29 grader och sol (Bara för att fånga er uppmärksamhet)

Landet jag uppehåller mig i kan vara så smaklöst. Det är väl egentligen ingen hemlighet, tyskarna är ju lite bekanta för hur ohippa de kan vara. Det är mycket skäggkotletter, hockeyfrisyrer, dålig musik och ofta dålig humor. Reklamen är ungefär på samma nivå. Alldeles nyss var det media-markt-reklam. Påskinspirerade var det två harar som sprang runt och skulle leverera varor. "Men", säger en av hararna, "hur ska bara vi två hinna dela ut alla dessa varor?", varpå den andre haren börjar jaga den första och "Jag ordnar så det blir fler av oss" med en röst som bara var helt obehagligt...pilsk. Kåt. Ute efter kaninhål. 

Helt paff sitter jag här och...va? Hände det där? Så sjukt motbjudande. 

Kaninförspel. Vansinnigt. Finns mycket annat vansinne på tysk tv, åh SVT, var är du? Väldigt amerikanisifierat här, och det är icke positivt. Annars så tycker ju tyskarna om svenskar. Egentligen aldrig läst något negativt om Norden generellt i tidning eller hört i radion. Men, för en vecka sen, var det en stor utläggning om hur dåligt vårdnadsbidraget fungerar i framförallt Sverige, men även Norge och Finland. De diskuterar nämligen sådant här med, men visade då med alla rapporter på hur fel vårdnadsbidraget slår. Utan att hoppa ner i detaljerna såatte, ba så ni vet va. 

Men , trots allt. Här sitter jag, en arbetsdag från en fyradagarshelg med strålande solsken och temperaturer mellan 23 och 29 grader, en öl kostar 79 cent och jag kan njuta av Heidi Klums härliga överdrivenhet på tv. Är det inte en märklig och orättvis värld vi lever i? 

Aprilbloggande

Jaa…jag tror jag sa ngn gång att jag skulle bättra mig. Blev ju sådär. Men det är lite grejen med mig – jag tycker om att snacka, gärna om moral och hur mongo folk är, men vid närmare eftertanke är jag väl knappast speciellt mycket bättre själv. Typiskt, dåligt försök att vara ödmjuk. Som om jag skulle vara på samma nivå som vem som helst på kontoret. Visst.

Borde berätta roliga historier från min vardag. Här kommer en: Igår ville jag ha vårrullar till mat. Av någon anledning fick jag för mig att en vårrulle är en roullad. Jag pekar på vårrullarna och säger: Jag skulle vilja ha en roullad. Förvirrad matpersonal. Detta upprepas tre gånger, innan jag inser att jag kanske inte var 100 % tydlig.
Ungefär som killen som frågar om hissen går upp samtidigt som han pekar ner. Kommunikation är svårt.

Det är nog det som jag tycker är mest intressant på jobbet, och som väl är det man omöjligt kan lära sig på uni. Jag tänker då närmast på kommunikation, vårrullen går nog att lägga på minnet utan arbetslivserfarenhet. För att kommunicera saker verkar djävulskt svårt.

Alla skickar e-mail om allt. Oviktigt och viktigt. Folk får så mycket info, så många kopior på mail som de egentligen inte behöver förutom enligt en riktlinje någonstans som säger att den personen måste informeras. Att dessutom e-mail väldigt lätt kan missuppfattas gör att e-mail egentligen känns ganska dumt. Det överanvänds iaf. Att försöka tvätta bort oseriositets-stämpeln på smileys skulle underlätta i e-mail-sammanhang, enklare få fram vad man menar. Men ändock – ett samtal är så mycket bättre. Klart att kommunikation inte är enkelt, men i ett sånt stort företag som BMW, och där så många är involverade i de olika processerna och där man inte har möjlighet att vända på sig och ställa frågan IRL, är det så oerhört viktigt att vara sjukt tydlig i allt man gör.

Om jag ska fortsätta rabbla på om jobb. En sak som gör mig glad är att ingenjörs-kunskaperna känns rätt relevanta. Kanske inte att man använder euler eller centrala gränsvärdessatsen var dag, men ett generellt problemlösningstänk med mycket logik behövs och används och som jag nog vill tro att man får med sig ganska bra från studierna.

Hm. Är nog ganska nöjd med inlägget, hör och häpna.
Jag skulle berätta roliga historier, var ju inledningen. Här är en till. Eller snarare en sak jag själv tycker är kul. Man måste ju stå till höger i rulltrappan. Common sense. Folk är dumma (åh, nu är vi där igen), så de står ju då och då till vänster. Min hobby är att då tyst smyga upp bakom ryggen på dem, luta mig framåt och 5 cm från deras öra och säga "Entschuldigung".


Blev långt. Måste ju spara något till nästa inlägg. Hej!