Egentligen bara

Och återigen blir det såhär. Jag tappar orken. Verkligen inget lean tänk här, inte direkt så att jag går till roten av problemet, eliminerar det problemet och så uppstår det aldrig mer. Men okej, jag kan väl prova en gång till. Kanske blir det bra.

Förra helgen var en galen helg. Flygresa med bank-vd, ilska på ung spoling som failar en första-sträcka, kärlek på Stockholm och fyra timmars non-stop-dansande. Nu kanske man kunde tro att jag dansade med bank-vd:n. Nae. Och istället för att sitta här och drömma mig tillbaks till det förflutna, får ni kort resumé:
- VM-Skidskytte i Ruhpolding. Trots ansiktsmålning blev det varken bra placering för det svenska stafettlaget eller Ü30-Party. Småbitter, men ändå trevlig och fin utflykt.

- Stockholm med Bladh. Kortfattat: Shopping, mat, mellomys, fett party, misslyckat försök att hålla oss vakna till frukost öppnade. När jag senare pallrade mig ner till frukosten hängde jag vid apelsinjuice-automaten. Måste sett tragisk ut, men det bekymrade mig inte det minsta då jag hade solsken i blick.

Veckan sen...Ähm. Nae. Inte mycket att snacka om. Och så denna helg? Sol, 19 grader. HA! Jag är centraleuropé. Och titt, nu har ni full koll på vad jag gjort de senaste dagarna. Och ni då? Lalalaa. Fundera på det ni, tills jag återkommer. Kan dröja.

[ ɧœli:n ]

Andra inlägget kalenderwoche 9. Crahaaaaayzy.

Min förvandling till tysk fortskrider. Ryggraden säger numera att y på tangentbordet sitter till vänster om x, och z mellan u och t. Helt orimligt att de bokstäverna bytt plats. Den tyska borde ha mer fog för sig. De har ju trots allt uppfunnit DIN.

Vidare blir jag numera även en aning frustrerad över att jag, när jag skriver e-mail på svenska, tar mig friheten att tilltala vilt främmande folk med "du" inleder med ett "Hej". Har på fullaste allvar funderat på att börja med "Hej Fru 'efternamn' " och använda Ni-form, men nej, det skulle nog mest bara bli obehagligt för mottagaren. Det hövliga har sin charm, definitivt. Sen att man måste Ni-a varandra på jobbet fram tills dess att man kommer överens att "Du" är okej, nja, det är väl kanske lite väl snofsigt.

Åt hamburgare med kniv och gaffel igår i matsalen. Känner mig fortfarande smutsig. Det är väl det som drar ner mitt humör, för annars är det helg, jag har inte mycket planerat. Ska fundera över min framtid (som jag ju vet att jag ska låta bli med, snälla Macke, du är 22 år, chilla), titta på skidskytte, vinka åt solen och städa.

Så spännande var det. Desto mer intressant är mitt efternamns utveckling.

Från det riktiga [ ɧœli:n ] blev det tyska [ sjœ:lin ]. Tack vare ö:ets frånvaro i e-mailadresser är jag numera ofta mister [ sjo:e:lin ]. Version två kan jag tycka är okej, men nummer tre. Icke! Ska ta upp det på ett av alla jätteviktiga möten jag är på.

Tillägg: Förlåt, måste ju uttala mig om AC ikväll. Lotta och Chrille ska ju givetvis vidare. Ähm, på övre halvan får jag väl nöja mig med Johnson. Duger! Bananer och hav klarar jag mig utan i Stockholm.