När jag har content, då bloggar jag inte

...och när jag inte har något vettigt att skriva, då skriver jag.
16 dagar av yppersta content-kvalitét efter att ha flummat runt i Malaysia. 

När jag är ute och far själv sover jag oftast på hostels. Jag sover oberoende av ljudnivå runtomkring mig, spenderar generellt lite tid på rummet och kan det faktiskt (håll i er nu...) vara trevligt att på ett easy sätt komma i kontakt med folk. Det finns ju lite olika typer av "backpackers" (medvetet fnuttar), alltifrån de tuffa killarna med kepsen bakofram, fnissiga osäkra tjej-gänget och de söta paren. Efter att ha konverserat med denna typ av människor i två veckor finns det många fraser man inte pallar höra mer.
Ett utdrag: 

• That's on my bucketlist!
• There were only locals there, I was like the only foreigner
• My world changed after starting diving
• I will never stop traveling
• That's the life of a backpacker

Blir man inte provocerad. Ett liv förändras kanske av barn eller nya insikter och kunskap, inte för att du ser en fisk under vatten. Samla du på din bucketlist, men kanske du ska lägga till TAGGA NER OCH BESÖKA LANDET SJÄLVDISTANS.

Men ni vet ju, jag trivs bäst när jag har (motiverad) ilska inom mig. Alltså var det en kanon-resa. Malaysia är grymt, bara säger det. Grym street-food, supertrevliga, glada och öppna människor, vacker natur och bra dykning. Orangutanger, hajar, så mycket seafood och nudlar. Tog av mig wannabe-veggie-tröjan nu, känns nästan omöjligt att ha den på när man är här.

 Sista timmarna i Malaysia nu, lämnar staden Kota Kinabalu nu för via Singapore åka back to Germanyyyy. Se om banken finns kvar.

Min favoritlandningsbana

Jag behöver sluta med mitt flygande, men precis som mitt dåliga samvete tippar över och jag bestämmer mig för att öka tåg-andelen, så piper det till vid boardingen och jag får en upgrade. Som vore det uträknat och en smart machine learning algoritm insett att en lite knuff och Marcus fortsätter flyga. För han är så kåt på boosten av att känna sig så exclusive.

Jamen såklart. Hur hemskt det än må låta, framförallt från en som jobbar på vänsterflanken, är det ju något visst med känslan av att ha något andra inte har. För inte är det väl grejen att man får dricka kaffe ur en riktig mugg istället för en pappers som gör att man känner sig lite nice.

Insåg nu att jag har en favoritlandningsbana här på Frankfurts flygplats och att det känns sådär.  :)

Djupa ord om melodifestivalen 2018

Heja Merkel och Schulz

Mei mei mei, fortfarande helt rusig efter att mello började. Därför jag inte kunnat höra av mig, förlåt. Jag är så virrig. Tydligen ska jag åka skidor i helgen, tänk sådan tur att jag kom på det. Var så jätteövertygad om att det var typ 3
veckor bort.

Crunchymüsli och joghurt och ett glas i vin i ett ikea-vattenglas. Så firar vi den nya tyska regeringen! Prost!

Deltävling 1, superpeppen!

Det är mellodags och jag har ju lovat mig själv att peppa i år. Och som jag peppar. När andra skaffar barn och bil vrider jag tillbaks tio år och börjar videoblogga igen. Alltså ursäkta om det inte är så kul och dålig kvalitet och allt men jag dont care because I had fun while recording och jag gör detta för my own pleasure so bam.

Biff boff

Har börjat gymma. Även om jag mest spanar boyz och tar selfies känner jag mig cool, men fram tills idag har jag inte riktigt känt mig som i gänget. Idag tänkte jag vara lite extra tuff, och istället för att ha en töntig träningströja tog jag en vanlig lite laidback-tuff-tshirt med häftig text på. Jag vågar inte gå över till linne än, haha, då kanske man ska ha en muskel.
Blev redan hånad idag, en gubbe som påpekade att jag kör med Frauenhanteln. Ja, ok, jag är inte här för att visa upp mig, snap på dig.

Men jag ville komma till att jag tror att t-shirtbytet gjorde att folk tänkte att han den där, han är inne i gamet. Först frågade biff nummer ett om jag kunde hjälpa honom upp med skivstången. Aldrig varit så rädd men det löste sig.
Sedan frågade biff nummer två om jag kunde filma honom när han körde något slags lyft, något med att checka sin hållning bla bla.

Det ni, en galen dag.
Annars, på plats i Frankfurt för en helvecka. Pjuuuh.

Äg situationen

Förundras över människor som äger situationer som uppkommer, bara helt naturligt.

Hade lite taskigt med tid till flyget, så för att optimera tiden bestämde jag mig för ett toa-besök på Arlanda Express-tåget. Kände att jag behövde motivera det först. Hur som, öppnar dörren och där sitter en kvinna som glömt låsa. Ohno, jobbigt läge, lite för mig, mest för henne.
Hon ropar "det gör inget", vilket i sig är lite kul.
Jag stänger och väntar utanför. Funderar lite på reaktion när hon kommer ut, ska man liksom säga "hoppsan". Men jag behöver inte alls undra, för hon kommer ut med ett ruskigt självförtroende, berättar för mig att "se nu till att låsa, det gör du såhär", pekar på knappen och klappar sedan mig på armen som att "ja det ska du nog klara". Hon bara ägde situationen, ägde mig och hela Arlanda Express.

Så härlig. Kärlek till dig <3