Vi är här igen, lite emo förgyller dagen!Nummer fünf: Tysk disciplin
Fördomarna säger att den tyska disciplinen är ganska...bra. Tyvärr gäller inte detta i föreläsningssalarna, där jag under mina två första veckor upplevt en relativt LiU enormt hög ljudnivå. Nog för att det är 90-minutersföreläsningar utan rast, men det legitimerar knappast att folk pratar med varandra eller i mobiltelefon i normal samtalston under i princip hela föreläsningen. Första gången tänkte jag be de framför mig att vara tysta, men sedan insåg jag att 90% av folket pratade lika mycket. Åh, du fina, tyskta och lugna C1, jag saknar dig.
Fördomarna säger att den tyska disciplinen är ganska...bra. Tyvärr gäller inte detta i föreläsningssalarna, där jag under mina två första veckor upplevt en relativt LiU enormt hög ljudnivå. Nog för att det är 90-minutersföreläsningar utan rast, men det legitimerar knappast att folk pratar med varandra eller i mobiltelefon i normal samtalston under i princip hela föreläsningen. Första gången tänkte jag be de framför mig att vara tysta, men sedan insåg jag att 90% av folket pratade lika mycket. Åh, du fina, tyskta och lugna C1, jag saknar dig.
Nummero four: Tunnelbanebelysning
Vit, hemsk sjukhusbelysning som framhäver minska skavank på kroppen lyser upp u-bahn och s-bahn. Förvisso värre i Berlin än här i München, men det är dugligt illa här ändå. Perfekt partyhöjare att spegla sig själv i fönstret på väg till fest eller klubb och bara känna sig väldigt, väldigt...ful.
Vit, hemsk sjukhusbelysning som framhäver minska skavank på kroppen lyser upp u-bahn och s-bahn. Förvisso värre i Berlin än här i München, men det är dugligt illa här ändå. Perfekt partyhöjare att spegla sig själv i fönstret på väg till fest eller klubb och bara känna sig väldigt, väldigt...ful.
Number tre: Tunnelbanevett
Än mer tunnelbana, men det är en god källa till hat och är dit jag söker mig just nu om jag vill känna vrede. Alltså, det finns två typer av personer på tunnelbanan som framkallar min mörka sida.
- Alla går av tunnelbanan i samlad klump, förutom typ 1. Typ 1 tycker det är lite roligt att låta de som ska stiga på tro att alla har gått av, och går därför av två sekunder efter den näst sista. Under dessa två sekunder har de påstigande börjat gå på, och typ 1 ger då upphov till onödig och obehaglig trängsel.
- Typ 2 är den osolidariska, egoistiska och genuint onda personen som står mitt framför dörren, men som när han/hon ska gå av enbart öppnar ena halvan av dörren, smiter ut och lämnar frustrerade medresenärer med en tidsfördröjning på en sekund bakom sig.
Än mer tunnelbana, men det är en god källa till hat och är dit jag söker mig just nu om jag vill känna vrede. Alltså, det finns två typer av personer på tunnelbanan som framkallar min mörka sida.
- Alla går av tunnelbanan i samlad klump, förutom typ 1. Typ 1 tycker det är lite roligt att låta de som ska stiga på tro att alla har gått av, och går därför av två sekunder efter den näst sista. Under dessa två sekunder har de påstigande börjat gå på, och typ 1 ger då upphov till onödig och obehaglig trängsel.
- Typ 2 är den osolidariska, egoistiska och genuint onda personen som står mitt framför dörren, men som när han/hon ska gå av enbart öppnar ena halvan av dörren, smiter ut och lämnar frustrerade medresenärer med en tidsfördröjning på en sekund bakom sig.
Number zwei: Bengtzing + (C)
Linda B i melodifestivalen 2011. Jag borde jubla, tänka klädbyten, att jag ljuger så bra och på min signerade skjorta där det står "Puss Marcus, från Linda Bengtzing". Men det gör jag inte. Det enda jag ser framför mig är hur Linda sitter bredvid Maud på valturnén 2010, och hur hon i en intervju säger "Jag är hur blå som helst". Varför gör du så mot mig, Linda? Kan jag fortsätta älska dig? Skulle jag fortsätta avguda Gustav Svensson om han slutade äta muminkex och titta på Scooby Doo och kunde Homer Simpson ha en lika stor plats i mitt hjärta om han skulle börja tänka rationellt? Fan för att blanda politik och underhållning, dina texter levererar inte politiska budskap, Linda (även om "har min tidning ifred" kan tyckas vara lite osolidariskt). Sen att jag inte har några problem med att Schyffert kom ut som sosse för fyra är sedan är en helt annan sak. Han kom ju ut som något snällt och fint.
Linda B i melodifestivalen 2011. Jag borde jubla, tänka klädbyten, att jag ljuger så bra och på min signerade skjorta där det står "Puss Marcus, från Linda Bengtzing". Men det gör jag inte. Det enda jag ser framför mig är hur Linda sitter bredvid Maud på valturnén 2010, och hur hon i en intervju säger "Jag är hur blå som helst". Varför gör du så mot mig, Linda? Kan jag fortsätta älska dig? Skulle jag fortsätta avguda Gustav Svensson om han slutade äta muminkex och titta på Scooby Doo och kunde Homer Simpson ha en lika stor plats i mitt hjärta om han skulle börja tänka rationellt? Fan för att blanda politik och underhållning, dina texter levererar inte politiska budskap, Linda (även om "har min tidning ifred" kan tyckas vara lite osolidariskt). Sen att jag inte har några problem med att Schyffert kom ut som sosse för fyra är sedan är en helt annan sak. Han kom ju ut som något snällt och fint.
Und platz eeeins....: Dissad på facebookchatt
En vän är online. Jag klickar, börjar skriva "He" men avbryts då jag ser att vännen plötsligt är offline. Proceduren upprepas 20 sekunder senare då jag ser att samma person återigen är online. Så där kan det hålla på flera gånger om, innan jag bryter ihop total. Är det något slags hån? En block mot att jag får skriva på facebook? Vill jag ens veta? Sanningen kan vara sista droppen blod som får bitterhetsbägaren att rinna över.
En vän är online. Jag klickar, börjar skriva "He" men avbryts då jag ser att vännen plötsligt är offline. Proceduren upprepas 20 sekunder senare då jag ser att samma person återigen är online. Så där kan det hålla på flera gånger om, innan jag bryter ihop total. Är det något slags hån? En block mot att jag får skriva på facebook? Vill jag ens veta? Sanningen kan vara sista droppen blod som får bitterhetsbägaren att rinna över.
Och glöm inte att rösta, föö fään!
2 comments:
Den där femman känns igen härifrån. Varför måste de, så fort det börjar lukta slut på föreläsningen, resa sig upp och börja skramla för att spara max två sekunder trots att föreläsaren har lite mer att säga? Jag mår så dåligt när jag ser föreläsarnas uppgivna ansiktsuttryck :(
Ettan drabbar väl alla ibland, och beror på att Facebookchatten helt enkelt är buggig. I ditt fall är det nog dock inte bara det som är problemet.
Visst är det så i slutet, men det som är så fantastiskt här är att det faktiskt är så hela tiden, inte bara de sista fem minuterna. Annars är ju just det där sista så jävla, nej, har man suttit 44 minuter kan man väl för fan sitta tyst en till. Lider också med föreläsaren där!
Post a Comment