Biff boff

Har börjat gymma. Även om jag mest spanar boyz och tar selfies känner jag mig cool, men fram tills idag har jag inte riktigt känt mig som i gänget. Idag tänkte jag vara lite extra tuff, och istället för att ha en töntig träningströja tog jag en vanlig lite laidback-tuff-tshirt med häftig text på. Jag vågar inte gå över till linne än, haha, då kanske man ska ha en muskel.
Blev redan hånad idag, en gubbe som påpekade att jag kör med Frauenhanteln. Ja, ok, jag är inte här för att visa upp mig, snap på dig.

Men jag ville komma till att jag tror att t-shirtbytet gjorde att folk tänkte att han den där, han är inne i gamet. Först frågade biff nummer ett om jag kunde hjälpa honom upp med skivstången. Aldrig varit så rädd men det löste sig.
Sedan frågade biff nummer två om jag kunde filma honom när han körde något slags lyft, något med att checka sin hållning bla bla.

Det ni, en galen dag.
Annars, på plats i Frankfurt för en helvecka. Pjuuuh.

Äg situationen

Förundras över människor som äger situationer som uppkommer, bara helt naturligt.

Hade lite taskigt med tid till flyget, så för att optimera tiden bestämde jag mig för ett toa-besök på Arlanda Express-tåget. Kände att jag behövde motivera det först. Hur som, öppnar dörren och där sitter en kvinna som glömt låsa. Ohno, jobbigt läge, lite för mig, mest för henne.
Hon ropar "det gör inget", vilket i sig är lite kul.
Jag stänger och väntar utanför. Funderar lite på reaktion när hon kommer ut, ska man liksom säga "hoppsan". Men jag behöver inte alls undra, för hon kommer ut med ett ruskigt självförtroende, berättar för mig att "se nu till att låsa, det gör du såhär", pekar på knappen och klappar sedan mig på armen som att "ja det ska du nog klara". Hon bara ägde situationen, ägde mig och hela Arlanda Express.

Så härlig. Kärlek till dig <3 

Secret blogging

Alla tror att ABBA slutat göra spelningar, men tänk om de i hemlighet kör  shower utan publik varje kväll på en öde ö någonstans vid Madagaskar. Det är ungefär så jag känner mig nu när jag bloggar utan attention, krav och klick. Det är bara nice.

Det är även nice att vara lounge-salongsberusad. Alltså jag vet inte om klarar av att skriva det för det känns så coolt men ah ok, sitter här i United-Loungen på LAX, på väg till San Francisco. uuuuuuhh. Seriöst vet jag knappt hur jag hamnade här. I California alltså. Det gick så snabbt, jag flög hit och sen bara har jag gått i Womens March, klättrat på berg, schtekt på på Venice Beach och träffat och fått guidning av en amerikansk släkting jag har här. Crazy world.

Ska jag vara helt ärlig är jag ju här för att checka läget. Är det chill. Ska jag försöka bli en cliche-tech-boy i Silicon Valley? Vi får väl se. Det går åtminstone ganska bra att chitchatta trots att man bara ska ha en kaffe. How is your day, good so far, yours, good, thanks, have a great day, etc etc etc. Så SJUKT trevlig kille jag är.

Om ni undrar varför jag ser extra cool med huva är det pga blåst. Det var blåsigt uppe på toppen. Hujedamej.

Herrå!

Söndag 14.30-14.40: hänga tvätt

När man åker tåg, sitter på hippt det coworking-cafe eller schteker i flygplatsloungen sneglar man ju alltid lite på vad övriga gör på datorn. Man vill bara se vem som vinner tävlingen att göra tuffaste saker och är mest business. Facebookchatt vinner ej. Göra fula Powerpoint känns ganska trist. Att koda brukar jag köra på.
Häromdagen satt jag bredvid en som hade en sjukt fullsmockad kalender. Fanns knappt en lucka. Ojoj, busy, tänker man först. Sen tittar man vad som planerats in. Det var 5-minuters-block med telefonsamtal, tvätta bort smink, räkna ut klimatkompensation.

Personligen är jag inget fan av planering, men sedan har jag en livssituation där det knappast är nödvändigt och jag har fortfarande respekt för dig även om du planerar en middag 3 veckor bort. Men jag tänker på att det kan omöjligen vara effektivt att planera in exakt varje steg man gör, per timme i veckan. Dels måste stresspåslaget vara enormt. Sen behovet att kontrollera sina planer, omplanera och revidera tar säkert sin beskärda del.
Men det värsta är väl egentligen att det känns som en ganska oskön grej att hålla på med. Klarar man av att hålla det är man lite otäck. Klarar man det inte, vad var då vitsen? Släpp tömmarna och galoppera ur stallet som en riktig hest. Gnägg.

Gårdagens lycka

är att hitta en bortglömd tacokrydda djupt inne i skafferiet med utgångsdatum dagens datum. Ödet säger att jag borde fredagsmysa mer.