Min dag

Åhoj. Fram till klockan halv 2 var jag jättesur. Förmiddagen försökte jag frenetiskt hitta en tid för möte då 6 personer kunde. Omöjligt. Att det kan vara så svårt att visa upp sin planering för andra, så att man kan planera efter planering. Sen var det lunch. Kul, tänker ni. Nej, för jag åt sallad. Är uppgiven och trött så tänker inte ens kommentera det. Det är helt enkelt så bisarrt.

Eftermiddag dock ganska bra. Ganska mycket ctrl+c --> ctrl+v mellan olika exceldokument, slavgöra men tiden gick fort. Sen fick jag ta igen salladsnisse-struntet genom fin buffet på kvällen. Och nu är jag i säng, krypa ner där och sen poff, ögonlock ned. Godnatt.

Jag är ännu här

Man kan tro att jag tappa bloggsuget, men hepp, tydligen inte! Det är bara det att det är mycket nu. BMW har presenterat de bästa siffrorna i företagets historia. Vansinnigt vad man kan få mycket uträttat på en vecka.

Men även för en tungviktare som jag är det småsegt att stappla upp varje morgon för att vara på kontoret i åtta timmar. Segt, ja, men jag är ju knappast unik som har den uppgiften fem dagar i veckan, och jag ser inte att jag skulle vara sämre än massan.

Nära-döden-upplevelse: Hauptbahnhof, morgon i rusningstid. Normala fall, två rulltrappor, en på var sida, ner till perrongen. Idag, en avstängd, alla åker på samma. Smockat med folk där, folk stannar ju där nere istället för att sprida ut sig över perrongen. Tunnelbana kommer, släpper ut massor folk. Ännu trängre. Jag kommer åkande i rulltrappa. Tankar: "Oj, mycket folk där nere. Hoppsan hoppsan, det är ju faktiskt fullt ända upp i rulltrappan. Rulltrappan fortsätter ju mata folk, det kommer bli mos där nere.". Börjar springa lite tillbaks, andra människor rusar uppåt i rulltrappans motsatta riktning. Folk börjar skrika. Till slut skriker folk "NÖDBROMSAAAA". Pjuuuuuh. Räddad! Men läskigt.

Ja, godnatt.

Rapport från FIZ

Den töntiga fnissar och tror jag ordvitsar med "fis". Den belästa noterar att min arbetsplats är Forschungs- und Innovationszenter. Bara för att vara sån - det är tex där den nyaste BMW-modellen kommer presenteras på måndag. Nå, nu slänger vi av stöddiga mössan och återgår till den snälla och omtänksamma Marcus. Jag jobbar och är duktig. Mycket att läsa in sig på såhär i början, kolla igenom diagram, tabeller, strukturer och lära sig alla förkortningar så man kan hänga med i fackspråket. Vet ännu inte riktigt vad jag konkret ska göra, men det klarnar för var dag och det känns bra. Avdelning Projektmanagement - Quality är jag på, om någon undrar ;D

Jag bor i ett hus som heter "Projekthuset". Och, som namnet antyder, det är projektstil på det. Organisationen är sådär galet platt, alla går runt och diskuterar med varandra och det man ju ofta fördomsfullt ofta dömer tyskarna för, ordentlig hierarkin, härskar verkligen inte där. Till en början rätt förvirrande, men arbetssättet erbjuder enorm potential, för att använda deras egna ord.

Ja, vad mer vill ni veta. Ja, jag känner mig cool. Ingen tvekan. Själva restaurangen/matsalen är cool, ska finnas drygt 40 olika maträtter att välja på varje dag. Rawr.

Blev ett sånt där ointressant inlägg - vad jag gör, vad jag heter och var jag bor. Bla bla , men det kanske efterfrågas. I tunnelbanan i morse var det extra knökfullt. Tre fjortistjejer fjortisade sig och så sa en: Skrik att du måste spy så får du gott om plats. Jag fnissade till, varpå en av flickorna sa "herren där skrattade. OMG".
Hehe, humor att jag är en herre ^^ Så vuxen ser jag ut nuförtiden alltså!
HEJ!

Ah, du vill sova hos mig? 150€, tack!

De senaste dagarna har tyska medier fokuserat på att den tyska bundespresidenten Wulff haft lite fuffens för sig. Lite krediter till schyssta villkor av kompisar, och sedan försöka tysta ner det genom att ringa upp tidningar och "förbjuda" att skriva om det, vilket är lite att ge sig på pressfriheten och kanske inte är helt förenligt med hög position inom en demokrati.
Det är lite samma stil som hela Juholt-karusellen, där det ursprungliga kanske inte är så himla märkvärdigt, men att det medialt sköts rätt uselt. Nå, det roligaste i hela grejen kom vid en intervju igår.

I klippet kritiseras att herr bundespresident fick sova gratis i ngt ganska schtekigt hus med sina vänner. I korta drag sägs detta.
Moderator: Men varför kunde Ni inte göra så att ni sa att, ja, jag ger er 150€ per övernattning hos er, vad talar emot att Ni kunde gjort det?
Wulff: Gör Ni det med era vänner?
Moderator: Ja
Wulff: Ja, då skiljer Ert umgänge med era vänner med hur jag umgås med mina.

LOL. Underbart tydlig hon är. Tysk gästvänlighet!

Annars, skönt att få ur mig ett inlägg för att visa att det inte bara var blaj, det som skrevs för någon dag sen. Så sakteliga måste jag avvänja mig med ledighet - på måndag smäller det. Pepp, javisst. Måste stryka några skjortor, sen är jag redo.

NÄÄ?

Det var en gång en blogg. Bloggen föddes den 22 maj 2006, och 1217 inlägg, eller 5,5 år senare, dog den. Trodde alla. Elaka tungor hävdade att bloggens ägare gjort allt detta med avsikt, först lockat in folk i ett beroende, och sedan helt enkelt sluta bara för att få se lidandet han hade möjlighet att orsaka. Extremisterna hävdade att han borde stenas, medan den allmänna opinionen tyckte att en fullkorning vore ett bättre straff.

Efter att tag lugnade sig folkmassorna. Man trodde att Herr "Glitter och glamour" hade gått under jorden. Men skam den som ger sig. 1217 inlägg, 5,5 år, det ska inte bara kastas bort. Det är en epok som gick i graven, men som återuppstod. Med ganska lite självinsikt påstår han att han var en av pionjärerna inom svenskt bloggande, och även om han tycker det är ganska patetiskt att skriva om sig själv i tredje person, så gör han det. Pinsamheter är inget som stör honom, vilket gjort denna blogg till en av den genom tiderna mest framgångsrika skriven av en ljungsbrobo.

För även om mycket är sig likt sen sist, har vissa saker förändrats. De närmsta 6 månaderna ska han styra upp ett halvbekannt bilföretag. Solbränd efter julfirande i Egypten ska han, boende i staden som var borta men blev ett andra hem, även försöka organisera intressant fritid, där han ser sig själv smita en i en hotellobby efter jobbet för att varva ner lite och smutta på en Johnny Walker. Kanske kommer han även ladda upp puttinutti-bilder innehållande kärlek, för till tidigare kända ( ex. pulvermos, smör och Lejonkungen), kan därtill läggas den till människor. Pluralis då han räknar sig själv som en.

Som ni ser, hans liv är lätt värt att läsa om. Han är tillbaks. Starkare (sant), snyggare (ganska sant), och mer ödmjuk (förmodligen inte sant) än någonsin.
Han är Marcus.