Stackars, stackars mig

Det är mörkt, regnigt och blåsigt. Under någon pikosekund citerade jag i tankarna bittert "sola och bada i Pina Colada", visdom från vår profet, Markoolio. Sedan slog det mig att jag ju är en västvärldsfödd, vit man, som blivit anförtrodd ett begåvat och skärpt sinne, och som haft en trygg kärnfamiljsuppväxt. Skulle jag med gott samvete kunna stå framför någon av jordens en miljard svältande människor och tycka synd om mig själv för att det spöregnade när jag cyklade hem?

Njah, jag skulle snarare fnissa åt det något paradoxala i det hela - något som drar ner mervärdet av min existens är ett fundamentalt element för dessa människors överlevnad. Ja, vad vill jag få ut av detta. Förmodligen bara att försöka få lite gott samvete, nu har jag ju försökt påverka. Jag har skrivit vad jag tycker i min blogg, härmed är jag fri från ansvar vad gäller världens orättvisor. Nu har jag gjort vad jag kan. Har ju bara tidigare nämnda förutsättningar att lyckas, vad mer kan ni begära?

Närå, jag ska ta tag i det där. Senare, liksom mycket annat. Nu är jag väldigt trött. Ännu en skolvecka är snart slut, ni vet vad jag tycker men tiden försvinner. Nästa anhalt: December. Psycho, fan. Nå, jag trivs åtminstone med livet.
Snabb lägesrapport från livet; Det är bra.

Pussisweet.