Abschalten!

Det är intressant och samtidigt, för trädkramare som jag själv, inspirerande att betrakta det hängivna tyska kärnkraftsmotståndet. Samtidigt som resten av Europa med en axelryckning betraktar Fukushima för att sedan fortsätta planera utbyggnad av kärnkraften, är i princip samtliga riksdagspartier i Tyskland överens om att kärnkraften ska bort, förmodligen inom 10 år. Kommittéer tillsätts, konkreta diskussioner om hur den förnyelsebara energin kan ersätta kärnkraften förs och över hela Tyskland demonstrerar hundratusentals mot kärnkraften.

De klassiska motargumenten, att omställningen kommer kosta enorma summor, kärnkraften kan komma att ersättas med importerad, smutsig kolkraft samt att elpriserna kommer höjas, hörs givetvis men i Tyskland har man kommit långt längre än i Sverige vad gäller att se möjligheterna med förnyelsebar energi. För problemet är inte bristen på alternativ till kärnkraften, utan bristen på politisk vilja. När Sverige nu öppnar upp för byggandet av nya kärnkraftverk, stänger man samtidigt för investeringar i förnyelsebar energi då det i dagsläget inte är lika ekonomiskt gynnsamt som kärnkraften. Frågan vi redan idag måste ställa oss är om kärnkraften är framtidens energikälla, och om det är värt att investera våra pengar där istället för att utveckla och bygga upp ett nät av förnyelsebar energi.

För mig är bara den olösta frågan om slutförvaring och begränsad tillgång på uran fullgoda argument för att satsa på förnyelsebar energi. Addera katastrofer som den i Japan som visar att det alltid kan hända saker, samt olika scenarier (flygkrasch/terrorattentat i kärnkraftverk, översvämningar, jordbävningar, tornados) och det får mig att visa rumpan för kärnkraft. När det finns säkra, absolut miljövänliga alternativ, när det finns absolut realistiska framtidsvisioner...Är det inte tråkigt att dessa inte ska kunna infrias då en marknad som bara tänker på profit ska stå i vägen?

Hej!

Trodde att jag hade bloggat för några dagar sedan, men tiden går snabbt och ska jag få någon slags ordning på blogglivet bör jag skriva några rader. Jag börjar få lite ordning och reda på terminen, kommit igång och ifatt med plugg. Detta trots det strålande vädret som håller i sig, helt otroligt vad München bjuder mig på.

Jag tror inte jag nämnt så mycket om hur glad jag är över Eric Saade, och hur mycket och ofta jag med "Popular" i hörlurarna verkligen dansar fram över Münchens gator. Som den antimänniska jag är gör det inte saken sämre att i princip alla mina tyska vänner innerligt avskyr det svenska bidraget, och hånfullt kommenterar den fåniga texten, hur bögig Saade är eller hur dåligt han sjunger. Tyvärr är utgångsläget inte det bästa, då jag inte behöver säga mer än "är det lite avundsjuka på vår tredjeplats jag hör där kanske?".

Annars så...jag jobbar hårt för att bli arbetslös-brun. Det går ganska bra, tror jag. Vet ni vad? Istället för att hoppa på utsatta grupper i samhället kan väl dricka en kopp kaffe kanske. Just det. Och sjunga =))))

I will be popular!

Na, det kanske är dags att bomma igen och säga hej snart. Denna konstgjorda andning känns bara pinsam, men det kanske är dags att peta ner nedanstående inläggs felstavade rubrik ett steg. Tänk så många potentiella läsare jag förlorade med den pinsamma tabben.

Det är sent för att ha genomgång av Englandsresan, där jag hängde i London med syster samt tuffade runt till Portsmouth, Bath och Reading med Lul. Nästan att det börjar bli för sent för att berätta om att Eric var här, för det var han, tro inget annat. Han fick se lederhosen, åka rulltrappa, dricka en och annan öl samt toktagga under röstningen i ESC. Såhär i efterhand kan jag känna att det var oerhört skönt att inte vara ensam svensk där, för jag får för mig att en mallig person är nog betydligt vidrigare än två. Summa summarum, god start på maj ur trevlighetens synvinkel, vilket ofta implicerar sämre tagg på plugg.

Terminen är tre veckor gammal, och starten är väl sådär. Lägg till gott väder, och jag är orolig för hur och när jag tar tag i det här. Men, gott folk, det ordnar sig. Det som gör mig sömnlös om nätterna är om Måns fixar Allsången samt varför jag aldrig köper fryspizza nuförtiden (= senaste två veckorna).

Ville ju skriva något kul nu, hade en liten historia på lager. Typiskt att den försv...HA, nej nu är den här. I tunnelbanan idag kände jag mig sådär lagom efter-skola-sola-äcklig. Funderade över exakt hur äcklig jag var, då en 50+, aningen mer än salongsberusad herre, kommer fram till mig och frågar lite allmänt om vilka stationer vi åker förbi. Därpå säger han, efter att ha granskat mig lite ; "Du är riktigt snygg . Inte för att jag är bög, nej nej jag gillar kvinnor, men du, det ser bra ut." Och om jag kände mig som skolans babe efter det där. I am already popular!