Psycho, viktig och entrepenörskap

Fan, detta håller inte längre. För jag har INTE mitt glada barnasinne kvar, inte alls, och det är väldigt mycket inte okej. Insåg själv att detta wannabevuxen och viktig gått för långt när jag råkade sätta mig mitt i avdelningen med SOU:s utredningar, och dreglandes började plocka och läsa. Jag vet inte om jag vill tycka att det är intressant eftersom jag gillar rollen som viktig (för i så fall är statliga utredningar top notch), eller om jag verkligen tycker att det är spännande. Jobbigt när man blandar ihop roller sådär.

Jag var sjukt nära att låna hem en utredning om gymnasieskolan och en om hur framtidens kollektivtrafik kan se ut, men till slut var Maki tvungen att säga till mig på skarpen. Jag vet inte vart jag är på väg. Mitt liv är labilt, först leker jag hobbypolitiker för att sedan gå hem och mysa med mina gosedjur, prata med mina (få) växter och slå på tangentbordet när äckel-United gör 3-2 i 89e minuten (ja, jag är arg nu igen <3).>Varför kan jag inte göra sexigare saker? Liksom, inte så jag diskuterar välfärdssamhället på krogen (eller kanske. Fast några ragg blir det ju inte), och varje gång jag ska ut och skaka rumpa gömmer jag alltid gosedjuren bakom soffan, om jag nu skulle få med mig någon. Sen när jag kommer hem ensam får jag be dem om förlåtelse för att kunna ha någon att mysa med i sängen.

Nåja, när jag känner mig osexig är det bara att ställa sig framför spegeln med pingisracket i hand. RAWR! Vi avslutar detta nedvärderande inlägg mot mig själv med humor. Maud är så klockren med "nu plockar jag fram mitt entrepreniella tänkande, och så tar jag den här diskborsten och så riktigt skrubbar jag av diskbänken".