ULF!

Det är alltid lika roligt att skratta åt uppenbart dåliga saker. För tillfället bryter jag ihop av skratt varje gång den där tre-reklamen, där massvis telefoner ringer på samma gång, visas. Det är sättet han skriker "Ulf" när han ska svara i den tredje telefonen som får mig att skratta högt varje gång. Ja, nu vet ni det.

Förmodligen sista inlägget för i år. Jag tänker verkligen inte sammanfatta något, det orkar jag inte. Känner mig lite oinspirerad till livet just nu, men inget allvarligt. Puss ;D

Glad jul

Den glada julen är redan slut. Det gick nästan snöpligt fort, och det har på det stora hela varit mycket trevligt. Lite lip under Karl-Bertil, Lisbeth var okej som julvärd och jag mådde inte dåligt över att jag inte längre kan äta så mycket att jag mår dåligt. I prylväg har jag nu mitt hushåll en brödrost till sitt förfogande, bra bra.

Nu har det varit två dagar där jag definitivt inte bidragit till att det samhällsekonomiska hjulet ska snurra snabbare. Igår låg jag och lekte bakfull, och lyckades se hela Simpsons-maratonet, kl. 13.30-23, vilket jag skriver inte helt utan stolthet i pekfingrarna . Egentligen var jag inte så slö, det hajpade juldagsfirandet blev bra, men lite bittert över NH som är ganska sämst på att organisera stora grejer. Nåja, var ju kul.

Nu börjar arbetet med att bara softa utan att ha dåligt samvete, försöka intala mig själv att det är okej att bara ha ledigt. Om jag klarade den där sista tentan, vilket jag är relativt säker på att jag gjorde, har jag liksom lov fram till den 18e januari. Jag borde åka någonstans. Skidor i Kisa, promenad i Tinnerö eklandskap eller kanske pimpelfiske på Roxen. Här finns inga gränser för vad jag kan ta mig till.

Julefrid

God jul på er. Fan vad jag ska ha det skönt i förhoppningsvis många veckor nu, lov till 18e januari om jag inte måste skriva om den där sista tentan. Vaaad ska Macke hitta på under så lång tid? Spela pes kanske :)

Nu ska jag tvätta, ge mig ut på stan bland folk och köpa byxor samt se fram mot allt julfirande med massor släkt, mat och mys. Julpuss :)

Snön lyser vit på taken

Sista helgen innan lov nu då. Trots att folk har lov hitan och ditan är det inte alltför deppigt att kötta en helg till, hur mycket kött det nu blir. Som om jag skulle ha något annat att göra, liksom. Tentan i onsdags gick dåligt, mina vänner, vilket var ganska väntat. Tydligen var det en ganska svår tenta, så förhoppningsvis är jag inte helt ensam på U-raden. Annat blir det måndag-tisdag, då ska jag äga hela terra-salen, inklusive tentavakter.

Annars är jag ganska äcklig. Tror det var länge sen jag duschade, en ovisshet som är frekvent återkommande under tentaperioder. De senaste dagarna har jag, förutom skrivit tentor, åkt till skolbibblan, dragit upp luvan och studerat, för att sedan åka hem. För att mitt pluggande ska nå ett förhoppningsvis globalt max krävs att det sociala utbytet går mot 0, så det ska nog bli bra det där.

Har fått en stilig Veolia Transport-kalender av min far, och i den står det små citat varje vecka sådär gulligt. Funderar på om jag skulle försöka tolka de varje vecka, typ sätta upp på toaletten så jag kan sitta och grubbla. Denna vecka är det Moder Theresa som fått äran att vara med i Veolias kalender med "Jag har upptäckt paradoxen, att om jag älskar tills det gör ont, så finns det ingen smärta längre utan bara kärlek". Jag har tid tills på söndag innan en analys ska vara färdig. Spontant vill jag såga, kärlek är ju inte min grej, men nej, nu ska här sättas sig in iTheresas tankar.

Som helgmys får ni en klassiker.

Försvinn försvinn

Tentaperioder gör att humöret knappast kan liknas vid en kontinuerlig funktion, utan här hoppas det godtyckligt mellan glädje, självförtroende och uppgivenhet. Det enda som tycks vara konstant är hungern; Magen blir hungrig när den vet om att det finns mat i närheten, annars håller den sig lugn. Listig filur, den där.

En tenta borta, tre kvar. Morgondagens är den jag kan sämst, och därmed även den tråkigaste, och om Tony the Tiger fick beskriva mina känslor av att kunna kicka bort statistiktentan (oavsett betyg) skulle han säga att det är "Grrrreat". Det är faktiskt inte alls omöjligt att jag steker pannkakor och dricker julmust resten av kvällen istället för att desperatplugga.

Igår gjorde jag en apbra fickparkering. När jag gick ur bilen och hade låst upptäckte jag att jag stod ivägen för en gång upp till ett hyreshus. Inget stort, men då jag inte vågar utmana parkeringsböternas Gud valde jag att knicksa mig ur och hitta något annat. Det var liksom muslimklass på den! Ni vet, varje fredag är det ju ngn slags muslimsamling här nedanför mig, och deras fickparkeringar är så vackra <3>

Pannkaka var det!

Lagom till julefriden och snöyran är den tillbaks igen!

Plats fem: Hurtfriskt på Clas Ohlson

I kassan på Clas Ohlson satt en snuskigt trevlig kille, som på klingande dalmål hurtfriskt pratade med varenda kund. Kunden två steg innan mig bjöd han med ett leende på en kasse. Kunden innan mig köpte bara ett batteri, och skämtsamt kom då "Dig bjuder jag inte på en kasse", varpå alla skrattade. Sen kom jag med mina pepperkaksformar, och jag visste att han skulle säga ngt med baka. Det dröjde tills kvittot kom, sen kom ett "bara hem och baka nu då, höhö". Serri, jag kommer inte till affären för att skratta och skämta. Ett leende duger mer än väl.

Plats fyra: Tant i fönster

I en av lägenheterna rakt över sitter det alltid en tant och tittar. Hon har definitivt järnkoll på allt, vilket börjar bli lite jobbigt. Bara jag sitter och äter vet jag att hon ju tittar på mig, och det gör att jag drar mig lite för att vara hemma. Det är inte kul att ständigt vara iakttagen. Tungt, nu när tenta-p drar igång och jag vill vara hemma. Antingen blir det att dra för gardiner, eller så kan jag ju alltid höra med Herr Littorin om vilka möjligheter det finns att tvinga ut gumman i arbetslivet.

Plats tre: Idol-Eriks flickvän

Jag hakar på en av Facebook-snackisarna. Jag förstår inte riktigt vad hon ville ha ut av det, liksom, hon verkade vilja leka amerikansk high-school-film, där de i slutet blir ihop och hånglar inför en jublande publik. Liksom, big nono. Men ni som undrar; Jag kommer, trots känslorna inom mig, inte falla för mina principer och gå med i facebook-gruppen. Då krävs något betydligt större.

Plats två: Matematikens roll i samhället

Det är kanske inte så konstigt att matte inte är så fantastiskt hippt att plugga, för hur många matematiker visas upp som personer med lösningar på samhällsproblem? Inte många. Men, matten är ju liksom det som all vetenskap vilar på, från hur kaffebryggaren fungerar och hur man finner optimala logistiska lösningar till hur framtidens energiförsörjning ska kunna fixas. Matte är coolt!

Plats ett: Varför litar jag på folk?
Gick på systemet häromdagen och skulle köpa några flaskor vin. Då jag inte är ngn expert, kom jag på den vid första tanken geniala idén att plocka viner som var i stort sett slut. "De är ju populära", resonerade jag, och om folk köper borde de ju vara goda. Återigen fick jag dock ett bevis på att den största delen av befolkningen ju är dumma; De bägge vinerna jag plockade var fan de värsta jag köpt under min systembolagskarriär. Vad tror jag? Att helt vanliga människor är kompetenta att ens ta ett gott vin? Kom ihåg; Människor omkring dig är alltid, alltid sämre på allt.

Verkligen inte alls på listan; Julkalendern. Den är fin.

Nu sover stad, nu sover land

Hej sötibullisar. För fan, jag kanske borde ta en bloggpaus. PR-mässigt är det väl bättre att kunna basunera ut det istället för att publicera små meningslösa berättelser om att jag är ledsen att jag inte bloggar sådär en gång i veckan.

Livet är ganska bra. Julkalendern är fantastisk, jag dricker 5kronors-julmust och Jöback sjunger Decembernatt för mig. Julstämningen infinner mer och mer, i samma takt som tentor närmar sig. Förresten vill jag revidera mitt tidigare påstående. Livet är faktiskt inte alls bra längre. Mina kalsonger har korvat sig, och jag orkar inte lyfta bort datorn samt ner och gräva med handen för att fixa till det. Sen tog julmusten slut med, fan, varför har jag ingen liten husa här som kan passa upp på mig? Om tio år, när musten bytts mot whiskey och havregrynsgrötsfrukost mot hotellfrukostar, då ska jag nog den där pigan finnas till hands.

Och serri, varför sitter jag uppe. Enkelt svar: Förflyttningen till sängen är för krävande, men förmodligen ganska nödvändig för att jag även imorgon ska kunna prestera på topp. Natti!

Pling pling

Nedför backen mot Filbytertorget kommer jag cyklandes. En gubbe med portfölj går rakt ut i gatan cirka 50 meter framför mig, och jag ser klart och tydligt att gubbfan inte kommer att se mig, utan bara gå. Men istället för att svänga runt honom och vara sur över folk som inte ser sig för, bromsar jag in litegrann, åker precis framför honom, och samtidigt som jag passerar ropar jag pling pling i hans öra.

Haha, jag är så jävla skön. Jag fattade inte att jag verkligen hade gjort det där, liksom, det bara kom. Sen körde jag vidare, aningens funderande över hur gubben reagerade, men mest lite ställd av vad jag gjorde. Jag ska oftare vara sån, den där kicken jag fick var ju riktigt nice. Min bitterhet börjar nu ta sig mer konkreta uttryck. Intressant hur detta fortlöper :)

Ett litet inlägg om folk

I friden och fröjden gick jag på en kvällspromenad. Jag gillar att gå på stan när det är folktomt, vilket det vanligtvis är runt 2130. Men denna kväll trängde sig kommersialismens hets efter profit genom såväl mörker som dimma, då det var någon jävla tomtenatt. Så av en händelse råkade jag komma på att Perrelli skulle uppträda i Gränden (medveten felskrivning), så jag trotsade föraktet mot människorna omkring mig och gick in. Dumt gjort.

Alltså, fy fan vad jävla äckligt det var. Trångt, varmt och hetsigt. Det var fullt av fula och/eller tjocka människor samlade i fjortis-, blatte- eller pensionärsgäng. Nu är ju inte jag en människa som fördömer människor sådär på utseende, de får väl vara tjocka och fula om de så önskar. Det jag däremot föraktar djupt är att folk verkar gilla hela grejen. Jag mår så dåligt över att människan beter sig så jävla primitivt, men det det bästa är väl att acceptera att den stora massan är sådan, och att ett fåtal får föra mänskligheten framåt. Helt ödmjukt placerar jag givetvis mig själv bland dessa få.

Hm. Nu mår jag även dåligt över American Pie, som går på sexan. Eller snarare, mår dåligt å regissörens vägnar. Han/hon kan omöjligt vara stolt över den här filmen, och ändå skrattar jag åt detta. Jag är en sån person jag själv skulle se ner på. Åh, du fantastiska dubbelmoral. Vad skulle jag göra utan dig?