ESC ikväll!

Det är dags, som Rafiki säger när han upptäckt att Simba fortfarande lever. Nu är det inte en förmodad död kung som ska ta tillbaks sin tron, men likväl något stort och maffigt. Det är ESC-final, och min magkänsla...Den är inte dålig den! 

Nu ska vi inte lita alldeles för mycket på den. Känslan ifjol när programledaren nynnade Hero och sedan skrek "Sweden" är skrämmande lik den jag besitter just nu, men som den obotlige optimist jag är har jag här valt ut några skillnader från förra året;

- I finalen vägs folkets röster samman med en jurys röster i varje land. Behöver inte nödvändigtvis betyda att det är bra för oss, men det sunda förnuftet säger att en jury gillar stilrena och snygga nummer i störra utsträckning än vad gräsrötterna kan tänkas göra. 
- Vi sticker definitivt ut (på ett positivt sätt, inga skumma silverhjärtan och barkroppade medelålders män på scen) detta år! Det är ett nummer som folk bör komma ihåg!
- 10 år sedan Perrelli med hjälp av den där fantastiska rosa dräkten sjöng hem senaste vinsten. I brist på annat ser jag det som ett tecken. 

Nåja. Konkurrensen är ändå ganska hög, men det finns ingen självklar vinnare likt förra året. Mina egna favoriter är Bosnien, Sverige, Moldavien och Tyskland. Men ska jag tippa segrare står det mellan Bosnien, Ukraina och Norge, trots allt. Top10 för Sverige, med bud på mer! 

Sen kan vi ju hoppas att det inte slutar som förra året, då jag var på balmiddag under ESC-kvällen och blev liveuppdaterad av Jenny (än en gång; Jag är så skyldig dig något stort för det där. Typ ett land eller så). En förkrossad och lite alkoholpåverkad Marcus kröp ihop i fosterställning och grät i ett hörn på Konsert & Kongress. Två vakter kom och undrade hur jag mådde, varpå jag snyftande berättade om Perrellis nederlag i Belgrad. De var nog ganska förstående.