Canelloni Macaroni

Heeeeeej, mår ni bra eller? (Försöker skapa någon slags tvåvägs-kommunikation, så ni läser vidare. Det är bra att inleda med en fråga, lärde jag mig i svenska B eller så). Nej, jag bryr mig faktiskt inte jättemycket. Vad gör då jag? Hm, jag surar lite över att min dosa till internetbanken gått sönder. Lägligt, då närmsta Swedbank förmodligen inte ligger runt hörnet. Nej, så putt är jag inte. Egentligen glad - ni vet ju att jag gillar att ringa telefonbanken för personlig service, och det fick jag ju göra. Inte ens att det var 15 minuters väntetid på ett utlandssamtal störde mig - jag skulle ju få prata med en människa!

Så illa är det inte, jag är en väldigt social gosse här nere i Berlin.
(Åååh, måste ha en Döner)
Sorry, min mage tog över tangentbordet. Alltså, i fredags såg jag till exempel Inception. Dåligt exempel på att socialisera, men jag hade ju alltså vänner med mig. Känner mig lite hipp nu då det är en relativt ny film som jag faktiskt har sett på bio. Inte som med typ Casino Royale, som jag såg på tv3 en fredagkväll fyra år efter premiären. Apropå socialisera, det är lite svårare att gå runt med musik i öronen här för det händer relativt ofta att okända människor börjar prata med mig. Eller prata, det kan vara annat. Häromdagen pekade en man på mig med ett paraply och gav mig en porrig blick, en indisk kock tittade på mig, rörde läpparna (antar han pratade) och skrattade högt och en tredje person pratade med mig om hur stor skillnad det är på vanliga tåg och korttåg. Allt inom en kvart. Anar ni att jag var rädd då?

Svar: Ja. Vidare tänkte jag skriva om det tyska språket. Uuuuh. Visste ni att man får skriva tre likadana bokstäver efter varandra? Ser helmysko ut. Nu måste jag komma på ett förslag...Typ, platttång. Snyggt. En annan sak, jag går ju igång på kommatecken. Tyskan är så grym på kommatering, det grammatikorgasm-varning. Så vackert! Borde ge er ett exempel, men orkar inte leta upp. Nu - Dööööööööööner.

Fåglar och konst

Jag vet att denna video slår det mesta. Storyn är alltså denna: På mitt jobb översocialiserar vi inte. Jobba är silver, jobba på pauser är guld. Därför är det inte särskilt vanligt att man går till ett matrum eller går ut och äter, utan här äts det framför datorn. Svensk och ineffektiv som jag är känner jag ett visst behov av miljöbyte när jag tar lunch, men det är jag ensam om så därför får sitta ensam när jag går ut och äter min matlåda. Den första dagen fick jag idén om att visst fan, jag kan ju bli kompis med alla gråsparvar, de kan komma varje lunch och hänga med mig så att jag inte ser så mobbad ut. Då gav jag några brödsmulor till fåglarna, och vad händer? Jo, fågelfäna flyger iväg och kommer inte tillbaks. Fail.

Nå, så när hela gänget piper omkring mig efter mat kan de drömma så fucking sött om något som stillar hungern i deras små magar. Jag är nämligen inte en sådan som glömmer, och den psykiska smärta de orsakade mig kommer jag alltid få leva med. Därför - inga brödsmulor, ever.

Ja, om vi ska gå vidare. Jag har låtsats vara intresserad av kultur idag. Efter jobbet tog jag mig till "Museuminsel", en ö i centrum med massor museer. Torsdagkvällar är inträdet gratis, och därför tänkte jag att jag kan väl testa något. Historiska konstmuseet, det låter som en Marcus-grej, så dit gick jag. Med armarna i kors, ibland ena handen kliandes i skäggstubben (!) eller lite grubblandes ha handen under hakan gick jag runt. Allt kändes lite lagom stelt och bajsnödigt tills denna bild kom;

Den heter typ "Efter regnet". Jag såg Lejonkungen, jag såg Simba ryta bort allt det ondskefulla, och efter att regnet sköljt iväg det som återstod av ondskan frodas allt igen. Där blev jag lite rörd. Sen gick jag hem :)

Och här sitter jag - en Berliner Kindl i ena handen, Ahlgrens Bilar i andra (tack Lul!) och så ser jag Östros äga sönder alla små lall-borgare i den ekonomiska debatten i SVT. Vi avslutar där, äckligt på topp. Sharå!

Men vi dansar inte Bad Romance bakom dörren

http://www.zdf.de/ZDFmediathek/beitrag/video/1120714/Privatbahnen-Streit-um-Einheitstarif

1.22 in i klippet, ta dörren i bakgrunden till höger och sväng höger. Där ser ni mig slita framför datorn. Mitt jobb, alltså. Coolt, jag vet.

Det är redan tisdag kväll. Helgen var en såndär helg som bara försvann. Fick besök av Lul och vi hittade på trevligheter. Allmänt schtek på zoo och beach-barer varvades med försök till att jubla fram Djurgaaaarden när de spelade ishockey mot Eisbären Berlin. Fantastisk stämning i arenan, men tyvärr hoppades väl 7 175 av publikens 7 200 att Eisbären skulle vinna. Vi gjorde vårt bästa för att jubla fram vårt svenska lag, meeeen det räckte inte.

Hela vägen till München tog jag mig dock förra veckan. Spanade in rum att bo i, och nu är det klappat och klart. Riiktigt skönt att ha det fixat, även om det känns lagom sjukt att jag är på väg iväg härifrån redan. Jag börjar faktiskt bli orolig på riktigt för att jag kommer sakna Berlin alldeles för mycket. Det är ganska mycket buhu, men bäst att strunta i det denna månad och bara vara glad över att jag har lite tid kvar.

Har varit ensam ett tag, vilket ju varit great. Har försökt lära mig lite Gaga-dans och insett hur mycket jag saknat att slita för att lära mig en koreografi. Sen är jag ganska (bara ganska) medveten om att det inte alls var okej att lära sig Alcastar-dansen som 16-åring, men förmodligen ännu mindre att lägga 2 timmar en kväll på Bad Romance som 21-åring. Det känns inte som det är på de meriterna jag ska bygga en karriär där jag får många mail, har slips och känner mig viktig.

Partystämning vid videobloggande

En liten update

Så var vi här igen, samma visa var sjunde dag. Tjo och fadderittan vad roligt med helg! Denna helg ska bli skön, har jag tänkt. Jag försov mig imorse, men alltid blir jag förvånad över hur snabbt allting egentligen kan gå, bara jag vill. 7.44 säger jag hej till livet, 8.25 på jobbet (först, tyskar jobbar sent istället. Weird) kastar jag mig över inköpsprocesser. Jo, förutom att gå runt och känna mig viktig samt pungsvettas (frodas fint vad stillasittande i jeans) gör jag lite olika grejor. En grej är att checka läget hur företagets svenska divisions inköpsprocess går till, för att den tyska funkar inte lika bra. Sen utvecklar bla jag ett "key performance index"-system för företaget, samt ett forum på internet för alla verkstäder i Tyskland.

Otroligt att jag inte delgivit er denna information tidigare. En morgon i veckan när jag gick till t-banan kom jag på hur jävla mycket jag nog saknar Gomorron Sverige. Väder-Åsa, liksom. Det är inte lika kul med tysk effektivitet, där de drar genom 4 dagars väder under minuten. Annars är jag oftast rädd vid min t-bana. Det går alltid många och feta duvor där. Duvor kan knappt flyga, och när det blåser har de inte en aning om vad de gör, de flaxar bara. Så när jag kommer där, mot en flock och alla flyger (snarare blåser) iväg är jag alltid fullt övertygad om att jag kommer få en i magen. Än så länge har jag sluppit.

Ännu har jag inte fått borrelia. För er som undrar. Nu ska jag röra runt i mina pooooommes. Tjo!

Wir spielen Cowboy und Indianer

Jag måste byta inställning till att blogga. Från att skriva till mig själv som en rolig grej, till att faktiskt skriva till er. Må inte dåligt, men tidigare har mitt syfte knappast varit att berätta om mitt liv utan snarare underhålla mig själv. Den bästa bloggen är min egen, och när jag läser bloggar läser jag min egen två år bakåt i tiden.

Men som sagt, nu ska ni få mitt fokus. Mycket tjat om att jag ska bli bättre på att skriva, så jag lämnar det och hoppar direkt på vad som händer. Idag drog jag bort en fästing från mitt lår. Förmodligen gjorde jag alla fel man kan, så snart har jag en dödlig sjukdom. Inte bra. Fästingen kom från skogen, där jag var på avskedsfest. Avsked tog vi av Lars, som är bror till han jag hyr rummet av. Han har varit snäll mot mig. Avsked tog jag även av Jenny igår, som var här och besökte mig. Det var så trevligt, hon fick också gå på fest. Annars gjorde vi så mycket spännande. Träffade en person som fixade Rubriks Kub på 13 sekunder, vi drack en liten cocktail, var på ölfestival och...

NÄÄ, fan vad jag tycker att jag själv är ointressant. Kanske är det lättare när man vet vad man skriver, jag tänker att "nu ska jag skriva att jag varit på ölfestival", sen skriver jag det men när jag skriver det har jag redan hört det och då blir det tråkigt. Fan, jag behöver terapi eller så. Släpp loss, Marcus. Skriv. Cocktails är gott, lite bögigt men väldigt parant. Då menar jag alltså drinken, och inte den andra...personen. Fick en påfågel i gårdagens cocktail, fantastiskt.

Borde berätta något kul, men jag vet inte. Jag är inte i rätt stämning. Ska klia mig på myggbett ny, tjalala och hälsa rixfm-festivalen från mig.