Wow,ett nytt blogginlägg...och så var det inte det ;PpPppp;PP

Förundran möter uppgivelse. Kommer nog aldrig förstå vad som rör sig inne i huvudena på de människor som känner att deras liv förgylls av att kasta in snusdosor på en hockerink. En sådan fascination jag ändå känner för fenomenet. Det är människan vi observerar, mina vänner. Människan.

Nå, jag mår ganska bra. Gillar starkt askmolnet - älskar att se hur sårbar västvärlden kan vara, att naturen kan äga oss ganska enkelt om den bara vill. Mer naturkatastrofer till oss, tack. Vi kan behöva lära oss visa lite empati och ödmjukhet. I vårt individualistiska samhälle, där fokus läggs på hur just DU lyckas i karriären, hur DU ska bete dig för att DITT liv ska kännas bra, breder egoismen ut sig på bekostnad av empati, som tillsammans med intelligensen ska vara det som särskiljer människan mot andra djur. Vad gäller intelligens ställer jag mig frågande. Anledning? Hänvisar till första stycket.

Så det så. Livet är bra annars. Gillar ju inte själv att läsa om folk som mår bra, därför väljer jag att inte gå in på detaljer. Men det är till och med så pass att jag gillar de där grupperna på facebook. Ajha, nu ska jag väl sova. Och så gör jag inte det ;PPPpp;PPPpp

Haha! :D