Ber lite om ursäkt för att jag varken på facebook eller här förkunnat att jag är tillbaks i München, men världen verkar på något vis lyckats undvika att gå under trots att den inte blev informerad. Nå, jag sitter här på mitt rum och njuter av lite ensamhet. Lite paradoxalt, men ändå inte så konstigt, nog är det betydligt lugnare här än det var på hemmaplan. Det var trist att lämna Linköping, verkligen kul att träffa alla människor igen, dock gjorde det det oerhört mycket svårare att fokusera på saker som det kanske bör fokuseras på.
Så, vad har då Mackan, som de senaste månaderna för övrigt växt till ett ganska allmänt accepterat smeknamn på mig, att se fram emot den närmsta tiden? Förutom att känna sig lite högfärdig och skriva om sig själv i tredje person taggar han som fan inför att se skidskytte live i Ruhpolding på fredag. Och där slutar vi med tredje person. Alltså, det ska riktigt grymt, efter alla dessa tävlingar i tv-soffan är det äntligen dags att se det med egna ögon.
Efter den helgen bör jag gå in i tenta-mode. När man pluggar inför tenta är det viktigt att ge allt, o o och att ha kul. Nu kör vi!
Nejmen alltså, grejen är att jag skulle vilja sätta allt så att jag kan ha 2 fina månader med lov. Kul med ambitiösa mål.
Jag skulle ju lägga upp lite gamla bilder, har jag lovat. Kul grej, jag
veeeeeet. Nå, nu har jag en ny bild att lägga upp också. För att göra det hela lite mer spännande får ni gissa vad som är vad. Det ena är min och Luls hemgjorda avskedslunch, fantastiskt gott, och det andra är vad som förgyllde rasterna under gymnasietiden, likaså fantastiskt gott. Fantastiska minnen.
3 comments:
Jag blir helt hungrig när jag ser den där tallriken. Mer hasselbacks åt folket!
Eller hur, det var fantastiskt gott. Kom på att jag glömde berömma dig för hur fint du hade skurit potatisen, så jag gör det nu istället. Bra, Jacob!
Åh, man tackar. Jag glömde berömma dig för hur stabilt du ställde fram kladdkakan din syster hade bakat. Bra, Mackan!
Post a Comment