Scar, min bror. Hjälp mig

I Berlin bor det många människor. Det är nästan bara bra. Jag älskar rusningstider på t- och s-bahnstationerna, det är något med att vara en del i den stora massan, och där hela massan har lite bråttom till någonting. Nåja, där går jag och har det bra. Många människor är långsamma och virriga, men istället för att bli galen och tänka dödande tankar leker jag att jag är Mufasa när han ska rädda Simba. Jag smiter smidigt förbi, under och bredvid alla gnuer som väller fram tätt, snabbt och livsfarligt. Sen räddar jag Simba, men Scar stänger tunnelbanedörren mitt i magen på mig så jag fastnar och dör.

Jag ville bara berätta att jag tänker så varje morgon och eftermiddag. Mer blir det inte av dagens inlägg. Politik-macke är sugen, men han får fan hålla igen ikväll. Röstade gjorde vi idag åtminstone. Puss och kraaam.