Omröstning och ny kamp

Förkylningstider. Ett av de teman som, likt väder, är smidigt att ta upp när ett samtal inte riktigt flyter sådär jättesmidigt. Och tro fan att tyskarna smittar ner sig själva, så som de håller på. Helt ogenerat hostar och nyser man mitt i handflatan. Förekommer givetvis även i SWE, men här finns en mer utbredd skepsis gentemot detta. Om handflata leder 95-5 i GER, skulle jag hävda att armveck har ledningen hemma.

För att klargöra för läsare från fjärran länder:

Do not sneeze in your hand, it is disgusting. Do it in your armveck instead.

Och givetvis nyser killen bredvid mig précis. Ja, i handen. Kampen mot högerextremism och sänkt bolagsskatt kan vänta. Det är den tyska nyskulturen som måste bekämpas.

Denna insikt, kombinerat av åsynen under en bussresa av hur en äldre dam slickade sig på fingrarna, drog de genom håret och sen tryckte på stopp-knappen, har gjort mig ganska fixerad vid att undvika att beröra offentliga ting. Varje tunnelbanefärd, inköpsrunda och restaurangbesök blir till en kamp att inte vidröra mer saker än nödvändigt. När jag var i London med familjen för ett antal år sedan sa min far att ”Försök undvika röra rulltrapps-räcket, det är mycket bakterier där”. Som den revolutionära ungdom jag var rörde jag givetvis jättemycket vid vartenda räcke. Jag blir äcklad av dåtidens jag. Rysning. 

Borde piffa upp bloggi, men samtidigt, bannern är ju så fantastisk. Gammal men fortfarande så jag. Men det är ganska fult här, under tiden jag var borta kanske det finns finare saker? Vi kan ju ha en omröstning, som på gamla goa tider. Bloggens framtid på spel - ska vi stanna precis som vi är här på blogspot, renovera eller flytta till helt nytt hus och lämna all nostalgi bakom oss? Rösta som om det vore ESC-final! 

Tillbaks på spåret.

Sötnötter!
Det slog mig häromdagen att jag slutade blogga när jag egentligen borde börjat. Då hade jag problemet att jag inte kunde konversera IRL för alla redan hade läst vad jag gjort, och gjorde konversation onödig. Nu, när jag inte direkt har daglig kontakt med er, är bloggen dödad, skändad och nedgrävd. Men efter flertalet obehagliga händelser, likt att MSN går i graven och att jag av någon outgrundlig anledning saknar Maud Olofsson, känns det bra att kunna luta sig tillbaks på något lugnt och tryggt; Blogger..


..som förresten designat om hela sidan och jag förstår ingenting.

Vad säger ni, ska vi ta tag i detta på riktigt? JA!


Jag är alltså fortfarande i Tyskland. Det märker jag själv eftersom jag igårkväll, bästa sändningstid, tittade någon repris från 80-talet, cliché-tysk- och tirolare som dansar runt och sjunger schlager. Logon för själva programmet vittnade definitivt om att detta var gammalt. När det sedan poffar upp "Live aus Innsbruck", inser jag att nej, detta sker här och nu. Lasse Kronér framstår plötsligt som riktigt hipp. 
Borde kanske nämnas att förra veckan, samma prime time, valde den största tyska live-showen att klä Tom Hanks i kaninhatt, för att programledaren därefter skulle typ hoppa säck i en cirkel runt honom. 
Sanning. 

Denna smaklöshet finns bara här. Jag undrar så varifrån den kommer. På andra sätt är de ju så kloka. Fina bilar och annat blandas med sånt där.
En kanske berättigad fråga är om jag borde skriva på engelska? Jag har ju så oerhört många vänner som inte pratar framtidsspråket svenska. Ach. Vi väntar med det. Istället kommer jag då och då smyga in små tyska uttryck (se tidigare mening), för att visa på hur skönt integrerad i Tyskland jag är. Att jag gör det helt omedvetet gör mig bara ännu skönare.

Ska inte tänka för mycket. Bara posta detta nu, Mackan. Lägg upp en bild nu. Så är vi inne i racet. Det blir på mig, som sexig kärnkraftsinspektör, ~4 år sedan. Slår mig nu att jag har på mig samma byxor atm som på bilden. Heheh. Fast nae, kom jag på nu. Där for jag med osanning. Var väl för väl.