Und einer ritt voran, dem folgten alle blind, Dschinghis Khan

För drygt fyra månader sedan motionerade jag. Sedan tog jag en liten paus, vilade upp mig, och idag kände jag mig tillräckligt stark att återuppta den tuffa träning jag körde där i juni. Joggingturen påbörjades i ett alldeles för högt tempo, och efter att råkat se reflektionen av mig själv i ett fönster föll jag typ ihop. Jag kände mig ju rätt snygg, tränad och allmänt sportig, men den bistra sanningen var att jag ingav ett ganska plufsigt intryck. Till min inbillnings försvar bör sägas att jag såg mig själv från sidan - sånt (intalar jag mig) gör att man ser att graden plufsighet ökar.

Lösningen är nog att köpa såna där sportiga, tajta byxor. Tror det gör mycket. Eller kanske långkalsonger under shorts, det är ju liksom elitidrotts-varning där. Och som den fd elitidrottspojke jag ju faktiskt är är det väl inte att försöka lura mig själv.

Annars börjar det lunka på sådär mysigt. Sov, mat och skola. Det är bra. Grejerna jag läser är intressanta, jag är fortfarande duktigt inspirerad, men det är spännande vad gäller förkunskaperna. I en del kurser kan jag väl för mycket, i andra har jag definitivt för dåliga kunskaper. Men sånt för man väl räkna med, är nog ingen fara på torpet. Ja, vi säger så. Chaa.

MEN, förresten. Kollade Rahlenfeldst blogg (alltså, Krillebooi. Han är ju ingen Krillebooi längre, han har växt upp) och OH MY GOD, han har gått ner sig. Han borde bli en Krillebooi igen, då kan jag gulla. Så, det var den viktiga slutparentesen jag hade.