Hello World!

Eller hej världen, men det låter inte lika tufft. Jag lever, men det är knappt. Jag tror jag så sakteligen börjar förgöras inifrån av alla de intressekonflikter som nuförtiden härjar runt i mig. Undantaget magsäcken, där alltid frid och fröjd råder, känner jag inte den inre ro och stabilitet som under 22 år varit mitt signum. Anledningen är väl att allt inte är sådär mysigt förutbestämt längre. Om drygt ett år skulle jag kunna vara färdigutexaminerad civilingenjör, vilket lockar typ jättemycket. I andra vågskålen, som definitivt väger över, ligger Tyskland, München, ngt slags internship/praktik och så kanske en till termin där nere.

Alltså, egentligen är valet ganska enkelt (samt oundvikligt, då jag ju går runt och säger att "ehm, Linköping? Lol, här kommer jag inte vara kvar efter jul".) Det är liksom Tyskland som gäller. Men då gnager lite inom mig att jag inte kan ta den där examen så tidigt som jag skulle vilja. För det vore ju verkligen en katastrof om jag vore färdig till sommaren 2013 istället för vintern 2012. Verkligen. Då är jag ju 24! Inte mycket liv kvar alltså.
Äh, lolla du lolla jag. Jag tror min rationalism ibland överskrider orimliga nivåer, så att den liksom även övervinner det sunda förnuftet. För sunt förnuft =/ rationalitet. Bevis se appendix 14 som jag har skrivit, finns för utlåning hemma hos mig.

Om jag skulle återgå till...ja, till vaddå? De dystra tongångar som inledde inlägget får även avsluta. Binda samman, typ. Cha!