Hello World!

Eller hej världen, men det låter inte lika tufft. Jag lever, men det är knappt. Jag tror jag så sakteligen börjar förgöras inifrån av alla de intressekonflikter som nuförtiden härjar runt i mig. Undantaget magsäcken, där alltid frid och fröjd råder, känner jag inte den inre ro och stabilitet som under 22 år varit mitt signum. Anledningen är väl att allt inte är sådär mysigt förutbestämt längre. Om drygt ett år skulle jag kunna vara färdigutexaminerad civilingenjör, vilket lockar typ jättemycket. I andra vågskålen, som definitivt väger över, ligger Tyskland, München, ngt slags internship/praktik och så kanske en till termin där nere.

Alltså, egentligen är valet ganska enkelt (samt oundvikligt, då jag ju går runt och säger att "ehm, Linköping? Lol, här kommer jag inte vara kvar efter jul".) Det är liksom Tyskland som gäller. Men då gnager lite inom mig att jag inte kan ta den där examen så tidigt som jag skulle vilja. För det vore ju verkligen en katastrof om jag vore färdig till sommaren 2013 istället för vintern 2012. Verkligen. Då är jag ju 24! Inte mycket liv kvar alltså.
Äh, lolla du lolla jag. Jag tror min rationalism ibland överskrider orimliga nivåer, så att den liksom även övervinner det sunda förnuftet. För sunt förnuft =/ rationalitet. Bevis se appendix 14 som jag har skrivit, finns för utlåning hemma hos mig.

Om jag skulle återgå till...ja, till vaddå? De dystra tongångar som inledde inlägget får även avsluta. Binda samman, typ. Cha!

HEJ!

En sådan här kris har vi nog inte tidigare genomlidit. 20 augusti skrev jag senast, då jag tydligen var logaritmerad. Ber om ursäkt om vissa läsare trodde jag fastnat i det tillståndet och därav frånvaron - ingen fara, jag är okej.

Med risk för att detta kommer bli ett ganska yrt inlägg, men kör i vind. Det har ju hänt ett och annat sen sist, jag har till exempel bytt land, åkt tillbaks till landet jag bytte från och så tillbaks till Sverige igen, och Sweden - Linköping är alltså där jag för närvarande bor och verkar. Det var i korta drag den senaste 1,5 månaden, vilket låter oss hoppa in i presens.

Det är med blandade känslor jag är tillbaks. Å ena sidan, allt är tryggt, som vanligt, de nära vännerna finns här. Samtidigt känner jag att liksom...jag kan det här. Sååå jag lär försöka försvinna härifrån igen efter jul, oklart vad som händer men för tillfället är ju München ett hett tips. Äh, fan, jag tror vi håller här. Ska försöka återkomma med lite mer lajbans inlägg, det här blev ju bara en berättelse om mitt liv.

Logaritmen

Jag vaknade mitt i natten och kände mig logaritmerad. Helt fantastiskt, jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva det. Ändock var det soklart: Marcus, din kropp har logaritmerats. Vågade knappt röra mig, för en logaritmerad kropp är förmodligen inte särskilt stabil .Använder ordet förmodligen då jag inte har någon tidigare kunskap inom området, och utesluta stabilitet ska man aldrig göra.

Efter att lyckats kommit ur min föreställning (?) har jag mest druckit kaffe, varit sur på att jag glömde köpa ost och studerat. Hm, det går rätt bra, kommer dunka dit den där tentan ganska duktig på tisdag. YEAH. Och faktiskt enbart 11 dagar kvar här. Varje gång jag ser ett flygplan tänker jag på att jag ska åka hem och blir lite ledsen i ögat, tårar som dock solen och det strålande vädret här snabbt torkar bort. Mer har vi inte att säga idag - pusssss!

Tudelooou

När jag fått upp farten är det väl bara att hålla den uppe. I idealfallet krävs det ju faktiskt ingen kraft alls för att hålla något accelererat föremål med konstant fart, men antar att det där talesättet inte är förenligt med gamla fina fysiklagar. Känner redan nu att det är yrt och att det kan komma att bli svårt att hänga med i detta inlägg, men se det som lite hjärngympa.

Efterfrågas mer info om mina halsmandlar. Dr Google har diagnostiserat det till svullna lymfkörtlar, låter rimligt. Fint. Har tittat på tecknade Mr Bean idag. Min skepsis hindrade mig inte från att vrida mig av skratt när han firade Teddys födelsedag. Skrattar förmodligen av igenkänning =)

Nono, detta duger inte. Ska gå ner och skjuta av lite barn, seriöst, har 4-5 stycken vidriga ungar som konstant leker i vårt trapphus och på vägen in till vår portuppgång. Whyyy?
Hm. Vilken högkvalitativ comeback i skriftligt format detta blev då. Puss! :)

YUHUUUUU Videbloggiii

Ah, så vackert.

Ich werde populär werden!

Sådärja. Ska försöka få ur mig några rader, vilket inte torde vara så svårt. Jag säger bara OJ, vad det har hänt saker sedan sist. Let me tell you the story that changed my history sjunger Backstreep Boys alldeles precis nu, och tänk vilken snygg inledning det hade kunnat bli på detta inlägg om jag nu hade fått ett alldeles jättespännande samtal. Nu är det inte så - ja, jag lurades lite. Så jävla spännande har det inte varit. Jenny var här, vilket var väldigt trevligt men, handen på hjärtat, inte särskilt spännande. Om två veckor får jag än mer dambesök, jag är då en riktig casanova.

Såg en lirare med en rejält tilltagen samt dallrig mage i tunnelbanan idag. Blev genast lite mer pepp på att ta en löptur. Kan ibland vara svårt att tro, men faktum är att nog alla varelser på vår jord fyller någon slags funktion. Alla har de sin plats i livets stora cirkel.

Aaaannars såatte, jorå det flyter. Tentorna rycker närmre, och som vore det av Gud himself minutiöst planerat har jag hittat ett trevligt 1-liters tetra med vin för 1,65€, som lär få bistå med studiemotivation en hel del framöver. Inget konstigt alls.
Fyller förresten år om två dagar. Jippijippijaaay. Lol, här blir inget party. Känns mest jobbigt, jag är en sån där dålig människa som bara går på andras fester, men aldrig hittar på något själv. Kommer jag säkert få äta upp någon gång i framtiden, men framtiden är inte nu och jag ska fokusera på nuet, säger Qui-Gon.

Se på maken, vi fick ihop det. Kan med det önska er en fantastisk kväll, och, för att vi inte ska glömma vad Eric Saade gjorde för oss den 14 maj 2011:

Det är för oss, solen går upp

Guten Tag från ett sorgset München. En härlig oförståelse för hur OS 2018 inte kunde hamna här lamslår för tillfället min stad. Ni vet hur jag är, jag mår lite bra när folk blir knäppta på näsan, och när självgoda München så konkret blir bortvalt till förmån för något litet sydkoreanskt, ja då blir människorna här en aning upprörda. Givetvis är det korruption, för hallååå, skulle man bara gå på staden, arrangemanget och allt annat, då var München i särklass det bästa alternativet.
Lol.

It's friday, friday, skulle jag kunna sjunga, men undviker då risken för att utsättas för hatbrott skulle tilltagit. Annars har småtrevliga saker hänt på sistone. Maud är snart försvunnen, och tomrummet som uppstod fyllde mina halsmandlar. Ja, de två händelserna är definitivt starkt korrelerade. Satan. Nu blev det blå himmel. Orkar inte med solen idag. Tänk så jobbigt livet kan vara. Ted Gärdestad gjorde förresten förbannat bra musik. Det är för oss, solen går upp. Sånt där gråter jag av.

Äh annars, inget viktigt nytt. Om drygt 7 veckor är jag i Sverige, då kan vi ta det där live. Imorgon kommer Jenny, och annars är det mest elementen studier, sol och Augustiner som utgör mitt liv. Gösta hälsar!

Peak en tidig söndagmorgon

Mitt liv peakar lite just nu. Det är söndag, jag vaknade utan alarm vid 08 efter att hoppat i säng runt 12. Jag är utvilad, ganska glad och det enda som saknas är en DN Söndag. Inte ens det faktum att jag behövde googla "enda som saknas" för att verifiera att det skulle vara "enda" och inte "ända" eller att all min hårt inarbetade solbränna nu tynar bort lyckas dra ner mig i bitterhetsträsket. Skrrämmande.

Vi gör en snabbanalys och listar några faktorer som kan spela in:

• Jenny och Maria har bokat in resor till en vacker gosse (jag) i en vacker stad (München).Då blir vackra gossar glada!
• Jag förfogar över ett lyxcerat. Perfekt accessoar (lol skrev assecoar först, hur pinsamt börjar detta inte bli) på fest.
• Att jag så smått börjar sammanfatta mitt år i Tyskland och insett...hur jävla bra det varit. (Jag hatar mig själv än mer än ni gör när jag håller på med självbelåtenhet)
• Att Angela Merkel vill sänka skatter, och blir sågad av till och med sitt eget parti.

Saker som definitivt inte har med min glädje att göra är...

• Att fotbolls-vm för damer börjar idag. Nej vaddå, ska jag fejka entusiasm?
  
• Att min bästa vän nyss diskfragmenterats.

Ja, där har ni det. Annars handlar mina funderingar mycket om framtiden. Hösttermin i Sverige, vad händer sen? Berlin, München, eller finns det någon annan joker med i leken? Hua, som det ser ut nu talar allt för München, här finns de bästa yrkesmöjligheterna för mig, här finns fint uni, här finns goda vänner och ja, ni vet. Mihiii. Vi får väl se, vi får väl se...

Beeeeeeeeeerlin

Då aktuella inlägg är bristvara kan ni faktiskt alltid slå ihjäl tid i mitt bloggarkiv. Där finns faktiskt fem år av mitt liv arkiverat. Just den långa bloggtiden börjar, från att ha varit trevligt och gjort mig lite stolt, bli till en börda för ju mer jag bloggar, desto mer smärtsamt skulle ett eventuellt avsked vara.

Dock behöver vi inte vara oroliga idag. Eller jo, lite, fast av en annan anledning, nämligen ett fett åskväder som stryker sig genom Münchennatten. Hilfe! Närå, jag är cool nu. Lite av den coolhet Berlin gav mig under tiden där har nu återupplivats efter en helg i den tyska huvudstaden. Det är så olikt München, så mycket andra människor, så mycket bättre kebab, så mycket större...För att vara lite rättvis, München har bättre öl, bättre uni och är vackrare. Men ändå, ni vet att jag tycker Berlin är en coolare stad. Så är det bara. Och, det som kommer nu kommer inte utan lite, ja, stolthet i rösten: Mackan har varit på fetaste techno-klubben, Berghain. Har fått ngn slags utnämning till bästa klubb i världen, eller så. Naja.

Alltså, det var sjukt. Allt ifrån den timmes långa kön, hur vakterna bara släppte in "rätt typ" människor (jag var rätt typ, hur cool är mackan icke?), tavlor med manliga anus, själva lokalen, folket...ja till att jag, schlager-Marcus, sluter ögonen och hamnar i ngn slags techno-trance där inne. Liksom, what?!

Jaa...som avslutning på spektaklet hittade jag lite smält smör, som jag kunde smaska i mig, i min byxficka. Smaskens! Och nu är jag tillbaks i Munich. Inte allt för illa, ska sova nu och då blir allt bra. :D

SVT Text

Tiden rinner iväg. Ytterligare 10 dagar utan update, dock med överflöd av roligt liv. Den tidigare så vilda försommaren har lugnat ned sig, så förutom allt annat jag har för mig oroar jag mig även för att min ack så fina bränna ska försvinna. Pingst firar jag förresten för fullt, det måste man göra i katolska Bayern. Vet dock inte hur man gör, men en vild gissning är att jag ska tänka litegrann på Jesus, Gud eller någon av de där lirarna, vilket jag därför gör.

Naa, så vad har hänt. Hängde med min roomie till hans hemtrakter i norra Bayern, där jag drack mig genom den Frankens öllista (många öl var det, alla goda. Tänk om det fanns en svensk öl som smakade sånär så gott som godtycklig bayerisk), åt fin bratwurst och såg många många såna där äkta små tyska byar. Och ja, hur mycket jag än vill vara storstadskisen number one var det skönt att komma ut på landet lite =)))

Hm. Vi håller där för idag. Puuuuuuuusss =)

Warum kann ich nicht keine Kinder haben und drei geld?

En dag som idag, alltså en fredag, kunde man hittat på kul saker, särskilt eftersom jag är helt ledig fredagar. Men icke, en slags apati på livet lamslog mig fram tills för en timme sedan, då jag fick dricka en öl och äta köttfärs kryddad med av Eric insmugglad tacokrydda.

Under apati-tiden lät jag dock en frisör klippa mig. Kom hem, var missnöjd, gick tillbaks och sa att hörröduru, du får nog allt klippa till mig lite mer, vilket grabben gjorde, och nu är vi alla lyckligare än sex laxar med varsin laxask.

Annars så...ja, efter relativt vilda månader, med resande, besök och annat larv, har dagarna de senaste veckorna gått mot inrutad och ospektakulär vardag. Iiiinget konstigt alls. Ute och promenerade igår, och då insåg jag hur otroligt vackert München faktiskt är. Om jag utifrån skönhet rangordnar de städer som jag varit i kommer München faktiskt tvåa, efter Rom. Alltså, det finns så mycket palats, fina byggnader, parker, vatten..moah. Sen gör ju inramningen att staden blir sådär härligt pretentiös också, men det har vi la redan avhandlat.

Uuuuuhm om några veckor var det 12 månader sedan jag stack iväg till Tyskland. 12 månader har jag varit tysk, ja inte medborgare men kanske invånare eller så. Och om mindre än tre månader är jag åter Linköpingsbo. Hm hm. Vi får väl se hur det blir.

Ja, jag tror vi håller där för idag. Trevlig helg!

Abschalten!

Det är intressant och samtidigt, för trädkramare som jag själv, inspirerande att betrakta det hängivna tyska kärnkraftsmotståndet. Samtidigt som resten av Europa med en axelryckning betraktar Fukushima för att sedan fortsätta planera utbyggnad av kärnkraften, är i princip samtliga riksdagspartier i Tyskland överens om att kärnkraften ska bort, förmodligen inom 10 år. Kommittéer tillsätts, konkreta diskussioner om hur den förnyelsebara energin kan ersätta kärnkraften förs och över hela Tyskland demonstrerar hundratusentals mot kärnkraften.

De klassiska motargumenten, att omställningen kommer kosta enorma summor, kärnkraften kan komma att ersättas med importerad, smutsig kolkraft samt att elpriserna kommer höjas, hörs givetvis men i Tyskland har man kommit långt längre än i Sverige vad gäller att se möjligheterna med förnyelsebar energi. För problemet är inte bristen på alternativ till kärnkraften, utan bristen på politisk vilja. När Sverige nu öppnar upp för byggandet av nya kärnkraftverk, stänger man samtidigt för investeringar i förnyelsebar energi då det i dagsläget inte är lika ekonomiskt gynnsamt som kärnkraften. Frågan vi redan idag måste ställa oss är om kärnkraften är framtidens energikälla, och om det är värt att investera våra pengar där istället för att utveckla och bygga upp ett nät av förnyelsebar energi.

För mig är bara den olösta frågan om slutförvaring och begränsad tillgång på uran fullgoda argument för att satsa på förnyelsebar energi. Addera katastrofer som den i Japan som visar att det alltid kan hända saker, samt olika scenarier (flygkrasch/terrorattentat i kärnkraftverk, översvämningar, jordbävningar, tornados) och det får mig att visa rumpan för kärnkraft. När det finns säkra, absolut miljövänliga alternativ, när det finns absolut realistiska framtidsvisioner...Är det inte tråkigt att dessa inte ska kunna infrias då en marknad som bara tänker på profit ska stå i vägen?

Hej!

Trodde att jag hade bloggat för några dagar sedan, men tiden går snabbt och ska jag få någon slags ordning på blogglivet bör jag skriva några rader. Jag börjar få lite ordning och reda på terminen, kommit igång och ifatt med plugg. Detta trots det strålande vädret som håller i sig, helt otroligt vad München bjuder mig på.

Jag tror inte jag nämnt så mycket om hur glad jag är över Eric Saade, och hur mycket och ofta jag med "Popular" i hörlurarna verkligen dansar fram över Münchens gator. Som den antimänniska jag är gör det inte saken sämre att i princip alla mina tyska vänner innerligt avskyr det svenska bidraget, och hånfullt kommenterar den fåniga texten, hur bögig Saade är eller hur dåligt han sjunger. Tyvärr är utgångsläget inte det bästa, då jag inte behöver säga mer än "är det lite avundsjuka på vår tredjeplats jag hör där kanske?".

Annars så...jag jobbar hårt för att bli arbetslös-brun. Det går ganska bra, tror jag. Vet ni vad? Istället för att hoppa på utsatta grupper i samhället kan väl dricka en kopp kaffe kanske. Just det. Och sjunga =))))

I will be popular!

Na, det kanske är dags att bomma igen och säga hej snart. Denna konstgjorda andning känns bara pinsam, men det kanske är dags att peta ner nedanstående inläggs felstavade rubrik ett steg. Tänk så många potentiella läsare jag förlorade med den pinsamma tabben.

Det är sent för att ha genomgång av Englandsresan, där jag hängde i London med syster samt tuffade runt till Portsmouth, Bath och Reading med Lul. Nästan att det börjar bli för sent för att berätta om att Eric var här, för det var han, tro inget annat. Han fick se lederhosen, åka rulltrappa, dricka en och annan öl samt toktagga under röstningen i ESC. Såhär i efterhand kan jag känna att det var oerhört skönt att inte vara ensam svensk där, för jag får för mig att en mallig person är nog betydligt vidrigare än två. Summa summarum, god start på maj ur trevlighetens synvinkel, vilket ofta implicerar sämre tagg på plugg.

Terminen är tre veckor gammal, och starten är väl sådär. Lägg till gott väder, och jag är orolig för hur och när jag tar tag i det här. Men, gott folk, det ordnar sig. Det som gör mig sömnlös om nätterna är om Måns fixar Allsången samt varför jag aldrig köper fryspizza nuförtiden (= senaste två veckorna).

Ville ju skriva något kul nu, hade en liten historia på lager. Typiskt att den försv...HA, nej nu är den här. I tunnelbanan idag kände jag mig sådär lagom efter-skola-sola-äcklig. Funderade över exakt hur äcklig jag var, då en 50+, aningen mer än salongsberusad herre, kommer fram till mig och frågar lite allmänt om vilka stationer vi åker förbi. Därpå säger han, efter att ha granskat mig lite ; "Du är riktigt snygg . Inte för att jag är bög, nej nej jag gillar kvinnor, men du, det ser bra ut." Och om jag kände mig som skolans babe efter det där. I am already popular!

Vad är Storbrittanien?

Ohmann ohmann. En omotiverad trötthet lamslår mig för tillfället. Funderar lite på om det är mest synd om mig eller Justin Bieber, som tydligen lider av rejäla ryggsmärtor. Att lida av sådant vid den åldern måste vara tungt, därför vinner han mest-synd-om-priset. Men jag kommer komma tillbaks, det kan ni vara säkra på. MOHAHA.

Nåå. Lördag idag alltså, sannolikheten för söndag imorgon är stor och därefter är sannolikheten, vid utfall söndag imorgon, än större för att det dagen efter söndag är måndag. På måndag ska jag göra en häftig förflyttning åt höger på produktivitetsskalan, vilket förvisso inte behöver betyda speciellt mycket då min nuvarande produktivitet går mot noll och en ökning med även en jätteliten produktivitetsenhet skulle därmed innebära en oändlig ökning, procentuellt sett.

Uppenbarligen är jag småtaggad på matte. Veckan har varit finemang, bra så. Nu är det lördag kväll, jag borde gå ut och dansa men nae, har inte jättestor lust. Efter peaken i Berlin har nattclubs-tagget stadigt avtagit. Följer väl pundkursen jmf med SEK, eller något. Apropå pund så åker jag nästa vecka till landet som har just den valutan.

Omg äntligen!

Okey att jag varit halvdålig tidigare, men nästan en månad...ähm, kändes nästan lite pinsamt att logga in här, som att vi hade en halvtaskig dejt, båda var fullt medvetna om det varpå ingen hörde av sig och ingen var missnöjd med utfallet. Och nu, en månad senare, vaknar jag upp, återigen inloggad hos blogger.com. Nu kan man fråga sig hur jag egentligen ska knyta ihop den här historien så att den får en slutpoäng. Jag överlämnar arbetet er, så hoppar jag på väsentligheterna; Mitt liv.

Under tiden jag varit frånvarande har jag haft lov. Man skulle kunna tycka att jamen visst borde han haft tid att skriva då, men tydligen inte. Besök, Scrubs, fantastiskt sommarväder, resa till Balkan och ännu mer fantastiskt sommarväder stod i vägen. Jag kan ju kanske säga något kort om min tripp. Alltså, från början hade jag ju tänkt vara borta 3 veckor och göra typ hela östeuropa, men ambitionerna sänktes lite då det planerats in andra resor i maj. Nåja, 12 dagar var fullt tillräckligt, dels för att jag ju åkte själv och, hör och häpna, nästan började sakna lite social interaktion med annat än fulla kroater, nyfikna servitörer eller medelålders balkanfruar brunstiga på västerländskt lammkött. Dock, oroa er inte. Det var bara de sista två dagarna, de övriga 10 njöt jag till 100% av att komma bort från allt (och (nästan) alla), se nya städer, göra precis vad jag vill och prisa att östeuropa är så billigt så att även jag kan leva som en k

ung.

Zagreb till Split, liten tur till kroatisk ö, sen vidare till Mostar, Sarajevo och Belgrad och för att sedan avsluta där jag började; I Zagreb i solskenet på ett café med en Irish Coffe för 16 kronor. Jag skulle kunna skriva så mycket om allt det där, för det var verkligen en riktigt episk (!!!) resa där jag sett så mycket coolt, ätit gott, mått bra och bara...ja. Njutit av mig själv. Jag bjuder på 4 bilder, alla tagna med rätt slutartid, blixt och allt sånt där. Lul och alla andra fotopajasar kan ju bara kasta iväg sina systemkameror.

Ganska fint att vakna upp på nattåg med denna soluppgång, Adriatiska havet i bakgrunden.

Klurig egopic där jag blickar ut över Split och tänker att detta är bara en av alla de städer jag snart kommer diktera över.

Trots byte från 25 grader och sol ena dagen till 0 grader och snöfall nästa, samt dåligt med sömn på nattåg pga biljett/pass-kontroller i princip varje timme lyckas jag på något imponerande vis alltid se det positiva, vara glad och så förbannat snygg. Måste vara för att jag 2 minuter tidigare firade ljuvligt på bron där Gavrilo Princip sköt den där österrikiske prinsen och därmed startade första världskriget.

I Belgrad demonstrerade jag lite. "It's about piece. We want a change", berättade en serb för mig. Ett nytt Storserbien? Nä, inte vara sån nu.

Den som kan lista 3 vettiga saker jag sa räcker upp en hand

Omg, det är så vackert. Oredigerat, ogenomtittat. Vad sade jag egentligen?

Duff

Den går så snabbt, den där tiden. Förutom att det var skönt att åka till München innan ytterligare snö kom (mina converse skulle nog inte klarat av det) var det för lite tid i Sverige. Jag hann med det jag ville, träffade de jag önskade men när alla är så snälla och glada så vill man gärna äta lite mer av kakan. Förvisso visste jag redan innan att dagarna skulle vara för få, men hur som helst, jag är helnöjd med snabbvisiten hem.

Nu försöker jag hitta motivation för den sista tentan. Några veckors ledighet brukar inte göra att jag går in i ett nytt pluggläge med ny energi, snarare tvärtom. 1 april är tentan, så jag har liksom en vecka på mig att varva upp, en vecka att kötta. Och det är ju dessutom bara en tenta. Relax.

Ja. Homer äter chips på tv, ser ruskigt gott ut. Jag får nöja mig med choklad, men som jag nöjer mig. Ska försöka planera lite inför min lilla europatripp i april. Ingen vet, inte minst jag själv, vart den den bär.

Vem fan har lagt in Rammstein i min spellista?

Jag måste ju bara säga halli hallöschen, live from Sweden. Det ofrånkomliga ämne att behandla berör den lika ofrånkomliga vinsten för Saade. Inte min favorit, men det är väl lite skönt att vi äntligen skickar ett "modernt och tufft" nummer till ESC. Tokvilda och förälskade småflickor och schlagerfjollor är nöjda. Själv placerar jag mig inte in i något av nämnda fack, jag rycker mest på axlarna och tycker det funkar. Inte lika upprörd som Maria, som genast började mala på om korrupta jurygrupper och andra högst sannolika saker som gjorde att Danny inte vann. Söt :D

Ähm ja, då ska vi gå in på det roliga. Det roliga är att jag är i Sverige, och trots fåtaliga plusgrader, snö och frånvaro av sol värmer närheten av mina vänner och familj upp min tillvaro. Lördags melodifestivalen såklaaaart, djupa analyser av låtarna varvades med intressanta diskussioner och slutsatser, exempelvis om att jag ska sluta larva mig med matteformler på armen och istället tatuera in muminpappan. Ähm, "dans" på NH och så var det godnatt.

Lite släktmys igår, för att avsluta med ett pass. Jag måste offentligt hylla Eric, grabben har inte lirat på typ ett år, men efter en näve dumle går han in i pingishagen och drar in loop efter loop. Man blir fan tårögd, det är så vackert att se. Ren talang.

Så, nu ska jag kolla läget med buss 521. Det blir ett kärt återseende :)

Citat

Det är karneval här. Eller vafan, "karneval" är väl mer verklighetsförankrat. Lite småtrevligt, folk utklädda till vad som helst, Oktoberfestvibbar med schlagers och umpa umpa-musik och det shottas friskt mitt på dagen. Fasching, kallas det, och även om jag inte är speciellt involverad själv kan jag väl ta att människor kastar konfetti på mig. De verkar ju ha så trevligt, och vem är jag att förstöra stämningen.

Eftersom jag ofta är snäppet före många vad gäller teknik och sådant, tänkte jag vara så busig att försöka integrera facebookchatten i typ msn. Det ska gå, WOW! Facebookchatten är riktigt lökig, en gång blev jag så arg på den att jag nästan började gråta. Om det inte funkar i msn får jag väl vara ladda ner ICQ, såg en reklam nyss där de promotade att det funkade med facebookchatten. ICQ, hihi.

Har upptäckt en spindel som bor bakom min garderob. Den har byggt värsta nätet under tvbänken. Vet inte riktigt vad jag ska göra, låter det vara och hoppas det löser sig. Ett ignorerat problem är inget problem. Gott försök att vara poetisk. När vi ändå är inne på citat måste jag citera Lul, f.ö bloggens bästa (om kvantitet är kvalitét) kommenterare. Jag tror jag på skämt skrev att han var mansgris, varpå han skriver:
"Jag har programmerat om powerpoint, så när man ska foga in objekt, infogas kvinnor"

Omg. Som jag skrattade. Den är lika hemsk som snygg. Får jag chansen att debattera mot Gudrun Schyman ska jag fan dra den, om det är okey för Lul. Undrar hur vild hon blir. Haha, kommer att tänka på det här klippet. Det är ju bara för mycket humor. Jag stupar. Jag undrar så om Gudrun bara spelar att hon går igång, eller om hon är så lättretad att det är på blodigt allvar när Måns svamlar om problemet att det inte blir lika arbete för tjejer måste sminka sig.

Rubrik

Jag har under några månader varit mäkta frustrerad över fröken/pojken fiolspelare, som bor typ snett nedanför mig. Kombinationen genomborrande ljud och inte superisolerade väggar gör att det hörs ganska duktigt. Men häromdagen, när jag körde lite Bengtzing, kom jag på att mina tonartshöjningar säkert tar sig ner tillbaks till henne. Med vetskapen att jag hämnas, kanske till och med går över gränsen, tar jag fiolspelandet betydligt lugnare. Första gången jag hörde det utbrast jag "trumpetfi**a". Varken moget eller korrekt.

Jag har anpassat mig stabilt till rådande förhållanden. Förhållandena är ledighet, och anpassningen innebär långa nätter och sena frukostar. Man får göra så. Vid uppvaknande vill jag nu ha ungefär en timmes tv-tid från sängen innan jag går upp, så dagen börjar alltid med en stor utmaning: Att inte vakna mellan 10.40 och 12.00, eftersom det då inte går något bra på tv. Idag vaknade jag 11 ,men det ska förbättras tills imorgon.

Nu kanske ni tror att jag inte gör något vettigt om dagarna. Där tror ni fel! Då blotta tanken av att mig inte göra något är så absurd, tänker jag inte säga något mer om den saken. Cha!

Videobloggyyy

Noooooooooooooo

Eftersom ingen behagar chatta med mig, det är reklampaus i Simpsons och jag inte har lust att göra något vettigt pratar jag med dig, kära blogg. Nej, jag har inget mer att berätta. Jo, jag har kul när jag studerar. När jag gör fel trycker jag på knappen som finns på denna länk. När jag gör rätt ser jag på detta:

Som ni förstår är det en win-win-situation. för även om jag har fel är det underbart att tillsammans med Darth Vader emotionellt utbrista "Nooooooooooooo". Nu är reklamen slut, HA, jag har viktigare saker för mig än att hänga här. Chaaaa.

Laplace vs. fourier vs. z

Jag ser små, små snöflingor virvla runt. Trots att jag är fullt medveten om att jag inte bör lipa, jag har ju i princip sluppit undan all slags vinter i år, tänker jag gnälla litegrann. Fan.

Så, färdiggnällt. Eller nej, lite till. Jag googlade precis efter någon slags diskussion om vilken matematisk transformation som är vackrast. Fourier, laplace eller z? Till min förvåning hittar jag ingen som försökt rangordna dem efter snygghet. För fan, det måste väl finnas andra därute som går i samma tankar? Ansvarsfull som jag är banar jag väg för andra genom att ta internätets oskuld i denna fråga:
1. Laplace

2. Fourier

3. Z

Diskussionen är igång. Vad tycker du?

Haha, jag var rolig häromdagen. Jag tror jag skulle beskriva mitt sexliv de senaste veckorna:
"Det sexigaste jag har att komma med är väl mina matematik-script".

HA, komma med matematikscript. Mitt undermedvetna har humor, till skillnad från det där andra.

Här har ni Eisbären Berlins (hockeylag) låt. Trots försäsongsmatch har jag aldrig, undantaget Leksands-matcher (lol objektiviteten susar), varit med om skönare stämning på en ishockeymatch. HEY, wir wollen die Eisbären sehen.

Ich weiß Bescheid, du weißt Bescheid

Det finns liksom ännu mindre än vanligt att berätta om just nu. Jag sitter på mitt rum och studerar så flitigt jag kan. Då och då blir jag upprörd, nyss eftersom jag var på väg att lägga upp en printscreen av min tenta och lipa lite över okomplicerade men långa beräkningar på tentor där det är ont om tid. Vad tar det åt mig, kom jag på, deletade och nu söker jag desperat efter ett annat samtalsämne för detta inlägg.

Vi kanske ska prata om vad jag vill göra när jag har lov. Ena dagen vill jag hyra en liten stuga någonstans på landet och sitta där och studera matematik på ett djupare plan, jag vill verkligen verkligen förstå hur allt hänger ihop, och inte det ytliga typtalspluggandet som det ju tyvärr ofta blir. Tio minuter senare får jag för mig att ta en all-inclusive, ligga vid en pool i två veckor, bli snygg och brun och bara vara. Men sen, vid lite mer eftertanke, inser jag att jag ju egentligen ska tågluffa genom Europa. Vi får se vad mina instinkter säger.

"Do not trust your instincts in this case", sa förresten en föreläsare. "Eeeh, you don't know that much about the force, do you?", sa jag och svingade mitt lasersvärd. Bara för att han sa sådär tänker jag helt och hållet lita på mina instinkter och inte plugga alls till tentan.

Jag bör nog stänga av tv:n nu. Klockan är över midnatt, och då gäller det att vara på sin vakt. Helt plötsligt kan porr-reklam dyka upp, och då blir jag rädd och får mardrömmar.

Och vi fick ju ihop samtalsämnen ändå. Kanske lite stelt, men men. Reklam för klippet nedan precis. Eller ja, den var med på en samlingsskiva över tyska schlagers. Är han inte jätteobehagligt? Jag vet inte om han är superkåt, rolig eller helt enkelt bara sjuk. Vad vill han egentligen med bebisen? Kanske vore porr-reklam att föredra, trots allt.

Jag vill ha en sofistikerad herre

Lördagkväll med riktigt kaffe och Matrix. Det är finemang. Nu pratar det onda programmet, han som har der schlüsselmacher (keymaker, men det är ju på tyska alltihop :D )> om kausalitet. Orsak --> verkan. Tänk så världen är liten, för idag bevisade jag nämligen att Nyqvistkriteriumet inte är realiserbart just på grund av att det inte nödvändigtvis är kausalt.

Alltid lika trevligt att smyga in sådär uppenbart svåra grejer jag pluggar på. Att säga rakt ut "men hallå, kolla på mig, jag pluggar svåra saker och jag är tuff" är inte helt okej, men att virvla in det i ett sammanhang sådär, ja det är ett litet knep. Nu vet jag inte vad jag vill med det här. Förmodligen mest säga att jag pluggar svåra saker. Eh.

Hade min första tenta idag. Inleder tentaperioden som Helena Ekholm inledde OS. Bara att hoppas att jag har mer rutin och tar mig samman istället för att bryta ihop och börja gråta. Om jag skulle gråta ikväll är det väl lite för att Babsan åkte ut med dunder och brak. Fast ni kan vara lugna, jag ÄR medveten om att det här är dålig musik. Ändå kommer jag ropa "haaariiiiba" hela nästa vecka. Jag bloggar förresten ändå ganska duktigt nuförtiden.

Kvitter kvitter

Enligt Facebook har det snöat hemma i Linköping idag. Själv såg jag en strålande sol och hörde fågelkvitter idag, men tyckte ändå att de cirka 10 graderna var aningen kyliga. Om ni tror att jag är nöjd är ni väl lite rätt ute. Men låt mig vara det då? Eller nöjd, det är nog att ta i. Det är väl mer så att jag inte blir upprörd när jag går ut.

Upprörd blev jag däremot de första gångerna folk sa "Ich wünsch dir was" till mig. Ordagrant översatt betyder det "Jag önskar dig något", och givetvis blev jag förbannad. MEN VAD ÖNSKAR DU MIG EGENTLIGEN? Ett långt och lyckligt liv, eller kanske död och att folk ska stirra på mig i tunnelbanan? Men nej, de menar ju bara "yo mannen, ha det bra". Men upprörd blev jag.

Slut på vin --> läggdags.

Natti!

Uppladdning

Jag känner mig lite som Peter Forsberg i Elitserien när jag spelar pingis. Det är ringrostigt, jag spelar inte särskilt bra men när jag väl fokuserar vinner jag relativt enkelt. Jag spelar i en serie jag egentligen är alldeles för bra för, och jag påstår hela tiden att det väl gick "okej" även om jag råkar vända och 1-9 till 11-9. Lagom ödmjukt. Men det är kul, och egentligen, med tanke på hur länge jag faktiskt varit borta från tävlingsspel, spelar jag riktigt bra.

Det är tentaläge annars. På lördag brakar det loss, och det ska bli skönt att komma igång. Om jag ska fortsätta med rättvisa liknelser med elitidrottare är det väl lite som att se fram emot ett mästerskap. All uppladdning, alla förberedelser, nu vill jag bara ge mig in i det och hoppas att jag hittat formtoppen så att jag kan visa alla hur mycket jag har lärt mig. 5 snabba i ligg, 5 snabba i stå och snabbt iväg, 17 sekunder stav till stav och (35 miljoner mikrosekunder) snabbare än alla andra i hela världen. Så bra känner jag mig.

Herrå!

Something in your eyes

Men heeeeeeej. Omg, för första gången i denna bloggs liv har vi genomfört en deltävling utan att jag har lekt musik-kritiker och satt betyg och tippat på alla låtarna. Faktum var att jag, förutom att tjuvlyssna på Danny, inte lyssnade på någon av låtarna innan. Som en helt vanlig Svensson hörde jag låtarna för första gången på lördagkvällen. Sen taggade jag till, litegrann. Jenny Silver var braa, förmodligen tyckte jag bättre om bakgrundsdansarna, spelar ingen roll vilken av dem, om Danny dissar mig gifter jag mig med en av dem istället. För Danny var bäst. Punkt. Han kan få åka till Düsseldorf.

Tyska Marcus har en lite mer sund inställning till spektaklet. Ryckte på axlarna när killen med trumman gick vidare, något som skulle varit en katastrof för tre år sedan. Tiden när jag låg på golvet och grät när Magnus Carlsson inte gick vidare är förbi, åtminstone temporärt.

Har hittat snabbkommandot när man växlar mellan fönster, startknappen+den där med två pilar på. Förmodligen ingen revolutionerande upptäckt, tror nog jag sett den tidigare, men det spännande är att nu har jag windows 7, och fan vad snyggt den växlade. Jag satt och bläddrade 4 minuter mellan fönstren bara för att det var så kuligt. Killen bredvid, jag satt i bibblan, undrade nog lite :)

Vi trycker start+knapp med pilar på, och växlar ämne. Till, ehm, nej vi avslutar istället. Blir smidigare. Cha!

Völlig unfähig

Om mitt minne inte spelar mig ett spratt fyller min laptop 3 år typ ungefär nu. Vårt förhållande kan väl beskrivas som hatkärlek. Å ena sidan blir jag inte riktigt klok på dig, lilla dator, när fläkten din brummar och brummar som om din CPU skulle typ brinna upp trots att det enda program jag kör är Adobe Reader. Å andra sidan vet jag att det du och jag har är så mycket mer än bara människa-dator-förhållande. Vi har varit med om så mycket tillsammans, och den känslan förstärks var gång jag ser en häftig Apple-dator - det är bara en yta som ägs av en person som när något hetare kommit ut på marknaden köper det. Men det du och jag har, det är så mycket mer värt än massor ramminne eller häftiga processorer. Det gör inget att du tar 3 minuter i uppstart, att du ibland tycker att Chrome+Word+MSN+Skype är en övermäktig uppgift eller att du väger 3 gånger så mycket som de nya datorerna. Du är ändå bäst, och vi kommer alltid att älska varandra.

Så, nu har jag lyckats släppa ut lite kärlek. Läget? Jorå, fint. Det är ganska mycket studier nu, eftersom jag haft (o)turen att ha alla utom en tenta under de första 12 dagarna av den egentligen typ 50 dagar långa tentaperioden. Jag har inte bestämt mig för om jag ska vara bitter eller inte, för jag får i princip hela mars och april ledigt, men risken är att det blir några fail eftersom de kommer så tätt inpå varandra. Nä, några fail blir det knappast, för jag har pluggat riktigt bra så om jag failar beror det på att jag är dålig. Känns bra, duktig ponke.

(Gud vad jag skulle hata det här inlägget om det inte var jag själv som skrivit det, men jag fortsätter)

Grejen med tentorna här är inte att de är kluriga, utan att det är ont om tid. I en av kurserna är det ren ondska. Jag sitter med en övningstenta, håller ganska duktigt tempo och fixar en uppgift på 25 minuter. En tenta innehåller 6 uppgifter, alltså cirka 150 minuter. Problemet är att tentatiden är 90 minuter. Det trevliga är dock att uppgifterna inte är sådär MAI-kluriga, det är mer pang boff smack som gäller, skriv men sitt för fan inte och tänk.

SÅÅ, sluta snacka skola nu. Förlåt, universitet. Nåja, i skrivande stund är jag lite hög av doftljus. Just det, fuck you samhället, jag är busig är sniffar. Nu blir det lite Golden Girls, sedan sussa kudde.

Bara lite självreflekterande

Ofta (nåja) tänker jag att "men så kul det kunde vara att skriva lite blogg", jag börjar och efter första meningen försvinner all inspiration. Precis som nu, fast jag fortsätter ändå. Jag tror jag tänker lite för mycket, istället för att bara bajsa ur mig allt jag har inom mig. En ganska konstig metafor, men ändå ett steg i rätt riktning. Tänk inte så mycket, gör. Jag tror inte jag funderade så mycket över eventuella reaktioner när jag spelade in och lade upp min La Voix-version, jag skulle knappast lyckat skriva succéserien om Detektiv-Gösta om jag satt och fnulade över varje mening. Tyvärr är det det jag gör nu, varje mening ska ta med er läsare på en litterär resa bland svallande adverb och överväldigande meningsbyggnader, oändligt med genomtänkta och bortvillande bisatser. Det ska ha betydelse och mening, inte bara nonsens som att jag var i skolan hela dagen idag. Som om det förändrar världen.

Fina visioner, men för att kunna skriva en sådan blogg krävs att jag kan skriva litterärt och vackert, samt att jag gör/tänker saker som kan förändra världen, och som jag sedan kan delge er. Tyvärr är problemet att jag knappast besitter någon av de egenskaper som räknats upp, men i min hets efter att vara viktig och vuxen sätter jag ändå kravet på mig själv att jag ska kunna skriva sådant, och om inte, är det inte värt att skriva någonting alls. Skriver jag något som likväl kunnat skrivas av vem som helst flashar jag upp att jag inte alls är lite viktigare än alla andra. Alltså bättre att hålla tyst.

Där har ni typ anledningen till den ganska långvariga torkan på bloggen. Om jag vill börja filtrera saft genom drömmar igen, eller om jag ska fortsätta med anspråksfulla krav på djupt innehåll på bloggen, det får vi se. En sak är klar, och det är att Makis Blogg inte ska vara en bajsnödig blogg. Så tills jag slappnat av och slutat vara så jävla pretentiöst inställd till allt lär torkan fortgå.

Så, som avslutning och lite kontrast.

xoxo

So la la, so la la

Det går inte att skjuta på det längre, det är dags att bloggeliblogga. Lite lustigt att jag använder just ordet skjuta, då det av en händelse leder mig in på första av ämnena att avhandla, nämligen skidskytte. Jag har alltså varit och kollat skidskytte live :D Från det att jag sett och hört den fantastiska stämningen det är vid skidskyttetävlingarna i Tyskland har jag tänkt att någon gång ska jag se det live, och det var vad vi gjorde i fredags i Ruhpolding. Och vilken...grej.

Inramningen var otrolig, arenan och banorna låg i en dalgång med alpberg runt omkring, det var glada människor, grym arena och vacker natur, och det var verkligen grymt att få se en tävling på riktigt. Än grymmare var det att tillsammans med de andra 14 000 på läktaren skrika "weeey" vid träff :D Dumt nog tog en norrman segern. Använde ordet dumt kanske inte främst för att de just är norrmän, utan mest för att det var så många av dem i Ruhpolding, de var jävligt fulla och ganska självgoda. Fast lite kul, också.

Otroligt nog kan jag även bjuda på lite bilder. Den blå mannen är allas vår Wolfgang Pichler, och längst ned ser ni Christoph Stephan (av bloggens läsare förmodligen bara Lul som vet vem det är, men nåja ^^) med kompisar som åkte förbi 5 meter ifrån oss. Woooow, tänker ni kanske inte. Men håll i era hästar, det kommer mer; Några minuter innan kom några skidskyttar i svensk dräkt åkande på samma avstånd. Vi hade vant oss att skrika typ "Heja Sverige" mot allt som såg lite svenskt ut, vilket vi även gjorde nu. När de kom närmre insåg jag att helvetes jävla satan vad coolt, det är ju baske mig Anna Carin Zidek och Helena Ekholm! Frälst slog jag ut med armarna, och utbrast i ett högt "oooooh", varpå de såg mot oss, jag fick ögonkontakt och de log :D

Såå, jag hoppas ni blev glada. Annars är det hyfsat mycket fokus på studier just nu, vilket jag myser med ganska mycket. Läser för övrigt Janne Guillous memoarer, och blir lite besviken på mig själv att jag inte orkat sätta mig in i Palestinafrågan. Lite off topic, sådär.

Upp för en backe

En gång är ingen gång, två gånger är en gång för mycket, sägs det att det kan sägas om saker och ting. Jag har varit ute och sprungit två gånger nu, alltså en gång för mycket för att det ska kunna glömmas bort. Vi får väl se hur länge detta håller i sig innan jag drabbas av förhinder, typ en ytterst lätt förkylning. Skönt har det varit dock, trots att jag springer förbi det där jävla skyltfönstret som envisas med att speglas, och jag ser mig själv från sidan. Jätteful, är väl ett ord som ganska bra beskriver vad jag då ser.

Hur som helst, hur ful jag än är springer jag under min löprunda uppför en backe det åktes världscupsslalom tidigare i år, och ja, det är lika häftigt som det låter. HA!

Vad har jag annars att meddela? Två nya saker finns i vår lägenhet: En ny tvättmaskin och en hund. Hunden är av rasen gosig, och Stopfi, hans namn alltså, får mig att minnas och längta efter mina egna djur där hemma; Björn-Otto, Simba, Nallen osv. Jag hoppas ni har det bra i källaren :)

Är nog lite av en dålig jediriddare också. Lever inte riktigt i nuet, jag ser för långt framåt. Vill ha lov och vara en vild varg som åker tåg genom Europa. Ja, precis så.

521, ditt lås, det var av legering

Ber lite om ursäkt för att jag varken på facebook eller här förkunnat att jag är tillbaks i München, men världen verkar på något vis lyckats undvika att gå under trots att den inte blev informerad. Nå, jag sitter här på mitt rum och njuter av lite ensamhet. Lite paradoxalt, men ändå inte så konstigt, nog är det betydligt lugnare här än det var på hemmaplan. Det var trist att lämna Linköping, verkligen kul att träffa alla människor igen, dock gjorde det det oerhört mycket svårare att fokusera på saker som det kanske bör fokuseras på.

Så, vad har då Mackan, som de senaste månaderna för övrigt växt till ett ganska allmänt accepterat smeknamn på mig, att se fram emot den närmsta tiden? Förutom att känna sig lite högfärdig och skriva om sig själv i tredje person taggar han som fan inför att se skidskytte live i Ruhpolding på fredag. Och där slutar vi med tredje person. Alltså, det ska riktigt grymt, efter alla dessa tävlingar i tv-soffan är det äntligen dags att se det med egna ögon.

Efter den helgen bör jag gå in i tenta-mode. När man pluggar inför tenta är det viktigt att ge allt, o o och att ha kul. Nu kör vi!

Nejmen alltså, grejen är att jag skulle vilja sätta allt så att jag kan ha 2 fina månader med lov. Kul med ambitiösa mål.

Jag skulle ju lägga upp lite gamla bilder, har jag lovat. Kul grej, jag

veeeeeet. Nå, nu har jag en ny bild att lägga upp också. För att göra det hela lite mer spännande får ni gissa vad som är vad. Det ena är min och Luls hemgjorda avskedslunch, fantastiskt gott, och det andra är vad som förgyllde rasterna under gymnasietiden, likaså fantastiskt gott. Fantastiska minnen.

Jag dör mer av de som offra såna renar

Hej 2011, wazzuuuup? Jomen allt är finemang här alltså. Det blev ett riktigt trevligt nyår, med fantastiskt middag, duktig fest och en härlig efterfest med Maria, där vi strålade under den sena timmen strålade samman, hon erbjöd sovplats och fick en såndär rödgul skylt, som sätts upp när typ trafik leds om, i ersättning. Hittade den alltså i en snödriva, jag är ingen terrorist som vill skapa kaos.

Under natten skickade jag även ett sms till Tele2 med texten;
"Jag dör mer av de som offra såna renar".

Svaret, som nog var aningen automatiskt genererat, blev;
" Din text matchade inget svar. Kontrollera den text du skickade och försök igen. Mvh Tele2."

Men visst känns det som att mitt sms är jävligt genomtänkt, nästan ganska djupt?

Traditionsenligt hade jag en hel del problem att välja kläder till nyår. Detta år var det förvisso mest slipsen som orsakade en hel del huvudbry. Jag var inne på vit slips, men förslaget möttes med viss skepsism från mig själv då vit slips, förvisso i kombination med vit

skjorta och mörk kostym, föranleder en viss association till begravning. En annan invändning en av mina stylister hade var att det kunde verka som att jag vara en liten wannabe-matchare, då jag hade vita byxor till. Lite övermatchat, liksom. Dessutom kanske lite tråkigt och färglöst. Trots allt tyckte jag det var snyggt, så alternativet hängde med. Lite synth, kom vi fram till, så jag och Maria förfestade med Kraftwerk. Slutligen blev det dock lila slips, men hur borde jag ha gjort? Försökte visa i Paint ungefär hur jag kunde sett ut eftersom jag inte pallade ta någon bild xD

Jag ger er nu en unik möjlighet att göra er åsikt hörd genom att rösta. Din åsikt påverkar, rösta!

Och för att göra elektro-feelingen än mer närvarande får ni lyssna lite. På tyska, än bättre än det engelska larvet.