Snart släpps vi på grönbete!

Här ligger jag och funderar på livet. Har väl kommit ungefär så långt att jag kan konstatera att bärbar dator plus säng troligen är en stor del av vad man bör uppnå med sitt liv. Där är jag nu, alltså kan jag lugnt slappna av och vara nöjd med mina insatser genom åren.

Dessutom tänker jag lite på min sista riktiga gymnasievecka. Imorgon ska jag hålla en mysig redovisning om hur välfärdssamhället växte fram i Sverige och socialdemokratins betydelse, på onsdag är det mattekursprov, men sen...Sen är det null! Inget! Jag känner mig som en kossa som ska få komma ut i hagen; Även om jag måste stå ut med att vistas i ett skabbigt stall några dagar till så gör det inget, för snart får jag springa ut i hagarna och råma, springa och vara sådär glad som bara en kossa på grönbete kan vara.

Mitt liv börjar, trots allt som händer i skolan med baler och avslutningar och tjolala, gå på tomgång. Pingisen taggar ner, Andra Avenyn-säsongen är slut...Ja, som sagt, mitt liv står still xD
Ska väl sova bort nåfra timmar nu. Trots att jag drack kaffe för en halvtimme sen är jag sjukt trött. Kaffe har inte längre någon uppiggande effekt på mig, min kropp är så van så koffeinet har liksom blivit en del av hur min kropp fungerar.

En bal i Stångebro Ishall!

Marcus är en mycket kluven person idag. Å ena sidan är han glad, stolt och lättad att han klarade av balen med allt vad det innebar samt att Ryssland äntligen fick vinna ESC, men å andra sidan, förbannad över att älskade Perrelli inte alls gick hem i Europa och att balen faktiskt är över...Poff lixx.

Om vi ska ta det i en strukturerad ordning. Balen var sjukt värd! Känns skumt att det bara är slut sådär, men det var en jättehärlig dag med dans, nervositet och lycka :D Fotoblixtrarna smattrade runt mig och Elin (inte alls kring något annat par), vi gled runt i cab genom staden och allt var bara så fint och vackert och...Såå nära att jag började gråta precis innan första dansen, då jag såg ut över publiken, men då tog Maki över och sa till Marcus att han måste ta sig i frack-kragen! Och det gick ju bra, vi svävade fram över "isen" :)

Lite lagom lökig, äcklig men framförallt lättad var det ut, säga hej till mammor o pappor och vänner och allt vad det heter. Gosh, sen var det bara att släppa loss! :D Oh happy day! :)

Men, kvällen blev lite tudelad. Vi fick inte se på tv därinne, sur vakt eller vad han va, trots min och min svensklärares hetsiga jakt på en liten liten titt på Perrelli. Jenny ska ha heder för att hon höll mig uppdaterad med ESC, jag fick höra Perrelli live genom telefonen. Några timmar senare låg jag på golvet någonstans i Konsert&Kongress och grät efter beskedet om Perrellis 18e:plats.

Snabb analys: Vi kom ju inte ens vidare från kvalet egentligen, juryn räddade oss...Det är bara att acceptera att det behövs ngt speciellt, men att skrota den svenska schlagern är dumt. Carola lyckades 2006 komma femma, men skillnaden är att hon sjunger galet bra och gör det på ett varmt sätt och mysigt sätt. Hero är riktigt bra, men framträdandet är tyvärr lite stelt under första halvan. Lite för mystiskt, lite för läskigt. Och om vi ska ha chans framöver; Ta bort den där jävla kören bakom och ersätt med professionella dansare som verkligen gör lite spektakulära saker. Sverige försvann bakom såväl Armenien som Ukraina, som hade samma typ av låt MEN mycket vildare och tuffare dansare. Dags att plocka bort Mr Björkman och fixa in något nytt...?

Sista riktiga skolveckan också...Sjukt!

Baaaal!

Ett litet måste-blogginlägg såhär på fredagskvällen. Efter Perrellis show och efter att ett helt stenröse fallit från mitt hjärta när programledaren nynnande på Hero då de läste upp finalbidragen, så är det nu dags för bal också. My God. Och balmiddag samma kväll som ESC-final. Verkligen My God! Hur Maki försöker lösa detta bekymmer står skrivet i stjärnorna, only heroes can tell....Ooh!

Nepp, sova inför imorgon. En, två TJO en två TJO, tjejen under armen, och vals...
Hihi :)

GAAAAAAAAH!

Nervöst alltså. Klart det är nervöst. Runt 80 minuter tills Charlotte greppar mikrofonen och kör järnet. Det är alltid en speciell känsla när man ser sitt eget bidrag på den där ESC-scenen. Jag känner mig alltid galet tillfreds inombords. Det här, det borde gå vägen iaf. Semifinal ett vittnade ju om att Europa ville ha riktig musik och inte fjanterier, och då borde väl Perrelli kännas given? Dock så är semifinal 2 grymt mycket starkare än den första. Då fanns det typ 8-9 man kunde avfärda direkt, men riktigt så många finns det icke här ikväll.

Det finns ett antal säkra. Turkiet, Makedonien, Sverige, Ukraina och Kroatien ser jag som klara. I hope :p Men sedan är det grejen att det finns många kansken; Vitryssland, Albanien, Island, Bulgarien, Lettland, Schweiz, Georgien, Ungern...Och vips, så är vi fler än de där tio finalplatserna. I tisdags fick man ju sitta och välja vilka som skulle vara med i semifinalen då typ 12 sög, idag är det betydligt lurigare...Okeh, säg såhär. Till final:
Sverige, Ukraina, Turkiet, Makedonien, Kroatien, Vitryssland, Lettland, Island, Schweiz, Georgien...

Heja heja heja Charlotte, vår hero ;)

Fysik och religion

Nu får det vara nog. Istället för att plugga det sista, vilket iofs skulle kännas bra, försöker jag intala mig själv att jag med mitt logiska tänkande och höga IQ kommer klara provet utan att ha förberett mig optimalt.

Bah!

Största frågan för tillfället är väl inte direkt hur man räknar med gammastrålning eller våglängder, utan vad jag ska ha med för fika till provet. Fyra timmar...Kaffe borde ju vara en självklarhet, MEN, fyra timmar är en timme mer än de vanliga tre. Tre timmar brukar jag klara utan att kissa, även om det är jobbigt. Ska jag klara fyra, och med kaffe?! Tveksamt. Kanske skulle jag göra premiär i aula-toaletten imorn? Hmpf, den som lever får se.

Men, i skuggan av fysikprov, balgenrep och allmänt blaj så är det faktiskt ESC-vecka, och inget kan få ner mitt humör. Jag har kommit upp i den där sjuka extasen jag var i under 2006 med Carola och hennes galet snygga framträdande. Visst kan jag tvivla på Perrellis finalplats när jag hör andra, liknande låtar och framträdanden, men när jag ser framför mig hur hon greppar diamant-micken, hur refrängen sprätter igång låten, hur de tre boomen innan tonartshöjningen kommer och de gröna lasrarna...Jag är frälst! Det är så snyggt, så bäst, så...gudomligt! Rysning varje gång. Detta är en religion för mig, det ska ni veta. Och för tillfället är jag mitt inne i en stor och viktig högtid full av vördnad och dyrkan. Jag trivs ganska bra :D

Apropå det. Titta den fina bilden till höger. Lul är sån duktig fixare! :)

Nummer five: Berzeliusskolan
Jag är ganska trött på dig just nu.

Namber fyyyra: Streck innan siffror
Egentligen, har det där strecket innan sista siffran i kontonumret någon som helst betydelse? NEJ! Den baaara irriterar och försvårar, liksom, ska man skriva dit strecket eller strunta i det då man ska fylla i sitt nummer? Död åt streck!

Number three: Guppande stadsbussar
Varje gång jag åker stadsbuss händer det något inom mig. Min kissblåsa blir plötsligt obehagligt aktiv, och efter några minuter på buss-sätet har den lyckats klämma fram tillräckligt med vätska för att jag ska bli sjukt kissnödig. Detta upprepas varje gång jag åker stadsbuss! Det är det där jävla guppandet som får min blåsa att skramla fram massa kiss ingen trodde fanns. Imponerande, men irriterande!

Nummero zwei: Christer Björkmans bitterhet
För andra veckan i rad placerar sig Christer Björkman sig på min emolista. Denna gång efter att ha fällt en kommentar i stil med "Det går nog bra, de har ju så många grannländer" efter Makedoniens bidrag. Då ska vi se. Makedoniens grannländer som är med i ESC; Albanien, Slovenien, Serbien, Montenegro, Kroatien. Fem stycken. Om vi räknar liknande för Sverige; Island, Norge, Finland, Danmark. Fyra. Där räknar vi dessutom snällt, liksom att Slovenien ska vara Makedoniens grannland så kan lika gärna Tyskland vara ett grannland. Skämmes för din bitterhet, Christer! Och sluta ha glittriga kavajer på dig.

Nummer ett är..........: Missade snygga bdb-bilder
Fy fan när man loggar in på bdb, slänger en blick på "Senast upplagda bilder", ser en sjukt heeet bild på någon men innan hjärnan hunnit uppfattat att jag ska klicka där så smyger sig muspekaren upp till vänner-länken och klickar där per automatik. Sen är bilden borta for ever...CUT CUT!

Eurovision Song Contest 2008

Mindre än en vecka tills Perrelli står på scen. Mindre än fem dagar tills allt drar igång. Det är ju för fan ESC-vecka! Och jag har hittills varit tyst som en mus...43 jävla länder är det väl, och jag funderar om jag ska publicera mina tankar om alla bidrag i bloggen eller om det blir för mycket. Japp, det blir för mycket. Men generellt så blev det, inte helt oväntat, en liten Verka Serduchka plus Marija-reaktion. Mycket ballader och skämtbidrag alltså. De flesta är dock bara dåliga, ja, rent av usla. Att skicka en kalkon som sjunger "Ireland douze pointe"...Jag skulle skämmas om jag vore irländare.

Norge har en ballad som hyllas av alla, iaf i Norden. Ser inte storheten i den, taskig text med skumma betoningar och ganska usel sångerska. "The big four", England, Tyskland, Frankrike och Spanien kommer än en gång med lagom värdelösa och totalt chanslösa låtar. Danmark har en snygg kille, men dålig låt. Funkar inte (Stenmarck). Från öst är det som vanligt, en salig blandning men samtidigt mycket mer intressant än totalt meningslösa låtar från väst, typ Portugal, Holland och San Marino, som skickar vanlig D-pop.

Sverige? Jaa...Jag hävdar att det kommer gå bra. Riktigt bra. Charlotte är sjukt proffsig. Visst kan man tycka hon ser lite...fiskig ut, men bara vi skippar inzoomning så ska vi nog fixa det här. Det är så snyggt, låten är så bra. Det ska gå, det måste gå!

Vem vinner? För mig finns det ett par favoriter. Charlotte lär nog inte lyckas ta oss hela vägen, men ngn som ska kunna ro hem detta är Dima Bilan. Han sjunger en mysig ballad, och visst fan är det Rysslands tur att vinna i år? Utmanar gör främst Grekland med en MTV-inspirerad skön låt, och Ukraina lär också hänga på i toppstriden. Det är tyvärr här Charlottes chanser falerar...Såväl Grekland, Ukraina och Sverige har samma upplägg: Snygg tjej som sjunger en upptempolåt med stark refräng. Samma röster att fajtas om, och mycket avgörs på scen, framträdande och hur de når ut. Jag vågar inte riktigt hoppas att hon fixar det, men magkänslan säger att det kan gå långt för oss i år...

Det är ju balmiddag under finalen. Men jag har bestämt att vi ska se det, på något sett. Det tänker jag se till :) Nu börjar jag tagga...Det är ESC i luften :D:D:D

Live från Jennys kök

Premiärbloggar från Pennys dator idag. Kvinnan lagar fruktsallas med glass och jag sitter och surfar på nätet. Proceduren känns igen från i eftermiddags, då Maria fick baka kaka till mig och Elin. Jag känner att manlighetspoängen rasar in när jag ställer kvinnorna i köket :)

Ja, vad ska jag säga. Jag känner mig lite som ngn journalist som bloggar live från en händelse, så jag berättar vad flickan gör.

19.32, Jenny hittar en lapp på honungsmelonen och funderar djupt om hon ska slänga den i komposten (det finns ju plast på) eller soptunnan. Lösningen blir att hon skär bort lappen, slängen den i soppen och melonen i komposten. Smart :)

19.34, Jenny frågar mig om jag vill ha kaffe och jag svarar "Ja".

19.35, Jenny plockar fram tallrikar, en färdig fruktsallad och koppar till oss. Bra arbetat!

19.37, Jenny spolar ur lite disk och sätter ner det i diskmaskinen.Därefter torkar hon sig på handduken.

19.38, Jenny berättar att tre pers på hennes gata kommer ta studenten. Jag låtsas vara intresserad.

Osv. Som ni märker har vi en helt crazy kväll. Nu ska vi festa vidare.
/Maki från Valla!

Min givande dag

12 maj, en dag värd att fira. Förmodligen är det första dagen på väääldigt länge jag gjort av med fler kalorier än vad jag ätit. Jag säger förmodligen, med viss reservation för att jag omedvetet kan ha stoppat i mig en ostkaka eller två. Jag har iallafall varit ute och sprungit 30 min varit spelande pingistränare 2 timmar. En vanlig dag skulle jag även ha stoppat i mig massa kakor osv. Men jag har inte varit sån. Tog ett äpple till fika, wihu!

Värt att tillägga är väl att dagen inte är slut ^^

Förutom att bränt kalorier har jag denna dag, som slutade runt 10 i skolan, ägnat mig åt meningsfulla uppgifter så som att lägga in snygga gadgets i min sidopanel på datorn eller lyssna sönder ESC 2008-låtar. Dessutom har jag tagit ett stort steg i mitt liv då jag bytt från Windows Media Player till Winamp. Lite pinsamt då jag år efter år försvarat media playern, men nu blev jag så sur på den så jag ba baaaaah! Och se, vilket bra byte. Jag kan ha winamp-spelaren med rosa färger :D

Och imorgon har jag väl bara en lektion. Massa eget arbete som man "gör hemma". Usch, det är farligt med för mycket fritid. Men jävligt skönt.
Öh imorrn förresten. Då pallrar jag mig väl till skolan utan hårprodukter, så fixar jag första dagen av två. Bloggens läsare håller andan av spänning...

Nummer five: Pärlan i Räddningspatrullen
Är hon inte obehaglig? Präktig? Besserwissrig? Har den värsta röst man kan tänka sig? Pärlan drar ner hela räddningspatrullen i fördärvet. Jag utvecklar det inte vidare, utan hoppas att ni vet vad jag menar.

Numbero vier: Inför ESC
Dels blir jag förbannad att det bara är svenskar plus en halvfinsk-svensk bög med. Att främst Mr Björkman har en tendens att fuldansa och sjunga i slutet av alla låtar på ett sjukt smörigt och fjäskigt höjer ju inte direkt programmet till skyarna. Och...Alltså, juryn är ju äckligt norden-partisk. Inget fel med det. Men de vägrar ju erkänna att de är partiska. Disgusting! Shirley Clamp är värst av alla.

Nammer kolme: Så ska det låta
Apropå tv-program. Det finns fan inte en enda omgång man kan se av Så ska det låta med 100% njutning. Oftast finns det minst en person som man stör sig skiten ur, eller, om så inte är fallet, är det ngn som lökar de största LP-skivorna någon svt-studio har sett (host Lotta Engberg host). Dessutom finns inget värre än när ngn artist kommer på en låt med bara ett ord. Vaddå uppgjort?!

Number zwei: Schweiz - [Sweisch]
Det finns obehagligt många människor som uttalar landet Schweiz på ovanstående sätt. Hur kan man ha så jävla fel? Det är ju klart och tydligt att det är ett sch-ljud i början, men ändå förbiser folk det. Tror att sch-ljudet precis innan ett w kan vara jobbigt för vissas tungor.

Nummer ett blir............: Englas begravning
Jag har haft ämnet uppe förr. Varför bryr sig alla så äckligt mycket om den där Engla, som visserligen blev mördad på ett obehagligt och tragiskt sätt, men när detta är vardag nere i tredje världen. Och nu har begravning och fan och hans moster sänts på tv. Och att SVT hakar på det där kommersiella jippot...Ja, what to say? Visst är det synd om Engla, men jag väljer att sända mina tankar till barn och familjer utan vatten, pengar och arbete. De har det betydligt värre än Englas familj.

Cést Magnifique!

Det är väl bara att acceptera mitt straff. Inte ngt snack om saken, så grattis till alla er 14 som känner er nöjda nu. Är du nöööööööjd nu?

Fredag-lördag har jag varit ute i skogen med vår kära Ungdomsstyrelse i pingisen på vandrarhem. Sjukt fint, bästa vädret och roliga moppepojkar att busa med. Vad kan man mer begära? Alltså vädret är ju sjukt. Jag försöker pressa litegrann va, och tycker nog att det är en brytning mot det vita under kalsongerna. Visserligen är det väldigt marginellt, men min självkänsla mår bra när kroppen är brun så jag fortsätter leva i tron om att min hy helt plötsligt fått Sveriges vassaste brun-pigment.

Hrmpf så ska jag handla lite sommarkläder med. Alltså, man kanske skulle beställa hem massa shit från internet, testa och sen skicka tillbaks? Lixx, man har ju ångerrätt ju? :) Och om man råkar hitta ngt är det förhoppningsvis billigare än i en fysisk butik. Gud vad du är klok, Maki.

Maki goes Stålmannen

Ibland blir jag så imponerad av mig själv. Skulle in i kylskåpet och slet upp kylskåpsdörren. Ut flyger, helt oförberett, en ölburk. På en tiotusendels sekund förvandlas Maki till Stålmannen med världen snabbaste reflexer, och limmade ölburken med vänstra handen. Det är vid sådana tillfällen jag önskar att jag var dygnet-runt-bevakad av en videokamera så alla kunde se hur sjukt skillad på saker och ting jag faktiskt är.

Straffomröstning!

Jag tycker ni engagerar er lite obehagligt mycket i mina straff. Ingen uppmuntran till träning, utan folk vill nästan se mig ha ett straff. Hu. Men men, Eric hade ngt förslag men skrev aldrig ner det så vi skippar det. Det blir de där tre förslagen, och uppenbarligen krävs det helt utan hårprodukter. O Och det blir väl så. Nu börjar omröstningen, huuuuu...

Straff till Maki!

Hej...
Jo, det är väl dags att inse. Jag har inte alls lyckats med projekt Beach 2008. Det har gått åt helvete hittills. Jag har visserligen tränat, men inte så mycket som jag sa jag skulle. Och för att inte göra er läsare besvikna, eller för all del ljuga för mig själv, erkänner jag att jag misslyckats, och därmed blir det ett STRAFF! Tidigare kommentarer kräver det, och jag går allmänheten till mötes.

Jaha, låt oss se vad det finns för straff. Föreslagna;
* Fyra dagar utan hårprodukter.
* Gå i skolan med typ hårdrockströja.
* Klä ut sig till emo en hel dag.

Hm. Jag tycker den första känns tuff, så jag drar ner den till två dagar plus att jag får använda lite gelé istället för vax. Övriga känns faktiskt ganska rimliga. Finns det fler förslag, så är det bara att kommentera eller typ säga hej till mig. Imorgon börjar en galet viktig omröstning vilket straff det blir, och det kommer genomföras typ i slutet av veckan.

Det var det. Jag var i Göteborg igår med det glada SSU-gänget. Sjukt värt, få typ allt betalt; Resa, inträde Liseberg plus halva åkbandet och så mat. Jisses. Trött var jag också, åkte vid 6 och var hemma 01.45. Bah!

Sen, på Liseberg i attraktionen Höjdskräcken, blev jag och Jenny sjukt arga. Dels var personalen galet långsamma, men dessutom var det en pojke och hans pappa som åkte upp och ner typ flera gånger! Okej, han kanske var lite cp och satt i rullstol, men vaddå, ger det honom rätt att åka upp och ner, när andra står i lång, fet kö för att få sig ett litet åk? Han har ju säkert handikappsrabatt vad gäller åkband eller så. Alla andra har ju också betalt för att få åka? Ska han vara mer värd än oss bara för att han har det lite jobbigt?
Jag vet, jag vet, jätte icke-politiskt korrekt och självklart borde jag unna honom att åka karusell då han inte har samma möjligheter i livet som jag. Eller borde jag det? Borde jag acceptera att han har det hel-lajbans gång efter annan när jag stått i den där jävla kön i 40 minuter, för att sedan få ställa mig sist igen om jag vill åka mer?

Om ni inte märkte det i ovanstående text; Som sosse är mitt ledord i livet solidaritet ;-)