Men vi som går vid Jesus, har ändå ryggen fri

Det är mysigt att vara tillbaka i Linköping. Inte mycket har förändrats, och det är väl tur det. Tiden springer iväg, och om mindre än en vecka är jag återigen i München. Jag hade nog kunnat tänka mig ytterligare än vecka här, men jag gråter inte. Det som är så skönt med att komma hem är det villkorslösa umgänget man ändå har med riktigt bra kompisar, att avslappnat kunna träffas och bara...vara. Det tar ändå lite tid innan man blir tajta vänner, och att vid i princip varje social interaktion ändå ha lite press på sig att göra något speciellt och hitta på saker är ändå påfrestande.

Nu när jag är hemma hos kompisar med egen lägenhet börjar jag även sakna min egna lägenhet. Dock, jag är knappast bitter för att jag ska tillbaks. Jag trivs och känner att ytterligare ett halvår i Tyskland blir jabadabadoo. Känner lite att jag har det grymmaste halvåret, med skidåkning, fin sommar med massor biergartens och ägande av tyska tentor, framför mig. Kan jag våga hävda att det kanske kan bli episkt? Nej, så bra får vi väl ändå hoppas att jag inte råkar ha.

Vad ska vi mer säga om livet. Idag har jag suttit ihopkrupen i föräldrahemmet och mest segat. Skulle kunna påstå att jag studerade, men då fördelningen plugga/sega ligger runt 40/60 vore det att förvränga verkligheten, och sådant håller vi icke på med. Mycket kallt kaffe har jag druckit, och accepterat för mig själv att det smakar ganska bra. Åtminstone drickbart.

Av någon anledning har jag fått för mig att lägga upp typ en gammal bild per inlägg från och med nu. Kanske försöker jag desperat göra bloggen intressant, då jag vet med mig att enbart text knappast tillfredsställer mina krävande läsare. Eller så vill jag bara ha en anledning till att visa upp glada Marior och blonderade gossar. Jag gillade den där tröjan, så tuffa 3D-effekter. Tror jag köpte den på Cubus. Jag hoppas så att den mår bra, för jag kommer inte ihåg vad som hände med den :(

För att slå två flugor i en smäll försöker vi kombinera lite emo-lista med update från mitt liv. God läsning!

Plats fem: Min engelska
Under min hemresa började en holländska prata med mig på tåget över Öresund. Då min holländska inte är fulländad konverserade vi på engelska, och...eh, jag pratade milt sagt värdelöst. Jag kan säkert skylla på att jag var trött eller att jag har tyskan så inövad nu, men jag skäms ändå. Hon frågade varför jag åkte tåg från München hem, och om det inte fanns billiga flyg. När jag skulle svara att jag gjorde det av miljöskäl säger jag "You know, I'm caring about the...environment." Förvisso sant då ICE-tågen är betydligt vackrare än ett Ryanair-plan.

Plats fyra: 190 kronor

Var på systembolaget idag. 190 kronor för två flaskor vin. Behöver jag säga mer? I min värld, där det för övrigt finns obegränsad tillgång på muminkex och Homer Simpsons tröja hänger i taket, kostar det 60 kronor. Högst.

Plats tre: Föreläsningar med elektrofysiker
Jag är inte fördomsfull, jag har sett, upplevt och doftat dem, och de är ofräschare. Allt är ofräscht, men egentligen skiter jag i om de har flottigt hår eller för korta byxor - jag kan alltid kolla bort. Men det här med att lukta lite illa...som att de kan ha ett dött djur innanför skjortan, som Paul skulle uttrycka det. Det är svårare att stänga av luktsinnet. Sen kom jag på, det är ju lite hippt med såna här psykiska sjukdomar. Och det finns ju rökförbud för att även passiv rökning skadar. Då tänker jag - folk som luktar illa, jag mår fan dåligt av det, och i förlängningen kan jag garanterat bli ordentligt nedbruten och söndertrasad om jag dag ut och dag utsätts för denna...odör. Förbud är alltså det enda rätta om vi ska skydda oss mot tunga psykiska sjukdomar.

Und nummer zwei: Storstadsdryg

Tyvärr, det är omedvetet, men jag känner redan efter två dagar här att jag ser ner lite på mycket här. En dryg attityd, allt är så litet, "eh, lol, skulle det här vara Linköpings julrusch?! Men var är alla människor då", tankar i den riktningen. Jag kan inte rå för det, jag är en dålig människa. Förlåt mig, Linköping, jag tycker ju om dig!

Och ettan är...: Självömkande

Jag har generellt svårt för självömkan. Folk som tycker synd om sig själva, som tror att hela världen snurrar kring dem. Det är en av de vidrigaste egenskaper en människa kan ha, enligt mig. Den senaste facebookveckan har därför inte varit enkel för mig, då den översvämmats av folk som väntat timmar på flygplatser, inställda flyg och försenade tåg. MEN JA, stoppa världen så jag och alla andra kan få ta del av just din försening för den är så fucking speciell, den är faktiskt extra extrem, varför är världen så orättvis att du inte kan få åka ett tåg som kommer hem i tid? Jag kräver en tv-gala, en fet insamling, för alla offer därute som åkt ett försenat tåg eller som tvingats vänta en dag på att flyga. Det är ni värda. Vakna Sverige, världen. Här finns människor som behöver vår hjälp.

Barbra Streisand

Senast jag skrev var jag ganska pluttigull-jag-vill-hem-ig. Det är jag fortfarande, förmodligen ännu mer, men veckan bjöd ändå på mer roligheter än jag tänkte (och ville?). Utan mer ingående beskrivning. Why? Kanske för att ni ska tänka att hoppsan, nu har det hänt något riktigt lajbans där, grabben är på gång. Eller för att jag inte kan skriva mer, skulle jag utveckla "roligheter" skulle ni inse att det knappast kan kallas roligheter.

Som sagt, ändå en sista månad i München som gör att jag nog inte kommer vara alltför ledsen när jag väl måste tillbaks efter jul. Tänk förresten vad jag kommer äga alla miljöförstörande flygresenärer som står och väntar på sina försenade flyg när jag susar fram i tåg genom Tyskland, Danmark och tillslut La Suede. Inga förseningar där, icke, och om jag förstått saken rätt verkar ju SJ fått ordentlig ordning på grejorna till detta år.

Jojo.

Och så en liten julhälsning från Münchens helt egna älg. Ni kan ana att det var en och annan uppspelt tysk där.

Det är mycket bra!

Så sitter jag här. Kexen tog slut men brieost finns kvar, därför äter jag den rakt av. Funderar på om det är allmänt accepterat att göra så eller om denna typ av förtäring hamnar i samma grupp som äta margarin, pasta med ost samt pannkakor med smör. Norrmännen verkar förresten förstått det där med smör - på våfflor och i gröt var det en självklarhet :-)

Helgen har väl gått i ovannämnda brieosts tecken samt en annan, men den tog slut. Sjukdomen som jag ändå hoppades lite på kom i precis lagom dos med lite snor och huvudvärk, så jag kunde med rent samvete vara hemma och njuta av en lugn och fin helg. Studerade flitigt gjorde jag också, duktig duktig Macka.

Och vet ni vad? Jag vill hem. Nästan jättemycket vill jag hem. Lite mer än en vecka, sedan beträder jag svensk mark för första gången på lång tid. Det blir bra, till och med mycket bra. Just hemlängtan gör mig lite opepp på livet här, att hitta på saker och ha roligt och sånt där larv.

Men ingen fara - ni vet ju att jag trivs som bäst när jag inte har roligt.

Nåå, jag ska väl slänga ihop någon slags delikatess så att magen blir glad. För då är ju, som alla vet, även människan glad.

Day before sickness

Känner hur en liten sjukdom smyger sig in i min kropp. Imorgon lär jag vakna med lite feber eller så, HÄRLIGT, den kan gärna hålla i sig över fredag och lördag så kan jag, utan att framstå som asocial, spendera helgen för mig själv.

Idag var annars en bra dag. Duktig skolpojke, och på kvällen löste jag den första uppgiften på egen hand i den knepigaste kursen jag har. Att ett korrekt uppsatt Tschebyscheff-filter kan skapa sådan lycka. Efter det var jag glad och åt kakor och godis. Jag tror jag blir tjockare och tjockare, åtminstone mentalt.

Näpp. Det är dags att besöka sängen, vi tillbringar för lite tid med varandra. Natti.

Helg i Oslo

Cha cha Bloggen,

nu är jag hemkommen efter ännu ett äventyr ut i stora Europa. Denna gången var det den norska huvudstaden som fick rulla ut röda matten för mig och Maria, då vi skulle besöka den lilla Penny som trots allt tillbringat en ej försumbar andel av sitt liv i just Oslo. Otroligt nog var det väldigt mysigt att träffa gamla goa vänner jag inte sett på nästan ett halvår. Men det mysigaste att med vissa spelar det ingen roll om man träffas efter flera månader eller har setts tidigare i veckan, det är som vanligt, och i det åtminstone lite mer oförutsägbara liv jag nu lever är det skönt med sådan trygghet :)

Vad vi egentligen gjorde? Vi åt väl mat, utforskade staden, såg Jenny in action på hennes jobb, lite partaj och så givetvis giiiiiirltalk. Eller helt enkelt vanligt talk. Allt som allt trevligt. Träffade förmodligen mitt livs kärlek, två gånger dessutom. Först köpte jag fyra cheeseburgare av honom, och efter den heta inledningen träffades vi helt random på en klubb och där blev jag ombedd att ge mig nummer. Kul att jag glömde landskoden.

Trots tabben gick livet vidare. Avslutade med en, trots förseningar och dåligt samvete vad gällde CO2-utsläpp, fantastisk hemresa, där jag på flyget lyxade till det med ett glas vin. Två, faktiskt. Schtekig som jag är flög jag knappast Ryanair, här är det Lufthansa som gäller och istället för att sälja lotter delade flygvärdinnorna ut kaffe, dryck och macka på både dit- och hemresa. Gratis, alltså. Att jag även var helt ensam på min rad på hemresan, ååh, paradis. När jag flyger brukar jag förresten alltid tänka "vill jag dö bredvid dessa människor?", även om jag i så fall bör tänka så även vid bussåkande. Nu, när jag hamnade ensam i min rad inser jag att jag vid störtat plan dör utan någon vid min sida, ja då kunde jag njuta under hela resan.

Så. Efter 2 veckors yrande hit och dit tänker jag i största möjliga mån stänga in mig på mitt rum fram tills jag åker hem den 21 dec. Äta kex med brieost, dricka vin, ta en promenad och studera. Puss och kärlek på de aktiviteterna.

Mar€us blogg

Ack och ve. När känslorna för Berlin väl hade svalnat åkte jag dit och blev frälst igen. Helt superbra helg, Berlin var så fint och mysigt som jag lämnade det. Det första som hände var att en snäll berlinare skänkte mig en dygnsbiljett eftersom hon skulle till Hamburg, och helgen fortsatte i samma vänliga stil. Så härligt att återuppleva tiden jag hade där, träffa vännerna jag har fått, njuta av den vänliga (automatiska) högtalarrösten i S/U-bahn (istället för bitchen i München), mysa av den mångfald av stilar som finns (finns förmodligen fler emos i Linköping än i München) och gå på de bääästa klubbarna som jag upplevt.

Dock är jag inte så bedrövad över att vara hemma. Nä nä, det är mycket snö och julfint här i staden. Vi har julgran i lägenheten och imorgon får jag se vad som är under 1dec-luckan i min fantastiska adventskalender. Om jag tog några bilder i Berlin, förresten? HA, vad tror ni egentligen.

Jag har fått en...eh, vad fan skulle jag skriva. Tappade bort mig helt, fastnade i någon slags diskussion. JUST, alltså, jag har fått en ny favoritmusik. Kanske helt enkelt bara ny favoritmusik, utan "en". Nåja, som sig bör är det en ny stjärna, förmodligen vet ni inte vem det är men ni kan ju alltid googla Ke$ha och Tik Tok.

Coolt namn också. Ni kan börja kalla mig Mar€us.

Om jag skulle berätta något mer...Ja, det är typ halvtid i terminen här. Helt umpabompa-tokigt, jag ska på något vis kunna hälften av kursen men i de flesta känns det liksom som jag typ precis fått grepp på vad vi gör. Föreläsningarna här är extremt teoretiska, om jag surade på två matematiska bevis (som ju förvisso är vackert) under en föreläsning på LiU så borde det leda till självmord, här är det i princip härledningar och bevis i 90 minuter. Och självmord går att ordnas, vi har precis hängt upp en snara på toaletten där man kan hänga sig.

Måste avsluta nu, har precis givit upp att hämta ceratet med Kraften (som jag vet jag kan kontrollera ) så därför bör jag väl hämta det på det traditionella viset. Tjuhu.

Om jag var en konsonant

Nu när jag ändå åter börjar få in lite rutin i bloggandet känns det lite tattigt att ragga läsare via facebooklänk. Så nu ska jag sluta med de där larvet, mest egentligen för att jag inte orkar komma på någon liten kommentar att skriva när jag ska posta länken.

Imorgon åker jag till Berlin. JAY! Glad liten Macka dansar i sitt rum. Allt ska bli kul. Tåg ska bli mest kul, kanske. Idag var dock inte kul. På en föreläsning hamnade jag bredvid tre kineser som verkade njuta över lite frihet och, som i frånvaro av kommunistpartiets vakande öga, satt och pratade under en hel föreläsning. På kinesiska, då. Lite svårt att fokusera. Nästa gång ska jag ta med videokameran, spela in en film och skicka till Hu Jintao. Därefter blir det nog, på ett eller annat sätt, tyst på dem.

Mer förmår jag inte skriva, jag bör packa en liten väska jag kan bära runt på imorgon. Typ kläder och så. Och om drygt en vecka är jag på väg mot Oslo. Jag är en sådan globetrotter. Shalali, shalala.

Det ska ju räcka till en korvbaguette

Vi börjar inlägget med en liten reklamfilm. Blev lycklig i själen när jag råkade se den för några dagar sedan, eftersom den från 0:58 och 20 sekunder framåt är inspelad 60 meter från där jag bodde i Berlin. Nå, det i sig kanske inte var så coolt, men grejen är att jag en kväll på väg hem från tunnelbanan råkade se när de höll på att spela in scenen där ett tiotal sådana där borst-traktorer åkte slalom med och runt varandra. Förundrad tittade jag länge, och det gick knappt en dag utan att jag kunde släppa tanken på vad det egentligen var de spelade in. Men nu vet jag, och risken att dö lycklig finns fortfarande.

Ännu en helg i centraleuropa avklarad, och avslutar den med lite pannkakor. Om jag överlever dem är dock mer oklart, då den mjölk som används råkade glömmas kvar i rumstemperatur i en sisådär 8 timmar då jag lite förvirrat råkade glömma ställa tillbaks den efter att ha tagit ett glas efterfest-mjölk. Samma sak har jag gjort i Sverige, men mjölken har för lite effektiva kemikalier och tillsatser för att klara en sådan påfrestning, varpå det bildas klumpar och vidrig lukt. Efter att smakat på den tyska lågprismjölken fanns inga spår efter ovan nämnda effekter.

Äh, ska jag berätta något mer? Nä, jag vill istället vissa ytterligare en video. Känns säkert igen, men det tål att ses igen. SVT är kvalité, och det blir ju än tydligare när ni jämför denna GW-imitation med Hey Baberibas. Staten kan! Korvbaguette <3>

Quod erat demonstrandum

När jag trallade iväg från dagens tränarinsats och gick mot min tram (spårvagn, alltså) kände jag ett sug efter pannkakor. Dock inte att steka dem, enbart för födointag. Där gick jag, i regn och rusk, och kände lite hur jag längtade efter att kunna genomföra följande samtal:

Jag: Heeeej pussigullsötisöt, vad har du för dig?
Pussigullsötisöt: Ser på Vem vet mest och längtar efter dig.
Jag: Åååh, du är en sådan sockersnörpa. Skulle du vilja vara superduperbästans i hela världen och steka pannkakor som vi kan äta tillsammans när jag kommer hem, och sedan, när jag smält ner all mat, har vi hämningslös sex resten av natten.
Pussigullsötisöt: Men åh, min älskade, klart jag fixar det. Puss på skinkan, vi ses snart!

Ja, precis sådär vill jag ha det. Eller jag vet inte, kanske är det bara pannkakorna jag var ute efter. Kanske lite sex, men fan inte efter pannkaka. Jag blir alltid så jävla uppblåst och tjock efter pannkaksätande. Och pannkaka >> sex i enheten 1 glädje.
Bevis:

Är magen glad, är människan glad. (Gustav Svenssons I formel)
Äta pannkaka --> magen glad; Maginnehåll innan sex >\ Maginnehåll efter sex. Oförändrat/mindre magsäcksinnehåll --//-> gladare mage

-----------> Pannkaka >> Sex
Q.E.D

Sådärja. Alltså bör jag inte skaffa mig en partner, det jag behöver är en slav eller liknande. Tack RUT, för att du låter mitt livspussel gå ihop. Gillar förresten när det regnar, för det är så roligt att gå med ihopfällt paraply inne på stationerna. Det är precis som ett lasersvärd, så då kan jag ta fram mina jediriddar-sidor. Kan vara bra för München i dessa tider, då det är lite extra terrorvarning i tyska storstäder.

You and me could write a bad romance

Lördag och söndag var det strålande sol och 18 grader varmt. Igår kväll droppade det snöblask och höll sig runt nollan. Jag vet inte riktigt hur jag ska ställa mig till dessa extrema väderväxlingar. Å ena sidan är det skönt att kunna få smaka lite på sommar mitt under vintern, men å andra sidan blir jag ju bara än mer bitter då jag, efter att ha vant mig vid kyla, grått och trist, inser hur varmt och skönt det skulle kunna vara. Så är man nere på noll igen och återigen måste bygga upp acceptansen för den ruskiga hösten.

I helgen var mor och far här. Trevliga prickar, det där. Hade ju inte träffat de indirekta skaparna av denna blogg på sisådär 5 månader, så nog var det mysigt att få visa upp hur jag lever och bor. Mycket turistande, jag lärde mig själv en hel del nytt om min stad, god (och gratis ^^) mat och dryck och mysigt prat.

Annars händer det grejer. Ujujuj. Spelade återigen pingis, men denna gång med en annan klubb. En bättre och trevligare klubb, vilket gör att jag måste dissa den andra trots att jag i princip redan sagt ja till dem. Dum Marcus. Det första jag gjorde under detta "pass" (var inte orolig, Eric, vi värmde inte upp, vilket för övrigt inte alls var anledningen till det jag snart kommer nämna. Förstår inte ens hur jag kunde tro att någon kunde tro det, som om det är bevisat att utan uppvärmning är det enklare att sträcka sig) var att (ursäkta lång parentes, gör det svårt att läsa, inser jag nu) jag efter min tredje forehand sträckte mig något så förbannat där någonstans i armen. Satan. Problemet var ju att jag knappast kan inleda med att säga "eehm, sorry jag sträckte mig, kanske inte kan spela så bra". Hej dålig bortförklaring.

Manlig som jag är höll jag inne tårarna och spelade än en gång alldeles för bra för vad jag borde gjort, och än en gång var det lite obehagligt roligt. Nu inleds förmodligen inte bara en tränarkarriär i Tyskland, utan även en karriär som spelare. Jisses. Spelade även dubbel med Günther också, hur underbart är inte det?

Tyskarna är förresten roliga. De är ju lagom förälskade i sitt eget språk, så inte ens vad jag förmodar är vedertagna internationella termer inom pingisen, typ loop och serve, vill de använda. Serve = Aufschlag. När jag kommer tillbaks till Sverige ska jag fan börja med "okeey, sen vill jag att ni gör ett kort startslag".

Mycket pingis, till vissas glädje och andras förtret. Innan jag avslutar vill jag säga att jag redan saknar Sahlin. Hon blev bättre och bättre, hon hade definitivt kunnat reformera partiet men istället för en ordentlig omprövning av politiken är jag orolig för att folk tror omprövning = ny partiledare. För Sven-Erik Österberg eller Östros känns ju så nytt.

Dann passierte etwas...

Heute schien ein echt gute Tag zu sein. Dann passierte etwas...

Ursäkta, har JDs ljuva (tyska) stämma i huvudet efter att för några veckor sedan lagt till en Scrubs-spellista från Youtube som favorit, och varje gång jag går in på den hör jag den lilla meningen innan jag bläddrat fram till avsnittet jag var på. Dock passar det rätt bra med dagens dag. Man skulle kunna tro att idag var tiptop. 7 av 8 tunnelbaneresor gjordes med nya tunnelbane-fordon, föreläsning med min favoritföreläsare och jag kände mig allmänt ganska nöjd.

Dock förstördes allt av en tysk på sista föreläsningen. Har sett honom tidigare, och under den föreläsningen blev jag också galen på honom. Många pratar, men han är fanimej otrolig. Att han dessutom har en ganska välkammad moppebusche och hartänder gör inte att jag får moderskänslor och bara vill krama honom. Så när jag skulle titta argt mot honom, det är så jag gör när jag ska förändra världen, ser jag honom leka eldslukare med marschmallows? Eller såg jag i syne? Helt sjukt, jag var tvungen att begrava huvudet i bänken i fem minuter och undra vad han är för någonting.

Jaa ni, kära vänner, jag ska kravla mig mot sängen. Kravla, eftersom jag i måndags spelade pingis för första gången på 6 månader, och träningsvärken är enorm. Saknade faktiskt pingisen så sökte upp en klubb, var där och nu ska jag börja vara tränare. Bara att erkänna, pingpongen är väl en liten del av mitt liv.

Vi är här igen, lite emo förgyller dagen!

Nummer fünf: Tysk disciplin
Fördomarna säger att den tyska disciplinen är ganska...bra. Tyvärr gäller inte detta i föreläsningssalarna, där jag under mina två första veckor upplevt en relativt LiU enormt hög ljudnivå. Nog för att det är 90-minutersföreläsningar utan rast, men det legitimerar knappast att folk pratar med varandra eller i mobiltelefon i normal samtalston under i princip hela föreläsningen. Första gången tänkte jag be de framför mig att vara tysta, men sedan insåg jag att 90% av folket pratade lika mycket. Åh, du fina, tyskta och lugna C1, jag saknar dig.

Nummero four: Tunnelbanebelysning
Vit, hemsk sjukhusbelysning som framhäver minska skavank på kroppen lyser upp u-bahn och s-bahn. Förvisso värre i Berlin än här i München, men det är dugligt illa här ändå. Perfekt partyhöjare att spegla sig själv i fönstret på väg till fest eller klubb och bara känna sig väldigt, väldigt...ful.

Number tre: Tunnelbanevett
Än mer tunnelbana, men det är en god källa till hat och är dit jag söker mig just nu om jag vill känna vrede. Alltså, det finns två typer av personer på tunnelbanan som framkallar min mörka sida.
- Alla går av tunnelbanan i samlad klump, förutom typ 1. Typ 1 tycker det är lite roligt att låta de som ska stiga på tro att alla har gått av, och går därför av två sekunder efter den näst sista. Under dessa två sekunder har de påstigande börjat gå på, och typ 1 ger då upphov till onödig och obehaglig trängsel.
- Typ 2 är den osolidariska, egoistiska och genuint onda personen som står mitt framför dörren, men som när han/hon ska gå av enbart öppnar ena halvan av dörren, smiter ut och lämnar frustrerade medresenärer med en tidsfördröjning på en sekund bakom sig.

Number zwei: Bengtzing + (C)
Linda B i melodifestivalen 2011. Jag borde jubla, tänka klädbyten, att jag ljuger så bra och på min signerade skjorta där det står "Puss Marcus, från Linda Bengtzing". Men det gör jag inte. Det enda jag ser framför mig är hur Linda sitter bredvid Maud på valturnén 2010, och hur hon i en intervju säger "Jag är hur blå som helst". Varför gör du så mot mig, Linda? Kan jag fortsätta älska dig? Skulle jag fortsätta avguda Gustav Svensson om han slutade äta muminkex och titta på Scooby Doo och kunde Homer Simpson ha en lika stor plats i mitt hjärta om han skulle börja tänka rationellt? Fan för att blanda politik och underhållning, dina texter levererar inte politiska budskap, Linda (även om "har min tidning ifred" kan tyckas vara lite osolidariskt). Sen att jag inte har några problem med att Schyffert kom ut som sosse för fyra är sedan är en helt annan sak. Han kom ju ut som något snällt och fint.

Und platz eeeins....: Dissad på facebookchatt
En vän är online. Jag klickar, börjar skriva "He" men avbryts då jag ser att vännen plötsligt är offline. Proceduren upprepas 20 sekunder senare då jag ser att samma person återigen är online. Så där kan det hålla på flera gånger om, innan jag bryter ihop total. Är det något slags hån? En block mot att jag får skriva på facebook? Vill jag ens veta? Sanningen kan vara sista droppen blod som får bitterhetsbägaren att rinna över.

Och glöm inte att rösta, föö fään!

Härligt väder!

Var ute och gick en liten promenad i Olympiaparken, som ligger rätt nära. En hel del kullar och grejer där, och på den högsta får man en riktigt god utsikt över staden München. Där spatserade jag denna sena eftermiddag, och råkade tajma in en fabulös solnedgång. Nu försökte jag ge mig på någon slags beskrivning på hur himlens färger spelade fia med knuff med varandra, hur Münchens mörka siluett tornade upp sig framför solens sista strålar. Då jag är medveten om att dålig poesi är pinsamt, lämnar vi det därhän.

Hur som, där stod jag och stirrade ut över det vackra. Åh, jag skulle haft en kamera med lång slutningstid, tänkte jag inte. Istället fokuserade jag helt på att göra 3 klockrena minuter till "Hero". Idag har jag nämligen varit supertaggad vad gäller lyssna på musik, nya hörsnäckor

Men himlen den var så vacker. Precis innan solen smugit ned helt bortom horisonten var himlen röd som en Cosmopolitan. Det kan man förresten typ heta, på en klubb kom en kille fram till mig och sa "Heey, mein name ist Cosmo, wie Cosmopolitan". Om det var på riktigt, eller om han bara bögade sig, det låter jag vara osagt. Cosmo.

I helgen (ugh, var ju ett tag sen. Naja) när jag vaknade slog jag på tvn för att se om där fanns något intellektuellt och bildande program. Jag stannade upp vid detta program. Engelsk språkkurs. Först trodde jag det var ett skämt, men efter fem minuter slog det mig att mannen med den moderiktiga kostymen faktiskt var helt seriös. Sovjetstatsbrunt är det nya svart.

Annars så, veckorna rullar vidare. Glad är jag, förutom nya hörlurar så har det varit typ 17 grader idag, plus att jag snart åker till Berlin igen! Och imorgon är det friiday, i'm in love :)

Jag, cerat och tvättmaskin

Två videoinlägg, ett på mig och ett på en tvättmaskin. Tvättmaskinen vinner garanterat underhållningspriset.

Und einer ritt voran, dem folgten alle blind, Dschinghis Khan

För drygt fyra månader sedan motionerade jag. Sedan tog jag en liten paus, vilade upp mig, och idag kände jag mig tillräckligt stark att återuppta den tuffa träning jag körde där i juni. Joggingturen påbörjades i ett alldeles för högt tempo, och efter att råkat se reflektionen av mig själv i ett fönster föll jag typ ihop. Jag kände mig ju rätt snygg, tränad och allmänt sportig, men den bistra sanningen var att jag ingav ett ganska plufsigt intryck. Till min inbillnings försvar bör sägas att jag såg mig själv från sidan - sånt (intalar jag mig) gör att man ser att graden plufsighet ökar.

Lösningen är nog att köpa såna där sportiga, tajta byxor. Tror det gör mycket. Eller kanske långkalsonger under shorts, det är ju liksom elitidrotts-varning där. Och som den fd elitidrottspojke jag ju faktiskt är är det väl inte att försöka lura mig själv.

Annars börjar det lunka på sådär mysigt. Sov, mat och skola. Det är bra. Grejerna jag läser är intressanta, jag är fortfarande duktigt inspirerad, men det är spännande vad gäller förkunskaperna. I en del kurser kan jag väl för mycket, i andra har jag definitivt för dåliga kunskaper. Men sånt för man väl räkna med, är nog ingen fara på torpet. Ja, vi säger så. Chaa.

MEN, förresten. Kollade Rahlenfeldst blogg (alltså, Krillebooi. Han är ju ingen Krillebooi längre, han har växt upp) och OH MY GOD, han har gått ner sig. Han borde bli en Krillebooi igen, då kan jag gulla. Så, det var den viktiga slutparentesen jag hade.

Goddag dam

Trots ännu en vedervärdig kebab var nog gårdagen lite av dagen jag började gilla München. Under en fantastisk promenad i Englischer Garten, där jag inte hade något annat än musik, mina egna tankar och höstvackra löv omkring mig, insåg jag att staden är sjukt fin, universitetet är riktigt häftigt och att jag nog faktiskt är ganska nöjd.

Universitetet känns riktigt inspirerande. Själva föreläsningarna och övningarna håller, vad det hittills verkat, förmodligen samma klass som LiU, men skillnaden ligger vad gäller forskning, folk som håller föredrag och möjligheter till många intressanta praktikum vid sidan av studierna. Så det känns riktigt inspirerande att plugga i en miljö där så mycket "coola" grejer händer. Sen gör ju grejen att allt är nytt sitt för att det känns än motiverande att plugga.

Mycket plugg, man kan ju tro att jag är en riktig plugghäst. Men vi fortsätter. En grej som känns en aning sjuk är när jag inser att kurserna vi börjat läsa nu kommer vi skriva tenta i...i slutet av mars och början av april. Eeeeh, okey. Det är ju typ, nästa år. Förresten ska vi emo-lista snart. Uuuuh. Annars har jag inte mer att tillägga, eller jo, jag bara måste visa XD Wonderful!

Und nooooow

Marcus log, stardate 4.324.875.2
Med en härlig entusiasm styr vi med Warp 6 in i en ny, outforskad värld. Tuvok har kalibrerat om de elektromagnetiska diskontinuerliga tidsimpulserna på holodäck så att de kan ta emot och använda otransformerade plasmapartiklar från nebulosor av typ C.
Nääää, ni får ursäkta. Jag är uppslukad av Star Trek, igen. Chakotay to bridge. Janeway here.
Uhh, fokus.

Att jag styrde in i en outforskad värld var ett tafatt och ganska dåligt försök att få in att jag nu börjat med studierna här vid Technische Universität München. TUM, lite förkortat. De är ganska nöjda över sitt TUM, och berättar gärna om sina topplaceringar i ranking efter ranking. Och jag är ju uppenbarligen nöjd över att berätta om nöjdheten, så det får väl betraktas som, ja, bra. Har varit en helt okej start, inte fått känna på alla kurser än men det finns goda förutsättningar för att det blir bra. Känner mig obehagligt taggad, och jao, varför det inte hålla i sig?

Annars råå. Jag har återigen lyckats hitta en ny, sjukt bra, tv-serie. Inte Star Trek nu alltså, utan något helt annat. Jag vet inte om ni hört talas om det, men Desperate Housewifes heter det. Kanske är något tyskt, jag vet inte, så var inte ledsna om ni inte sett det innan - hade inte jag heller, innan jag kom ner hit på kontinenten.
Eeeh, nej. Pinsamt. Återigen har jag lyckats hitta något 4 år efter alla andra. Men det är väl så, jag vill inte göra sånt folk generellt gillar. När folk hypar Desperate, dissar jag.

Och ja, jag var på lite Champions League-fotboll igår. Bayern München mot storlaget Cluj. Ganska pinsamt dålig insats av Bayern, vann till slut med 3-2 i en match som höll hyfsat bra allsvensk klass ^^ Men, det var trots riktigt coolt att se och vara i den imponerande arenan :))

Uuund now, eine liegtrick.
Godnatt.

Ljuva terminsstart

Hejdå, korta och sköna (?) semester. Alltså, jag har varit så sjukt lat under min tid här i München. Kanske ska jag inte må dåligt för det, lite ledigt ska man väl få unna sig. Men jag blir alltid så trött när jag inget gör. Går jag upp tidigt och gör något vettigt under dagen är jag relativt pigg och glad även under kvällen. De senaste dagarna har jag vaknat sent, kollat Star Trek eller Scrubs och ätit en rostad macka. Lugn under dagen, kung på kvällen? Nä. På kvällen somnar jag ^^ Jag kan ju skylla lite på att jag varit småförkyld, men om någon undersöker det lite noggrannare är det nog inget hållbart argument för mycket inaktivitet under 17 dagar.

Men gör något då, säger ni. Boaaah, jag har inte enough självdisciplin där va. Därför är vi glada för att studierna drar igång imorgon. Wiii :D Jag ser fram mot det obehagligt mycket. Låt se vad jag säger om två veckor =))

Vad har jag annars att förtälja? Igår tog jag ut 1000 Euro, lite random sådär. Tryckte på fel snabbknapp, så jag blev lite paff då automaten matar ut 980 Euro mer än jag förväntat mig. Hur jag kunde trycka fel är ju också ett ämne för forskning- berörda snabbknappar är de som ligger längst från varandra.

Nu ska jag leka med Windows Aero. Igår busade min dator lite med mig. Först drog han (min dator är alltså hane), helt automatiskt, på högsta ljusstyrkan på skärmen. 5 minuter senare gick han tillbaks och valde den lägsta styrkan. Sedan blev allt svart i fem sekunder, och efter det hade jag helt plötsligt Windows Aero. Tokigt, men kul. Jag kan sitta och maximera och minimera fönster en hel eftermiddag bara för att det ser så snyggt ut.

Chaa!

Vad blir det för mat?

Jag är lite orolig att jag gör läsare, som kommit hit via Erics blogg, besvikna då jag inte pratat så jättemycket om pulvermos den senaste tiden. Dock ska ni inte vara oroliga, jag har redan hunnit med fyra måltider pulvermos på de 12 dagar jag har varit här. För att visa hur gott det kan se ut lägger jag, i sann Lul-anda, upp en bild på gourmétmåltiden.

Det är alltså pulvermos och oljestekta korvar, allt med ett överdrag av remouladsås. Att knapra på vid sidan av ligger en liten orange vitaminbomb som även kallas morot. Smaklig måltid!

Hrrm. Det är annars lite typiskt mig att lägga upp en bild på en jävla pulvermostallrik när jag egentligen är i en stor stad med gamla, fina byggnader och hus överallt. Dessutom har jag, undantaget lite förberedelser inför universitetet, haft ledigt i snart två veckor och borde inte gjort annat än att titta på slott, fina byggnader och åka på små utflykter. Men icke. Jag hatar att vara ledig, då ska man göra roliga saker, leva livet och bara njuta. Men jag vill inte ha kul, för jag är inte rolig. Inte på det sättet åtminstone. Så istället strosar jag runt lite halvseriöst i staden, jag tittar på Scrubs och läser tidningar.

Det är liksom lite "snälla, låt terminen starta för jag orkar och vill inte hitta på 'roliga' saker eller åka på 'spännande' äventyr". Nog så spännande är det att sitta hemma, läsa tyska tidningar och klia mig i skägget. Gah, jag är ett sådant slöseri att skicka på utlandsår. Men jag kommer snart igång med det som kallas livet. Ska bara se ett Simpsons-avsnitt först.

Das geht ab

Hallöschen. Nu har vi varit här i drygt en vecka och börjar förstå oss på staden litegrann. Det är fint här. Typ lite för fint. Alla kör feta BMWs eller Audis, det finns inga tiggare på tunnelbanan och högerpartierna har en förkrossande majoritet i denna tyska kapitalismens högborg. Så även om jag var bitter för att det inte gick någon kollektivtrafik inatt på grund av strejk, och vi var tvungna att ta taxi hem, så känns det bra att det finns lite arbetar-anda här. Den där taxiresan var förresten ett kapitel i sig - gangstern till taxichaufför spelade den högsta musik jag ever hört från en taxi, slalomåkte, visade bilder på lättklädda damer och ville att vi skulle till åka till ngn slags strippklubb. Herr Taxichaufför undrade om vi ville knulla, antar det var med damerna, men nej, kein ficken heute abend.

I veckan annars har jag kollat runt i staden. Sett en del av universiteten, och det ser absolut okej ut. Det mest värda är att de inte kör med whiteboards utan med den hederliga svarta tavlan. En svart tavla gör en professor lite mer...professorig. Uhm, ja.

Det var väl det glada. Det bästa har jag sparat till sist. Jag är fortfarande bitter, och allt jag gör, ser och äter sätter jag relativt Berlin. Det är inte sunt alls, jag är på god väg att bli en riktig bitterfitta. Kunde förvisso vara skönt efter de senaste månadernas osunda konsumtion av positivitet.

Och som sig bör bjuder jag på lite tysk populärkultur.

BVG in meinem Herz

Tänkte visa upp ett litet livstecken. Aaaalltså, typ fjärde dagen i München. Från tåget och direkt till två dagar Oktoberfest, vilket var en ganska skön start. Kanske att man skulle använda modeadjektivet "episk" istället för "skön", men nej, ni vet hur konservativ jag är mot sånt där som andra människor gillar. Det är verkligen en härlig folkfest där alla är bara superduperglada, sociala och fulla. Cool upplevelse, definitivt.

Annars så...Lite små jag-saknar-Berlin-klumpar plaskar runt i magen. Raderade snabblänken till BVG, där man söker U- och S-bahnförbindelser inom Berlin, alldeles nyss och det smärtade rejält. Men fäään Macke, sluta lipa och släpp det där nu. Berlin har stått kvar trots krig, uppdelning och murar, så kanske överlever staden även en viss tids separation från mig. Dessutom är jag redan lite kär i lägenheten och rummet här, här kommer jag kunna studera, sova och götta mig på ett trevligt sätt.

Igår gick jag förbi mitt nya universitet och fixade lite administrativa grejer. Dock ligger även en del av universitetet typ JÄTTElång bort, en bit utanför München, och det verkar dumt nog som att jag kommer behöva vara därute mer än vad jag trodde från början. Typ som att plugga på Liu och behöva åka till Norrköping, men utan gratis Liu-buss. Men den delen inne i staden ligger väl inte ens 10 min med cykel bort, så det är ju gott.

Jaaha, så nu ska jag väl fortsätta njuta av ytterligare några dagars lov och se vad min nya stad har att erbjuda. Ha det gottinamnam!

Let's start communism!

Avfärden mot München är onekligen väldigt nära nu. Helgen och de senaste dagarna har gått åt till att säga farväl till de vänner jag lyckats få här. Det är många bra personer jag lärt känna här som jag kommer sakna, men magen säger att jag definitivt kommer se dem igen.

Nåå, jag dansade ingenting i helgen. Däremot hängde jag på barer samt åt sushi. Sistnämnda var lite obehagligt, men mindre obehagligt än vad jag trodde. Det mest obehagliga var dock att jag var så obekymrad mot att pröva en ny sak, jag försökte inte ens argumentera för att äta vanlig kinamat eller liknande. Vad skulle Gustav Svensson säga om han visste hur open-minded jag blivit mot sådant där? Vidrigt, jag vet. Vad gör en ny stad med mig?

En av avskedsträffarna hade jag på en fantastiskt mysig bar med en ännu mer

fantastisk toalett, där klistermärken med budskap som ner med nazism, upp med kommunism, kapitalism är ondska och upptäck Marx trängdes på väggarna. Numera har jag ett litet bildgalleri jag kan njuta av på kvällarna, med ett smakprov här till höger.

:O:O
Råkade precis se ett facebook-event som folk verkar attenda (åh, denna engelska. Jag är så tuff). Imorgon verkar något vidrigt vara på gång:
"Vad sägs om att skapa en egen positiv dag härinne på FB där vi bara sänder ut positiv energi från våra statusar till varann?!' "

Jag har aldrig sett något obehagligare. Imorgon är det definitivt bojkott av facebook för mig. Hade detta varit emolista hade detta varit den mest överlägsna förstaplatsen någonsin. Vad fan ska folk vara glada och positiva för? Som om det finns något glatt och positivt i era liv egentligen. BAH! Nåja, försök intala er det. Jag skrattar, och inte för att sprida glädje utan ondska.

Åh, så skönt det där var. Jag är för sällan riktigt bitter nuförtiden. Meeen ja just det, omröstning. "Ingen tatuering alls" blev ägd då det var betydligt fler som ville se en tatuering, och vinnarna blev Enhetscirkeln och Eulers formel inom komplex analys. Där får jag välja, och jag valde Eulers formel. Så nu sitter jag med den på vänster underarm. 3 levels coolare än igår.

Kan varit det sista blogginlägget från Berlin. I så fall säger mitt berlinska ip-nummer cha chaa, ha det fint och tack för att jag fick chansen att administrera Makis Blogg.

Just dance

Det drar typ jättemycket ihop sig. Först en helg, sedan fyra arbetsdagar och sedan har jag gjort drygt tre månader i Berlin. Ni vet redan att jag är ledsen, och det blir inte bättre när alla jag lärt känna här inte direkt öser positiva superlativ över München. Det är dyrt, snobbigt, de pratar konstigt, liten stad, stela människor, inte öppet och soft, ingen god Döner, bla bla bla. Nååja, jag ska åka ner utan förutfattade meningar, så gott det nu går efter att blivit matad med Berlins förträfflighet en längre tid.

Berlin är alltså då motsatsen till allt det där, och vad jag kommer sakna. Tre månader är optimalt dålig längd på en vistelse, då det tar kanske två månader att komma in i livet på riktigt, hinner hitta vänner på riktigt, hitta favoritställen där jag med säkerhet vet kommer bli roligt/mysigt. Sedan har jag bara en månad att göra det där, och sen är det borta. Poff! Faaast, jag kommer tillbaks. Var så säkra.

Plugga är jag dock sugen på, har ju inte varit utan studier så här lång tid sedan jag påbörjade min framgångsrika skolgång som sjuåring. Förresten var veckan jääätteskön, typ nästan sommar (och jag vet, så var det överallt men det förringar inte berlinvädrets insats). Iofs njöt jag inte så mycket, men ändå. Istället var jag på typ världens största tågmässa, InnoTrans, och försökte vara intresserad av de senaste bromssystemen, förarinformationssystem, pro-

vade olika sorters säten och undersökte noggrant interiören hos nästa generations tyska snabbtåg. Det gick sådär, jag kände mig mest som ett barn som gick och plockade pennor, godis och diverse andra saker från de olika företagen som ställde ut. Och någon måste ju göra det också.

Snart ska jag antingen koka pasta eller köpa en kebabrulle. I så fall måste mina favvo-kebabgörare vara där. Det är en äldre man, säkert runt 65, som alltid har skjorta och slips där han står vid sin kebabstock. Han skär kebab, viker bröd, penslar sås och lägger upp grönsaker med en sådan omsorg och ödmjukhet att hela kebaben är en riktig smak- och kärleksbomb.

Ett litet tillägg ang. omröstningen...Alltså, just nu leder ju alternativet "ingen tatuering alls", men ni är ju fler som röstat för någon slags tatuering såå...Egentligen kan bara det alternativet vinna om det får mer än alla tatuerings-alternativ summerat. Det tycker jag är rimligt. Och fan, inläggets längd är ju som i fornstora dagar, och jag har mer att berätta :O Men det tar vi senare, ciao!

Lite däven, men en tatuering ska jag ha

Men, kul att jag är lite däven då. Jag tror jag borde käka lite vitaminpiller eller så, tycker alltid jag är förkyld nu. Förvisso bara min andra tyska förkylning, men ändå. Ett äpple då och då kanske inte skulle skada.

Så här sitter jag i min säng, vilket jag gjort de senaste 6 timmarna. Mycket tid att fundera på livet, läsa en bok eller lösa Rubriks kub. Eller helt enkelt titta på Die Simpsons. Jag skulle kunna fundera över det politiska spelet som pågår just nu, för det går ju inte att säga annat än att det är en intressant situation vi hamnat i. Mer orkar jag inte tänka, fan vad seg i huvudet jag är.

Jag ska iaf tatuera mig. Inte magen - den kommer ändå aldrig bli tillräckligt sexig. Underarmen ligger närmast till hands. Haha, fan vilket kul skämt det där blev då....
Så, nu när vi skrattat färdigt kan vi fokusera på själva tatueringen. Från början ville jag ha enhetscirkeln, men nu kan det luta åt Eulers identitet, . eller Eulers formel inom komplex analys, . Eller båda.

För det är vackert, utan tvekan. Tatuering är coolt, matematik mest bara häftigt. Medelcoolheten blir lagom. Jaaaja, vi får väl se. Men ja, ni läsare har ju hjälpt mig genom andra svårigheter i livet. Val av affär, val av mobiltelefon och val av straff . Så vote vote, vänner. Och ni ska veta att jag hittills alltid följt er vilja. Duktig Marcus.

Dessutom blir jag fint nostalgisk när jag länkar tillbaks till inlägg daterade 2007. Åh, min blogg, du är så fin. Vi är så fina. Och vi kommer alltid vara tillsammans, så det så.

Sorg

Det var en bra och lång helg. Jag har levt som en duktig berlinare och dansat hela nätterna och ätit Döner på dagarna. Allt det där känns ganska meningslöst nu. Att nästan 6% av Sveriges befolkning lagt sin röst på Sverigedemokraterna är så oerhört sjukt, tragiskt och obehagligt. Jag vet inte vad som är värst - om det finns så många personer som verkligen har dessa grundläggande värderingar, eller om dessa personer lurats av retoriken och tyckt att det låter bra utan att tänka efter själva.

Varje gång jag sagt "Ich komme aus Schweden" har det varit med stolthet i rösten. Den stoltheten har 5,7% av Sveriges befolkning förstört. Godnatt.

Nya länkar :)

Dags att putta ned föregående aningen pinsamma fylleinlägg. Jag hade inget att göra när pizzan var i ugnen, okej? Nåja. Detta är veckan då ytterligare två helylle-killar från Ljungsbro ger sig ut i stora världen. Kul för dem, men det bästa är egentligen att jag får uppdatera min värdefulla länksamling här till höger, då de ska blogga om sina äventyr. Den där listan är ganska inaktuell, men faktum är att åtminstone Jennys länk är så gammal att den blivit aktuell igen. Om man tänker så. Aja, med deras uppstart kanske jag kan passa på att tagga till med en nystart. Räkna antalet gånger jag har påstått det, om ni kan.

Alltså, 16 dagar kvar här. Ju mindre tid jag har kvar här, desto större är olusten inför att arbeta. Eller olust var att ta i, jag är bara inte sugen. Jag vill väl göra andra saker, och därför överväger jag nu starkt att kanske bli kvar här någon vecka in i oktober och bara vara i Berlin. Meeen, vi får se. I andra vågskålen ligger Oktoberfests sista dagar, som jag missar om jag väljer att stanna här. Jaa, was zu machen. Det blir nog bra alltihop.

Har fått en ny dos av mobiltelefons-spelande. Ni som följt mitt liv (läs: blogg*) vet att det hänt förut. Minigolf (ååååh, ge mig. Det var ett underbart mobiltelefonspel) är ju en klassiker, men denna gången har jag tack vare Lul fått tillgång till Tetris. Och det är så satans kul, jag är så satans inne i det. Så inne att jag missat min station två gånger samt åkt åt fel håll en gång denna vecka. Lätt hänt, pröva själva med Carola i hörlurarna, 45 000 i score och det kommer en jävla kub när jag är i desperat behov av en lång byggsten. Det finns annat än tunnelbana att fokusera på då.

Ledig fredag, det är bra. Alltså är imorgon sista arbetsdagen för veckan, det är ungefär lika bra. Wiii. Puuusss.

* Endast maj-06 till dec-09**
** Källa: Egen forskning. Hyfsat stabilt <15 inlägg per månad kan inte bloggen vara synonymt med liv.

Hej jag är cool

Egentligen borde jag ju skriva en facebookstatus, meeen, jaja, jag lever kvar i 2008. Öööh, kul att jag somnade på tunnelbanan. En städare schasade ut mig, väl ute på den okända stationen frågade jag, efter en hel del virrande, en annan städare var tåget mot slutstationen, Olympia-Stadion, går. Svaret var: Du är på Olympia-Stadion.
Kul. Typ som att du ska till Ekholmen men hamnar i Åtvidaberg. S¨å jag fick glatt ta morgonpendeln tillbaks. Luktade nog öl, stackars duktiga helgarbetande människor som fick lukta meeeeeeen. Och nu ringer ett alarm här i våningen, det är ju fan att det ska vara så svårt att stänga av på helgen. Tänkte förresten att nu kan jg väl icke få en kebab, men så såg jag att det va öppet. Men de städade. Så nu väntar jag på en pizza,därför jag skriver här. Fast nu är det slut på skrivande, nu ska det ääääääätas. Puuuss.

Scar, min bror. Hjälp mig

I Berlin bor det många människor. Det är nästan bara bra. Jag älskar rusningstider på t- och s-bahnstationerna, det är något med att vara en del i den stora massan, och där hela massan har lite bråttom till någonting. Nåja, där går jag och har det bra. Många människor är långsamma och virriga, men istället för att bli galen och tänka dödande tankar leker jag att jag är Mufasa när han ska rädda Simba. Jag smiter smidigt förbi, under och bredvid alla gnuer som väller fram tätt, snabbt och livsfarligt. Sen räddar jag Simba, men Scar stänger tunnelbanedörren mitt i magen på mig så jag fastnar och dör.

Jag ville bara berätta att jag tänker så varje morgon och eftermiddag. Mer blir det inte av dagens inlägg. Politik-macke är sugen, men han får fan hålla igen ikväll. Röstade gjorde vi idag åtminstone. Puss och kraaam.

Vi taggar till för val då!

Såg att fru Maud, som svar på Sahlins uttalande om att hon kan söka stöd hos mittenpartierna vid scenariot att Sd blir vågmästare, svarat att hon "aldrig i världen sätter sig i regeringen med en kommunist". Vår kära Olofsson har alltså likt Björklund anammat retoriken att skrämmas med kommunist-Lasse. Jag tycker det är fult och ganska ovärdigt en partiledare att använda sådan retorik. Att Ohly kallade sig kommunist var inte för att han tyckte Stalin gjorde lajbans grejer därborta i öst, utan att vara kommunist är en ideologisk övertygelse som knappast har att göra med diktatur och förtryck. Att Ohly stod upp för begreppets verkliga innebörd länge tycker jag var starkt, men då ordet blivit så förknippat med Stalin, förtryck och massmord var det väl inte konstigt att han tids nog var tvungen att ta tillbaks det.

Därför tycker jag det är barnsligt att Olofsson och Björklund sjunker till sandlådenivå. De är, hoppas jag, båda två fullt medvetna om vad en kommunist egentligen, men argumenterar som att Ohly är 2010-talets Stalin som drömmer våta drömmar om att slå ner den politiska oppositionen med våld. Om inte är det ytterst bekymmersamt (politikerord :D). Om Maud Olofsson jämställer krav på höjda skatter, förbud för privata vårdalternativ och skolvinster, 6 timmars arbetsdag och en betygfri skola med arbetsläger och politisk utrensning likt den i Sovjet, då har vi ett problem.

Om vi ska hårdra allt på detta sätt borde Sahlin peka på Hägglund och säga homofob, Reinfeldt kunde lika gärna vara ansvarig för kapitalismens och storföretagens utnyttjande av barnarbete i tredje världen och Björklund, ja han vill nog tillåta barnaga igen bara för att få lite ordning. Fast nej, det känns inte riktigt snyggt. Tycker Maaaaud vi ska ligga på den nivån?

Klippt

Jag har nog nämnt tidigare att det står prostituerade lite här och var hyfsat nära min gata. Ibland fnular jag lite på hur den branschen fungerar. Igår tror jag jag gick förbi gatan med de, ja, de lägst rankade hororna, helt enkelt. Så de såg ut. En gick och åt chips, inte för att det är något slags brott som hora men särskilt sexigt är det inte...

...säger han som en gång kommit med cheeseburgare i munnen och ytterligare en i handen till första daten. Nåja, nu kanske ni inte alls undrar varför jag gick förbi en sådan skum gata, men jag berättar ändå. Jag skulle till frisören, än en gång. Första gången kom ju rakapparaten fram, andra gången bestämde jag mig för att vara mer försiktig och därför blev inte så mycket klippt då. Och denna gången så...eh, ja, myyycket hår försvann. Framförallt i nacken, det övriga funkar men det här med nackar. Där åkte allt bort. Jag kunde blivit bitter och lipa, men är det inte. Jag har gått igenom det där förut, det brukar lösa sig. Så därför är jag bara glad. Rutin.

Har förresten träffat en här som pluggat ett halvår på Liu. Världen är liten. Annars hävdade gräs-sökande östberlinare att svenskar är knarksugna. Är vi sådana? Du kan vara, inte jag. Annars börjar detta bli en väldig vardagslunk här. Måndag till torsdag är generellt inte jättespännande, och känslan inför det är lite sådär. Ena sidan säger att jag borde hänga med ovan nämnda östberlinare och ha kul, kanske inte gräs för mig men ändå vara lite crazy. Den andra säger att jag mår ganska bra med jobb, laga mat, ta en promenad, mysa med dator och sedan sova. Galen kan du vara på helgen. Och så får det bli, även ikväll.

Mys!

Långhelg

Aaalso, jag mår lite illa av mig själv just nu. Denna söndag har bara varit vidrigt inproduktiv. Lång och kanske välbehövlig sömn, och sedan...öh, ja? Jag har stapplat ut till köket och ordnat kaffe, pulvermos och en väldigt fin fabriksproducerad hamburgare. Sen har jag tittat på Scrubs samt försökt lära mig lite Lejonkungs-låtar på tyska. Druckit jätteäcklig budget-cola också. Var håller du hus, Euroshopper? Fast till de tyska lågprismärkenas försvar bör sägas att deras pulvermos är himmelskt gott. Där måste tyskarna vara typ världsledande.

Arbetsdag imorgon, jippiijaja.
Eh, nej. Jag blir mer och mer otaggad på arbete, men jag tänker att det är bra då det bör betyda att jag har det trevligt under ledighet. Tog ledigt i fredags (betalt? Javisst, myycket bra) och har levt loppan i dryga 3 dagar. Eller ja, att räkna med idag som att leva loppan kanske är att ta i.

Igår åkte jag förresten Europas snabbaste hiss. Den var...snabb. 24 våningar på dryga 10 sekunder eller så, typ crazy. Åh, jag älskar att jag är så utförlig i mina beskrivningar om vad jag egentligen gör här. Alltså, det börjar bli kallt också. Det är lite dumt, för när jag åkte där mitt i värmeböljan tänkte jag ju att jag är på väg till sydligare breddgrader, där behövs på sin höjd en tunn vårjacka för att hålla sig varm. Så jag har liksom med mig ~6 t-shirts, två lite tjockare tröjor och en vårjacka. Och så flertalet skjortor. Med det ska jag stå mig fram till jul, typ. Eller så köper jag ny jacka, det är ju inget omöjligt problem. Ändå, lite tokeri.

Bad romance

Har en såndär kväll fylld med känslor. Gråter för lite allt möjligt, och ibland helt oprovocerat. Det blir inte bättre av att jag tittar på König der Löwen, Lejonkungen på tyska. Samtidigt är det mysigt att gråta, det är nog bra att lyfta på locket och släppa ut lite saker så att man återigen kan fokusera på att tränga bort ensamhet och annat skit.

Annars är jag lite frustrerad på mig själv. När jag går till jobbet på morgonen älskar jag känslan av viktighet jag ändå tycker jag utstrålar där på t-banan. Det är supermysigt att säga "Morgen" till receptionisten för hela byggnaden, en fru som sitter vid ett skrivbord i ett 15*35metersrum, som med 6 meter högt i tak förutom fru och skrivbord är tomt. Men, jag är lika förälskad att i att komma hem och snajda om till Trashmacke ,som har Converse och visar kalsongerna. Det är härligt med lite olika stilar. Det var en härlig förvåning som några kollegor visade när de med lite avsmak pratade om de östliga delarna i Berlin, alla knarkare och alternativa människor, och jag inflikade att jag tyckte det var hellajbans, och att jag gärna hängde där på klubbar eller barer.

En annan sak jag tyckte var hellajban var en sandhög som någon hade format till en dinosaurie och skrivit en lapp med typ "Ich bin Roland, der deutsche Dinosaur". Det var så kul att jag stannade upp och fnissade helcreeepy för mig själv. Jag fick en liten deja vú där, då jag hade mött en precis sådan typ som fnissade för sig själv tidigare under dagen.

Idag om en månad sitter jag förresten i München och skrålar. Eller sitter, om jag inte vill mista mitt mandat att vara en riktig student bör jag skråla runt på Oktoberfest. Det är ju fest! Festar gör jag även nu, och peakar med nötcreme och baguette. Goder natter.

Canelloni Macaroni

Heeeeeej, mår ni bra eller? (Försöker skapa någon slags tvåvägs-kommunikation, så ni läser vidare. Det är bra att inleda med en fråga, lärde jag mig i svenska B eller så). Nej, jag bryr mig faktiskt inte jättemycket. Vad gör då jag? Hm, jag surar lite över att min dosa till internetbanken gått sönder. Lägligt, då närmsta Swedbank förmodligen inte ligger runt hörnet. Nej, så putt är jag inte. Egentligen glad - ni vet ju att jag gillar att ringa telefonbanken för personlig service, och det fick jag ju göra. Inte ens att det var 15 minuters väntetid på ett utlandssamtal störde mig - jag skulle ju få prata med en människa!

Så illa är det inte, jag är en väldigt social gosse här nere i Berlin.
(Åååh, måste ha en Döner)
Sorry, min mage tog över tangentbordet. Alltså, i fredags såg jag till exempel Inception. Dåligt exempel på att socialisera, men jag hade ju alltså vänner med mig. Känner mig lite hipp nu då det är en relativt ny film som jag faktiskt har sett på bio. Inte som med typ Casino Royale, som jag såg på tv3 en fredagkväll fyra år efter premiären. Apropå socialisera, det är lite svårare att gå runt med musik i öronen här för det händer relativt ofta att okända människor börjar prata med mig. Eller prata, det kan vara annat. Häromdagen pekade en man på mig med ett paraply och gav mig en porrig blick, en indisk kock tittade på mig, rörde läpparna (antar han pratade) och skrattade högt och en tredje person pratade med mig om hur stor skillnad det är på vanliga tåg och korttåg. Allt inom en kvart. Anar ni att jag var rädd då?

Svar: Ja. Vidare tänkte jag skriva om det tyska språket. Uuuuh. Visste ni att man får skriva tre likadana bokstäver efter varandra? Ser helmysko ut. Nu måste jag komma på ett förslag...Typ, platttång. Snyggt. En annan sak, jag går ju igång på kommatecken. Tyskan är så grym på kommatering, det grammatikorgasm-varning. Så vackert! Borde ge er ett exempel, men orkar inte leta upp. Nu - Dööööööööööner.

Fåglar och konst

Jag vet att denna video slår det mesta. Storyn är alltså denna: På mitt jobb översocialiserar vi inte. Jobba är silver, jobba på pauser är guld. Därför är det inte särskilt vanligt att man går till ett matrum eller går ut och äter, utan här äts det framför datorn. Svensk och ineffektiv som jag är känner jag ett visst behov av miljöbyte när jag tar lunch, men det är jag ensam om så därför får sitta ensam när jag går ut och äter min matlåda. Den första dagen fick jag idén om att visst fan, jag kan ju bli kompis med alla gråsparvar, de kan komma varje lunch och hänga med mig så att jag inte ser så mobbad ut. Då gav jag några brödsmulor till fåglarna, och vad händer? Jo, fågelfäna flyger iväg och kommer inte tillbaks. Fail.

Nå, så när hela gänget piper omkring mig efter mat kan de drömma så fucking sött om något som stillar hungern i deras små magar. Jag är nämligen inte en sådan som glömmer, och den psykiska smärta de orsakade mig kommer jag alltid få leva med. Därför - inga brödsmulor, ever.

Ja, om vi ska gå vidare. Jag har låtsats vara intresserad av kultur idag. Efter jobbet tog jag mig till "Museuminsel", en ö i centrum med massor museer. Torsdagkvällar är inträdet gratis, och därför tänkte jag att jag kan väl testa något. Historiska konstmuseet, det låter som en Marcus-grej, så dit gick jag. Med armarna i kors, ibland ena handen kliandes i skäggstubben (!) eller lite grubblandes ha handen under hakan gick jag runt. Allt kändes lite lagom stelt och bajsnödigt tills denna bild kom;

Den heter typ "Efter regnet". Jag såg Lejonkungen, jag såg Simba ryta bort allt det ondskefulla, och efter att regnet sköljt iväg det som återstod av ondskan frodas allt igen. Där blev jag lite rörd. Sen gick jag hem :)

Och här sitter jag - en Berliner Kindl i ena handen, Ahlgrens Bilar i andra (tack Lul!) och så ser jag Östros äga sönder alla små lall-borgare i den ekonomiska debatten i SVT. Vi avslutar där, äckligt på topp. Sharå!

Men vi dansar inte Bad Romance bakom dörren

http://www.zdf.de/ZDFmediathek/beitrag/video/1120714/Privatbahnen-Streit-um-Einheitstarif

1.22 in i klippet, ta dörren i bakgrunden till höger och sväng höger. Där ser ni mig slita framför datorn. Mitt jobb, alltså. Coolt, jag vet.

Det är redan tisdag kväll. Helgen var en såndär helg som bara försvann. Fick besök av Lul och vi hittade på trevligheter. Allmänt schtek på zoo och beach-barer varvades med försök till att jubla fram Djurgaaaarden när de spelade ishockey mot Eisbären Berlin. Fantastisk stämning i arenan, men tyvärr hoppades väl 7 175 av publikens 7 200 att Eisbären skulle vinna. Vi gjorde vårt bästa för att jubla fram vårt svenska lag, meeeen det räckte inte.

Hela vägen till München tog jag mig dock förra veckan. Spanade in rum att bo i, och nu är det klappat och klart. Riiktigt skönt att ha det fixat, även om det känns lagom sjukt att jag är på väg iväg härifrån redan. Jag börjar faktiskt bli orolig på riktigt för att jag kommer sakna Berlin alldeles för mycket. Det är ganska mycket buhu, men bäst att strunta i det denna månad och bara vara glad över att jag har lite tid kvar.

Har varit ensam ett tag, vilket ju varit great. Har försökt lära mig lite Gaga-dans och insett hur mycket jag saknat att slita för att lära mig en koreografi. Sen är jag ganska (bara ganska) medveten om att det inte alls var okej att lära sig Alcastar-dansen som 16-åring, men förmodligen ännu mindre att lägga 2 timmar en kväll på Bad Romance som 21-åring. Det känns inte som det är på de meriterna jag ska bygga en karriär där jag får många mail, har slips och känner mig viktig.

Partystämning vid videobloggande

En liten update

Så var vi här igen, samma visa var sjunde dag. Tjo och fadderittan vad roligt med helg! Denna helg ska bli skön, har jag tänkt. Jag försov mig imorse, men alltid blir jag förvånad över hur snabbt allting egentligen kan gå, bara jag vill. 7.44 säger jag hej till livet, 8.25 på jobbet (först, tyskar jobbar sent istället. Weird) kastar jag mig över inköpsprocesser. Jo, förutom att gå runt och känna mig viktig samt pungsvettas (frodas fint vad stillasittande i jeans) gör jag lite olika grejor. En grej är att checka läget hur företagets svenska divisions inköpsprocess går till, för att den tyska funkar inte lika bra. Sen utvecklar bla jag ett "key performance index"-system för företaget, samt ett forum på internet för alla verkstäder i Tyskland.

Otroligt att jag inte delgivit er denna information tidigare. En morgon i veckan när jag gick till t-banan kom jag på hur jävla mycket jag nog saknar Gomorron Sverige. Väder-Åsa, liksom. Det är inte lika kul med tysk effektivitet, där de drar genom 4 dagars väder under minuten. Annars är jag oftast rädd vid min t-bana. Det går alltid många och feta duvor där. Duvor kan knappt flyga, och när det blåser har de inte en aning om vad de gör, de flaxar bara. Så när jag kommer där, mot en flock och alla flyger (snarare blåser) iväg är jag alltid fullt övertygad om att jag kommer få en i magen. Än så länge har jag sluppit.

Ännu har jag inte fått borrelia. För er som undrar. Nu ska jag röra runt i mina pooooommes. Tjo!

Wir spielen Cowboy und Indianer

Jag måste byta inställning till att blogga. Från att skriva till mig själv som en rolig grej, till att faktiskt skriva till er. Må inte dåligt, men tidigare har mitt syfte knappast varit att berätta om mitt liv utan snarare underhålla mig själv. Den bästa bloggen är min egen, och när jag läser bloggar läser jag min egen två år bakåt i tiden.

Men som sagt, nu ska ni få mitt fokus. Mycket tjat om att jag ska bli bättre på att skriva, så jag lämnar det och hoppar direkt på vad som händer. Idag drog jag bort en fästing från mitt lår. Förmodligen gjorde jag alla fel man kan, så snart har jag en dödlig sjukdom. Inte bra. Fästingen kom från skogen, där jag var på avskedsfest. Avsked tog vi av Lars, som är bror till han jag hyr rummet av. Han har varit snäll mot mig. Avsked tog jag även av Jenny igår, som var här och besökte mig. Det var så trevligt, hon fick också gå på fest. Annars gjorde vi så mycket spännande. Träffade en person som fixade Rubriks Kub på 13 sekunder, vi drack en liten cocktail, var på ölfestival och...

NÄÄ, fan vad jag tycker att jag själv är ointressant. Kanske är det lättare när man vet vad man skriver, jag tänker att "nu ska jag skriva att jag varit på ölfestival", sen skriver jag det men när jag skriver det har jag redan hört det och då blir det tråkigt. Fan, jag behöver terapi eller så. Släpp loss, Marcus. Skriv. Cocktails är gott, lite bögigt men väldigt parant. Då menar jag alltså drinken, och inte den andra...personen. Fick en påfågel i gårdagens cocktail, fantastiskt.

Borde berätta något kul, men jag vet inte. Jag är inte i rätt stämning. Ska klia mig på myggbett ny, tjalala och hälsa rixfm-festivalen från mig.

Fredagsfest

Jag är ännu inte riktigt euro-anpassad. Blev tidigare idag oerhört frustrerad över att jag inte kunde ta ut 900 Euro i automaten. MEN JAG HAR JU FÖR FAN 2000 SVENSKA FINA KRONOR PÅ MITT KONTO, informerade jag via vågor med hemlig frekvens den opålitliga tyska automaten. Automaten informerade då tillbaks att euron, trots diverse kriser, faktiskt ligger en bra bit över växelkurs 2,1 SEK.

Nu är jag lugn igen, inte ens ett Lidl-besök gjorde mig galen. Igår hade jag en lugn kväll för mig själv, blev en favorit i repris då jag satt vid Bundestag, drack öl och skrev ner mina tankar om världen. Jag älskar det verkligen, det är lugnande och mysigt. När det blev lite för mörkt för att skriva traskade jag vidare. Råkade hitta Tysklands 19 grundlagar (den första här intill, ännu en gång visar jag varför proffskameror är överflödiga), så det var nästa fredagsnöje. Fortsatte den icke så ungdomliga fredagskvällen med att vid Checkpoint Charlie läsa varenda informationstavla som var där.

Ni ser, det är ganska bra. Återstår att se vad resten av helgen har att erbjuda, men en sak vet jag faktiskt redan nu. Jag har varit här en månad nu. Det är en tredjedel av min tid här, det har gått läskigt snabbt och jag bara vet att jag kommer känna att Berlin inte är ett avslutat kapitel. Berlin är för stort, för bra, för snällt och för coolt för att tre månader ska räcka.

En trallitrall

Förra inlägget var det ettusenetthundraelfte. Att jag inte firade. Neej, jag firar så mycket annat. Jag är så social här, jag undrar hur länge jag håller ut. Jag var rädd för att sitta på mitt rum och...sitta. Även om jag gör det i skrivande stund så gör jag det förvånansvärt lite. Jag får tacka min hyresvärds bror mycket för det, han är för snäll mot mig. Men alltså, ja. Jag umgås. Låter lika obehagligt som det är.

Jag har ännu inte lagat mat (inte ens jag räknar det som laga mat när jag skickar in en djupfryst pizza i ugnen). I söndags var jag lite pissed off på att det inte fanns öl tillgängligt, eller jo, men då till det vidrigt höga priset 1,2 euro för en 50cl Becks. Snabbt det går att sluta vara glad över den typ 200%-ökningen av tid tillgänglig för inköp av alkohol jag har varit med om. Det är ju fantastiskt, slippa bära med sig öl till festen då det går att köpa i butiken 200 meter bort, liksom. Förvisso kall, meeeeeeeen, det är ju alkohooool, heeeye.

Men...

Baksidan är...ja, det finns flera baksidor. Jag har en gubbe som alltid när jag kommer från jobbet som sitter utanför en affär med en whirre, en öl och otäckt alkoholtom blick. Likadant, varje dag. Och han är knappast unik, så är folk. Folk tigger, spelar musik i tunnelbanetåget, försöker sälja typ "De hemlösas tidning" eller plockar tomflaskor. Samma sak där; Överallt. Tror det är uppåt 20 % arbetslöshet i Berlin, och klyftorna är så tydliga. Nu fick jag in lite för mycket, även om liberal alkohol- och drogpolitik bidrar är det väl inte enda problemet.

Slutpoäng, jag ska inte bli för långtråkig: Jag blundar för klyftorna, och det gör mig ledsen även om jag vet att jag inte kan gå runt och tycka synd om allt, för i så fall blir det synd om mitt eget liv. Äh, fan, jag kände att jag hade potential att skriva ett vackert, socialistiskt inlägg här. Och så blir det bara crap. Kanske har att göra med att jag bor i ett hem där det på ytterdörren är en bild på Lenin, Stalin och Marx överstrukna med röd färg.

Avslut med något som är...Ja, vad är det? Humor, otäckt?

Fickparkering

Igår spelade jag tyska sällskapsspel. Ungefär som svenska, fast på ett annat språk. Så exotiskt är landet jag åkt till. Blandning av Pictionary och Alias, typ, och då alla ord inte sitter körde jag på taktiken att chansa på svenska när jag trodde jag visste något. "Predikan" funkade bra, i princip samma sak. Lite senare kom jag på vad någon målade; Fickparkering, såklart. Ofta jag kan det på tyska, så jag slänger ur mig chansningen "Fickparkering".
Skratt från tyskar.
Fick = knull, på tyska. Yeeeah :)

Visste jag ju, men i stridens hetta tänkte jag inte på det.

Nåååväl, det är lördag idag och det är nästan lite kyligt. 20 grader, burriburr, men det är nog bra. Vad vill ni veta? Om jag har hemlängtan? Svar: Nej, fast det hade jag i...torsdags. Jag skulle till biblioteket, jag är hungrig på böcker, men sen glömde jag bort var bibblan låg så jag köpte två öl, satte mig på en gräsplätt (man får göra så i Tyskland utan att bli betraktad som sunkig. Försöker jag intala mig åtminstone), lyssnade på Gyllene Tider och tänkte på Sverige och allt jag har där som jag inte har här. Buuuhu, men det är över nu (lol) och jag är glad i Tyskland igen.

Ja, så får det bli. En tur till bibblan, gå till Zara och hitta en fin och billig tröja. Förvisso måste den inte vara billig då jag fått min första lön i valutan euro, men ändå.

Chaa!

Fan, cha chaaa kanske inte är upptaget av någon i Tyskland. Ska undersöka saken. Kanske kan jag bli en tysk Krillebooi.

Das rote Pferd

Ni kan ju typ ana hur mycket jag älskar att tyskarna älskar att höra och dansa inövad koreografi till sån här musik på fester. Lite annat än det fantastiska "du du du du du du du du duum, du du du du du du du du duum" - dunkandet.

Dass ist soo geil

Heeeeeeeej.

Här är jag igen. Ganska ofräsch, men på ett sexigt sätt. Det är fortfarande så varmt, så varmt här men det är väl skönt. Alltså, det är helg och vad hittar en liten macka på då? Jo, igår hängde jag med brorsan till han jag hyr rummet av, på typ...chill och fest. Häng, kanske är rätt ord. Man hänger och gör lite olika saker. Jag fick alltså hänga med han och hans polare. De var kanske egentligen för coola för mig, men jag hade kul, så det så. Det första jag gjorde var att plocka upp en kapsyl jag tappade på marken. Konstiga blickar från coola killar.

Nej, jag predikar inte så mycket håll rent i naturen här, inte än iaf. Faktum är att jag glatt slänger ifrån mig ölflaskor, men det är väl för jag vet att den inom 15 minuter (inga undantag) kommer vara beslagtagen av någon av alla pantflaskletare. Aja, i parken spelade vi typ amerikansk fotboll, fast en soft variant. Haha, jag känner mig så cool. Sen blev det mörkt, och då drog vi till ett undergroundparty där, enligt säkra källor, minst 85% hade rökt på. Dessutom var det fyrverkerier i luften, trodde jag. Egentligen var det coola blixtar som då och då lyste upp natthimlen. Nahw.

Sen kom vi till en bar. Där fick jag välja en låt, så grattis Eric Saade, jag har nu hjälpt dig en bit på vägen mot en internationell karriär.

Så jag får lite kompisar iaf, det är bra. Det är förresten mycket bra att råka säga "Ich habe am Sonntag Geburtstag", för då säger alla yeeeeah, ska du fira?, och jag bara na, vet inte, och då säger folk jooo, häng med oss tralalal. Kanske inte tralalal, det är inte så tyskt.

Idag ska jag shoppelishoppa litegrann. KaDeWe ligger 10 minuters promenad härifrån, ska försöka hitta något fint där. Men först: Smulpaj och grädde.

Videoblogg

Inte för att jag säger något vettigt eller för att jag håller mobilen still men...

Bundestag + anteckning + varelse

Jag är fortfarande för dålig på att uppdatera. Ni ska veta att jag har skrapat ihop nog till flertalet emolistor, men jag kan inte hjälpa att jag hellre gör andra saker med datorn än att berätta om mitt liv. Förlåt, men bilder kan jag.

Jaha, nu är ni allt nyfikna på hur det där hänger ihop. Byggnaden är Bundestag, typ rätt mäktig. Mina 3.2 pixlar gör den kanske inte riktig rättvisa, men det är mycket kärlek i bilden. Utanför finns det en stooor gräsplätt, där jag satte mig utrustad med tre öl, en potatissallad, en baguette, papper och penna. Där satt jag, med Bundestag, fotbollspelande tyska pojkar och fotograferande turister i bakgrunden, och åt och skrev tills det blev typ natt.
Vad jag skrev är början på en bestseller. Ni lär nog inte se vad det står, därför väljer jag att publicera en av sidorna.

Sedan gick jag och natt-turistade. Jag älskar stor stad på natten med så mycket folk överallt, Trädgårdsföreningen är betydligt otäckare än de ställen jag varit på. Ännu, bör tilläggas.

Det var den kvällen. Fantastisk, ska ni veta. Sedan blev det varmt och helg. Blurk. Inget turistande denna helg heller, men väl bad, fotboll och så liite fest. Ha. Maki har vänner, åtminstone tillfälligt. Nu kanske ni tror att de vänner jag här syftar på förklarar den sista bilden, men där gick ni bet. Den sista bilden föreställer nämligen en godisorm från Lidl. Fantastiskt motbjudande utseende, men smaken är liksom baken: God.
Nää, haha.

Klippte mig idag också. Har nog aldrig varit så rädd.

Betalade det obehagligt låga priset 9 Euro och undrade vart detta skulle ta vägen. Det första som händer efter att jag bestämt sagt att han inte ska ta så mycket är att han drar fram rakapparaten och drar på sidan. Jag säger "wou wou wou", han "Das ist guuut" och till slut blev det väl gut för att kostat 9 Euro.

Jaa, det var den updaten. Jag ska videoblogga snart, har jag tänkt. Det kan ni se fram emot!

Auf gehts Deutschland, schiess ein Tor!

Jag har så vansinnigt lätt för att anpassa mig. Blott en vecka i Tyskland och min vardag är redan inrutad. Saker som i Linköping var otänkbara gör jag nu på ren rutin; Dricker mjölk till frukost, handlar på Lidl, småsnackar med de där på stan som värvar folk till hjälporganisationer och, av respekt för min lägenhetskompis, är jag inte så ungkarlsdassig jag under min tid som ensamboende ofta var.

Idag var en bra dag på jobbet. Jag börjar komma in i det nu, och dagens mailskörd var inte fy skam. Efter att ha legat på 2-4 om dagen kom jag idag upp i 9. Jo ni, det är sant. Att en person kan vara så viktig. Jag har också ätit en bratwurst idag, och älskar att de lägger korven i en minibaguette (min webbläsare förstår inte ordet minibaguette och vill ha det till "ministerutskott". Yepp). Mycket bättre och matigare (ugh, nu låter jag som Lul) än de där korvbröden vi i Sverige envisas med. Eller vi och vi. Ni, kanske? Höhö.

Annars var det naturligtvis lite sorgligt med gårdagen. Var och kollade fotbollen i Fredrichschain, en typ väldigt alternativ och cool stadsdel av Berlin. Apropå alternativ, jag älskar att så många har tatueringar och piercings här, snyggt. Men vi var ju inne på fotboll, och ja. Det var tråååkigt, men så är livet och jag har inte hunnit bli sååå tysk än så det smärtade inte i mitt hjärta. Fast i förra stycket menade jag att jag typ var tysk. Hrrm.

Whatevah, jag mår bra och ni mår säkert bra. Jag bryr mig, tänk på det om ni har det tufft. Pusselipuss.

4-0

Det var lagom go stämning i Berlin efter vinsten igår. Killen jag bor med frågade om jag ville med och kolla på fotbollen på någon pub och sen på en födelsedagsfest. Mycket annat hade jag ju inte för mig, så jag stalkade. Jag kände mig ganska tysk när jag levde mig in tillsammans med övrigt folk på puben. Schööööööön, sa man när någon tysk gjorde något bra. Som sagt, enkel seger och tyskarna verkar typ redan tro att de är i final. Hm.

Nåja, sen var det fest. Jag vill tro att jag var sådär lagom öppen, glad och pratsam som jag vill vara. Folk var iaf snälla och pratglada mot mig, så det var fan kul. Känner mig cool nu när jag varit på fest med enbart okända människor, skulle aldrig, aldrig, aldrig falla mig in i hemma i Lkpg. Men här är nya Mackan, inte rädd för att testa nya saker. Tyskarna är jävligt lättsamma, och det är så härligt att alla tycker något om allt. Inte direkt så man undviker diskutera politik i sällskap där man kanske inte känner alla, utan det är pang på, så här tycker jag!

Och tjofaderej, lite bilder. Den pimpade björnen var det första jag såg när jag kommit till u-

bahnestationen där jag bor. Jösses. Det går också lite horor här, lite läskigt men de är ganska snälla. Annars är området bra, hororna kanske gör att det ser skumt men det ska vara väldigt lugnt och ofarligt här.

Bra. God kebab finns också, mmmm. Jag har faktiskt inte lagat mat själv ännu, lär förmodligen inte hända så ofta eftersom det är så billigt att köpa ute. 3 Euro för en dagens, 2,2 euro för en Döner Kebab.

Och där har ni ett fernsehturm. Vet inte varför jag visar, hade väl inget bättre för mig. Idag blir det sola lite, även om det är alldeles för varmt för det. Pussisar!

Här är jag!

Jag är ledsen att jag inte uppdaterat er om vad som händer. Tråkigt för er att ni missat den resfeber och det tvivel jag kände på Kastrup, hur jag på min promenad hem från liten shoppingtur gick förbi lagom coola saker som Fernsehturm och Brandenburger Tor, eller vad det första jag såg var när jag kom till "min" u-bahnstation. Jag lever i nuet, därför inga utvecklingar av det förflutna.

Okej, lite då. Men vi börjar med nuet. Jag dricker öl från Lidl och äter gummibjörnar. Det känns tyskt. Har kommit in i mitt rum, känns bara bra. Killen jag bor med är så snäll, så snäll. Det är ett ganska nice läge, tror väl att det inte tar mer än 20 minuter att gå till ovan nämnda sevärdheter. Så jag är sådär vedervärdigt nöjd. Första arbetsdagen idag också. Uppklädd och fin det var jag, svarta chinos, finfin skjorta och glansiga skor, med två lökar samt ett streck på magen accessoarer. Det är liksom varmt här, över 30 grader, och jag överskattade mina förmågor att hålla tillbaks svettningarna. Jag skulle kunna fylla en månad av blogginlägg med historier om hur jag tänkte, vad jag gjorde och hur jag mådde under den där resan där lökarna uppenbarade sig. Jag avstår, avslutar med att jag till slut lökade av det mesta. Slutsats: Ljus skjorta --> Alltid linne under.

Sen är det inget spännande. Introduktion och tråkigheter. Mer spännande är att jag ska klara av min första helg här i Berlin. Inget jobb att gå till, tid att göra saker. Jag tänker turista, och det ska jag göra själv. MEN, jag vill ju partaja, men utan vänner är det lite läskigt. Tror jag blev bjuden på fest, men jag är inte säker. Annars får jag gå ut själv, så inte okej men jag är väl inte så okej.

Det var väl den första uppdateringen. Jag har faktiskt tagit lite bilder, men det orkar jag icke lägga in nu. Inte heller skriva något om det förflutna, som utlovades tidigare. Godnatt, älskade vänner!

Auf Wiedersehen!

Lyckad omröstning, ni slåss verkligen om att få visa vad ni tycker. Skitsamma, jag vet ändå att ni älskar mig. Detta är sista inlägget från svensk IP-adress på ett tag. Kvar lämnar jag allt det härliga, vackra och trygga för en värld jag inte alls vet något om. Lämnade bort lägenhetsnycklarna idag, och då kändes det lite skumt. Vafan, varför ger jag mig in på detta? Som tur är kommer jag rätt snart på svaret, och då blir jag glad. Wiiiii, säger jag, och taggar till.

Fast klart som fan jag kommer sakna Liinkan. Allt som är så självklart här, och som jag älskar att ha, försvinner liksom. Att ta en promenad med en kompis, göra vad jag vill i en egen lägenhet och att ha familj och allt sådant i närheten byts mot en osäker tillvaro. Haha, så tungt det låter. Hur som helst blir det bra. Duscha och sova, och imorgon bär det av. TjoOo!

Plats fem: Hejdå

Det närmar sig avfärd, och det betyder att flera saker jag gör är sista gången jag gör på ett bra tag. Trots att jag är en stark pojke är det lite vemodigt med alla farväl. Tidigare i veckan har jag sagt hejdå till släkt, igår var det familjen eftersom de pyser iväg på semester nu, och idag har jag skickat ned våffeljärn samt de tråkigaste gosedjuren i förrådsutrymmet. Vemodigt, som sagt. Vill inte tänka på dagen då Björn-Otto ska ned i förrådet. Kanske tar jag honom som handbagage.

Plats fyra: Varför är jag så bra?

Hittade en pärm med gamla prov och uppsatser från högstadiet/gymnasiet. Det var så bra att jag blev äcklad av mig själv. Eller, jag skulle åtminstone bli det om jag flashade högt och vilt med min klokhet. Därför är jag tyst om det, så jag kan leva i harmoni med mig själv ett tag till.

Plats tre: Stackmoln

Stackmoln är riktigt, riktigt luriga saker. Då och då lägger jag mig på min lilla gräsplätt utanför för att sola, och så kommer ett stackmoln. Det försvinner snart, tänker jag, och ligger kvar, men molnet envisas med att fortsätta täcka solen, trots att det tidigare rusat fram över himlen med en hiskelig fart. Ett stackmolns rörelsemönster saknar helt logik, är omöjligt att förutsäga, så där ligger jag i 20 minuter utan sol och känner att grannarna tittar på mig och skrattar när jag försöker schteka utan sol.

Plats två: Ge mig glitter och glamour, här där verkligheten bor

Alltså, det ger kanske inte bloggen status. Seriöst, lyssna på det. Det där var den unga, fjolliga och töntiga Macke. Nu är det annat, inget larv utan genomtänkta analyser och finurliga reflektioner över livet. Det där ska bytas ut illa kvickt. Här där verkligheten bor? Jösses. Att jag inte har skämts tidigare.

Plats ett (mest ohotade ettan någonsin): Kexet som samlar familjen

Bara det faktum att ett kex ska samla familjen är värd en förstaplats (eller är det egentligen en avspegling av det sjuka västerländska samhället; Behövs ett kex för att vi ska förstå värdet av gemenskap och solidaritet?), men reklamfilmen innehåller så mycket felaktigheter så att Sverker Olofssons soptunna rinner över. De instruerar att jag ska vrida, doppa, slicka? Äta kanske tillslut, men i reklamfilmen sitter äckliga barn och doppar kexet. UTAN ATT HA VRIDIT! Hur fan ska jag som konsument förhålla mig till dessa dubbla budskap?

Sedan är "sången" ful. Och barnen spiller mjölk också, jag blir arg. FAN, jag urartar. Ore, ore oreeeo. Huuuuh.

Låt se om veckans etta även blir er etta. Förra gången blev det...inte så. Hrrm. Puss! :)

Ich bin bald ein Berliner

Borde jag börja någon slags nedräkning? 8 dagar kvar tills jag drar, weeii. Eh, nej. Jag är för cool för sådant, jag åker ju utomlands då och då så detta är knappast något speciellt. Nej, ska jag sluta spela iskall? Fast jag är fan iskall, även om det känns lite weird att säga hejdå till folk och veta att man faktiskt inte kommer ses på en väldans massa månader.

Det ska bli intressant att se hur mitt liv blir där i Berlin. Kommer jag få vänner? Ska även jag, liksom typ alla på kontoret där jag ska jobba, ha vit skjorta? Viftar jag med tyska flaggor och skriker "Deutschland" med tusentals andra berlinare när tyskarna går vidare i fotbollsvm? Och kommer jag vara en helvild berlinare som festar på skumma klubbar ända tills morgonen gryr? Detta är frågor vi ännu inte har svar på. Fullt medveten om att ni kommer bedöma huruvida jag lyckas/misslyckas där nere på kontinenten utefter hur många nya facebookvänner med tyskklingande namn jag får tar jag mig an utmaningen.

Gonatt :)