Hello World!

Eller hej världen, men det låter inte lika tufft. Jag lever, men det är knappt. Jag tror jag så sakteligen börjar förgöras inifrån av alla de intressekonflikter som nuförtiden härjar runt i mig. Undantaget magsäcken, där alltid frid och fröjd råder, känner jag inte den inre ro och stabilitet som under 22 år varit mitt signum. Anledningen är väl att allt inte är sådär mysigt förutbestämt längre. Om drygt ett år skulle jag kunna vara färdigutexaminerad civilingenjör, vilket lockar typ jättemycket. I andra vågskålen, som definitivt väger över, ligger Tyskland, München, ngt slags internship/praktik och så kanske en till termin där nere.

Alltså, egentligen är valet ganska enkelt (samt oundvikligt, då jag ju går runt och säger att "ehm, Linköping? Lol, här kommer jag inte vara kvar efter jul".) Det är liksom Tyskland som gäller. Men då gnager lite inom mig att jag inte kan ta den där examen så tidigt som jag skulle vilja. För det vore ju verkligen en katastrof om jag vore färdig till sommaren 2013 istället för vintern 2012. Verkligen. Då är jag ju 24! Inte mycket liv kvar alltså.
Äh, lolla du lolla jag. Jag tror min rationalism ibland överskrider orimliga nivåer, så att den liksom även övervinner det sunda förnuftet. För sunt förnuft =/ rationalitet. Bevis se appendix 14 som jag har skrivit, finns för utlåning hemma hos mig.

Om jag skulle återgå till...ja, till vaddå? De dystra tongångar som inledde inlägget får även avsluta. Binda samman, typ. Cha!

HEJ!

En sådan här kris har vi nog inte tidigare genomlidit. 20 augusti skrev jag senast, då jag tydligen var logaritmerad. Ber om ursäkt om vissa läsare trodde jag fastnat i det tillståndet och därav frånvaron - ingen fara, jag är okej.

Med risk för att detta kommer bli ett ganska yrt inlägg, men kör i vind. Det har ju hänt ett och annat sen sist, jag har till exempel bytt land, åkt tillbaks till landet jag bytte från och så tillbaks till Sverige igen, och Sweden - Linköping är alltså där jag för närvarande bor och verkar. Det var i korta drag den senaste 1,5 månaden, vilket låter oss hoppa in i presens.

Det är med blandade känslor jag är tillbaks. Å ena sidan, allt är tryggt, som vanligt, de nära vännerna finns här. Samtidigt känner jag att liksom...jag kan det här. Sååå jag lär försöka försvinna härifrån igen efter jul, oklart vad som händer men för tillfället är ju München ett hett tips. Äh, fan, jag tror vi håller här. Ska försöka återkomma med lite mer lajbans inlägg, det här blev ju bara en berättelse om mitt liv.