Så det kan gå

Vittring, men inte mer. Det såg ju så bra, så bra ut. Och så åker vi ner till Växjö och får smisk så det bara smäller om det. Garanterat överskattning - märkte ju själv hur jag fokuserade mer på att resultatet i övriga matcher skulle bli det rätta då det kändes som att vi borde tvåla dit ett redan avsågat Växjö ganska ordentligt. Men tji fick vi.

Jag hade förväntat mig att av ren glädje palla plugga duktigt även såhär på kvällskvisten, men ändrade planer. Nu är jag sur och lite ledsen. Inte ens Pernilla Wahlgren räddar mig, och då är det fan illa. Om vi plottar min glädje som funktion av hur många gånger jag lyssnat på Jag vill om du vågar är såväl första- som andra-derivatan strikt positiv, fram tills nu då. Det börjar bli obehagligt, framförallt när jag är ute och går. Liksom, jag måste ju förnya mig för varje gång jag hör, hitta nya vinklar, kanske dansa ännu lite mer vågat än vad jag gjorde förra gången osv osv. Snart har ni mig mitt på Filbytertorget och kör en hejdundrande show inför en jublande publik.

Jaaaha. What to do, what to do? Antingen softa ner och kanske skvätta i sig lite vin. Ja, det lät så bra så jag går inte vidare med övriga alternativ då de förmodligen kommer vara chanslösa.