püüüüsss.

Svälj

Har förresten svalt mycket stolthet nu och lagt upp en länk hit på fejjan. Jag ryser och mår dåligt, men enligt mina PR-ansvariga så är msn ett ganska förlegat forum för informationsspridning. Så, välkommen, Marcus, till senare delen av 2000-talets första decennium. Och välkomna hit, alla från fejjan. Puss :D

Plats 5: Gräva sin egen grav

Senaste inläggen har jag lipat över min bloggs förfall. Egentligen lipar jag över min egen apati. Det är väl självklart att det skulle gå som det gick när jag inte lyssnar på vad mina läsare vill ha. Näst efter bilder och uppträdanden från mig är det emo-listan som engagerar mest, den som ni efterfrågar och den som på något sätt ger denna bloggs aningen dystra samhällssyn dess själ. Men lyssnar jag? Nej, jag kapar ryggraden och tror det går att leva vidare. Det funkar inte så. Skärpning!

Plats 4: Ännu ett offer för marknadsekonomin

Ryktet säger att glasspriserna på Bosses nu kommit upp i vidriga nivåer. Jag har inte varit där själv i år, brukar vara alldeles för glad och trevlig stämning där när solen skiner, men jag litar på mina källor. När vi snackar själ så är väl Bosses lite av Linköpings sommarsjäl. Tråkigt att hetsen efter profit kan göra människan så likgiltig inför andra värden än vad som kan mätas i kronor och ören.

Plats 3: Val av kö

Ett ständigt aktuellt ämne, men de senaste dagarna har fått mig att tro att jag har någon slags gåva att ständigt hamna i sega köer, undantaget systembolaget, faktiskt. Där är jag vass, men annars. Till förtvivelse analyserar jag folket i köerna; Ålder ( hur snabba de är med betalning), antal varor, vad för typ av varor (grönsaker tar tid, mjölk går fort), om de ser stressade ut (de vill inte smalltalka med personalen som andra socialt understimulerade varelser kan göra). Till ingen nytta alls. Igår valde jag snyggt rätt, trodde jag. Då hade gubben före valt fel glass, en som inte va på kampanj, och det blev säkert en tia dyrare än han trodde. Det funkade inte, han gick iväg och skulle byta. Vips, så ägde de andra köerna mig. Kul.

Plats 2: Danneboy och Vickan

Förra DN Söndag bestod till 95% av olika vinklingar på hur Vickans bröllop kommer vara. Klänningar, mat, resor och vad Ockelbo tycker. Tack, DN, för att ni förstörde en av min veckas absoluta höjdpunkter.

Och veckans etta är....: Ödmjukhet

Med avsky märker jag att jag börjar bli ödmjuk. Alltså, ödmjuk är jag ju oftast offentligt. Jag är ju alldeles för mån om att vara omtyckt för att säga något kontroversiellt, men jag har på sistone upptäckt att jag försöker vara ödmjuk även i hjärnan. Om jag ser en tjockis (uuuh, busigt icke-PK jag är) med alldeles för tajt tröja tänker jag inte "iiiuuh, ta på dig något större så jag slipper se dina valkar". Eller, det gör jag väl kanske. Men skillnaden är att sedan tänker jag till, och helt allvarligt i min hjärna tänker att "neej, den flickan har säkert haft det jättejobbigt. Hon var säkert värd kakorna som skapade de valkarna". Obehaglig utveckling, den ska stoppas. Dags att fara tillbaks till översittarnas land.

We can dance all night with the bourgeoisie

Go Bayern, bald machen sie ein Tor :D

Försöker tagga min framtida hemstad i CL-finalen. Lita lönlöst, känns tungt men inte omöjligt. Yes, kvällen är alltså vigd åt fotboll. Tidigare lite hockey också, vilken sportkille. Lackar lite lagom på allmänheten. Heelt otroligt hur folk är så enögda, i synnerhet när det kommer till sport. Bengan tog timeoute med 15 sek kvar, Tjeckien kvitterade. Därför är allt Bengans fel, trots att han inför matchen hyllades. Bengan kallas "dum i huvudet, värdelös, ett jävla pucko" eller andra mogna saker. Jag kan bli så uppgiven, tänka att det är så tragiskt att det ska vara så svårt att sätta saker i perspektiv. Sen behöver allt inte alltid vara så jävla rationellt, klart känslorna kan ta överhand. Men att just använda sådana beskrivningar på människor som gör något så pass överkomligt som idrott...? Nooo.

Dagens moralkaka fixad. Annars så, jag hänger alltså framför TV:n. Knock knock på Byggmax door, let me see what you´ve been working on. Jag var ute på en promenad förut. Trots mycket människor, merparten jävligt glada och, i normala fall, alldeles för många kärlekspar, så lyckades jag hålla humöret uppe. Hela dagen har jag känt mig så genuint sexig med min morgonrufsiga Erik Grönwall-lugg, måste varit därför jag var så glad och lycklig där vid Stångån. Sen kom en äcklig och småfet tonårspojke och pratade med mig. Jag tog ur hörlurarna för att höra att han sa något så ointressant som "varför springer min kompis?". Vilket jävla miffo. Där förbrände jag ngn promilles kcal när jag rörde händerna upp och ner mot hörlurarna, tack för det. Verkligen. Den tiondelen kunde jag tänkt många kloka tankar för, men den kommer jag aldrig få tillbaks.

Ääh, ska duscha. Dagens duschsång finner ni nedan. Tragiskt att de aldrig fått vinna, faktiskt.

Summer days

Eeeey. Såg nyss en superhet bild på Rahlenfeldt. Han låg typ naken i en soffa och rökte, fast man såg bara konturerna av honom typ. Seeexy.

Det är fan sommar, gott folk. Idag lekte jag äcklig person som ville visa hur bra jag mår av det goda vädret, och därför satt jag ute och pluggade, kavlade upp byxorna och lapade mot solen. Tröjan behöll jag dock på, till skillnad från många andra. Trots en antydan till kontinuerliga joggingturer känner jag inte att jag är tillräckligt biff. Hm.

Helgen ja, vi får se vad den har i sitt sköte. Storslagna planer är det ont om. Eh, mer finns inte att säga. Herrå och gonatt.