Ett litet inlägg om folk

I friden och fröjden gick jag på en kvällspromenad. Jag gillar att gå på stan när det är folktomt, vilket det vanligtvis är runt 2130. Men denna kväll trängde sig kommersialismens hets efter profit genom såväl mörker som dimma, då det var någon jävla tomtenatt. Så av en händelse råkade jag komma på att Perrelli skulle uppträda i Gränden (medveten felskrivning), så jag trotsade föraktet mot människorna omkring mig och gick in. Dumt gjort.

Alltså, fy fan vad jävla äckligt det var. Trångt, varmt och hetsigt. Det var fullt av fula och/eller tjocka människor samlade i fjortis-, blatte- eller pensionärsgäng. Nu är ju inte jag en människa som fördömer människor sådär på utseende, de får väl vara tjocka och fula om de så önskar. Det jag däremot föraktar djupt är att folk verkar gilla hela grejen. Jag mår så dåligt över att människan beter sig så jävla primitivt, men det det bästa är väl att acceptera att den stora massan är sådan, och att ett fåtal får föra mänskligheten framåt. Helt ödmjukt placerar jag givetvis mig själv bland dessa få.

Hm. Nu mår jag även dåligt över American Pie, som går på sexan. Eller snarare, mår dåligt å regissörens vägnar. Han/hon kan omöjligt vara stolt över den här filmen, och ändå skrattar jag åt detta. Jag är en sån person jag själv skulle se ner på. Åh, du fantastiska dubbelmoral. Vad skulle jag göra utan dig?