Auf Wiedersehen!

Lyckad omröstning, ni slåss verkligen om att få visa vad ni tycker. Skitsamma, jag vet ändå att ni älskar mig. Detta är sista inlägget från svensk IP-adress på ett tag. Kvar lämnar jag allt det härliga, vackra och trygga för en värld jag inte alls vet något om. Lämnade bort lägenhetsnycklarna idag, och då kändes det lite skumt. Vafan, varför ger jag mig in på detta? Som tur är kommer jag rätt snart på svaret, och då blir jag glad. Wiiiii, säger jag, och taggar till.

Fast klart som fan jag kommer sakna Liinkan. Allt som är så självklart här, och som jag älskar att ha, försvinner liksom. Att ta en promenad med en kompis, göra vad jag vill i en egen lägenhet och att ha familj och allt sådant i närheten byts mot en osäker tillvaro. Haha, så tungt det låter. Hur som helst blir det bra. Duscha och sova, och imorgon bär det av. TjoOo!

Plats fem: Hejdå

Det närmar sig avfärd, och det betyder att flera saker jag gör är sista gången jag gör på ett bra tag. Trots att jag är en stark pojke är det lite vemodigt med alla farväl. Tidigare i veckan har jag sagt hejdå till släkt, igår var det familjen eftersom de pyser iväg på semester nu, och idag har jag skickat ned våffeljärn samt de tråkigaste gosedjuren i förrådsutrymmet. Vemodigt, som sagt. Vill inte tänka på dagen då Björn-Otto ska ned i förrådet. Kanske tar jag honom som handbagage.

Plats fyra: Varför är jag så bra?

Hittade en pärm med gamla prov och uppsatser från högstadiet/gymnasiet. Det var så bra att jag blev äcklad av mig själv. Eller, jag skulle åtminstone bli det om jag flashade högt och vilt med min klokhet. Därför är jag tyst om det, så jag kan leva i harmoni med mig själv ett tag till.

Plats tre: Stackmoln

Stackmoln är riktigt, riktigt luriga saker. Då och då lägger jag mig på min lilla gräsplätt utanför för att sola, och så kommer ett stackmoln. Det försvinner snart, tänker jag, och ligger kvar, men molnet envisas med att fortsätta täcka solen, trots att det tidigare rusat fram över himlen med en hiskelig fart. Ett stackmolns rörelsemönster saknar helt logik, är omöjligt att förutsäga, så där ligger jag i 20 minuter utan sol och känner att grannarna tittar på mig och skrattar när jag försöker schteka utan sol.

Plats två: Ge mig glitter och glamour, här där verkligheten bor

Alltså, det ger kanske inte bloggen status. Seriöst, lyssna på det. Det där var den unga, fjolliga och töntiga Macke. Nu är det annat, inget larv utan genomtänkta analyser och finurliga reflektioner över livet. Det där ska bytas ut illa kvickt. Här där verkligheten bor? Jösses. Att jag inte har skämts tidigare.

Plats ett (mest ohotade ettan någonsin): Kexet som samlar familjen

Bara det faktum att ett kex ska samla familjen är värd en förstaplats (eller är det egentligen en avspegling av det sjuka västerländska samhället; Behövs ett kex för att vi ska förstå värdet av gemenskap och solidaritet?), men reklamfilmen innehåller så mycket felaktigheter så att Sverker Olofssons soptunna rinner över. De instruerar att jag ska vrida, doppa, slicka? Äta kanske tillslut, men i reklamfilmen sitter äckliga barn och doppar kexet. UTAN ATT HA VRIDIT! Hur fan ska jag som konsument förhålla mig till dessa dubbla budskap?

Sedan är "sången" ful. Och barnen spiller mjölk också, jag blir arg. FAN, jag urartar. Ore, ore oreeeo. Huuuuh.

Låt se om veckans etta även blir er etta. Förra gången blev det...inte så. Hrrm. Puss! :)

Ich bin bald ein Berliner

Borde jag börja någon slags nedräkning? 8 dagar kvar tills jag drar, weeii. Eh, nej. Jag är för cool för sådant, jag åker ju utomlands då och då så detta är knappast något speciellt. Nej, ska jag sluta spela iskall? Fast jag är fan iskall, även om det känns lite weird att säga hejdå till folk och veta att man faktiskt inte kommer ses på en väldans massa månader.

Det ska bli intressant att se hur mitt liv blir där i Berlin. Kommer jag få vänner? Ska även jag, liksom typ alla på kontoret där jag ska jobba, ha vit skjorta? Viftar jag med tyska flaggor och skriker "Deutschland" med tusentals andra berlinare när tyskarna går vidare i fotbollsvm? Och kommer jag vara en helvild berlinare som festar på skumma klubbar ända tills morgonen gryr? Detta är frågor vi ännu inte har svar på. Fullt medveten om att ni kommer bedöma huruvida jag lyckas/misslyckas där nere på kontinenten utefter hur många nya facebookvänner med tyskklingande namn jag får tar jag mig an utmaningen.

Gonatt :)

Se mig, hör mig

Tänkte bara skriva något för att visa att jag finns. Så, då vet ni det. Cha!

Rationellt tänkande

Jag läser en så fantastisk bok. Egentligen kanske inte boken i sig är så fantastisk, det kan vara yttre omständigheter som att jag är glad för att det är lov eller för att innehållet förmedlar exakt det jag behöver höra efter två års hög(er)skolestudier (hrrrm, försökte mig på något fyndigt. Gick sådär, men jag fnissar ändå). "Social Democracy and Rational Choices" heter boken, och med meningar som "Defining rationality as selfishness may make a theory mathematically elegant, but it distances it from reality" sätter den ord på vad jag velat ställa mig upp och skrika högt under alla föreläsningar om spelteori, vinstmaximering och tron på att marknaden löser alla problem.

Så därför, mina vänner, är jag, likt vädret, på strålande humör. Ni kan få tycka att jag är vidrig, det gör jag själv. Det har gått förvånansvärt fort att slå ihjäl den första lovveckan, men jag klagar inte. Fotbolls-VM har bidragit en hel del. Peter Jihde är ju bara dålig och oseriös, och SVT har lite problem med kvinnorna. Nu ska jag inte mansgrisa, tagga ner vänner! Först och främst är jag skeptisk till att ge kvinnliga experter så pass iq-befriade uppgifter som att studera en förbundskapten en hel match, och kunna komma med kommentaren "ja, han satt ned och var lugn, förutom då det blev mål. Då blev han glad". När väl kvinnliga experter är i studion måste de ju få seriösa roller, om inte så urholkas förtroendet för den kvinnliga gruppen vääldigt enkelt eftersom den gängse fördomen är att kvinnor inte kan fotboll. Kan inte Rit-Ola kolla i den kameran istället? Jag tror nog tjejen bredvid kan analysera hon med, bara chansen ges.

Nästa skepsism riktas mot grabbigheten i studion. Mitt intryck är att Rit-Ola har väldigt lätt för att haka på och ta över ett resonemang som den andra experten, Johanna Frändén, påbörjat. Även om det kanske inte är meningen så visar det på halvtaskig respekt för hennes kunskaper, att han känner att han är bra mycket bättre på att förklara det där. Lite skärpning där, Pops och Ola.

Nu har jag fått in både välfärdssamhälle och feminism. Kan ju inte bli bättre, så vi lägger ner där. Puss och gonatt!

Samt min egen

Grynet. Mathias Holmgren. Johan Ulveson. Magnus Carlsson. Lotta Engberg. Magnus Bäcklund. Jovan Radomir. Clas Elfsberg. Magnus Samuelsson. Linda Bengtzing. Martin Stenmarck. Sist men inte minst...Kung Kristian Karlsson.

Det är okej att vara avundsjuk på mig när jag besitter ett sådant imponerande autografkuvert.

Världen finns inte längre, bara clownen mittemot

Jaaha, här sitter jag och har lov. Det var lite skumt att cykla från Liu häromdagen och veta att jag faktiskt inte kommer vara där på bra länge. Hm. Det kommer ju bli lite förändringar liksom, om drygt två veckor sitter jag faktiskt i ett rum i Berlin och...bor? Huuh, det blir nog spännande. Än så länge känner jag mig förvånansvärt lugn, men det är väl den sedvanliga coolheten inom mig som vill visa att den finns.

Då kanske jag har något att blogga om också. Jag besparar er gärna vardaglig och ointressant läsning om plugg och annat skit som jag knappast är ensam om att uppleva. Lite unikt ska det väl vara, annars känns det knappast motiverande att flasha upp det för världen. HEY, jag pluggade hela dagen. Okeey, det finns typ hundratusentals studenter som gör detsamma. Men grattis, jag är nog lite tuffare än alla dem.

Nåja, slut på bitterhet, även om jag har mycket inom mig som, inspirerad efter att sett Betnér uppträda igår, jag gärna vill få ur mig på något sätt. Fast inte nu, och definitivt inte här. Såå, vad ska jag göra på lovet då? Jag ska läsa böcker, var dag ska börja med en härlig stund i sängen med DN som sällskap, jag ska följa VM slaviskt och jag ska cykla till stora skogar där jag kan tänka djupa och smarta tankar. Kanske köpa vingar för pengar också och skriva konstiga blogginlägg med mystiska låttitlar som rubrik. Det är bra...Det är mycket bra!

Videoblogg!

Ja, ingen lär väl iaf fundera över om jag redigerat filmen så jag ser snyggare ut, för vacker kan jag inte påstå jag är. Men visdom fordrar inte skönhet.

Ooooopa!

Mina känslor för mig själv har pendlat idag. Ibland känner jag mig ganska jobbig, jag kan faktiskt ha lov nu och ändå ska jag hålla på och visa för mig själv hur duktig jag är genom att försöka plussa upp betyget på några kurser. Men sen, när jag inser vilken fantastisk teknik jag har när jag ska vispa ägg och socker poröst, då finns inte annat än att älska mig, pluggpretentiönismen till trots.

Nå, jag tycker det är kul så låt mig hålla på. Som om jag skulle ha något annat för mig. Dessutom är lov och ledighet något för svaga människor, vissa måste fixa så att samhällshjulet snurrar. Om ni tycker att jag ska sluta vara så bajsnödig, seriös och nördig så kan jag lugna er med att det är ganska halvhjärtat jag studerar. Härligt där, en gardering. Först är jag glad för att jag ger det ett försök, men om jag failar, jaa, då spelar det ju faktiskt ingen roll. Haha, jag är så underbart bortförklarande till allt som händer.

Det har ju varit sol ett par dagar, och om ni tycker min blogg tappat lite av den ambitiösa satsning, med bilder och dylikt, den hade för några veckor sedan så misströsta ej. Här har ni lite tröstgodis. Ser ni hur läckert brun Mackan blivit? Mer av det där lär ni få se i nästa säsong av Paradise Hotel. Fan, jag tycker mig se en liten valk där till höger. Vad jobbigt, nu lär jag tappa läsare. Fock.

Trala, det var nog allt för mig. Ska nog lägga upp en länk på fejjan igen. Bara för att jag vill ha uppmärksamhet och visa upp min kropp. Puss!

Vad kan passa bättre än att inleda lovet med en emolista?

Nummer fem: Kommentatorerna i ESC

Värdelöst att de var så fruktansvärt subjektiva, var är du Pekka Heino?, men jag blir både arg och tycker synd om de skämten de drar. Kanske inte synd om själva skämten då, utan de som drar dem. Typ, Edward drar det där dåliga, och väldigt gjorda, skämtet, där man läser upp typ två "svåra" utländska namn, för att sedan, inför det sista, säga "och så får vi se om jag uttalar det här rätt...Malin Svensson". Kan inte vara lätt.

Place foour: Gillaknappen

Den är så sjukt enkel att komma åt, och det finns ju inte en bekräftelseruta, "vill du verkligen gilla detta?" (i de flesta fall borde även tillägget "så pass ointressanta inlägg" ingå, men det hör inte till denna emolisteplats). Men icke. Så sitter jag där, och råkar ha gillat att den person i min vänlista det är lägst sannolikhet att jag säger hej till om vi möts, tycker om solen och precis har köpt mjölk. Hrrrm.

Plats drei: Det finns mer av mig än mediabilden visar

Jag känner mig exploaterad. Det finns en människa bakom nummer nio. Jag är mer än Brunkebergsåsen, Barbro och en liten battle med nummer fem. Nu vet jag hur svårt det är för alla idoler att tvätta bort sitt "idol"-epitet. Så, precis som de säger att de har sin egen stil och bla bla, hävdar jag; Jag är mer än "Vem-vet-mest-Marcus".

Plats two: Haribobussen

Sett reklamen? Det kommer en studsande Haribobuss med Haribobjörnen som chaufför och lyser upp en stad där det innan var grått och trist. Jag vet inte om jag ska bli rädd eller om det verkligen är paradiset, den där bussen. Min kluvna inställning gör mig arg. Ge mig ett svar, någon .

Plats ett äääär....: Solglasögon

Finns mycket som upprör. Exempelvis försöker jag seriöst inte vara cool när jag har de på, men jag ser ju på mig själv att det ser ut som jag försöker vara cool, hur mycket jag än försöker att inte försöka se cool ut. Men största problematiken är förmodligen den hur var persons snygghetskurva förändras. Man kan aldrig lita på någon i solglasögon. En utan solglasögon snygg person blir ofta bara en aning snyggare med. En som tidigare var relativt ugly kan faktiskt hoppa upp flera steg till typ knullbar nivå. Sånt där är bara läskigt, och det gör mig oerhört skeptisk.

Interaktion är viktigt för Makis Blogg, så visa vad ni tycker genom att rösta här bredvid; Vad var mest emo denna vecka? ;)
HA!