Das geht ab

Hallöschen. Nu har vi varit här i drygt en vecka och börjar förstå oss på staden litegrann. Det är fint här. Typ lite för fint. Alla kör feta BMWs eller Audis, det finns inga tiggare på tunnelbanan och högerpartierna har en förkrossande majoritet i denna tyska kapitalismens högborg. Så även om jag var bitter för att det inte gick någon kollektivtrafik inatt på grund av strejk, och vi var tvungna att ta taxi hem, så känns det bra att det finns lite arbetar-anda här. Den där taxiresan var förresten ett kapitel i sig - gangstern till taxichaufför spelade den högsta musik jag ever hört från en taxi, slalomåkte, visade bilder på lättklädda damer och ville att vi skulle till åka till ngn slags strippklubb. Herr Taxichaufför undrade om vi ville knulla, antar det var med damerna, men nej, kein ficken heute abend.

I veckan annars har jag kollat runt i staden. Sett en del av universiteten, och det ser absolut okej ut. Det mest värda är att de inte kör med whiteboards utan med den hederliga svarta tavlan. En svart tavla gör en professor lite mer...professorig. Uhm, ja.

Det var väl det glada. Det bästa har jag sparat till sist. Jag är fortfarande bitter, och allt jag gör, ser och äter sätter jag relativt Berlin. Det är inte sunt alls, jag är på god väg att bli en riktig bitterfitta. Kunde förvisso vara skönt efter de senaste månadernas osunda konsumtion av positivitet.

Och som sig bör bjuder jag på lite tysk populärkultur.