När man åker tåg, sitter på hippt det coworking-cafe eller schteker i flygplatsloungen sneglar man ju alltid lite på vad övriga gör på datorn. Man vill bara se vem som vinner tävlingen att göra tuffaste saker och är mest business. Facebookchatt vinner ej. Göra fula Powerpoint känns ganska trist. Att koda brukar jag köra på.
Häromdagen satt jag bredvid en som hade en sjukt fullsmockad kalender. Fanns knappt en lucka. Ojoj, busy, tänker man först. Sen tittar man vad som planerats in. Det var 5-minuters-block med telefonsamtal, tvätta bort smink, räkna ut klimatkompensation.
Personligen är jag inget fan av planering, men sedan har jag en livssituation där det knappast är nödvändigt och jag har fortfarande respekt för dig även om du planerar en middag 3 veckor bort. Men jag tänker på att det kan omöjligen vara effektivt att planera in exakt varje steg man gör, per timme i veckan. Dels måste stresspåslaget vara enormt. Sen behovet att kontrollera sina planer, omplanera och revidera tar säkert sin beskärda del.
Men det värsta är väl egentligen att det känns som en ganska oskön grej att hålla på med. Klarar man av att hålla det är man lite otäck. Klarar man det inte, vad var då vitsen? Släpp tömmarna och galoppera ur stallet som en riktig hest. Gnägg.
No comments:
Post a Comment