Mar€us blogg

Ack och ve. När känslorna för Berlin väl hade svalnat åkte jag dit och blev frälst igen. Helt superbra helg, Berlin var så fint och mysigt som jag lämnade det. Det första som hände var att en snäll berlinare skänkte mig en dygnsbiljett eftersom hon skulle till Hamburg, och helgen fortsatte i samma vänliga stil. Så härligt att återuppleva tiden jag hade där, träffa vännerna jag har fått, njuta av den vänliga (automatiska) högtalarrösten i S/U-bahn (istället för bitchen i München), mysa av den mångfald av stilar som finns (finns förmodligen fler emos i Linköping än i München) och gå på de bääästa klubbarna som jag upplevt.

Dock är jag inte så bedrövad över att vara hemma. Nä nä, det är mycket snö och julfint här i staden. Vi har julgran i lägenheten och imorgon får jag se vad som är under 1dec-luckan i min fantastiska adventskalender. Om jag tog några bilder i Berlin, förresten? HA, vad tror ni egentligen.

Jag har fått en...eh, vad fan skulle jag skriva. Tappade bort mig helt, fastnade i någon slags diskussion. JUST, alltså, jag har fått en ny favoritmusik. Kanske helt enkelt bara ny favoritmusik, utan "en". Nåja, som sig bör är det en ny stjärna, förmodligen vet ni inte vem det är men ni kan ju alltid googla Ke$ha och Tik Tok.

Coolt namn också. Ni kan börja kalla mig Mar€us.

Om jag skulle berätta något mer...Ja, det är typ halvtid i terminen här. Helt umpabompa-tokigt, jag ska på något vis kunna hälften av kursen men i de flesta känns det liksom som jag typ precis fått grepp på vad vi gör. Föreläsningarna här är extremt teoretiska, om jag surade på två matematiska bevis (som ju förvisso är vackert) under en föreläsning på LiU så borde det leda till självmord, här är det i princip härledningar och bevis i 90 minuter. Och självmord går att ordnas, vi har precis hängt upp en snara på toaletten där man kan hänga sig.

Måste avsluta nu, har precis givit upp att hämta ceratet med Kraften (som jag vet jag kan kontrollera ) så därför bör jag väl hämta det på det traditionella viset. Tjuhu.

Om jag var en konsonant

Nu när jag ändå åter börjar få in lite rutin i bloggandet känns det lite tattigt att ragga läsare via facebooklänk. Så nu ska jag sluta med de där larvet, mest egentligen för att jag inte orkar komma på någon liten kommentar att skriva när jag ska posta länken.

Imorgon åker jag till Berlin. JAY! Glad liten Macka dansar i sitt rum. Allt ska bli kul. Tåg ska bli mest kul, kanske. Idag var dock inte kul. På en föreläsning hamnade jag bredvid tre kineser som verkade njuta över lite frihet och, som i frånvaro av kommunistpartiets vakande öga, satt och pratade under en hel föreläsning. På kinesiska, då. Lite svårt att fokusera. Nästa gång ska jag ta med videokameran, spela in en film och skicka till Hu Jintao. Därefter blir det nog, på ett eller annat sätt, tyst på dem.

Mer förmår jag inte skriva, jag bör packa en liten väska jag kan bära runt på imorgon. Typ kläder och så. Och om drygt en vecka är jag på väg mot Oslo. Jag är en sådan globetrotter. Shalali, shalala.

Det ska ju räcka till en korvbaguette

Vi börjar inlägget med en liten reklamfilm. Blev lycklig i själen när jag råkade se den för några dagar sedan, eftersom den från 0:58 och 20 sekunder framåt är inspelad 60 meter från där jag bodde i Berlin. Nå, det i sig kanske inte var så coolt, men grejen är att jag en kväll på väg hem från tunnelbanan råkade se när de höll på att spela in scenen där ett tiotal sådana där borst-traktorer åkte slalom med och runt varandra. Förundrad tittade jag länge, och det gick knappt en dag utan att jag kunde släppa tanken på vad det egentligen var de spelade in. Men nu vet jag, och risken att dö lycklig finns fortfarande.

Ännu en helg i centraleuropa avklarad, och avslutar den med lite pannkakor. Om jag överlever dem är dock mer oklart, då den mjölk som används råkade glömmas kvar i rumstemperatur i en sisådär 8 timmar då jag lite förvirrat råkade glömma ställa tillbaks den efter att ha tagit ett glas efterfest-mjölk. Samma sak har jag gjort i Sverige, men mjölken har för lite effektiva kemikalier och tillsatser för att klara en sådan påfrestning, varpå det bildas klumpar och vidrig lukt. Efter att smakat på den tyska lågprismjölken fanns inga spår efter ovan nämnda effekter.

Äh, ska jag berätta något mer? Nä, jag vill istället vissa ytterligare en video. Känns säkert igen, men det tål att ses igen. SVT är kvalité, och det blir ju än tydligare när ni jämför denna GW-imitation med Hey Baberibas. Staten kan! Korvbaguette <3>

Quod erat demonstrandum

När jag trallade iväg från dagens tränarinsats och gick mot min tram (spårvagn, alltså) kände jag ett sug efter pannkakor. Dock inte att steka dem, enbart för födointag. Där gick jag, i regn och rusk, och kände lite hur jag längtade efter att kunna genomföra följande samtal:

Jag: Heeeej pussigullsötisöt, vad har du för dig?
Pussigullsötisöt: Ser på Vem vet mest och längtar efter dig.
Jag: Åååh, du är en sådan sockersnörpa. Skulle du vilja vara superduperbästans i hela världen och steka pannkakor som vi kan äta tillsammans när jag kommer hem, och sedan, när jag smält ner all mat, har vi hämningslös sex resten av natten.
Pussigullsötisöt: Men åh, min älskade, klart jag fixar det. Puss på skinkan, vi ses snart!

Ja, precis sådär vill jag ha det. Eller jag vet inte, kanske är det bara pannkakorna jag var ute efter. Kanske lite sex, men fan inte efter pannkaka. Jag blir alltid så jävla uppblåst och tjock efter pannkaksätande. Och pannkaka >> sex i enheten 1 glädje.
Bevis:

Är magen glad, är människan glad. (Gustav Svenssons I formel)
Äta pannkaka --> magen glad; Maginnehåll innan sex >\ Maginnehåll efter sex. Oförändrat/mindre magsäcksinnehåll --//-> gladare mage

-----------> Pannkaka >> Sex
Q.E.D

Sådärja. Alltså bör jag inte skaffa mig en partner, det jag behöver är en slav eller liknande. Tack RUT, för att du låter mitt livspussel gå ihop. Gillar förresten när det regnar, för det är så roligt att gå med ihopfällt paraply inne på stationerna. Det är precis som ett lasersvärd, så då kan jag ta fram mina jediriddar-sidor. Kan vara bra för München i dessa tider, då det är lite extra terrorvarning i tyska storstäder.

You and me could write a bad romance

Lördag och söndag var det strålande sol och 18 grader varmt. Igår kväll droppade det snöblask och höll sig runt nollan. Jag vet inte riktigt hur jag ska ställa mig till dessa extrema väderväxlingar. Å ena sidan är det skönt att kunna få smaka lite på sommar mitt under vintern, men å andra sidan blir jag ju bara än mer bitter då jag, efter att ha vant mig vid kyla, grått och trist, inser hur varmt och skönt det skulle kunna vara. Så är man nere på noll igen och återigen måste bygga upp acceptansen för den ruskiga hösten.

I helgen var mor och far här. Trevliga prickar, det där. Hade ju inte träffat de indirekta skaparna av denna blogg på sisådär 5 månader, så nog var det mysigt att få visa upp hur jag lever och bor. Mycket turistande, jag lärde mig själv en hel del nytt om min stad, god (och gratis ^^) mat och dryck och mysigt prat.

Annars händer det grejer. Ujujuj. Spelade återigen pingis, men denna gång med en annan klubb. En bättre och trevligare klubb, vilket gör att jag måste dissa den andra trots att jag i princip redan sagt ja till dem. Dum Marcus. Det första jag gjorde under detta "pass" (var inte orolig, Eric, vi värmde inte upp, vilket för övrigt inte alls var anledningen till det jag snart kommer nämna. Förstår inte ens hur jag kunde tro att någon kunde tro det, som om det är bevisat att utan uppvärmning är det enklare att sträcka sig) var att (ursäkta lång parentes, gör det svårt att läsa, inser jag nu) jag efter min tredje forehand sträckte mig något så förbannat där någonstans i armen. Satan. Problemet var ju att jag knappast kan inleda med att säga "eehm, sorry jag sträckte mig, kanske inte kan spela så bra". Hej dålig bortförklaring.

Manlig som jag är höll jag inne tårarna och spelade än en gång alldeles för bra för vad jag borde gjort, och än en gång var det lite obehagligt roligt. Nu inleds förmodligen inte bara en tränarkarriär i Tyskland, utan även en karriär som spelare. Jisses. Spelade även dubbel med Günther också, hur underbart är inte det?

Tyskarna är förresten roliga. De är ju lagom förälskade i sitt eget språk, så inte ens vad jag förmodar är vedertagna internationella termer inom pingisen, typ loop och serve, vill de använda. Serve = Aufschlag. När jag kommer tillbaks till Sverige ska jag fan börja med "okeey, sen vill jag att ni gör ett kort startslag".

Mycket pingis, till vissas glädje och andras förtret. Innan jag avslutar vill jag säga att jag redan saknar Sahlin. Hon blev bättre och bättre, hon hade definitivt kunnat reformera partiet men istället för en ordentlig omprövning av politiken är jag orolig för att folk tror omprövning = ny partiledare. För Sven-Erik Österberg eller Östros känns ju så nytt.

Dann passierte etwas...

Heute schien ein echt gute Tag zu sein. Dann passierte etwas...

Ursäkta, har JDs ljuva (tyska) stämma i huvudet efter att för några veckor sedan lagt till en Scrubs-spellista från Youtube som favorit, och varje gång jag går in på den hör jag den lilla meningen innan jag bläddrat fram till avsnittet jag var på. Dock passar det rätt bra med dagens dag. Man skulle kunna tro att idag var tiptop. 7 av 8 tunnelbaneresor gjordes med nya tunnelbane-fordon, föreläsning med min favoritföreläsare och jag kände mig allmänt ganska nöjd.

Dock förstördes allt av en tysk på sista föreläsningen. Har sett honom tidigare, och under den föreläsningen blev jag också galen på honom. Många pratar, men han är fanimej otrolig. Att han dessutom har en ganska välkammad moppebusche och hartänder gör inte att jag får moderskänslor och bara vill krama honom. Så när jag skulle titta argt mot honom, det är så jag gör när jag ska förändra världen, ser jag honom leka eldslukare med marschmallows? Eller såg jag i syne? Helt sjukt, jag var tvungen att begrava huvudet i bänken i fem minuter och undra vad han är för någonting.

Jaa ni, kära vänner, jag ska kravla mig mot sängen. Kravla, eftersom jag i måndags spelade pingis för första gången på 6 månader, och träningsvärken är enorm. Saknade faktiskt pingisen så sökte upp en klubb, var där och nu ska jag börja vara tränare. Bara att erkänna, pingpongen är väl en liten del av mitt liv.

Vi är här igen, lite emo förgyller dagen!

Nummer fünf: Tysk disciplin
Fördomarna säger att den tyska disciplinen är ganska...bra. Tyvärr gäller inte detta i föreläsningssalarna, där jag under mina två första veckor upplevt en relativt LiU enormt hög ljudnivå. Nog för att det är 90-minutersföreläsningar utan rast, men det legitimerar knappast att folk pratar med varandra eller i mobiltelefon i normal samtalston under i princip hela föreläsningen. Första gången tänkte jag be de framför mig att vara tysta, men sedan insåg jag att 90% av folket pratade lika mycket. Åh, du fina, tyskta och lugna C1, jag saknar dig.

Nummero four: Tunnelbanebelysning
Vit, hemsk sjukhusbelysning som framhäver minska skavank på kroppen lyser upp u-bahn och s-bahn. Förvisso värre i Berlin än här i München, men det är dugligt illa här ändå. Perfekt partyhöjare att spegla sig själv i fönstret på väg till fest eller klubb och bara känna sig väldigt, väldigt...ful.

Number tre: Tunnelbanevett
Än mer tunnelbana, men det är en god källa till hat och är dit jag söker mig just nu om jag vill känna vrede. Alltså, det finns två typer av personer på tunnelbanan som framkallar min mörka sida.
- Alla går av tunnelbanan i samlad klump, förutom typ 1. Typ 1 tycker det är lite roligt att låta de som ska stiga på tro att alla har gått av, och går därför av två sekunder efter den näst sista. Under dessa två sekunder har de påstigande börjat gå på, och typ 1 ger då upphov till onödig och obehaglig trängsel.
- Typ 2 är den osolidariska, egoistiska och genuint onda personen som står mitt framför dörren, men som när han/hon ska gå av enbart öppnar ena halvan av dörren, smiter ut och lämnar frustrerade medresenärer med en tidsfördröjning på en sekund bakom sig.

Number zwei: Bengtzing + (C)
Linda B i melodifestivalen 2011. Jag borde jubla, tänka klädbyten, att jag ljuger så bra och på min signerade skjorta där det står "Puss Marcus, från Linda Bengtzing". Men det gör jag inte. Det enda jag ser framför mig är hur Linda sitter bredvid Maud på valturnén 2010, och hur hon i en intervju säger "Jag är hur blå som helst". Varför gör du så mot mig, Linda? Kan jag fortsätta älska dig? Skulle jag fortsätta avguda Gustav Svensson om han slutade äta muminkex och titta på Scooby Doo och kunde Homer Simpson ha en lika stor plats i mitt hjärta om han skulle börja tänka rationellt? Fan för att blanda politik och underhållning, dina texter levererar inte politiska budskap, Linda (även om "har min tidning ifred" kan tyckas vara lite osolidariskt). Sen att jag inte har några problem med att Schyffert kom ut som sosse för fyra är sedan är en helt annan sak. Han kom ju ut som något snällt och fint.

Und platz eeeins....: Dissad på facebookchatt
En vän är online. Jag klickar, börjar skriva "He" men avbryts då jag ser att vännen plötsligt är offline. Proceduren upprepas 20 sekunder senare då jag ser att samma person återigen är online. Så där kan det hålla på flera gånger om, innan jag bryter ihop total. Är det något slags hån? En block mot att jag får skriva på facebook? Vill jag ens veta? Sanningen kan vara sista droppen blod som får bitterhetsbägaren att rinna över.

Och glöm inte att rösta, föö fään!

Härligt väder!

Var ute och gick en liten promenad i Olympiaparken, som ligger rätt nära. En hel del kullar och grejer där, och på den högsta får man en riktigt god utsikt över staden München. Där spatserade jag denna sena eftermiddag, och råkade tajma in en fabulös solnedgång. Nu försökte jag ge mig på någon slags beskrivning på hur himlens färger spelade fia med knuff med varandra, hur Münchens mörka siluett tornade upp sig framför solens sista strålar. Då jag är medveten om att dålig poesi är pinsamt, lämnar vi det därhän.

Hur som, där stod jag och stirrade ut över det vackra. Åh, jag skulle haft en kamera med lång slutningstid, tänkte jag inte. Istället fokuserade jag helt på att göra 3 klockrena minuter till "Hero". Idag har jag nämligen varit supertaggad vad gäller lyssna på musik, nya hörsnäckor

Men himlen den var så vacker. Precis innan solen smugit ned helt bortom horisonten var himlen röd som en Cosmopolitan. Det kan man förresten typ heta, på en klubb kom en kille fram till mig och sa "Heey, mein name ist Cosmo, wie Cosmopolitan". Om det var på riktigt, eller om han bara bögade sig, det låter jag vara osagt. Cosmo.

I helgen (ugh, var ju ett tag sen. Naja) när jag vaknade slog jag på tvn för att se om där fanns något intellektuellt och bildande program. Jag stannade upp vid detta program. Engelsk språkkurs. Först trodde jag det var ett skämt, men efter fem minuter slog det mig att mannen med den moderiktiga kostymen faktiskt var helt seriös. Sovjetstatsbrunt är det nya svart.

Annars så, veckorna rullar vidare. Glad är jag, förutom nya hörlurar så har det varit typ 17 grader idag, plus att jag snart åker till Berlin igen! Och imorgon är det friiday, i'm in love :)