Gösta tippar andra deltävlingen

Okeeey, bäst att jag ger min tippning på ett lite mer tydligt sätt;

Final: Johnson, Moraeus.

AC: Eric Saade, Anna Maria Espinosa

5. Pauline

6. Highlights & MiSt

7. Hanna Lindblad

8. Andra Generationen & Dogge

Okej, jag vet inte riktigt hur jag tänker. Jag lyssnar på min mage, som vet vad den känner. Manboy, manboy.

Deltävling2: Första lyssningen

Det blir en jävligt avskalad genomgång av vad jag tycker och tänker efter första lyssningen. Vill ni ha utförligare info är det bara att ringa.

1. Eric Saade, Manboy 4-

Är väl bara att erkänna, hade jag inte redan nu varit lite småförälskad i grabben hade han bara fått en tvåa. Det är Kempe-catchy schlager, simpelt som fan men effektivt. Manboy, manboy, you can call me manboy.

2. Andra Generationen & Dogge, Hippare hoppare 2

Låter typ som deras senaste, alltså inte så spännande. Funderar mest över Dogges medverkan. Cykel på köpet vid röstning?

3. Anna Maria Espinosa, Innan alla ljusen brunnit ner 2+

Det känns jävligt omodernt, men samtidigt mysigt. Enkel ballad utan konstiga utsvävningar, det är fint men inte tillräckligt.

4. Highlights & MiSt, Come and get me now 3

Haha, underbart. Klassisk dansbandsschlager som sätter sig klockrent. Givetvis alldeles för töntigt för att attrahera vanliga människor, men det gör mig lite glad iaf :)

5. Pauline, Sucker for love 1

Jag vet inte vad detta är, därför orkar jag inte ens ge mig på det.

6. Andreas Johnson, We can work it out 4

Höööööga förväntningar, och denna nedslowade "Sing for me"-version når väl hyfsat upp till dem. Kanske ingen vinnare, men det är definitivt ngt som kommer gå bra. Tror banne mig den växer på scen. Heja Andreas!

7. Kalle Moraeus & Orsa Spelmän, Underbart 4

Jag är lite kär i den lustige lille gubben Moraeus. Jag blir helt lycklig i själen att höra detta, det är så vackert, så hoppingivande och så glatt. Tänk en Nordmanlåt och gör den lite snabbare och 5 ggr gladare så är vi här.

8. Hanna Lindblad, Manipulated 3

Jag tycker det är lite häftigt, mest för att det låter modernt. Säkert sån här stil som ungdomen lyssnar på, och detta kan jag definitivt dunka med på ett dansgolv. Yo!

Någon övergripande analys för ni vänta med tills imorgon. Då kommer även Gösta, så håll till godo. Natti!

Heyfaderai

Men hej Helgen, redan här? Naaajzzz, som vi säger. Visserligen har jag väl varit halvledig idag, då ambitionen, att vara vid skolan 8 trots att vi bara hade 13-17, var ganska långt ifrån att uppfyllas. Därför har jag liiite dåligt samvete, men inte så jag går runt och är ledsen. Nå, veckan som gått har varit duglig. Varken mer eller mindre. Skola, mat, bok, Karlavagnen, och dator. Kanske lite pingisgrejs. Lagom roligt, alltså.

Jag går runt och bär på stora tankar, därför känns vardagslivets händelser som fantastiskt irrelevanta att skriva ner i en liten blogg, vilket kan förklara min frånvaro. Orkar inte hafsa ner något halvdant om att ha "att bli förmögen" som mål med sin existens, människors enastående engagemang i facebookgrupper eller hur jag borde vilja vara mer ungdom, så jag skiter i det även ikväll. Men imorgon kommer Gösta ikväll, och han är alltid glad. Undrar vad han kan komma att bjuda på...?

Lite hungrig

Då var premiären avklarad. Gösta har direkt hamnat i 0-1-underläge, Dolph var fantastiskt skön och jag blev glad i hjärtat av att Salem gick vidare, inte så mycket pga jag gillade låten, utan för att jag egentligen vet att det var musikaliskt den bästa och den förtjänade att lyckas, om än i en ytlig musiktävling.

Ja, vi håller där på sånt där snack. Denna vecka kommer vara lite en kamp mot kalsongförrådet, som redan nu håller på att sina och tvättiden är inte förrän torsdag. Jag vågar inte inventera ordentligt om jag verkligen har 3 par så jag klarar mig. Om jag inte skulle klara mig tänker jag ju inte berätta det, och därför vore det klokt att inte berätta något om jag klarar mig. Annars kan ju ni, med lite kluriga statisktiska formler, räkna ut vad som hände.

Nu ska jag mysa ner i sängen tillsammans med den heliga Scrubs-timmen innan jag somnar. Mitt framtida förhållande ska ha Jordan och Perrys relation till varandra som förebild.

Gösta is back!

Jag vet att ni har längtat efter detta lika mycket som jag längtat efter att få göra det. Videoblogga, egopics, det saknas lite shopping och sen bör jag vara en av Sveriges största bloggar. Nå, Göstas tips har ni i videon, mitt kommer här;

Till final: Ola, Jessica.
Andra chansen: Salem Al Fakir, Anders Ekborg

5. Frispråkarn

6. Linda Pritchard

7. Jenny Silver

8. Pain of Salvation

Det är faktiskt jävligt öppet, det enda säkra känns väl att sistaplatsen är vigd åt det där skränet samt att Ola pyser till Globen.

Nåja, i år röstar vi. Två röster får jag, kanske tre, och vi ringer det dyyyra numret. Förmodligen blir det på Anders och Jessica, Göstas finalister alltså.

Tagga!

Första lyssningen, första deltävlingen!

Gissa vaaaaaaaaaad? Jo, det är dags! Första lyssningen, första deltävlingen. Rykten gör gällande att fjolårets succe, Gösta, kommer vara med även i år och jag kan bekräfta detta. Så här sitter vi med levande ljus och vitt vin. DÄR trycker vi på playknappen på första låten. Vi är igång!

1. Ola - Unstoppable 3
Han borde inte få en enda stjärna pga vad han gjort med sitt hår, men hallå, det är ju melodifestival och det enda som spelar roll är graden av musikalisk genialitet. Lite "oh, oh" och väldigt mycket reklamradio, precis som förväntat och det ger pojken en trea.

2. Jenny Silver - A place to stay 2-

Det är ju inte dåligt, men en väldigt typisk startnummer-två-låt. Småtråkigt, lite segt men överkomligt. Vad händer på scen, är frågan?

3. Linda Pritchard - You´re making me hot-hot-hot 2+

Är inte övertygad att denna östats-influerade dänga kommer gå så bra. Hon har snyggt hår iofs, den där Linda, och med lite dans och show så kaaanske.

4. Pain of Salvation - Road Salt 1

Inte min kopp te. Tråkigt och konstig ballad, jag förstår mig inte på sånt där. En stjärna för aktuell låttitel, om nu road salt betyder vägsalt.

5. Anders Ekborg - The Saviour 3

Detta balanserar på gränsen mellan löjligt och pampigt. Förmodligen är det jävligt löjligt, men jag går igång på sådant så därför håller jag en liten tumme för detta. Någon slags opera-musikal, hö.

6. Jessica Andersson - I did it for love 4

Åh, ni vet ju hur jag gick igång på Mollys Disney-ballad förra året. Detta är nog i samma klass, och Jessica är ju värd en finalplats. Fram med näsduken, Macke!

7. Frispråkarn - Singel 2

Sorry, jag har inte min rapmössa på ikväll. Säkert jättehäftigt, eller inte. Kan väl ge det att det är bättre än annan såndär hiphop som brukar kunna få vara med i den numera äckligt liberala festivalen.

8. Salem Al Fakir - Keep on walking 2+

Det är kanske lite coolt och ganska skönt, känns som han sjunger om rymdgubbar, men nja, inte heller detta är något för mig. Lite P3, eller är jag dum?

Nåja. Svag öppning, som vanligt. Spontant känns det, enligt mig, som Ola och Jessica till final, men jag och min motståndade, Gösta, ska sova på saken så återkommer vi imorgon med ett efterlängtat videoinlägg!

Ett desperat försök att bli en cool bloggare

Jag tycks vara omgiven av idioter. Ägarna till cyklarna i mitt cykelförråd har förmodligen aldrig funderat över logistik eller effektivt nyttjande av utrymme, för där står cyklar hit och dit, det hänger cykelkorgar och ramlade cyklar över varandra. Än så länge har USA-strategin visat sig vara den mest lyckade - använder våld tills jag fått kontroll över den plats i förrådet jag vill ha. Dessutom är själva cyklister också jävligt sega för tillfället. Okeej att det är lite snö, men för fan, om du ska cykla i gångtempo kan du väl lika gärna gå istället för att köra i mitten av cykelspåret så att ingen jävel kommer om.

Visserligen är det lite kul att folk går i mitten, iaf när jag får tillfälle att köra så jag ligger precis bakom, och sedan plinga till högt och galet så att personen hoppar. MAHA.

Äh, fan, jag måste ändra inriktning på min blogg, folk vill inte läsa om att jag är arg på cyklar. Kollade in min stora idol, Rahlenfeldt (älskar förresten fortfarande faktumet att jag inte är arg på hans blogg, trots att han har samma mängder smink och sjuka konsumtionshets som motsvarande kvinnliga bloggare, vilka jag föraktar), och han har väldigt mycket festbilder. Jaha, är väl bara att börja.

Ikväll är det fäääzt, som ni säkert ser på bilden! Hittade ett Best Of-album med tyska dansbandshits av Vikingarna, så det lär skakas rumpa resten av natten. Drinkar blandas i plastglas, inte så jävla fancy men serri, det viktiga är ju att man får i sig alkohooool ;D Ska upp imorn, men vafan, man lever ju bara en gång och vad ska jag med en utbildning till när jag ju har en blogg som kommer försörja mig i all framtid? Sen, imorn, blir det nog lugnt, måste ju ta hand om levern, haha ;) Sen lördag är det all-in, med galen melodifestival-förfest och sen är det liksom Linköping up and down, round and round och in och ut. Kommer bli såå värt :)
Dansa med mig!

Ljuger så bra

"Har min tidning ifred och en säng som är bred, bättre kan ingenting va", tänkte jag när jag vaknade i söndags, och det kan väl på ett ganska klockrent sätt sägas få symbolisera hela helgen. Har försökt bli frisk också, under veckan ignorerade jag den sjukdom som knackade på så under dessa dagar har jag släppt in den för lite mys.

Fan, jag lackar på partiledardebatter. Eller, jag lackar generellt på den pajkastande inrikespolitiken. Det är verkligen inte intressant någonstans att se sådant, det finns inget djup, ingen tanke eller poäng utan det kastas vriden "fakta" till höger och vänster (fniss).

Fan, lagom till att jag fått mitt element i köket fixat slutar det andra att fungera. Vågar inte ringa Stångåstaden igen, med risk att samma snubbe kommer och fixar. Då har han varit här 3 ggr en månad :(

Men nejni, jag har fantastiskt mycket viktigt att styra med nu. Förresten är det melodifestivalen på lördag. Galet!

Personliga möten

Snackade nyss med en personlig rådgivare på telefonbanken. Kände lite att det vore vettigt att sätta mitt lilla fondkapital på något mer seriöst vis än att ha placerat pengar i godtyckliga fonder, inte sällan valda efter coola namn. Tanken var att rådgivaren skulle vara personlig, så, förutom lite sköna tips på fonder såg jag även fram mot lite socialt utbyte såhär på kvällskvisten. Fan, de har ju öppet till 23, här har jag hittat ett alternativ till det ibland en aning sövande umgänget med Fröken Ur.

Nåväl, mina förhoppningar grusades snabbt. Istället för chit-chat om hur börsen kan utvecklas, vilka länder som kan vara bra att placera i och olika spännande marknader fick jag med min personliga rådgivare genomgå ett högst opersonligt test, varefter bankens system plockade fram en fond till mig. Tack, det känns som ett unikt tips med tanke på att jag svarat på hela tre frågor för att det tipset skulle poffa fram. Så nu sitter jag här med en, i jämförelse med tuffa Rysslandsfonder, föga upphetsande värdepappersfond. Eller var det räntepappersfond?

Jaaaja, hur som helst är det snart helg och det gör mig glaad! Måste dock fixa färdigt ansökan till Deutschland. Har nu gjort mitt val; München etta, Zürich tvåa och, gud förbjude, Karlsruhe trea. Sistnämnda är bara som en jävla gardering, finns inte på jorden att jag ska till den staden.

Cha chaaaaaaaaaa!

Vet jag mest?

Men hej hej hej, som Rickard sa i inledningen till mitt (och elva andras, men de spelar ganska undanskymda roller) program. Jag gjorde inte bort mig, mer kan eller vill jag icke förtälja om min "Vem vet mest?"-medverkan. Kan dock berätta att public-service bekostade ett fantastiskt soft hotellrum åt mig och Lulle, att jag inte gillade att le in i kameran och att Rickard är fan så cool och bra.

Efter en tuff inspelningsdag har livet luffat på. Luffat, kanske menade tuffat, men so what. Jag har ingen brukbar cykel, kedjan har gått av så jag är kollektivtrafikens bitch. Inte kul, vilket heller inte förkyld är. Men varför klaga, vissa har det värre. Skolan boffar på alltså, fast samtidigt så är det väl lugnt. Känner dock ett riktigt sug efter en afton med sällskap av Ensamheten. Den ska vi ta typ på...fredag! Och banne mig, vi är ju snart där! All eventuell uppvaktning på fredag undanbedes ovänligt och bestämt.

Taking the fight

Det är visst något slags mästerskap i handboll nu, typ EM. Igår förlorade vi mot Slovenien, vilket inte gjorde mig så mycket. TV4 hade lyckats få till ytterligare en fånig studio, där Peter Jihde står och lite häftigt nu kan trycka på små rutor på en skärm. Det gjorde att jag inte gillade tanken på att han skulle få känna glädje i en så ful studio, därav min uteblivna bitterhet över förlust.

Tillbaks i skolan, halvköttig inledning men så kan det vara. Har en förkylning som liksom ligger och smyger i halsen. Visa dig, så kan vi bitcha! För att fortsätta på inslagen osammanhängande väg tänker jag berätta att mina växlar inte funkade idag, och att jag cyklade till skolan enbart med växel 3 av 21. Ingen superlattjo upplevelse.

Mer har jag inte att komma med idag. Naaatti!

Dåligt samvete

Vandrar runt med en dos dåligt samvete i bagaget. Dåligt samvete kanske inte är rätt att ha, det är ju inte jag som bestämmer över kontinentalplattornas rörelser. Det är nog bra att skolan börjar imorgon, jag har alldeles för mycket tid att sitta och tänka över livets orättvisor. Orättvisa är visserligen en definitionsfråga, men i min blogg definieras det åtminstone inte på nyliberalt vis. Nå, dåligt samvete är som sagt kanske inte berättigat, men något jag aldrig tänker bli är en i-landsmedborgare som bakom lcd-tvs, motorbåtar och märkeskläder blundar för hur världen ser ut. Ett 50kronors-sms kan du ju iaf dra iväg :)

Men, åter till saker mer i vår närhet. Funderar lite över hur mycket könsnormer som gör att jag tycker Per Elofsson är vass som expertkommentator i Vinterstudion, eftersom jag tycker Anna Ottosson, som jag tror det är som sitter bredvid, är fantastiskt sämst. Nej, de spelar inte in, försöker jag intala mig själv, möjligen indirekt om kvinnor blir osäkra i det mansdominerade gebitet. Annars ser jag fram mot att se Mattias Nilssons osannolikt veka nerver i skidskyttestafetten. Jag blir så arg, men det är ganska intressant att han alltid viker ner sig. Looser.

Naaah, vi ser fram mot skolan imorgon istället. Not. Ska förbereda mig lite inför programmeringen, huh. Macke läser programmering? Högoddsare, javisst.

Glad liten Macka

Jag mår ganska bra. I morse fällde jag en tår över den orättvisa världen vi lever i. Varför kan inte en naturkatastrof likt den i Haiti drabba oss välbärgade i väst istället för fattiga delar av världen? Sedan lipade jag lite över senaste Uppdrag Granskning, där de ny sjukförsäkringsreglerna synades, och nu till slut lite Maryl Streep med The winner takes it all.

Och hungrig är jag med. Har slutat att taktik-borsta tänderna tidigt så jag tvingar mig själv att inte bli hungrig. Nu skulle jag döda för chips, men som den numera klimatsmarta konsument jag är har jag istället morötter och en stor jävla vitkål i kylen. Jag ska baka en paj imorgon. Inte på vitkål då, utan innehållande typ margarin. Hoppas den lyckas bättre än de scones jag gjorde igår som var gjorda på mjölk för 6 kakor och övriga ingredienser till 3 kakor. Mjölet var slut, så jag var tvungen att fylla ut med havregryn för att smeten skulle få någon slags fasthet. Satan vad jag mentalt mådde dåligt av grynen och dess fibrer.

Och nu är det verkligen natt.

Pensionen är absolut

Reklam är intressant. Som den där tjejen som sitter i soffan och pratar om att kärleken är för viktig för att man ska låta slumpen avgöra, utan man ska gå in på hennes nätdejtingsajt. Varför är hennes röst så osynkad med bilden? Eller den där Cillit-bang, där den så fantastiskt klatschiga farbrorn bevisar att golvet är smutsigt genom att utropa "Men strumporna!!!".

De där reklamerna är ju mest...ja, lite pinsamma, men på något sätt gulligt okej. Sedan finns det en reklamfilm som gjort mina senaste veckor lite mer plågsamma än vad de kunde varit. Jag vet inte om det är något med reklam om pensionssparande, för när hon Lena Endre satt och snackade för sig själv på en restaurang, det var ju knappast någon höjdare. Ändå går det att leva med, till skillnad mot när Samuel Fröler lugnt och harmoniskt promenerar på en grusväg och menar att pensionen är absolut.

Jag citerar; "Ta det där med pensionen till exempel. Den är inte relativ, den är absolut. Antingen är den tillräckligt hög, eller för låg."

Jag är inte arg på hans äckligt nöjda uppsyn eller för att hans halsduk är ganska ful, även om de kanske inte lindrar min ilska. Det som gör mig mäkta upprörd är att han far med osanning! Pensionen är väl i högsta grad relativ. Vill jag ha en tid som pensionär fylld av jorden runt-resor och champagnesprut räcker förmodligen inte en pension som är lagom för att då och då kunna lyxa till det med en bingolott. Dock är det precis vad herr Fröler hävdar, pensionen är ju absolut. En pension är antingen för hög, eller för låg. En pension kan bara vara absolut om vi vet vilka preferenser som gäller, men det berättas aldrig. Pucko.

I mina argaste stunder funderar jag på att överklaga reklamfilmen till någon myndighet. Nu har jag inte riktigt energin till det, mitt liv är fullt av andra viktiga åtaganden. Till exempel så är jag kock i en tysk TV-produktion, och idag har vi spelat in tre avsnitt; Wie man Brot rosten, Wie man Pfannkuchen braten och Wie man Wein in Dreiliterkarton öffnen.

Hallo Deutschland!

Cha chaaaaaaaaa, haha. Jag kan inte säga det där utan att skratta högt Om det är ett kärleksfullt eller något annat slags skratt går inte att utröna. Jag har redan terroriserat min omgivning med min nya crush, men om någon missat är det bara att youtuba på Krillebooi för att se källan till min fnissighet.

Nåja, det finns väl annat än bloggande tonårspojkar att fnissa åt. Som tex en avklarad tenta, jabadabadooo, vilket betyder att Macke är klar för Tyskland nästa år. Väntan på detta svar har även fått Mackes nerver, som annars är av stål, att smälta litegrann. Men men, efter lite lipande så satt den där. Då gör det inte så mycket att det kanske blir en eller två omtentor jag får ta med mig från december, för de är ju inte lika viktig. Fett nice!

Jag ska väl helt enkelt dra igång den berömda spotifylistan med namnet "Lonelyparty", öppna en öl och dansa en Cha Cha. HA, så jävla vackert jag binder samman detta inlägg.

Dags för action

Med den fritid jag för tillfället förfogar över gäller det att hitta grejer att göra. Mitt lilla spelberoende har återigen gjort sig påmint, även om det inte är blackjacken utan vanliga odds som förgyller min vardag. Med resonemanget "du varken reser eller gör något kul, du är värd att lira bort lite pengar på spel, Macke" övertygar jag mig själv att detta är helt okej. Nåja, den senaste insättningen har hittills inbringat lite kulor. Nyss hittade jag ett klockrent odds, 8 gånger pengarna på att ACO skulle hamna på prispallen i eftermiddag. Lätt, det satsar vi på. Dock var oddset felaktigt, skulle vara 3 gånger, och spelet gick inte att annullera eftersom det tydligen var mitt ansvar som spelare att förstå om oddset var felaktigt. Fnys.

Precis som med min övriga bitterhet mot orättvisan i samhället väljer jag att vara upprörd för mig själv, men inte göra något i praktiken för att förändra. Visserligen har jag väl tänkt ta tag i mitt liv och försöka göra lite seriösa grejer. Tidigare har jag bara gått och sagt att när jag blir stor, dååå ska ni få se på saker. Grejen är ju att det man kan förändra är relativt - när jag blir stor kommer jag ha makt att förändra stora grejer, men det jag gör nu, utifrån mina förutsättningar, är ju relativt sett lika bra. Så nu är det dags för lite förändring, bort med tonfisk, falukorvar, chips, kött, ris och billigt tvättmedel till förmån för rotfrukter, kravmärkta ägg och rättvisemärkt kaffe.

Lol, men det är väl fan dags att jag blir den duktiga och medvetna samhällsmedborgaren jag försöker tro att jag är. Join me, and together we can rule the galaxy. Kanske kan vi även utbyta tips på fina rotfruktsgrytor.

Förresten, detta är fantastiskt. Tack Lul :) Jag älskar när Chad tar äpplet med kraften i början!

Power leads to victory!

Efter att fyran visat de nyaste Star Wars-filmerna har jag ännu en gång blivit fast övertygad om att jag är ämnad att bli jediriddare. Vid närmare eftertanke kanske det är troligare att jag blir en sithlord. Fear leads to anger, anger leads to hate. Hatred leads to power, power leads to victory, som en Sith skulle säga. Bättre det än att hålla på och vara snäll.

Ah, jag älskar att vara nörd!

Nå, förutom att hänga på starwars.wikia.com sover jag ganska mycket. Arg var jag också igår, mycket över samhällets förfall (omedvetet, men av Lul så observant noterat, illustrerat i bilden här under). Denna gång var det väl inte kapitalismen som stod i fokus, även om grundproblemet givetvis kan härledas tillbaks till detta, utan lite det som Björn Ranelid upprörde sig över i Stjärnorna på slottet. Det var väl Rosing han var bitter över, och hur inkompetenta människor får tillåtelse att figurera så pass mycket i svenska medier att de framstår som idealet för många ungdomar. Något sånt yrade han väl om, själv nöjer jag mig med att vara bekymrad över det där bloggandet.

Såg den där flickan som videobloggar och gör något slags ljud varannan sekund, Amanda eller något. Inget nytt, vet, men jag påmindes och förundrades. Är detta på riktigt? Only pain, find you will, säger Yoda till Obi-Wan när han vill ta reda på om Anakin dödade de små jediriddarna, och jag känner väl lite liknande till om jag verkligen vill veta om dessa små bloggare är på riktigt.

Nu är det dags för handling. Nu ska jag försöka möta den modebloggande generationen och visa att mänskligheten inte förs framåt av Gucciväskor, chailatte och att tro på livsuppgiften att tillfredsställa sin make. Men hur? Man borde ju möta dem på deras egen arena, dvs börja blogga seriöst om hur DUMMA de är. Kanske vore det att slå lite knut på sig själv, eftersom jag hyser större respekt för Paradise Hotel-deltagare än vad jag gör för folk som på allvar titulerar sig bloggare.

Ändå, jag ska fnula lite. Under tiden ska jag dricka lite vin på Carl-Jan Granqvist-sätt (hålla i glasfoten) och övertyga mig själv ännu mer att det jag tycker folk ska fylla sin liv med är den universella sanningen.

Tjugohundratio

Här sitter jag och mår bra, vilket jag tokigt nog gjort nästan hela dagen. Förmodligen är det vetskapen om att många ligger däckade med en fin nyårsbaksmälla som gör att jag gillar livet idag trots mycket dansande, vinande och busande igår. Det är ett så härligt ---- (ord jag letat efter i 5 minuter, kommer inte pååå), från att alla glatt skålandes hojtar om nya år och nya möjligheter, för övrigt ett uttryck jag innerligt hatar, så är allt bara tyst och lugnt.

Hos mig är det däremot fest. Har lagat min typ sjunde paj sedan typ annandagen, satan vad gott det är. En anmärkning värd att göra är att jag själv inte ätit upp alla på egen hand. Meeen jag tror banne mig det är dags för en liten dusch nu. Bjuder på en vinterbild från min och Luls lilla utflykt till Tinnerö Eklandskap. Söt-Marcus.

ULF!

Det är alltid lika roligt att skratta åt uppenbart dåliga saker. För tillfället bryter jag ihop av skratt varje gång den där tre-reklamen, där massvis telefoner ringer på samma gång, visas. Det är sättet han skriker "Ulf" när han ska svara i den tredje telefonen som får mig att skratta högt varje gång. Ja, nu vet ni det.

Förmodligen sista inlägget för i år. Jag tänker verkligen inte sammanfatta något, det orkar jag inte. Känner mig lite oinspirerad till livet just nu, men inget allvarligt. Puss ;D

Glad jul

Den glada julen är redan slut. Det gick nästan snöpligt fort, och det har på det stora hela varit mycket trevligt. Lite lip under Karl-Bertil, Lisbeth var okej som julvärd och jag mådde inte dåligt över att jag inte längre kan äta så mycket att jag mår dåligt. I prylväg har jag nu mitt hushåll en brödrost till sitt förfogande, bra bra.

Nu har det varit två dagar där jag definitivt inte bidragit till att det samhällsekonomiska hjulet ska snurra snabbare. Igår låg jag och lekte bakfull, och lyckades se hela Simpsons-maratonet, kl. 13.30-23, vilket jag skriver inte helt utan stolthet i pekfingrarna . Egentligen var jag inte så slö, det hajpade juldagsfirandet blev bra, men lite bittert över NH som är ganska sämst på att organisera stora grejer. Nåja, var ju kul.

Nu börjar arbetet med att bara softa utan att ha dåligt samvete, försöka intala mig själv att det är okej att bara ha ledigt. Om jag klarade den där sista tentan, vilket jag är relativt säker på att jag gjorde, har jag liksom lov fram till den 18e januari. Jag borde åka någonstans. Skidor i Kisa, promenad i Tinnerö eklandskap eller kanske pimpelfiske på Roxen. Här finns inga gränser för vad jag kan ta mig till.

Julefrid

God jul på er. Fan vad jag ska ha det skönt i förhoppningsvis många veckor nu, lov till 18e januari om jag inte måste skriva om den där sista tentan. Vaaad ska Macke hitta på under så lång tid? Spela pes kanske :)

Nu ska jag tvätta, ge mig ut på stan bland folk och köpa byxor samt se fram mot allt julfirande med massor släkt, mat och mys. Julpuss :)

Snön lyser vit på taken

Sista helgen innan lov nu då. Trots att folk har lov hitan och ditan är det inte alltför deppigt att kötta en helg till, hur mycket kött det nu blir. Som om jag skulle ha något annat att göra, liksom. Tentan i onsdags gick dåligt, mina vänner, vilket var ganska väntat. Tydligen var det en ganska svår tenta, så förhoppningsvis är jag inte helt ensam på U-raden. Annat blir det måndag-tisdag, då ska jag äga hela terra-salen, inklusive tentavakter.

Annars är jag ganska äcklig. Tror det var länge sen jag duschade, en ovisshet som är frekvent återkommande under tentaperioder. De senaste dagarna har jag, förutom skrivit tentor, åkt till skolbibblan, dragit upp luvan och studerat, för att sedan åka hem. För att mitt pluggande ska nå ett förhoppningsvis globalt max krävs att det sociala utbytet går mot 0, så det ska nog bli bra det där.

Har fått en stilig Veolia Transport-kalender av min far, och i den står det små citat varje vecka sådär gulligt. Funderar på om jag skulle försöka tolka de varje vecka, typ sätta upp på toaletten så jag kan sitta och grubbla. Denna vecka är det Moder Theresa som fått äran att vara med i Veolias kalender med "Jag har upptäckt paradoxen, att om jag älskar tills det gör ont, så finns det ingen smärta längre utan bara kärlek". Jag har tid tills på söndag innan en analys ska vara färdig. Spontant vill jag såga, kärlek är ju inte min grej, men nej, nu ska här sättas sig in iTheresas tankar.

Som helgmys får ni en klassiker.

Försvinn försvinn

Tentaperioder gör att humöret knappast kan liknas vid en kontinuerlig funktion, utan här hoppas det godtyckligt mellan glädje, självförtroende och uppgivenhet. Det enda som tycks vara konstant är hungern; Magen blir hungrig när den vet om att det finns mat i närheten, annars håller den sig lugn. Listig filur, den där.

En tenta borta, tre kvar. Morgondagens är den jag kan sämst, och därmed även den tråkigaste, och om Tony the Tiger fick beskriva mina känslor av att kunna kicka bort statistiktentan (oavsett betyg) skulle han säga att det är "Grrrreat". Det är faktiskt inte alls omöjligt att jag steker pannkakor och dricker julmust resten av kvällen istället för att desperatplugga.

Igår gjorde jag en apbra fickparkering. När jag gick ur bilen och hade låst upptäckte jag att jag stod ivägen för en gång upp till ett hyreshus. Inget stort, men då jag inte vågar utmana parkeringsböternas Gud valde jag att knicksa mig ur och hitta något annat. Det var liksom muslimklass på den! Ni vet, varje fredag är det ju ngn slags muslimsamling här nedanför mig, och deras fickparkeringar är så vackra <3>

Pannkaka var det!

Lagom till julefriden och snöyran är den tillbaks igen!

Plats fem: Hurtfriskt på Clas Ohlson

I kassan på Clas Ohlson satt en snuskigt trevlig kille, som på klingande dalmål hurtfriskt pratade med varenda kund. Kunden två steg innan mig bjöd han med ett leende på en kasse. Kunden innan mig köpte bara ett batteri, och skämtsamt kom då "Dig bjuder jag inte på en kasse", varpå alla skrattade. Sen kom jag med mina pepperkaksformar, och jag visste att han skulle säga ngt med baka. Det dröjde tills kvittot kom, sen kom ett "bara hem och baka nu då, höhö". Serri, jag kommer inte till affären för att skratta och skämta. Ett leende duger mer än väl.

Plats fyra: Tant i fönster

I en av lägenheterna rakt över sitter det alltid en tant och tittar. Hon har definitivt järnkoll på allt, vilket börjar bli lite jobbigt. Bara jag sitter och äter vet jag att hon ju tittar på mig, och det gör att jag drar mig lite för att vara hemma. Det är inte kul att ständigt vara iakttagen. Tungt, nu när tenta-p drar igång och jag vill vara hemma. Antingen blir det att dra för gardiner, eller så kan jag ju alltid höra med Herr Littorin om vilka möjligheter det finns att tvinga ut gumman i arbetslivet.

Plats tre: Idol-Eriks flickvän

Jag hakar på en av Facebook-snackisarna. Jag förstår inte riktigt vad hon ville ha ut av det, liksom, hon verkade vilja leka amerikansk high-school-film, där de i slutet blir ihop och hånglar inför en jublande publik. Liksom, big nono. Men ni som undrar; Jag kommer, trots känslorna inom mig, inte falla för mina principer och gå med i facebook-gruppen. Då krävs något betydligt större.

Plats två: Matematikens roll i samhället

Det är kanske inte så konstigt att matte inte är så fantastiskt hippt att plugga, för hur många matematiker visas upp som personer med lösningar på samhällsproblem? Inte många. Men, matten är ju liksom det som all vetenskap vilar på, från hur kaffebryggaren fungerar och hur man finner optimala logistiska lösningar till hur framtidens energiförsörjning ska kunna fixas. Matte är coolt!

Plats ett: Varför litar jag på folk?
Gick på systemet häromdagen och skulle köpa några flaskor vin. Då jag inte är ngn expert, kom jag på den vid första tanken geniala idén att plocka viner som var i stort sett slut. "De är ju populära", resonerade jag, och om folk köper borde de ju vara goda. Återigen fick jag dock ett bevis på att den största delen av befolkningen ju är dumma; De bägge vinerna jag plockade var fan de värsta jag köpt under min systembolagskarriär. Vad tror jag? Att helt vanliga människor är kompetenta att ens ta ett gott vin? Kom ihåg; Människor omkring dig är alltid, alltid sämre på allt.

Verkligen inte alls på listan; Julkalendern. Den är fin.

Nu sover stad, nu sover land

Hej sötibullisar. För fan, jag kanske borde ta en bloggpaus. PR-mässigt är det väl bättre att kunna basunera ut det istället för att publicera små meningslösa berättelser om att jag är ledsen att jag inte bloggar sådär en gång i veckan.

Livet är ganska bra. Julkalendern är fantastisk, jag dricker 5kronors-julmust och Jöback sjunger Decembernatt för mig. Julstämningen infinner mer och mer, i samma takt som tentor närmar sig. Förresten vill jag revidera mitt tidigare påstående. Livet är faktiskt inte alls bra längre. Mina kalsonger har korvat sig, och jag orkar inte lyfta bort datorn samt ner och gräva med handen för att fixa till det. Sen tog julmusten slut med, fan, varför har jag ingen liten husa här som kan passa upp på mig? Om tio år, när musten bytts mot whiskey och havregrynsgrötsfrukost mot hotellfrukostar, då ska jag nog den där pigan finnas till hands.

Och serri, varför sitter jag uppe. Enkelt svar: Förflyttningen till sängen är för krävande, men förmodligen ganska nödvändig för att jag även imorgon ska kunna prestera på topp. Natti!

Pling pling

Nedför backen mot Filbytertorget kommer jag cyklandes. En gubbe med portfölj går rakt ut i gatan cirka 50 meter framför mig, och jag ser klart och tydligt att gubbfan inte kommer att se mig, utan bara gå. Men istället för att svänga runt honom och vara sur över folk som inte ser sig för, bromsar jag in litegrann, åker precis framför honom, och samtidigt som jag passerar ropar jag pling pling i hans öra.

Haha, jag är så jävla skön. Jag fattade inte att jag verkligen hade gjort det där, liksom, det bara kom. Sen körde jag vidare, aningens funderande över hur gubben reagerade, men mest lite ställd av vad jag gjorde. Jag ska oftare vara sån, den där kicken jag fick var ju riktigt nice. Min bitterhet börjar nu ta sig mer konkreta uttryck. Intressant hur detta fortlöper :)

Ett litet inlägg om folk

I friden och fröjden gick jag på en kvällspromenad. Jag gillar att gå på stan när det är folktomt, vilket det vanligtvis är runt 2130. Men denna kväll trängde sig kommersialismens hets efter profit genom såväl mörker som dimma, då det var någon jävla tomtenatt. Så av en händelse råkade jag komma på att Perrelli skulle uppträda i Gränden (medveten felskrivning), så jag trotsade föraktet mot människorna omkring mig och gick in. Dumt gjort.

Alltså, fy fan vad jävla äckligt det var. Trångt, varmt och hetsigt. Det var fullt av fula och/eller tjocka människor samlade i fjortis-, blatte- eller pensionärsgäng. Nu är ju inte jag en människa som fördömer människor sådär på utseende, de får väl vara tjocka och fula om de så önskar. Det jag däremot föraktar djupt är att folk verkar gilla hela grejen. Jag mår så dåligt över att människan beter sig så jävla primitivt, men det det bästa är väl att acceptera att den stora massan är sådan, och att ett fåtal får föra mänskligheten framåt. Helt ödmjukt placerar jag givetvis mig själv bland dessa få.

Hm. Nu mår jag även dåligt över American Pie, som går på sexan. Eller snarare, mår dåligt å regissörens vägnar. Han/hon kan omöjligt vara stolt över den här filmen, och ändå skrattar jag åt detta. Jag är en sån person jag själv skulle se ner på. Åh, du fantastiska dubbelmoral. Vad skulle jag göra utan dig?

Inget spännande alls

Jag dog inte av sprutan, heller ingen sjukdom eller betydande smärta i armen. Kanske är det allt smör jag äter som gör min kropp så motståndskraftig och tuff mot busiga baciller. Kan vara bra, vädergubben säger att det ska bli kallt i veckan. Killen har jeans, kavaj och en vit, vanlig jävla t-shirt under. Fine, det är bara Östnyttsvädret, men någon Pererik lär han ju knappast bli.

Risken finns väl att ni fått nog av tunga resonemang efter detta, men jag tänker ändå åtminstone tangera lite annat seriöst. Jag har nämligen tänkt litegrann på det här med Sverigedemokraterna. Eller, jag tänker ofta, och blir lika arg varje gång. Dock så orkar jag inte publicera vad jag nyss skrev, fan, skriver jag något om dem ska det vara något med lite bett i och inte bara ett jävla jidder. Jag vill inte, i likhet med Sahlin, ge dem onödig publicitet. Min blogg sägs komma spela en avgörande roll vid valen 2010.

Maah , så jag segade ihop nu då. Jag vill dock berätta om min cykel innan jag somnar. Igår lekte jag Mulle Meck, och nu har jag en stänkskärm som sitter fast utan tejp samt fungerande fram- och bakbromsar, det senare tack vare papa, som fick göra en liten insats. Jag var dock, med rätta, stolt över mina tappra försök och smutsiga händer!

Och imorn är det december. Tjohey

Färdigsprutad

Vi säger varmt välkommen till helgen! Ååh, vad vi ska njuta av lite återhämtning. Fredagkvällar har numera blivit oerhört lugna. Har aldrig sett fredagkväll som fest, fan, jag är ju trött då. Nu är det nog lite värre än vanligt, vilket kan ha sin grund i den lilla, lilla nålen en tant stack i mig idag efter två timmar i en kö mestadels bestående av pensionärer. Nu sitter jag här med förväntningen att jag troligtvis kommer vara lite sjuk imorgon. Skulle nog föredra att vara lite lagom sjuk, så jag har en fullgod anledning till en, enligt sociala normer, tragisk helg, men ändå inte så sjuk att jag är däck.

Det är faktiskt adventshelg, så jag ska väl palla med lite adventspyntning (dvs koppla i och ställa upp en adventsljusstake). Sen vill jag ha en chokladkalender i köket, och lite glitter i hallen. Glitter ska jag nog vänta med, har jag nog fått lära mig, och är väl bäst att följa traditioner.

En tradition som verkligen kommit på skam är emo-listan. Förlåt, jag förstår inte varför detta så uppskattade inslag bara försvunnit. Bättring utlovas, och nu menar jag det verkligen ;) Bäst att lägga sig så att jag får vakna snart och se hur jag mår. Vi hörs vettni, nattsi!

You pms, like a bitch

Inte okej med nästan en vecka mellan blogginlägg, skärpning! Vad gör jag som kan vara viktigare än att blogga? Vet ej, men jag vet åtminstone att mitt humör stiger linjärt mot alla andras höstdeppigighet. Känner mig full av energi, vilket är ganska obehagligt.

Äh, vi lämnar det jag låtsas att jag varit upptagen med och snackar presens. Har fått en kick där jag älskar lyssna på Kate Perry, Kelly Clarkson och hon den där Pink. Jag känner mig så självständig och frigjord när jag sjunger "So what, I´m still a rock star", och även ganska djup med "My life would suck withooooooout you".

Idag köpte jag en ny mössa. Tappade min gamla i skolan, och med Obamas ledord "change" i tankarna åkte jag och köpte jag en likadan, fast nu i en mörkare nyans. En stor förändring i en liten pojkes vardag.

Stackars, stackars mig

Det är mörkt, regnigt och blåsigt. Under någon pikosekund citerade jag i tankarna bittert "sola och bada i Pina Colada", visdom från vår profet, Markoolio. Sedan slog det mig att jag ju är en västvärldsfödd, vit man, som blivit anförtrodd ett begåvat och skärpt sinne, och som haft en trygg kärnfamiljsuppväxt. Skulle jag med gott samvete kunna stå framför någon av jordens en miljard svältande människor och tycka synd om mig själv för att det spöregnade när jag cyklade hem?

Njah, jag skulle snarare fnissa åt det något paradoxala i det hela - något som drar ner mervärdet av min existens är ett fundamentalt element för dessa människors överlevnad. Ja, vad vill jag få ut av detta. Förmodligen bara att försöka få lite gott samvete, nu har jag ju försökt påverka. Jag har skrivit vad jag tycker i min blogg, härmed är jag fri från ansvar vad gäller världens orättvisor. Nu har jag gjort vad jag kan. Har ju bara tidigare nämnda förutsättningar att lyckas, vad mer kan ni begära?

Närå, jag ska ta tag i det där. Senare, liksom mycket annat. Nu är jag väldigt trött. Ännu en skolvecka är snart slut, ni vet vad jag tycker men tiden försvinner. Nästa anhalt: December. Psycho, fan. Nå, jag trivs åtminstone med livet.
Snabb lägesrapport från livet; Det är bra.

Pussisweet.

Psycho, viktig och entrepenörskap

Fan, detta håller inte längre. För jag har INTE mitt glada barnasinne kvar, inte alls, och det är väldigt mycket inte okej. Insåg själv att detta wannabevuxen och viktig gått för långt när jag råkade sätta mig mitt i avdelningen med SOU:s utredningar, och dreglandes började plocka och läsa. Jag vet inte om jag vill tycka att det är intressant eftersom jag gillar rollen som viktig (för i så fall är statliga utredningar top notch), eller om jag verkligen tycker att det är spännande. Jobbigt när man blandar ihop roller sådär.

Jag var sjukt nära att låna hem en utredning om gymnasieskolan och en om hur framtidens kollektivtrafik kan se ut, men till slut var Maki tvungen att säga till mig på skarpen. Jag vet inte vart jag är på väg. Mitt liv är labilt, först leker jag hobbypolitiker för att sedan gå hem och mysa med mina gosedjur, prata med mina (få) växter och slå på tangentbordet när äckel-United gör 3-2 i 89e minuten (ja, jag är arg nu igen <3).>Varför kan jag inte göra sexigare saker? Liksom, inte så jag diskuterar välfärdssamhället på krogen (eller kanske. Fast några ragg blir det ju inte), och varje gång jag ska ut och skaka rumpa gömmer jag alltid gosedjuren bakom soffan, om jag nu skulle få med mig någon. Sen när jag kommer hem ensam får jag be dem om förlåtelse för att kunna ha någon att mysa med i sängen.

Nåja, när jag känner mig osexig är det bara att ställa sig framför spegeln med pingisracket i hand. RAWR! Vi avslutar detta nedvärderande inlägg mot mig själv med humor. Maud är så klockren med "nu plockar jag fram mitt entrepreniella tänkande, och så tar jag den här diskborsten och så riktigt skrubbar jag av diskbänken".

Visdom behöver inte bestå av mer än tre bokstäver

Heartbreak Hotel, Gudruns (Maria Lundqvist) dotter frågar sin bittra mor;
- Vill du inte träffa andra människor?
- Nej.

Fantastiskt! <3>

I´ve been fighting for my love story

En fredagkväll innehållande bearnaisesås, Mr Bean, en promenad i snöblandat regn och lite vitt vin. Optimalt, javisst! Lägg till att jag mötte dyngsura fjortisar på väg till krogen under min nattliga promenix, haha på dem, samt att jag satte 75% av textremsorna i Doobidoo innan de tävlande, och ni kan förstå att jag låg på bristningsgränsen över hur mycket må-bra min kropp klarar av.

Dagen efter har dock gått i funderandets tecken. Jag fungerar ju lite så att när jag är glad, låtsas jag vara sur. När jag är trött eller vill känna mig viktig, då blir jag arg. Men den här likgiltigheten inför min existens är lite ny, och efter en del funderande så betyder den nog att jag är arg på riktigt. Så arg att jag blir uppgiven, typ. Denna tanke slog mig under pes-spelandet i förmiddags. Tre raka brakförluster, den sista en riktig käftsmäll; 1-5 mot United, 0-3 efter 20 minuter. Hur reagerar Macke? Ingenting. Bryr sig inte, utan börjar istället nynna på en sliskig Boyzone-ballad.

Vafan?! Jag behöver min ilska för att uträtta saker. Det är därifrån jag hämtar min inspiration, mitt engagemang och min vilja att verkligen fixa saker! När den är borta, då är jag ingenting. Nu lämnar vi denna höglöshet och blir lite förbannade. So what, I´m still a rock star passar inte alls in att säga, men jag känner mig cool när jag sjunger den så det får räcka som argument.

Har träffat min nya kusin idag. Jag har alltid varit lite rädd för bebisar, de är så små och utsatta. Men söta är de :) Ha en fin lördagkväll nu, vänner.

AAAHRG.....Nja

Känner mig lite likgiltig inför vardagen just nu. Kan inte bli arg på det där behagliga sättet nuförtiden, trots att det definitivt finns saker jag borde bli vild över, men istället nöjer jag mig med att nicka stillsamt för mig själv och fastslå att folk helt enkelt är dumma i huvudet - bara acceptera, liksom. Orkar inte ens utveckla saker som den ofantliga kåthet på att besserwissra föreläsaren, "ska det inte stå ---", som det går inflation på just nu.

Hm. Och att stiga upp. Tidigare kunde jag bli lite arg och bitter, nu är det mer ett jaha. Hur trååkig får jag vara? Låter efterkommande mening indirekt besvara den frågan;

Jag längtar till skidskyttesäsongen samt vinterljus.

Jo men vi säger så. Ska kvällstjocka mig nu. Mmm.

Svidande kritik mot Sveriges metereologer

Insändare är ofta intressanta. Vissa kan vara kul, men de allra flesta framkallar bara ett stort jävla WHAT?! En i DN häromdagen tar nog ändå priset. Personen ifråga var upprörd över att metereologerna sa "Vi tittar ut över Europa" när de visar väderkartan över Europa. Skribenten menade att de borde säga "resten av Europa", eftersom Sverige ju är en del av Europa och det därför är felaktigt att säga som de tydligen gör.

Okej. Men visst att man skulle kunna muttra ett "hrrm", knappt att man kan skriva ett blogginlägg om det. Men steget därifrån till att känna ett trängande behov av att delge resten av världen en iakttagelse som denna...Det är ganska otroligt. Om de känner att det på något sätt definierar deras liv, så vem är jag att döma?

Tänkte annars fira morgondagens sovmorgon med ett äpple. Glad över mitt sunda förhållningssätt till föda går jag till kylen. Väl tillbaka har jag fått med mig en halv chokladkaka tillsammans med äpple. Suck och mums!

Syster <3

Har ett litet lästips. Min syster bloggar också, där kan ni läsa och slås av alla likheter. Hon är här nu, vi har gjort bäääzta farsdag-presenten :D Vi har syskonmys innan vi åker till Lj-o. Vi har aldrig varit så bra syskon <3<3

Vi gillar helg

Bzzzzzzzzzz sa borren till mig. Undantaget betalningen så var tandläkarbesöket spännande. Tandläkaren var grek och ganska snygg. Förutsättningarna för ragg var dock inte excellenta där jag låg med tre slangar i munnen, så jag nöjde mig med att bara ligga still och lyssna på det dyrbara ljudet av borrning.

Veckan är iaf slut nu, riktigt skönt. Har bara gått och längtat till denna kvällen; mig själv, värmeljus och film. Kan knappast bli bättre.

Och jag lipar över att jag är singel. Tänk vilket lip om jag inte vore, kan vi ju försöka intala oss.

Men detta är alldeles för dåligt. Snart ska jag sooova, efter det planerade jag in att vakna. Får se hur den planeringen klarar sig.

Voulez vous

Ännu en dag rik på nya erfarenheter skall läggas till handlingarna. Dagen till ära berikades med att åka till Tranås för att undersöka hur de kvalitetssäkrar värmepumpar. Vi bjöds på goda kakor, mysiga rundvandringar och importerade chefer från Tyskland. Härligt att se hur det tidigare svenska företaget, som sedan blev uppköpt av Bosch, nu fått sig ett par tyskar på ledande positioner för att skapa lite ordnung. Deutsche Disziplin, jaa.

Och imorgon ska herr tandläkare borra ner sig såväl i mina tänder som i min plånbok. Undrar vad som kommer smärta mest? Bzzzz. Rädd liten Maki.

Håller på att somna in till min klassiska spellista på Spotify. Klassisk musik är dock lömskt, för när som helst kan det blir värsta ökningen i tryck från instrumenten. Lite argt och läskigt. Jag brukar sitta och tänka att jag är en gubbe som är ute och vandrar, och så händer det olika saker utifrån hur musiken låter. Alldeles nyss dansade min gubbe på månen, men sen kom Dödsstjärnan och skulle skjuta sönder min måne. Fast sen blev gubben och Dödsstjärnan kompisar.

Nej, detta håller inte. Dags att låta hjärnan bearbeta all kunskap som inhämtats under dagen. Pussigull :)

Och i slutet har ni högklassig humor

Ibland är livet bara så gullipluttigt. Här sitter jag, i friden och fröjden och tittar på Scrubs, och så har det hamnat något jävla smuts mitt på tvn. Som om jag skulle resa mig.
Cyklade hem från studierna, och köpte glödlampa på vägen. Tro fan att det, efter att jag varit hemma en halvtimme, gick sönder ytterligare en lampa. Kul kul att ta den där fyraminuters-cykelturen till Clas Ohlson. Verkligen.

Blåste gjorde det också. Jag tror jag har något slags fel på mina tårkanaler, för så fort jag cyklar och det ens finns en antydan till blåst, är det som att jag tittar på scenen där Scar berättar för Simba att Mufasa är död.

Jag borde se Lejonkungen, det var länge sen. Kan jag definitivt ta i veckan, herremingud vad det är slappt. Åtminstone schemamässigt, men ska väl försöka att inte sitta med tummen i röven utan vara en duktig student. Förmodligen kommer jag väl ändå mest sitta hemma, bitter och arg på allt som inte är som jag. Suck, suck. Inse Macke, alla kan inte vara fulländade. Intressant nog är det fler som är fuländade.
HAHA. Humor.

Förlåt.

Brother o brother

Jag ligger ofta i framkant vad gäller ny teknik, så även nu. Känner mig åtminstone ruskigt trendriktig när jag laddar hem Voddler. Visserligen hänger sig skiten när jag startar, men jag känner mig ändå liksom in the zooone. Häng med mig om ni vill vara säkra på att höra det senaste.

Helgen var fylld av diverse aktiviteter, med gemensam nämnare att samtliga blev ungefär så lyckade som de kunnat bli. Jag vet inte om vi ska gå in mer på vad. Luls facebook säger åtminstone litegrann, varje gång man umgå

s med honom är det lite som att storebror ser dig. Tro fan att om jag så mycket som råkar snubbla kan jag vara säker på att det via en statusuppdatering/bild på facebook kablats ut i sajberspace. Jag är inte bitter, det var bara en fakta. Skulle kanske passa under rubriken "tro´t om du vill" i Kalle Anka.

Nåväl, annars? Jo, Marcus hatar att komma hem till odiskade kök. Så går det när vilda gosedjur får ha lägenheten för sig själva en lördagkväll. Tydligen var det grannens dag igår, och de hade bjudit över mina grann-gosedjur och röjt. Positiva med det är att jag kan äta upp överbliven chips. När vi är inne på överbliven, jag fick en stark flashback av att jag i fredags hällde upp en övergiven öl till mitt eget glas och drack upp. Inte alls okej. Dock, vid närmre eftertanke, går det nog att skaffa sig en godkänd fylla på den sista fjärdedelen öl som ofta står kvar. Men busäckligt, huuu.

Om vi skulle fortsätta på inslaget tema skulle en snygg övergång till något annat äckligt komma nu. Så är dock inte fallet, utan jag ska nog mest äta upp de där slattchipsen blandat med créme fraiche med sked. Knappast äckligt.

Haha, förresten. Lyssna på Trolles Trafikskola på Spotify. Mellansnacket är guld.

Inlägg onetausend

Ryktet säger att folk väntar på mitt tusende inlägg. Anledningen till att det dröjt har mest varit att jag velat skriva något kul. Nu har jag tvingats inse att här händer inget kul, så vi skiter i att ha kul och säger hurra och grattis lite lätt, för att sedan snabbt gå vidare i detta i ordningen första fyrsiffriga inlägg.

Lugnet efter stormen, lyder nog inte ett talessätt när jag tänker efter. Före ska det vara, även om det känns rätt okej att säga efter. Fan, nu funderade jag så mycket på vad som var rätt så jag glömde vad som var lugnt, och vad som var en storm. Skitsamma, allt är en stor jävla storm. Fram tills 22 december klockan 13, alternativt 19, ska jag plugga som ett djur. Animal. I den utsträckning det finns ett liv att skjuta åt sidan för att studera, tänker jag göra det. Det ni.

Sen har visst facebook bytt utseende, vilket får folk att protestera högljutt. Det måste kännas så bra för min generation, att vi för våra barnbarn kan berätta om hur blodet pumpade, om ilskan och viljan av att skapa förändring då vi tryckte på den där knappen och gick med i gruppen mot nya facebook, precis som tidigare generationer berättat om hur de protesterade mot Vietnamkriget.

Och fan, varför lagar ingen mat till mig? Ich habe hunger, jaja, aber habe keine Lust, Essen zu kochen. Äh, minus en finne under läppen plus ett digestivekex är mitt liv jävligt bra. Minus mänskligheten, och jag kanske skulle överväga att ändra på mitt dystopiska sinneslag.
Puss i mörkret.

Inlägg 999

Sista kvällen på tenta-p. Imorgon ska den sista tentan avväpnas, denna gång med hjälp av kurslitteratur på tentan. Nog så trevligt, men jag känner mig lite filfack-smutsig. Nåja, det ska nog gå rätt okej.

Har förresten oerhört kul åt ett skämt jag kom på själv. Jag relaxerar. Höhö, lite dubbelantydning där som gör att jag nästa dööör av garv. Skulle kunna tro att jag tog det lugnt, relax liksom. MEN, icke, lagrangerelaxering är en del av kursen jag har tenta på imorgon, så då kan det också tolkas som att jag pluggar. Skrattar högt. Känner mig lite som Petra Mede i Roast på Berns. Hon är den som skrattar mest åt sina skämt, och jag älskar det. Självgodhet är också en godhet.

På temat självgodhet. Gottar mig lite åt felstavningar i statusuppdateringar på Facebook. Telepatiskt loosertecken skickat till er. Och satan i gatan, det är såndär eftermiddagstenta imorgon. Bluäääh.

En dusch på det kan vara fräscht. Hörs, pussgurkor.

Tickiticnet

Gråter nästan en liten skvätt. Här har jag suttit inloggad från 07.00 på Ticnet, uppdaterat fönstret som ett miffo för att inte bli utloggad. Vad händer? Utloggad 08.50, tio minuter innan. Tydligen loggas alla ut då, för att alla ska få samma chans att hamna långt fram. Fuck solidaritet.

Får se om jag kan knipa en biljett. Nåja, vad är väl en festival i Globen? Nu tänker jag sitta och skriva här tills jag får min biljett bokad. 15 minuter, kul. Jaha, kul att ni frågar vad som händer mig. Bibblan idag, pluugg. Och nu har biljetterna släppts. Om inte någon jävla sosse inom Ticnet hade fått för sig att alla ska ha samma chans till saker här i världen hade detta inte behövt hända. Reinfeldt, jag är din. Låt oss tillsammans driva på den härliga rättvisa marknadsekonomin erbjuder världen.

SATAN. Fortfarande "mer än 15 minuter". Muäääh. Ilska har bytts mot förtvivlan.
JÄY. "Mer än" byttes mot det betydligt mer hoppingivande "mindre än". Okej, nu tar vi dom nu tar vi dom. HAHA. Otroligt. Nu blev det "mer än" igen. Någon hatar verkligen mig. Jag mår verkligen inte bra av detta.

MINDRE ÄN 10! Umpa, umpa.

5!!!! FEM små minuter. IIIH.
(är medveten om den höga nivån av primitivitet i detta inlägg)

Den där jävla kögrejen tar livet av mig. Nu är det över 15 igen.

Come oooon. MINDRE ÄN 1 MIN!
Är inne. Bokar biljetter. Kö för att betala.
Och där har jag mina 2 tickets. Ganska sugiga platser, men WTF. Nu kan jag vara lite nöjd. PUSS.

Äckel-päckel

Känner mig så otroligt jävla äcklig just nu. Hemkommen efter ett besök på biografen, såg något med Brad Pitt och andra världskriget. Kul, kul. Men just det, nu var det inte om film jag tänkte berätta om, utan om hur fantastiskt motbjudande jag är.

Kalsonger och t-shirt, benen särade, öl och nötter inom räckhåll, dator på låret, en mage som känns. Luktar kanske lite pung. Ha, fy fan. Ska min framtida kärlek kunna ta detta?
Och det där med pung. Inte helt okej kanske. HAHA, och nu en riktig mök på allt detta. Jag är så jävla vidrig, och ändå går min kärlek till mig själv mot oändligheten.

Fullt medveten om att den stora kärleken, som sägs ska finnas därute, förmodligen skräms iväg av ett inlägg som detta. Bryr mig ungefär sådär (låter läsaren bestämma hur mycket jag bryr mig) mycket.

Och Måns Zelmerlöw. Hur snäll låter han inte i spotify-reklamen? Stort, fett NAHW på honom!

Söta drömmar :)

Imorgon är det lite dags

Tvättid en fredagkväll kan tyckas vara lite fail. Jag hade ju inte berättat detta om jag inte har en fullt acceptabel anledning för detta, vilket jag då tydligen har. Tenta imorgon 8.00. Då är det till och med i de mest studentikosa sammanhang okej att inte fäzta, trots att det är fredag, så då räcker det nog för mig också.

Dagen har varit tenta-p-flippad. För mycket plugg i hjärnan gör att jag ofta kan bryta ihop av garv för ytterst små saker. Annars nördar jag mekaniken i huvudet hela tiden. Just nu tänker jag på energiekvationen när jag rör mig ned till tvättstugan, funderar över reaktionskrafter från bordet när datorns tyngd trycker på det samt hoppas innerligt att jag har en pulversås i skafferiet...

...vilket jag hade. Cafe de Paris. Vispa med kärlek, överdosera margarinet med 50% och häll detta över pommes, så är gourmetmiddagen ett faktum!

Dagens outfit!

Jag vet, ni har väntat. Det har hänt en gång förut, och nu är det återigen dags för mig att ta några stapplande steg mot att bli den fantastiska modebloggare alla vet att jag har potential att bli. Givetvis tassar jag försiktigt fram med en beskrivning av dagens klädval.

Grå hood, JC. Julklapp <3
Sponsortröja från Stångåstaden med soltryck. Gratis.
Långkalsonger från MyWear. Högst en femtilapp.
Hösten är svår, och här har jag försökt få fram en trevlig mix som tar fram det bästa från det som var och det som komma skall. Långkalsongerna från ICA Maxis egna kvalitetsmärke MyWear visar på det mysiga för årstiden; kyla, men instoppat i strumporna ger det ändå en läcker strömlinjeformad och ganska inbjudande look. Intersport-strumpor är att föredra om du går i högstadiet.

För att inte helt bli grå och tråkig kör vi lite våga-vägra-mörker-stil på överdelen. En neutral hood öppnar för en t-shirt med ett starkt, solklart budskap att vi fortfarande strålar inom oss. Nu är det bara att ge sig ut på stan och glänsa!

Frågor, eller vill ni har mer tips? Fråga mig för fan! :)

Berg och dalbana så långt jag ser

HAHA. Jag ser på debatt där det snackas om klassamhället. Förutom att skratta åt Belinda Olssons missfärgade hår asgarvar jag åt en överklassflicka som refererar till ordspråket "att få stekt fisk i munnen". Kanske är det stekt sparv på silverfat hon menar. Samma brud sade innan att "samhället vill bara ha det bästa". En zig hail på det, sen är vi framme. Superläskigt. Nu såg jag inte hennes namn, men vi kan ju hoppas att hon försvinner ur samhällsdebatten fantastiskt snabbt.

Nej fan, jag skulle kunna skriva så argt, så argt. Men vi snackar mer lättsamma saker kanske. Som att min tenta-p helt enkelt är supersoft. Kul att jag säger det nu, sen sitter jag med två feta U på tentorna. Nåväl, nåväl. Ska lyssna på min spellista. Den gjorde jag i på kvällen i fredags, och den döptes till "Lonelyparty". Jag är för rolig.

Fock. Varför blir jag alltid så jävla trött strax innan 22? Jag vill ju vara en hipp människa som är uppe och röjer på nätterna. Not. Däremot vill jag vara en liten grå gubbe som lägger sig tidigt med en liten längtan efter morgondagens DN, och som vaknar utan klocka strax innan 07 och slår på morgonnyheterna. Natti!

Förresten, jag mår bra nu. Kan citera mig från typ någong gång i april,
"Jag vill kasta hiv på alla äckligt vårglada människor som blir som frälsta när solen lyser. Det är solglasögon, lättklädda människor och ett jävla stekande på uteserveringar så fort kvicksilvret i termometern nått över 8 grader. Fy fan."

Nu är det kallt, mörkt på morgon och mörkt på kväll. Alla är höstdeppiga. Marcus är glaaaaaad! :D

Marcus vet mest

Superduperform i "Vem vet mest?" nu. Jag äger på allt från Apple till talgoxar. Ibland är jag bara helt enkelt bäst. Nästan alltid, vid närmare eftertanke. Sämre är formen vad gäller att öppna klövermjölken snyggt. Tror jag har failat de senaste tre paketen, fan, allt blir så jobbigt.

Jag har gjort så mycket saker sedan senast, ska ni veta. En potatisgratäng till exempel. Och nu är det tentaperiod, och med det kommer den känsla som lever i symbios med tenta-p; känslan av att vilja städa.

Och bababa, helgen som egentligen bara skulle vara fri och lattjo på lördagen har nu även idag blivit fri. Dock mindre lattjo. Ganska lätt hänt, tokigt nog. Nåja, lite friläggningar och energiekvationer har jag hunnit med. Hå.

Vem e de du vill ha?

Ibland får jag en helt otroligt stark partykänsla när jag ensam-myser en fredagkväll. Oftast väljer jag att tackla denna känsla genom att dra ner persiennerna och köra en Perrelli (samt en Carola om jag verkligen är i form). Är nog en rätt bra lösning, då alternativet ofta är att ensam ta cykeln ner till Ågatan. Skulle kanske inte vara så lyckat.

Och det är heeeeelg, och fanimej även tenta-p. Ska bli riktigt nice, trött på lektioner och föreläsningar all day long. Och iiiih, ikväll är jag på Kikki, Bettan & Lotta-humör. PUSS!

Tidsoptimering

Idag är jag en lat människa. Det blåste så mycket att jag helt sonika sket i att dra till skolan. Det behövs inte mycket för att komma på ett argument för att övertyga mig själv att plugga hemma, när jag är på detta myshumör. Sen har jag faktiskt gjort det jag ska - fixat inför tyskaredovisning imorn, så jag behöver inte skämmas.

Är jag hemma kan jag ju vara effektiv också. Nu, till exempel, så samtidigt som jag skriver här försöker jag töja ut ett par jeans jag köpte i London, och som jag var övertygad om att bli perfekta när jag gått in dem lite. I skrivande stund är jag en aning skeptisk, men det blir nog fint. Borträknat det uppåt tiotalet (förlåt, blodkärl) pannkakor med smör och ost sitter nog byxorna fantastiskt.

Angående London. En bild kan ni få, kanske tre.

Till exempel på Big Ben, House of Parliaments och allt vad som låg där. Från London Eye, coolt.

En gång var vi ensamma i en tunnelbanevagn. Det tyckte östgötabonden i mig var jättespännande.

Och så två söta syskon. Nahw!

Vad ni går miste om

Jag skulle kunna berätta hur trött jag är. Eller hur jag i kön till London Eye lyckades bli upprörd över privata sjukvårdspremier. Jag hade också kunnat skriva ett inlägg om att jag om 12 inlägg postar mitt 1000e blogginlägg, eller lockat ert intresse med mina upplevelser (som jag ju typ är unik som haft) vid Londons alla basic sevärdheter.

Men nej, inte idag. Jag sitter bara och myser över att vara tillbaka i Linköping. Eller...? Hm, när jag stod i kön på Hemköp med bla en 59,90kr/kg-fläskfilé i varukorgen tror jag väl ändå att jag ville åka iväg igen. Säker är jag inte, och orka fördjupa sig i det. Jag är kvar här några månader till, och det är ju bara att försöka att inte tycka det är för tråkigt att stanna varje morgon vid Kaserngatans rödljus. Det är fanimej alltid rött där. Fast om jag känner mig själv rätt lär jag inte ha några problem med att stanna vid det där rödljuset varje morgon :)

Ein Stern, der deinen Namen trägt

OH.
MY.
GOD.

Det är torsdag. Igår var det, helt seriöst, typ måndag. POFF, och veckan försvinner. Trött blir man också, men vila kan man ju göra i helgen. Som jag ska göra något.
HA! Tänk för att jag ska det! Även om sannolikheten att jag åker utanför Linköping kommuns gränser är osannolikt låg (Lul konstaterade igår att jag inte varit utanför Lkpg från innan sommarn, men jag kontrade med att jag visst varit borta. Både i Mjölby och Göteborg. Stockholm med, kom jag på nu), så sker mirakel ibland.

Ehrm, jag ska faktiskt till London med min familj. Jä jä. Ska bli fantastiskt lajbans. Jag har hört att det där Buckingham Palace ska vara något att se, men jag vet inte. Det ska fan mycket till om det ska slå Linköpings Stadshus.

Taggar upp med att tvätta samt lyssna på tysk sommarpop. De är ganska fantastiska, tyskarna. Man spotifyar runt och letar, och rätt som det är hittar man en tysk dubbning av I just can´t get enough. HA, och nu är det Maccarena på tyska. Jag älskar det.

Pössar.

Hösten är fin!

Hagel och storm ute. Tända ljus, vin och en Marcus inne. Mysigt är väl ett passande adjektiv där. Nej fan, adverb är det ju. Inte säker, men bara för att ytterligare spä på min nördighet ska vi gå igenom alla ordklasser.
Substantiv. Adjektiv. Verb. Konjunktion. Preposition. Adverb.
Satan, det är väl typ nio, jag kommer upp i sex. AAAAH, jag blir galen. Och jag tänker inte googla. Jag föredrar att försöka använda hjärnan och inte låta maskiner tänka åt mig, vilket uppenbarligen går väldigt bra.

Nu är frågan, yrar jag bara om helt meningslösa saker i ett patetiskt försök att dölja min fantastiskt trista vardag, eller är jag bara helt enkelt en aning weird. Vem vet, inte du.

Sova på saken, godnatt!

Matdröm

Smörgåstårta.

Mmmmmmmmm.

She bangs, she bangs

Under veckan har jag typ varenda dag vaknat tio minuter innan klockan ringer. Lite fail på det. Nu orkar vi inte analysera varför, utan jag vill bara berätta hur skönt det var att vakna samma tid en lördagmorgon, men inse att klockan inte ringer 07.10 och ljuvt kunna somna om.

Nåja, det är väl bäst att vi tar tag i den ofrånkomliga frågan direkt: Vart kommer min helg att bära mig? Det korrekta svaret är, föga förvånande, att det kommer vara inom Linköpings gränser, såvida jag inte kör lite jetset-stajl och drar iväg till San Francisco på fyllan. Sannolikhetsgrad: Troligare än att jag någonsin dansar vilt på La Scala. Vi får väl se, utvärdering söndag kväll.

Denna vecka har en annan slags ilska mot samhället bubblat inom mig. Jag lovar att berätta för er, men det tar emot lite. Ibland tänker jag att jag tänker för mycket, och att jag är på god väg att bli en riktig kuf. Men det ligger nog åtminstone några veckor fram i tiden, tills dess lever vi loppan. PUSS.

Alla kan va

Sitter och sjunger på All i want for Christmas is you. När jag var på väg hem ikväll längtade jag efter julbelysningen. Ih, jag gillar att det börjar bli höst. Burrigt, mörkt och mysigt.

Jag vet en kinesiska som också gillar att det är höst. Under hösten blir ju päron mogna, och mittemot min lägenhet står ett stort päronträd. Hon har stått och vevat efter päron med någon form av håv många dagar i sträck nu. Hon fyller rejält många påsar, den lille kvinnan. Jag funderar på vad hon gör med alla päron. Känns knappt troligt att hon drar i sig två maxipåsar med päron under en dag.

Debuten som betalande tandläkarbesökare är nu avklarad. Bra tajming att vara tvungen att laga sitt första hål när det inte längre är gratis. Jag kommer må så dåligt över att ligga där en halvtimme, så vidrigt medveten hur en tusenlapp skuttar iväg. Fis på dig, ska jag säga till Gustav Vasa. Jag vill också att pengarna ska dansa runt mig som i den där reklamfilmen :(

Duuger iaf inte detta, det är dags att natta sig. Ryktet säger att det faktiskt är en dag imorgon med.

Helgmyset får vänta

Lördagstentor är inte superkul. Härligt-att-det-är-fredag-känslan får sig liksom en törn. Så, jag tänkte faktiskt sitta här och studera, åtminstone så mycket jag kan. Antalet resttentor börjar gå mot noll, och om det funkar imorgon så är vi hemma. Ur askan i elden kändes passande att skriva nu, men jag är inte helt på det klara med vad det egentligen innebär. Därför lägger jag in en liten brasklapp där.

Igår ramlade jag på cykeln. Jag råkade planera min cykling lite dåligt, och då mina bromsar till 95% är ur funktion så är planering väldigt fundamentalt. Fick välja mellan att köra på cyklisten framför eller ett plåtstaket, och god som jag är valde jag staketet.

Grädden på moset var att Lul kom gående just när jag ramlat. Ganska kul.

Helt fantastiskt. Det händer grejer i mitt liv, kom inte och påstå annat! Jag skulle kunna berätta om den billiga potatisen jag köpt, men då skulle ni säkert trilla av stolen, så jag sparar det. Ska grädda baguetter i ugnen nu. Är det fredag så är det, så lite fest ska jag väl få ha trots flervariabelanalysen imorgon.
Kisses sweeeethearts! <3<3

Cirkeln är rät?

Nååååå.
Jag är trött, faktiskt jättetrött.
YAAAAO. Leksand tog ledningen i detta nu, drygt en minut från slutsignal i premiären. Hockeyn är på gång igen, det gillar vi mycket. Och där vann vi också. Wuhu!

Näää, men hörrni. Jag ska sova nu. Detta kan nog varit ett av alla mina inlägg som jag är minst stolt över att publicerat. Pussgodnatt, kanske. Ska nog fundera lite över att en rät linje kan approximeras med en cirkel med oändlig radie. Matematik är fantastiskt. Jag hyser största respekt för Euler, Newton, Leibniz och grabbarna för grejerna de kom fram till. Sen pluggar jag en flummig filfackkurs om organisation. Att sätta matematikens hjältar i relation till en snubbe som suttit i sin lilla kammare och funderat och funderat, och tillslut kom han fram till att man som företagsledare bör styra sitt företag mot områden som har god lönsamhetspotential, och sedan skriva en hel bok om det...
Nej, jag blir inte lika imponerad av det. Sen går jag ju teknisk högskola, så det är ju typ ganska rimligt att jag tycker så.

Nu - gonatt! <3<3

Som om du skulle ha något att lära mig

När jag i morse satt och hade en helt ljuvlig morgon, med en DN fetare än mina bearnaisesåser och Löfbergskaffe inhandlat på extrapris, slog en tanke mig.
Är detta min framtid? Att sitta ensam och verkligen njuta en söndagmorgon, lusläsa tidningen och sippa kaffe för att sedan sätta igång och jobba, är det vad jag har att se fram mot? Det kändes inte alls orimligt, och inte heller helt fel.

För häng inte upp er på adjektivet "ensam". Jag utgår nämligen iskallt från att jag kommer vara en ensam människa, som lägger min själ i arbetet och som förhoppningsvis utgör någon sorts skillnad i världen. Kärlek är väl i grund och botten svårt att påverka - med lite flyt så dyker den väl upp. Jobb, karriär och att kämpa för det man tycker är rätt är däremot något man själv kan påverka, och det trivs jag med. Där lägger jag mina visioner om framtiden, medan det där andra, ja det får väl ödet bestämma.

Och om ödet säger att jag ska vara ensam, ja, då är det väl bara att citera Ulvesson i Yrrol;
"Vad är det egentligen vi tror att andra människor kan ge oss, som vi inte redan bär inom oss själva? Om vi inte lär oss acceptera vår ensamhet blir ju allt bara en upprepning av Sokrates försvarstal - en jävla massa snack, men ingen bryr sig. "

Känns som ett helt okej motto. Med det människoförakt jag håller på att bygga upp kanske det är bäst för alla parter att jag lever efter det där. Herregud, folk särkskriver, gräver i väskan efter plånboken när de ska betala trots de haft en kvart på sig att göra det i kön, tror att quiz på facebook berättigar en meningsfull existens och accepterar att ett fåtal i världen lever i överflöd, medan en stor massa knappt har tillgång till rent vatten.
Vad fan ska jag lära mig av andra människor?

Gomorron Sverige!

Om trekvart kan jag räkna in fjärde morgonen då jag hängt med SVTmorgon från början till slut. 06.00 till 09.30. Efter det blir det Quizzo på femman, där jag hoppas att jag även idag kan stå mot frestelsen att ringa in och svara på de fantastiskt iqbefriade frågorna. Det mest fantastiska är ändå att folk på något sätt lyckas ha fel eller bryta mot de simplaste tävlingsregler, vilket gör Quizzo till ett riktigt bra underhållningsprogram, samt svarar på frågan varför dessa människor sitter hemma en vardagförmiddag istället för att ha ett jobb att gå till.

Nej, jag vill bli frisk. Sådär jobbigt sjuk är jag, pigg i huvudet men så fort jag rör mig dör jag typ. Efter att jag kravlat mig till skolan för en obligatorisk laboration igår var jag helt död, och slocknade innan nio, och vaknar fem för att onda varelser i halsen bitchar.

Idag har annars varit en bra Morgonsoffa. Jag blev arg när Göran Hägglund diskuterar privata vårdbolags vinster och i sann Jan Björklund-anda hotar med en vänsterregering där kommunistspöket Ohly bestämmer att allt privat totalt kommer uteslutas. Det är ju ett så oerhört larvigt argument, ungefär i stil med att Mona Sahlin, så fort det diskuteras alla människors lika värde, skulle säga att "Med en alliansregering kommer flator och bögar bli avrättade, därför det finns en extrem kristen gruppering i Hägglunds parti som säger att Gud sagt att kvinna+man=rätt".

Extremt, javisst, men det är principen. Larvig retorik, hoppas svenska folket ser genom det denna gång till valet.

Lite glädje också, som nu, Nöjespanelen. Åh, det är så mysigt. Virtanen är ju såå skön, och så en mysig skåning som pratar. Iiih. Jannicke Geitskaret är väderbrud idag, hennes namn är ju otroligt. Det enda som saknas är nyhetsankaret, Uffe. Det är en riktig lirare, och jag och Lul misstänker att han har något ihop med den värsta av metereologer, Åsa.
+ = sant!

Hoppas ni växt som människor med denna information. Puss!

Klistra ner din självrespekt

Det var fan så mycket bättre att vara sjuk förr. Då kunde man ligga i sängen och chilla och ligga och fundera på vilken serietidning pappa skulle köpa med sig hem från jobbet. Nu är det bara ensamt och jobbigt. Dessutom missar jag ju saker också, en känsla som knappast gjorde sig märkbar på gymnasiet.

Var tvungen att handla igår, trots att jag mådde piss. Hemköp har börjat med en intressant kampanj, klistra ner priset. Det går ut på att man ska ta klistermärken, och så får man sätta en sån på vissa utvalda varor och då får man en femma rabatt. En av dessa varor var glass, som jag ville ha. Tror ni jag klistrade ner priset?
NEJ!
Seriöst...Vem fan orkar gå runt och klistra märken på varor när man är och handlar? Och är det inte nog förnedrande att riva bland rea-varorna, nej nu ska man istället stå och fullt synligt sätta klisterlappar i butiken. Hej, jag är ett miffo som tycker det är värt fem kronor för att se ut som ett luffarpucko som pillar med klisterlappar.

Kan tänka mig ett mål från Sverige. Får väl nöja mig med att bryta min 13dagarutanpommes-trend ikväll. Smask!

Men kul, jävligt kul

Som jag trodde, nu är jag typ sjuk. Fock. Sedan kan är det ju en omöjlighet att inte nämna sjukdom och svininfluensa i samma mening, och jag ska inte vara den som är den och ska utmana omöjligheterna, utan nu är det nämnt.

Ringde nyss till PhoneHouses kundservice för att fråga vart min mobil tagit vägen. "Den har legat på Konsum Lambohov ett bra tag", var hennes svar. Jösses. Men jag vill ha den, så jag ska nog trampa iväg och hämta den, så jag har något att leka med i eftermiddag. Ikväll har jag obligatorisk lektion också, så jag måste pallra mig bort dit med.
Kul liv.

Tjohoouw

Kul att det smyger runt en förkylning i min hals, verkligen. Jag är fan inte värd det, men inte ens min sunda livsstil kan stå mot dessa dagars hostsymfoni i föreläsningssalarna. Partiklarna i salens luft är nog fantastiskt fräscha.

Kan ju tacka en högre makt, eller för all del schemaläggaren, att jag inte börjar förrän 13 imorn. Sovmorgon, ja tack! Sova nu, också ja tack.
Gonatt.

One, two, three, four

När man pluggat en hel dag (förmiddag tills nu berättigar benämningen "hel dag") får jag ofta ännu svårare än vanligt att kontrollera mina känslor. Det är verkligen roulette om jag ska gråta, skrika, skratta eller jubla. Jag såg Doobidoo (SVTPlay <3) tidigare, och tog "Kung av sand" på fempoängsnivån. Jublande sprang jag runt i lägenheten som om jag hade vunnit OS-guld. En kvart senare grät jag i duschen när jag blivit rörd av att höra mig själv, på ett enormt känslomässigt sätt, sjunga de sista raderna, "But tell me, does she kiss, like I used to kiss you..." i The Winner takes it all.
Nästan lite magstarkt, även för att vara mig.

Min växt fick också duscha idag, men den sjöng inte så mycket. Jag tror att den trivs, och faktum är att den nog tagit med lite positiv växt-anda in i lägenheten då min andra blomma, som ju varit död sedan länge, nu på James Bond-vis verkar överlevt det som tycktes vara en säker död. Nu kan ett gäng knoppar skönjas. Vem vågar fortfarande påstå att mina fingrar inte är ett dugg gröna?

Och när vi är inne på färgade kroppsdelar, ikväll hoppas vi att Lagerbäck kan tillfredsställa mitt blågula hjärta (okej, ingen kroppsdel men det var ju en så snygg övergång). Eller är vi kanske dävna över gårdagens sorti i det där mästerskapet, där det tydligen spelas...fotboll? Haha, inte då! Lika bra det så att medierna slutar skriva om fotboll utan crosspassningar, tacklingar, högt tempo och strategi.
Men puss då!

I know you want me

Tjalalaa, Marcus är trött och längtar efter helgen. Den känslan ter sig ofta jobbig, men samtidigt är det något jag inte vill vara utan. Små saker att se fram mot i livet, och det duger för att jag ska känna att jag förverkligar mig själv. Sen underlättar det givetvis när det fortfarande känns helt okej att dra till skolan, och att plugglusten snarare blir större och större.
Det går bra nu, eller något.

Usch, ska jag fortsätta på inslaget tema och vara sådär äckligt tillfreds med mitt liv? Berätta hur bra jag mår, hur jag älskar allting och alla älskar mig? Visserligen, jag är ju nöjd när jag får se Simpsons, äta två av ICA nybakade kanelbullar och får kärlek av mina gosedjur. Det kanske inte är grejer ni strävar efter, vad vet jag?

Annan, för er oumbärlig information, är att mitt paraply flög i tre delar under cykelturen i dagens storm, och att jag igår fick min genom tiderna första polska granne. Nej, jag är inte fördomsfull bara för att namnet enbart består av bokstäverna z, w, o pch p. Det stod en flyttbil med polsk reg-plåt utanför, därav min slutsats. Jag, fördomsfull? Nääää!

Nej, nu dansar vi.

Mitt Liu, mitt Liu

Förra året kände jag mig ganska cool när jag hängde vid universitetet. Majoriteten av människorna där var ju äldre än jag. Detta år börjar det bli lite annorlunda. Folk man känner från gymnasiet, högstadiet eller andra random Linköpingsfolk börjar plugga små saker, och känslan av att universitetet var "mitt" är liksom borta. Inte alls lika häftigt längre. Dock kan jag trösta mig att de flesta börjar typ Filfack, och att jag fortfarande har min Tekniska Högskola för mig själv.

Vardagsmaskineriet börjar nu så sakta dra igång igen. Föreläsningar, lektioner och pingismöten hit och dit. Igår var jag i Stockholm, och på vägen till mötet gick jag förbi KTH. Det är ju en snygg skola, och min KTH-längtan fick sig en liten nytändning. Den gnistan släcktes visserligen rätt snabbt när jag mötte en drös studenter som trodde lite väl gott om sig själva. Sånt känns sådär. Och om ett år är jag, hopefully, in Deutschland! Jag längtar redan dit, typ.

Uhm. Sammanfattningsvis ett ruskigt trist inlägg. Fast hur kul har jag haft det? Okej, ganska så. München Hoben var lika kul som det är pinsamt att ölen tar slut på "Nordens största ölfestival". Efteråt var jag i stort behov av en burgare. Tror ni jag sökte med cykelljus och lykta i hela stan efter någon föda innehållande fett där runt halvtvå-snåret en tisdagnatt? Inte ens Yngves var öppet, och då är stan jävligt död. Så jag åkte hem och skar upp en sallad med gurka och paprika. Såhär i efterhand lite riskabelt i det tillståndet, men ställ det i relation till alla vitaminer jag fick i mig så kan det väl vara okej.

Okej, mitt rykte fick sig en törn nu. Bäst att fixa några våfflor. PUSS!

Warning: Slut på tenta -> politik-macke är igång igen

Det här Farmville på Facebook...Är det någon slags ny arbetsmarknadspolitisk åtgärd? Inte en helt orimlig tanke att höra Maud säga "Småföretagen är det viktigaste vi har, så därför ska alla arbetslösa ungdomar utveckla sin förmåga att vara goda entrepenörer genom att spela detta spel".

Nej, nu ska jag inte utveckla det där för mycket. Maud lär ju nappa, så som hon tror att jobb skapas genom jobbcoachning. Miljarder slängs ut på att lära personer med flera års heltidsstudier bakom sig skriva ihop ett CV, som om det är där problemet ligger. Arbetslösheten är inte hög för att det inte finns några jobb, utan det är individerna som är för slöa. Regeringen vill dölja sitt ansvar för de arbetslösa genom att pusha för att söka mer jobb. "Jobb finns", sägs det. Möjligt, men enbart genom jobbcoachning kommer man inte långt, utan kan oftast inte, med lite flyt, skrapa ihop något mer än en praktikplats eller deltidsjobb.

Här krävs insatser. Regeringen har inte tagit något ansvar. Efter att ha skurit ner i riktade arbetsmarknadspolitiska åtgärder har man nu, i efterhand, tvingats ta tillbaks dem (även om man slår sig för bröstet med att man nu ökar anslagen). Pengar, som idag kunde gått till att hindra att landstings och kommunanställda sägs upp, brändes direkt i den borgerliga regeringens skattesänkar-orgie. Men nej, regeringen har ju egentligen inget ansvar där heller, utan det är upp till kommunerna att klara sig själva genom nedskärningar. Så sa man väääldigt länge, medan de rödgröna (samt typ alla ekonomer) bönade och bad om mer pengar. Så nu, sådär ett halvår för sent, kommer nu liiite pengar. Det utrymme som eventuellt finns i en budget ska inte gå till att få folk i arbete, utan för att sänka skatten för redan välbärgade. Sjuksköterskor ska jobba intensivare och i högre tempo till följd av nedskärningar, så att toppen på pyramiden kan köpa sig ytterligare ett hus i Karibien.

Det gör mig så arg, samhället. Men det är en piss i mississippi i jämförelse med ilskan mot Sd. Att ett parti med den grundläggande inställningen att alla inte är lika mycket värda kan ha så många sympatisörer, det gör mig arg och rädd. Att vara kritisk mot integrationspolitiken är en sak, men steget till att sympatisera med ett främlingsfientligt parti, som tydligt menar att multikulturella samhällen bara skapar krig, är förbannat långt. Jag tror dock inte de där 4-5% Sd ligger på egentligen tycker så, utan om de läser lite mellan raderna och tänker vilket deras grundbudskap egentligen är så tror jag inte risken finns att de får mandat i riksdagen. "Vi värnar västerlandets kristna etik, och vi vill stärka nationalkänslan, för att på så sätt skapa en större trygghet och gemenskap inom det svenska samhället" och "Det bästa vore om många invandrare kan återvända hem". Läs det med lite kritiska ögon, och förstå vad som är på väg att hända, vilket slags parti vi är på väg att rösta in i vår riksdag.

Sådär, politik-mackan är tillbaks. Inga tentor att tänka på, då kan jag lägga energi på att vara arg på annat. Eller kanske på att spela Farmville.

Anti-sexig

Länge sedan jag tvättade nu, därför är jag långt in i kalsonglådan och gräver. Ikväll efter duschen blev det riktigt sunkiga kalsonger, jag ryser nästan. Vill inte se. Nåja, jag ska klara mig imorn, och då är det bara tenta. Bara att hålla tummarna för att ingen vill ha lite tenta-sex inne på toan under skrivningen bara, för då kommer jag avslöjas med byxorna nere.

Ny kompis

Jag har fått en ny vän. En jättestor krukväxt som, citat från skötselråden, "gärna duschar". Det ska du få göra, min kära växt! Känn dig varmt välkommen hem till mig!

Kanske bör du vara lite orolig, med tanke på den dränkta blomman på soffbordet. Nåväl, dig ska jag ta hand om som ett barn. Eller en fågel.

Idag ska du hjälpa mig att plugga. Giv mig syre för att bli stark så jag klarar tentan imorgon. Åh, vad jag vill ha den gjord. Helst fixad också, vilket jag hyser goda förhoppningar om. Så är det. Sen kommer jag att må så gott, så gott.

Uh, back to work. HEJDÅ! :D

Jag ska silvertejpa fast mig själv i plugget

Idag skulle det regna, och därför tänkte jag att nu ska jag fanimej få fast den där stänkskärmen på framhjulet. Jag gick ner, med stänkskärmen i ena armen och mitt meckarsinne i den andra. Väl nere funderade jag tre minuter på hur fan den kunde skruvas på, men gav upp. Skruv, bah. I sann ingenjörsanda drog jag till Clas Ohlson och köpte silvertejp, och nu sitter stänkskärmen på plats. Möjligen tejpade jag för en broms i tejporgien, men nu slipper jag ju bli skitig iaf.

Nollning och plugg är det som gäller. Igår skar jag grönskaker inför en sittning. Jag skar typ 200 tomater. På den sista slant kniven och jag skar mig så förbannat i fingret. Bra, Macke.

Denna fredagkväll ska jag till skolan. Känns inte helt okey att dra dit själv för att sitta och plugga, men det ska göras. Förutsättningarna (öl, soffa och tv) är för dåliga här hemma. Så nu ska jag gå och brygga kokkaffe. Fail på mig att lyckas köpa kokkaffe istället för bryggkaffe.
KUL!

Vem behöver en väckarklocka?

Igår kom sopbilen och åt sopor högljutt vid halv sju. Idag fick någon den briljanta idén att festa loss med en grästrimmer nedanför strax efter klockan sju.
Har jag gjort något dumt för att inte förtjäna en sovmorgon?

Ser ut över en lägenhet som inte är helt okej. Jag borde nog städa, och denna gång inbegriper "städa" mer än att plocka bort ölburkarna och torka av diskbänken.
Booooooooooring. Sen börjar nästa seriösa tentapluggande, sista för denna omtenta-period. Nice. Klarar jag denna, vilket jag definitivt bör, så har jag bara en tenta som släpar. Det duger, mumlar Gösta. Lite seg verkar han efter gårdagens partajande.

Snart får man lööööööööön. Gimme gimme. Då ska jag ha det så mysigt. Förresten, igår, jag måste berätta. Jag tog nämligen ett fantastiskt stort steg framåt vad gäller min matlagning. Jag gjorde egna ostschnitzlar, som serverades med potatis, grönsaker och sås. Inte ett halvfabrikat så långt smaklökarna kunde känna. Fantastiskt vad mat kan smaka gott när man blandar in fler smaker än tomat (ketchup), gristarmar (euroshoppers köttbullar) och sladder (billig pasta).

Och idag har jag en awesome wok att se fram emot. Bäst!

Spela, och ni skall vinna

Ibland ger Gud fantastiskt konkreta bevis på att hon/han faktiskt finns, och är god. Som när man gör pannkakssmet, och behöver 9 dl mjölk. Man är lite osäker på om det verkligen är så mycket i klövermjölkpaketet, men man tar en chansning och det visar sig att det fanns exakt 9 dl kvar. När dessutom den första pannkakan faktiskt blir en pannkaka går lyckan mot oändligheten.

Idag visade Gud att han stödjer mitt spelmissbruk. Ja, jag kan erkänna. Jag kanske lagt en, två eller möjligen tre hundralappar på blackjack (om tid är pengar har jag spelat bort betydligt mer efter allt letande efter signup-bonusar på internet). Men idag hade Mr Green tydligen en inloggningsbonus på 15 kronor, varav jag snabbt som fan spelade bort 14,50 på någon sån där slots-maskin. Men den sista 50-öringen inbringade en hundring. Några snurr senare var jag uppe på 700 spänn.

Helt jävla otroligt. I en tid där CSN och lönespecifikationer är sällsynta tänker jag nu fort som fan plocka ut de där 700, för tydligen hade jag fixat omsättningskraven. Eller, jag kan väl lämna en hundring att spela för. Eller två.
GUD ÄLSKAR MIG. För visst måste det vara ett tecken.

Sök, och ni skall finna. Spela, och ni skall vinna. Marcusevangeliet, 14:89.

Mitt evangelium säger även att jag bör raka mig. Det är inte okej att gå runt med en såndär fjunstubb, men jag har fått en sån fantastisk skäggväxt, alternativt blivit rysligt lat så jag inte orkar raka mig, så det bara kommer fram. Blä.
Cut cut. Sen spela blackjack. MAHA.

Jag hoppas Blondinbella är nöjd