Walpurgisnacht

Grattis herr Kung och kul med valborg. Skulle hängt lite med familjen, men sjukdom satte stopp och istället för att ragga fest firar jag tillsammans med SVT. Kongliga Teknologkören sjunger för mig, en brasa brinner bakom dem och mitt fönster är på glänt så jag kan känna doften av vår. Ska nog ut på en promenad och titta på fjortisar snart. Nattvandra, någon? Kanske inte, men jag ska iaf promenera i mina superdupersköna, superdupertrasiga, ljusa jeans. Väärsta feta hålet rakt på skinkan och i skrevet, men jag gillar mig själv i dem och då får fanimej samhället acceptera det.

Men ja, våren nalkas ju. Jag njuter enormt av att cykla enbart i hood, och har flera gånger liksom bara satt mig på random bänk som en riktig mupp och bara lapat i mig av solen. Känns inte naturligt att jag njuter samtidigt som folk omkring mig njuter av samma sak. Hrm. En hel del politik i veckan också, eller ja, jag har läst och tänkt mycket.

Annars kantas dagarna av vardag. Wuhu, superkul. För att byta lite spår så använder jag en såndär Idominsalva i ceratformat, som gör läpparna sådär fjortisvita. Det, tillsammans med trashiga jeans och mitt ungdomliga inre (såg inte alls på kvällens Gokväll), gör att jag definitivt känner mig redo för en sväng utomhus. Ulala fulla fjortisar, akta er. I´m hot.

Lägre avgifter, när jag ringer Jens

Ett inlägg till alla er som fortsätter törsta efter inlägg, trots taskig uppdatering och, när det väl uppdateras, rätt ynkligt innehåll. Idag blåste det i Linköping. Surprise. Det är faktiskt lite otroligt, och det börjar gå mig på nerverna. Men sedan tittar jag i min kalender och ser att det faktiskt är ynka 15 skoldagar kvar. Sen är det tenta-p, sedan...Öh, good bye. Nå, ligger här och i sedvanlig ordning avslutar dagen med lite Scrubs-mys. Jordan är faktiskt en helt underbar människa. Hon gestaltar mitt inre, typ.

Annars är det liksom ganska mycket Tyskland i mina tankar. Lägenhet, motivationsbrev, flygbiljetter och bankkonton. Inget annat, så tystnad och sjung med;

Wow,ett nytt blogginlägg...och så var det inte det ;PpPppp;PP

Förundran möter uppgivelse. Kommer nog aldrig förstå vad som rör sig inne i huvudena på de människor som känner att deras liv förgylls av att kasta in snusdosor på en hockerink. En sådan fascination jag ändå känner för fenomenet. Det är människan vi observerar, mina vänner. Människan.

Nå, jag mår ganska bra. Gillar starkt askmolnet - älskar att se hur sårbar västvärlden kan vara, att naturen kan äga oss ganska enkelt om den bara vill. Mer naturkatastrofer till oss, tack. Vi kan behöva lära oss visa lite empati och ödmjukhet. I vårt individualistiska samhälle, där fokus läggs på hur just DU lyckas i karriären, hur DU ska bete dig för att DITT liv ska kännas bra, breder egoismen ut sig på bekostnad av empati, som tillsammans med intelligensen ska vara det som särskiljer människan mot andra djur. Vad gäller intelligens ställer jag mig frågande. Anledning? Hänvisar till första stycket.

Så det så. Livet är bra annars. Gillar ju inte själv att läsa om folk som mår bra, därför väljer jag att inte gå in på detaljer. Men det är till och med så pass att jag gillar de där grupperna på facebook. Ajha, nu ska jag väl sova. Och så gör jag inte det ;PPPpp;PPPpp

Haha! :D

Vilka appar är dina appar

Fredag = hemmafest. Ah, vilken underbar kväll med pannkaka, vin och så en promenad såhär framåt natten. Jag gillar att ta en sväng på stan sådär runt 22-23 när folk är på gång ut till krogen, det får mig att känna att jag har något slags socialt umgänge. Nu fantiserar jag lite om att bli inbjuden till festen på våningen under. Tror den som har festen är den granne jag plingade på hos tidigare idag och påpekade att hans nycklar satt i låset utanpå dörren. Så jävla snäll.

Sådär, fantiserat klart om det sociala. Nu ska vi prata helg, för jag är såå pepp på dessa två dagar. Jag ska bara städa, mysa, småplugga och kanske spela lite stryktips. Kollar vädret för att se om det blir fina vårdagar, men då ska det visst blåsa 14m/s i helgen. Den där blåsten är liksom inte okej längre. Öööh, men det var typ det. Godnatt och trevlig helg!

Canadagooseguy

Igår kom en kanadagås gående mot mig när jag kom cyklandes. Det är min cykelbana, tänkte jag, och körde rakt fram men kanadagåsen insisterade på lite chicken race. Challange accepted, ropade jag, och fast besluten att äga gåsen trampade jag till lite extra. När vi var 4 meter ifrån varandra bangade jag helt plötsligt ut, svängde runt gåsen som tittade på mig med en hånfull blick.

Ägd, javisst, och jag börjar ju givetvis fundera på varför, och i uppförsbacken efter fick jag en liten flashback från min barndom. Jag tror fanimej nämligen att jag har blivit jagad av kanadagäss som barn. Tyvärr har jag ju ingen förälder här som kan bekräfta det, men jag är ganska övertygad om att det faktiskt är sant. Och detta förklarar ju lite av skräcken jag hade för den där kanadagåsen.

Så när jag ska rädda världen från orättvisor, beslagta alla vd-bonusar för att finansiera byggnationer av vattenbrunnar i Afrika, rädda kvinnor från förtryck samt döda konsumtionssamhället, då kommer jag klä ut mig till kanadagås. Inspirerad av Batman allierar jag mig med vad som skrämmer mig mest. Kanadagåsmannen kommer jag kallas, och det finns redan några vassa utkast på hur dräkten ska se ut.

Imorn börjar skolan. Inte superpepp, men det är typ bara 4 veckor av föreläsningar, lektioner och labbar, sedan lite tenta-p. Sen är det hejdå, good bye, auf wiedersehen till Sverige.
Omg.

Så det kan gå

Vittring, men inte mer. Det såg ju så bra, så bra ut. Och så åker vi ner till Växjö och får smisk så det bara smäller om det. Garanterat överskattning - märkte ju själv hur jag fokuserade mer på att resultatet i övriga matcher skulle bli det rätta då det kändes som att vi borde tvåla dit ett redan avsågat Växjö ganska ordentligt. Men tji fick vi.

Jag hade förväntat mig att av ren glädje palla plugga duktigt även såhär på kvällskvisten, men ändrade planer. Nu är jag sur och lite ledsen. Inte ens Pernilla Wahlgren räddar mig, och då är det fan illa. Om vi plottar min glädje som funktion av hur många gånger jag lyssnat på Jag vill om du vågar är såväl första- som andra-derivatan strikt positiv, fram tills nu då. Det börjar bli obehagligt, framförallt när jag är ute och går. Liksom, jag måste ju förnya mig för varje gång jag hör, hitta nya vinklar, kanske dansa ännu lite mer vågat än vad jag gjorde förra gången osv osv. Snart har ni mig mitt på Filbytertorget och kör en hejdundrande show inför en jublande publik.

Jaaaha. What to do, what to do? Antingen softa ner och kanske skvätta i sig lite vin. Ja, det lät så bra så jag går inte vidare med övriga alternativ då de förmodligen kommer vara chanslösa.

Bakis ruffs

Nu hänger jag än en gång på Rahlenfeldts blogg (Krillebooi, men jag använder det lite mer seriösa namnet. Seriösa namn på seriösa bloggare). Idag får jag reda på att han oftast sover med en kudde, gillar hallonsaft samt särskriver bakisruffs. Nu kanske ni tror att jag som vanligt kommer börja lipa över hur samhället skapar dessa fenomen, men icke.

Jag har faktiskt funderat lite de senaste dagarna på varför jag dras till saker som är totalt motsats till vad jag själv är. Liksom, jag skulle aldrig röka, men sexigt är det och sånt jag vill hångla upp. Ja, inte själva cigaretten då, utan den andra...varan. Samma sak med Rahlenfeldt. Själv lipar jag över den globala orättvisan, hejdlös och ohållbar konsumtion samt klimathotet, men samtidigt sitter jag och mysläser när lilla gossen frossar i vodka och har shoppandet som något slags livsmål. Ytterligheten där gör nog att jag pallar vara den duktiga pojke jag är =) Jag får vara lite småbusig, men ändå inte riktigt på riktigt. Tihi.

Jaaamen annars så har det ju varit påsk. Inget speciellt, va? Jag har dock fortfarande träningsvärk efter min enda riktiga match i KM på långfredagen. Förvisso en femsetare, men känns ändå inte riktigt försvarbart, såhär tre dagar efteråt. Men så har jag väl heller aldrig påstått att jag tränat duktigt.

Förresten var jag sugen på att ta avsked av min blogg, jag är inte så pepp och det märks säkert. Men sen tänkte jag på alla fina stunder vi haft, så vi ska nog klara oss ur denna kris. Snart är vi tillbaks, starkare än någonsin! Puss :)

Sill

Kan du förklara vad du vill med mig, det känns som att du aldrig öppnar dig.

Så säger min blogg till mig, och själv sitter jag här lite generad och påkommen. Jag vet inte, är mitt patetiska svar. Och på det andra påståendet kan vi ju säga som så, att jag undviker att öppna mig med respekt för er, kära läsare. Jag bär på så mycket mörker så det blir bara blä.

Men i brist på annat så kan vi öppna dörren på glänt lite. Jag vill bli kär i någon/något. Kärleken till gosedjur och mig själv i all ära, men det känns liksom som att vi behöver en fjärde part i vårt förhållande. Oroa er inte - snart pyser vi till Berlin och sedan München, och där lär jag, precis som tidigare, kunna förtränga min ensamhet och fylla livet med nya, spännande erfarenheter och leva det enkla och lyckliga singellivet ytterligare ett år.

Nu tänker jag inte gå djupare in i mig själv, för då börjar vi snudda vid existentiella, inte sällan dystopiska, funderingar och då denna blogg är känd för att vara en glädjens källa mitt i centrum av det stora, onda cyberspace lämnar vi de tankarna därhän.

Fokus på påsken, tack. Idag ska jag sitta hemma och vänta på små påskbarn, som plingar på och vill ha godis. Godis ska de få. Nej, fan, barnen gör ju inte sånt nuförtiden. Igår sa jag med lycka i rösten till mina pingisbarn att imorn, då får man klä ut sig. Jag möttes av en sällan skådad skepsis. Fan för 2000-talsbarn. De vet knappt vem Mumin eller Björne är, och de går inte påskkärring. Kanske borde ut idag och visa de hur man gör. Ja, så får det bli.

April april, också.