Nattlig promenad

Någon som vill veta något om min helg? Inte? Då lämnar vi den! 

Jag var ute och promenerade häromkvällen/natten. Lite frisk nattluft skulle göra susen för mitt nedsvärtade sinne, tänkte jag, och med Lambohovsmordet fräscht i tankarna traskade jag själv ut i den mörka natten. Det är ju inte aslattjo att ströva runt på Ågatan i mysbyxor en fredagkväll, jag vill vara för mig själv när jag går. Med tanke på att jag lägger 80% av mitt fokus på musiken i hörlurarna och 20% på vad som händer runtomkring är det nog bäst så. 
Nåja, bor man i stan är det ett litet problem. Inte för att jag är skrajsen eller så, men att gå runt ensam på natten vid Stångån eller i ngn liten skog är ju som söka upp våldtäkt. 
"Att vara modig, är inte att söka upp faran", som Mufasa säger. 

Ehrm, nåja. Ser man ett ungdomsgäng, då viker jag ju av. Inte för att jag tror de ska mobba mig (lol), utan för att jag inte orkar med deras tjat om "häng på ut, du verkar ju vara störtskön". Nu ikväll var jag mitt uppe i en tonartshöjning samtidigt som jag såg en hare äta gräs. De där 20% som jag hade kvar till omvärlden gick direkt åt till att säga hej och titta på haren. 
Med facit i hand var det dumt. 
När jag tänkte farväl till haren och gick vidare upptäcker jag 6-7 ungdomar som satt och ölade mitt på cykelbanan. Inga avtagsvägar, och jag kan ju knappast vända dom röven och springa iväg. Så jag fick, så obekymrad som möjligt, gå förbi. Igenom hela gänget. Köra slalom, gå över ett ben. 
ASSÅ GUUUUH VA PIIINSAMT!

Men det kan vara värt sånt där, är ju fantastiskt att vara i sin egen lilla värld med bara musik i tankarna. Jag trodde nästan att Herren själv talade till mig när han visade mig en såndär gatlykta som ger orangt ljus samtidigt som det var Hope&Glory-tonartshöjning. Gatljuset var exakt samma ljus som Måns hade på scen! Guds sätt att visa att jag borde axla Måns artistkarriär? 

Det är han, som är the bad guy!

Jag ser, i dubbel bemärkelse, ner på människorna som springer förbi mitt hus. Det är blodomloppet, och allt har ju sitt centrum vid Folkungavallen så det är ett jävla liv häromkring. Dessutom springer människorna precis nedanför mitt fönster. Och här sitter jag och äter Daim. Daim är faktiskt snuskigt gott. Om det inte vore för att jag har Cloetta i blodet skulle jag utropa Daim till typ bästa chokladbiten. 

Jag är lite gnällig annars. Tentan var mega-svår. Jag hann inte ens fika, termosen är full när jag kom hem. Dubbel besvikelse. En besvikelse försvann precis nu, glädjen åt att det börjar regna på människorna nedanför väger upp. Rätt åt dom, jag är övertygad om att varenda en av dom bär något mörkt på sitt samvete. Dessutom kanske det, med lite tur, kan resultera i porrorgie för mina ögon, när sexiga löpares t-shirts blir våta och genomskinliga. 
Krävs mycket för att göra mig upphetsad. 

Apropå låga upphetsningströsklar, och vad nu det kan bero på. Hur skön är inte Gudrun Schyman när hon, efter att en Sverigedemokrat gråtit över att fått ta mot ett argt mail, citerar sin egna mail; 
"Din lilla bitterfitta, du skulle behöva dig ett skjut". 
Hon är fin, Gudrun. Tillsammans med Ohly tycker jag nog hon är den vassaste politikern idag, och vore det inte för inkvoteringen av kvinnliga sportreportrar, som får mig att tro på att kvinnan trots allt ska stå vid spisen, skulle Gudrun nog kunnat få min röst. 

Ja, för att fortsätta med politik. Piratpartiet. Nej, usch och fy. Hur seriöst är det att lägga sin röst på ett parti som inte bryr sig om ett piss, förutom den personliga integriteten. I varenda fråga rörande miljö, arbetsvillkor över landsgränserna, bekämpning av arbetslöshet, energifrågor osv osv, kommer man sitta tyst och inte bry sig. 
Bah. 
Men det är klart, fildelning är ju klart viktigare än till exempel fattigdom i tredje världen, eller att motverka utnyttjande av arbetskraftsinvandring. Förresten svarade han killen från PP på frågan hur finanskrisen skulle lösas att "Vi skapar jobb genom internet". 
Ööh. Okej :)

Långt blev det. Hejdå :) 

Euler och jag, vi är goda vänner

De senaste dagarna har jag spenderat mycket tid med en riktig lirare vid namn Leonard Euler. Vi brukar prata om livet, men oftast om sinussignaler. Han är så fantastiskt klurig, Euler. När man trodde att man fattat allt han trixade med, ja då kommer ytterligare ett trix som överträffar allt han tidigare visat. Men det är vackert. Matematik är vackert. Euler är vacker. 

Bah. Kom att tänka på ett avsnitt av någon tv-serie, kan nog varit Top Chef. Något lag fixade till majskolvar, men i översättningarna hade liraren skrivit majskorvar. Och det var inget slarv - det upprepades gång efter annan. Denna person tror ju uppenbarligen att det heter majskorvar. Mobbad den måste vara, fniss. Jag sitter faktiskt och skrattar ganska mycket åt majskorvar just nu. Förmodligen för att det är så likt bajskorvar, och kiss och bajs är ju kul. När man var <7 år. Så officiellt kan jag ju säga att jag skrattar åt andras ofullkomlighet. 

Andras ofullkomlighet ja...Suck, så många vilsna själar som nu får rösta. Vart är världen på väg? Jag är iallafall på väg mot köket för att inta dagens 1001a kalori. Puss. 

Maki bakar

Just nu genomför jag en våldsam offensiv vad gäller att visa att det faktiskt kan lukta i trappuppgången från min lägenhet också. Har slängt ihop en smulpaj, i brist (?) på annat att göra. När den nu är i ugnen är jag lite orolig. Kanske gick jag lite för långt då jag använde mitt köksmotto "det kan aldrig bli för lite margarin och socker", för pajen ser seriöst ut att simma i smält fett som bubblar därinne i ugnen. Men luktar gott gör det iallafall. 

Annars brukar det ju vara så att grannarna har en tendens att laga massor av mums-doftande mat. Det är ofta wok och grejer, mycket kryddor. Lite extra bitter blir jag ju när jag vet att det på sin höjd kan finnas ett digestive-kex i skafferiet som jag kan lyxa till kvällen med. 

Bah. Jag ska iaf äta nu. Och margarin är ju gott, så jag är inte orolig. Fniss. 

En riktigt fin köttbit

Min bloggnärvaro är väl lite sisådär. Antingen kan ni tro att jag är snuskigt upptagen och inte hinner med att skriva, eller misstänker ni att livet mitt är så pass händelsefattigt att jag inte ens vill skriva om det här, där jag ändå kan skriva en del kajko saker. Men ni får helt enkelt grubbla på den gåtan själva. 

Under tiden ska jag berätta om er för hur mätt och lycklig jag är. Har varit på besök hemma i Ljungsbro och ätit fantastiskt kött som kommer hålla magsäcken tillfredsställd flera dagar framöver. Känner hur fånigt exalterad jag blir över att få i mig lite riktig mat, och varje gång tänker jag att "nej, bli duktig i hemmet, mackan". Så blir det ju knappast, och faktum är att jag börjar nästan tröttna på pommes. Det är inget kul längre. Fast det är mindre inte kul än vad det är att stå länge vid en spis. Jättejobbigt är det. 
Nu ska jag dra för mina relativt nyupphängda gardiner, så att inte min tv blir bländad. Puss o kyss. 

Tjugoett <3

Poff!
Nu får det vara slut på mitt jagande efter välkomstbonusar på casinon på nätet. Jag ser ju samma tendens varje gång.
1) Jag börjar spela. Kul, jag har runt 20 Euro att lira med. 
2) Spelar ganska, enligt mig själv, klokt och ligger ofta plus med ett par fyra-fem euro när jag spelat. 

3) Jag tappar lite flyt, är nere på en 10-12 euro. Börjar sura till, men håller mig där omkring. 
4) Tröttnar rejält, ökar insatserna och sen så är det plötsligt noll. 

Nej, nu är det faktiskt slut. Jag tycker ju knappt det är kul, det är mer upphetsande med ortogonala basfunktioner, men det där BlackJack är en läskig grej kroppen typ kräver. Så nu är det slut. Nu har jag för evigt gjort upp med det där. Nu kan jag se det komiska i det hela. 

Får väl hitta något annat att lägga energin på. Kanske stalka stilrobins blogg. Hm, kanske tar han lite för seriöst på sig själv. Men ah, för lite gratis ögongodis kan det väl vara okej.

Men godnatt då. 
Och kom ihåg...Jag är inte spelberoende! 

It is your destiny. You must face Dart Vader.

Marcus är sugen på öl. Men på en tisdag klockan 14? Med några timmars seriöst plugg framför sig? Neej Mackan, den ekvationen har inga lösningar. 

Men ibland vill ödet annat. Jag öppnar upp kylskåpet, och på något sätt lyckas jag riva ner ett hyllplan i kylskåpsdörren. Ner på golvet faller senap och en ölburk. Kul att öppna den, när det nu är dags, tänker Marcus. Då hör han ett pysande. Ölen har i fallet kommit åt något mycket vasst, och ett litet hål där ölen långsamt pyste ut hade bildats. So, what to do? Ska jag bara stå och titta på när ölen sipprar ut? Eller hälla ut den? Icke!

En fantastisk bortförklaring för lite vardagssupande. It is your destiny, som Obi-Wan skulle sagt. Ibland älskar jag ödet. 

Men vi är bäst ändå!

Jag kan tycka att jag själv är aningen äcklig. Eller mer, tycka att jag borde tycka att jag är äcklig. Det faktum att jag gör det jag borde tycka är äckligt utan att må dåligt tyder ju på att jag gillar det. Men typ...som att slicka av smörkniven efter använding. Eller sitta och äta rent socker. Eller att använda sked till att äta de sista chipsen, ni vet när man bara får upp jättelite och är tvungen att nästan slicka sig själv på fingrarna för att få i sig något. Genialiskt, enligt mig. Uppfattas som slafsigt, enligt andra. 

Sen har vi det här med smör och ost på pannkakor. Länge har jag letat efter människor som, likt mig själv, tycker det är lika självklara tillbehör som sylt eller socker. Men letandet har varit förgäves; Jag har till slut tvingats inse att jag är ensam i den stora världen. Folk tycker jag är lite äcklig även där.

Stackars mig. Men för att försöka visa hur fräsch jag egentligen är tänkte jag visa en riktigt snygg sport-outfit. Anledningen till att jag ens gav mig ut och sprang var att röda shorts råkade ligga bredvid röd hood. Jag tyckte det var fint och ville visa upp det för alla söndagspromenerande människor. Seriöst vackert. 

ESC ikväll!

Det är dags, som Rafiki säger när han upptäckt att Simba fortfarande lever. Nu är det inte en förmodad död kung som ska ta tillbaks sin tron, men likväl något stort och maffigt. Det är ESC-final, och min magkänsla...Den är inte dålig den! 

Nu ska vi inte lita alldeles för mycket på den. Känslan ifjol när programledaren nynnade Hero och sedan skrek "Sweden" är skrämmande lik den jag besitter just nu, men som den obotlige optimist jag är har jag här valt ut några skillnader från förra året;

- I finalen vägs folkets röster samman med en jurys röster i varje land. Behöver inte nödvändigtvis betyda att det är bra för oss, men det sunda förnuftet säger att en jury gillar stilrena och snygga nummer i störra utsträckning än vad gräsrötterna kan tänkas göra. 
- Vi sticker definitivt ut (på ett positivt sätt, inga skumma silverhjärtan och barkroppade medelålders män på scen) detta år! Det är ett nummer som folk bör komma ihåg!
- 10 år sedan Perrelli med hjälp av den där fantastiska rosa dräkten sjöng hem senaste vinsten. I brist på annat ser jag det som ett tecken. 

Nåja. Konkurrensen är ändå ganska hög, men det finns ingen självklar vinnare likt förra året. Mina egna favoriter är Bosnien, Sverige, Moldavien och Tyskland. Men ska jag tippa segrare står det mellan Bosnien, Ukraina och Norge, trots allt. Top10 för Sverige, med bud på mer! 

Sen kan vi ju hoppas att det inte slutar som förra året, då jag var på balmiddag under ESC-kvällen och blev liveuppdaterad av Jenny (än en gång; Jag är så skyldig dig något stort för det där. Typ ett land eller så). En förkrossad och lite alkoholpåverkad Marcus kröp ihop i fosterställning och grät i ett hörn på Konsert & Kongress. Två vakter kom och undrade hur jag mådde, varpå jag snyftande berättade om Perrellis nederlag i Belgrad. De var nog ganska förstående. 

Mellan hägg och syren!

Fantastisk.
Läckert.
Rent.
Stilsäkert.
Fenomenalt.
Bravo Sverige!

Allt enligt den norska kommentatorn, och det är bara att instämma. Malena var amazing, numret är så snyggt och vi är i finaaaaal! Jag tänker inte gära någon lång utläggning då jag ska försöka komma i säng innan halv elva, men en sak som slog mig...Det var generellt riktigt dåliga scenshower. Trots dåliga låtar brukar många länder hitta på spännande grejer. Nu var det bara konstigt alternativt att man satte all sin tillit till de (visserligen ruskigt snygga, men det håller ju inte när 7/8 kör samma tema) ljussättningar scenen inbjuder till. 

Men nu är det snart lördag, och jag tror mycket nu. Malena tar oss långt! 

En liten saga innan läggdags.
Marcus var ute och gick. Det doftade så fantastiskt gott, för det var vår i luften. Solen reflekterades i Stångåns klarblå (?) vatten, och dofterna från hägg och syren tumlade runt och bjöd Marcus näshår på något de aldrig tidigare upplevt. Helt plötsligt satt den onda tjocktarmsdjävulen på Marcus axel. 
"Höhö, nu ska jag göra dig bajsnödig", sade djävulen. 
"Inte nu, jag som har det så skönt här i solen", bad Marcus. 
"Inget undgår mig", skrattade djävulen och försvann. 
Två sekunder senare var Marcus med raska steg på väg hem. Den gentila promenaden förvandlades till ett träningspass för ringmuskeln. Efter en helveteskvart kom Marcus till slut hem. Han hade lyckats! Med en en suck av lättnad kunde han nu njuta av sin belöning! 

Gonatt! 

Schlagergodis

På grund av den totala avsaknaden av ESC-stämning ger jag er denna video som plåster på såren. Ni är laddade, Malena är laddad, jag är laddad! Ni kör vi! La Voiiiiix! 

Snacka om att ha problem alltså

Sitter med en powerpoint inför en redovisning om Big Bang på tyska, och letar efter en bra bild på vår tids stora fysiker, Stephen Hawking. Problemet är att han ju...ja, han ser lite kul ut. Rullstolsgrabb och med lite skum huvudform. Han har verkligen funderat på livet, Hawking. Han kan allt om rymd, singulariteter och svarta hål. Men foto-posen skulle han kunna jobba på, om inte annat för att jag ska slippa leta fan ur mig för att få en bild jag utan risk kan plocka fram utan att fnissa till. 

Usch, jag är hemsk. Och imorgon är det ESC! 

Guess what?!

Så ledsen att göra er besviken med dålig update. Men oroa er inte, det är knappast så att jag skaffat mig ett sånt där liv, som man tydligen ska ha i dessa dagar. Det är mer brist på intresse, och ja, lite tid kanske. Men det är inte bara bloggen som blir undanpuffad i mitt liv. Även den vackra Eurovisionen får se sig lite bortskuffad. Suck, vad händer? Först är jag inte ett dugg rädd för att mitt hår försvinner och jag råkar se aningen proper ut. Sedan rycker jag på axlarna åt att jag inte har maffig koll på vartenda land, suttit och gjort semifinalstippningar tills pennan glött eller analyserat sönder Malenas chanser. So what, I´m still a rock star, tänker den nya, vuxna och mogna Marcus. 

Ja, var har jag då hållit hus, undrar vän av ordning. Svaret är att jag varit i någon slags Stockholmsförort och, hur jag nu gjorde det, hjälpte till med en pingistävling. Seriöst att åka till Sthlm för det, säger Maki. Men du är ju vår framtid, säger Marcus. Sedan bar det av på kryssning, waha. Där fick jag ge utlopp för all mitt spelberoende, men trots allt lyckades jag (med en hel del hjälp av Lul, som inte gav mig mina sista marker så jag kunde spela bort dem) gå med ett plus på 100 kronor. 

Och ny ska jag nanna kudden hemma. Jag, längtar efter en helg, hemma. 
Du kan va en helg! Natti :) 

Businessman

Kan ni förstå, kära vänner, det är maj månad och det doftar fantastiskt utanför min portuppgång. Dagens lunch bestod av pannkakor med en touch av kanel, och som grädden på moset vann Sverige kvarten. Jag lever ett (med lite fler högskolepoäng och magrutor) fulländat liv!

Imorgon ska jag leka businessman i första klass till vår kära hufvudstad. Kan ju vara bra att känna på om det är livet jag vill ha om fem år, eller om jag kanske ska satsa på guld-kortet på SAS istället. Jag har åtminstone klippt mig, bort med det oborstade och fram med den (relativt) propra Mackan. Vart fan är mitt hår, som Uggla skulle sagt. Men jag mår inte dåligt, som jag gjorde i min ungdom. Nu är det mest en saknad utan att känna vrede mot min frisör. 

Sova! Puss.

Kanal 6 <3

Det hör inte till vanligheterna att jag kastar kärlek på saker och ting, men just nu vill jag bara älska med tv6. Näst efter våra underbara public-servicekanaler (möjligtvis undantaget Kunskapskanalen) håller jag denna kanal rysligt högt, särskilt efter att jag nu konstaterat att jag kan slå ihjäl 270 minuter i sträck framför kanalen ikväll. 60 minuter Simpson följt av CL-semi mellan Arsenal och United, för att avsluta med 60 minuter Scrubs, som jag för övrigt upptäckt nu. 3 år efter alla andra, precis som alltid. 

Annars har även eftermiddagen varit lagom rolig. Jag har fått en ny vana att ta en powernap runt 16 sådär. Det är ju skönt. Och nu ska jag betala p-böter jag fick i gbg. Två på två dagar, kul liv. En students ansträngda ekonomi blev en aning mer ansträngd. 

Navelsträng två avklippt

Efter några dagars inaktivitet, beroende på Göteborg och allmän trötthet, är jag nu tillbaks. Better than ever. Inte för att jag har så mycket att förtälja mer än att jag igårkväll tog nästa steg i min pokemon-utveckling. Förra gången var det mitt fjun som förvandlats till "skägg", denna gång är det mer en mental utveckling. Efter många om och men klippte jag av mig mina åkband från Liseberg direkt när jag kom hem, utan att gå och flasha upp dem i tron att folk blir typ avundsjuka. Första gången jag gjorde det, och jag har fortfarande delade känslor för detta. I slutänden tror jag ändå jag kommer vara övertygad om att jag gjorde rätt val! Navelsträng två, den till barndomen, är nu avklippt. Sen spelar det ingen roll hur mycket jag sprang och skuttade där inne på Liseberg. Jag är ändå vuxen. 

Och vad gäller val. Jag såg Lars Ohly sjunga Upp till kamp i första-majtåget i GBG. Det var en sällan skådad vacker syn, jag fick gåshud och blev lite lipig. Det ska jag drömma om inatt, tillsammans med en nybakad bulle och en lasagne.