Quod erat demonstrandum

När jag trallade iväg från dagens tränarinsats och gick mot min tram (spårvagn, alltså) kände jag ett sug efter pannkakor. Dock inte att steka dem, enbart för födointag. Där gick jag, i regn och rusk, och kände lite hur jag längtade efter att kunna genomföra följande samtal:

Jag: Heeeej pussigullsötisöt, vad har du för dig?
Pussigullsötisöt: Ser på Vem vet mest och längtar efter dig.
Jag: Åååh, du är en sådan sockersnörpa. Skulle du vilja vara superduperbästans i hela världen och steka pannkakor som vi kan äta tillsammans när jag kommer hem, och sedan, när jag smält ner all mat, har vi hämningslös sex resten av natten.
Pussigullsötisöt: Men åh, min älskade, klart jag fixar det. Puss på skinkan, vi ses snart!

Ja, precis sådär vill jag ha det. Eller jag vet inte, kanske är det bara pannkakorna jag var ute efter. Kanske lite sex, men fan inte efter pannkaka. Jag blir alltid så jävla uppblåst och tjock efter pannkaksätande. Och pannkaka >> sex i enheten 1 glädje.
Bevis:

Är magen glad, är människan glad. (Gustav Svenssons I formel)
Äta pannkaka --> magen glad; Maginnehåll innan sex >\ Maginnehåll efter sex. Oförändrat/mindre magsäcksinnehåll --//-> gladare mage

-----------> Pannkaka >> Sex
Q.E.D

Sådärja. Alltså bör jag inte skaffa mig en partner, det jag behöver är en slav eller liknande. Tack RUT, för att du låter mitt livspussel gå ihop. Gillar förresten när det regnar, för det är så roligt att gå med ihopfällt paraply inne på stationerna. Det är precis som ett lasersvärd, så då kan jag ta fram mina jediriddar-sidor. Kan vara bra för München i dessa tider, då det är lite extra terrorvarning i tyska storstäder.