Vad kan passa bättre än att inleda lovet med en emolista?

Nummer fem: Kommentatorerna i ESC

Värdelöst att de var så fruktansvärt subjektiva, var är du Pekka Heino?, men jag blir både arg och tycker synd om de skämten de drar. Kanske inte synd om själva skämten då, utan de som drar dem. Typ, Edward drar det där dåliga, och väldigt gjorda, skämtet, där man läser upp typ två "svåra" utländska namn, för att sedan, inför det sista, säga "och så får vi se om jag uttalar det här rätt...Malin Svensson". Kan inte vara lätt.

Place foour: Gillaknappen

Den är så sjukt enkel att komma åt, och det finns ju inte en bekräftelseruta, "vill du verkligen gilla detta?" (i de flesta fall borde även tillägget "så pass ointressanta inlägg" ingå, men det hör inte till denna emolisteplats). Men icke. Så sitter jag där, och råkar ha gillat att den person i min vänlista det är lägst sannolikhet att jag säger hej till om vi möts, tycker om solen och precis har köpt mjölk. Hrrrm.

Plats drei: Det finns mer av mig än mediabilden visar

Jag känner mig exploaterad. Det finns en människa bakom nummer nio. Jag är mer än Brunkebergsåsen, Barbro och en liten battle med nummer fem. Nu vet jag hur svårt det är för alla idoler att tvätta bort sitt "idol"-epitet. Så, precis som de säger att de har sin egen stil och bla bla, hävdar jag; Jag är mer än "Vem-vet-mest-Marcus".

Plats two: Haribobussen

Sett reklamen? Det kommer en studsande Haribobuss med Haribobjörnen som chaufför och lyser upp en stad där det innan var grått och trist. Jag vet inte om jag ska bli rädd eller om det verkligen är paradiset, den där bussen. Min kluvna inställning gör mig arg. Ge mig ett svar, någon .

Plats ett äääär....: Solglasögon

Finns mycket som upprör. Exempelvis försöker jag seriöst inte vara cool när jag har de på, men jag ser ju på mig själv att det ser ut som jag försöker vara cool, hur mycket jag än försöker att inte försöka se cool ut. Men största problematiken är förmodligen den hur var persons snygghetskurva förändras. Man kan aldrig lita på någon i solglasögon. En utan solglasögon snygg person blir ofta bara en aning snyggare med. En som tidigare var relativt ugly kan faktiskt hoppa upp flera steg till typ knullbar nivå. Sånt där är bara läskigt, och det gör mig oerhört skeptisk.

Interaktion är viktigt för Makis Blogg, så visa vad ni tycker genom att rösta här bredvid; Vad var mest emo denna vecka? ;)
HA!

SATC!

I ett par dagar har jag noterat att många människor ska på något jävla "SATC". Jaha, ännu en fest jag inte är bjuden på, tänker jag. Liite bitter blev jag tillslut, jag är ju en modern människa som lever mitt eget liv genom att snoka i andras, så idag började lacka för mig själv när jag inte förstod vad folk omkring mig har för sig. Vad fan är SATC?

Jag fnulade. Tänkte. Diskuterade och resonerade, men utan framgång. Enda utvägen var att fråga Google, där jag knappade in de fyra versalerna. Poff, den första länken var Sex and the citys officiella hemsida, vilken inte hade en förbannad jävla antydan till förkortningen "SATC" någonstans. Tydligen var SATC så uppenbart vad det var, iaf för Google. Jag kände mig ägd och lite dum. Eller nej, snarare stolt över att mina hjärnceller bär på viktigare kunskap.

En annan kunskap jag heller inte besitter är den att kunna förutspå hur det kommer gå i Eurovision Song Contest. Igår satte jag Israel som min vinnare, inte alls bara för att det är min absoluta favorit. Hm. Nåja, den kom 14. Epic fail, som man så tufft säger. Aaaaber mein Deutschland, hurraay för er. Det var ändå vettigt, och då känns det ändå som en hyfsad chans att kanske gå på den stora finalen. Jag är ju typ i samma land.

Äääh, puss o kram!

Äntligen, Manboy!

Det är ju fredag, då är det fest och jag tänker få er att glömma deppen över Annas sorti igår. Ikväll får ni hänga med hem till mig på ferre, och jag slår även två flugor i en smäll; På köpet får ni den hett efterlängtade Manboy. Jag hoppas inte jag gjorde er 7 som gav Saade er röst besvikna, jag gav allt jag hade. I slutet föll ljudet bort, vad var det jag saade? (haha). Yrade nog om att det är tufft att vara popstjärna.

Nåja, ni kan ju jämföra. Vilken version är bäst?

Om någon undrar. Ja, jag gör det här helt seriöst. Konstigare saker har hänt än att Anders Bagge skulle råka hamna på min blogg, se detta klipp och tänka att denna grabb, det är en oslipad diamant. Han ska bli vår nästa flickidol.

1-10

Jag är helt jävla vansinnig. Över att Sverige inte är med i finalen imorgon? Haha, neej nej, såna där saker är ju bara en lek. Tyvärr föll jag ju in i den härliga svenska subjektiviteten, där Anna är bäst. Allt är snyggast, hon var sååå duktig, låten är fin och bla bla bla. Jag är verkligen inte bitter, för jag gillar seriöst varken artist eller låt, ändå deppade jag ihop när det stod Danmark i sista kuvertet. För man hejar alltid på sitt land, liksom. Förutom när Mattias Nilsson åker in till stående skjutningen i skidskyttestafetten, då vill jag se bommar och hans nervösa ansikte. Stackarn.

Vansinnig var det ja. 1-10 på de två senaste matcherna i Pro Evolution Soccer. Först 1-7 mot Arsenal, 0-3-underläge efter 15 minuter. Tror ni jag var förbannad? Jag blir rädd för hur otroligt galen jag blir, men samtidigt glad. Jag menar, var skulle all denna ilska hamna om jag inte fick ur mig den i min lägenhet framför ett datorspel?

ESC

Jag må varit skeptisk till Anna, men nu när det gäller släpper jag bitterheten över att den lite gråtande Anna ägde skiten ur Pernilla och Jöback. Detta kommer gå bra, det är en snygg låt som absolut ska till final. Hur kul är det att även den teoretiska chansen att få höra "La Suede, douze point" ska vara borta på lördag? Big noo no, jag tror som sagt det går finemang. Heja!

Att göra det man måste, är att göra det man vill

Obladi, oblada. Jag undrar hur jag mycket jag pissar på så kallad riktig musik när jag lyssnar på Scotts version av den. Inte för att jag bryr mig, bara därför jag undrar. Fast det finns nog värre. Jag gillar starkt Bengt-Hennings version av "I was made for loving you", den är snudd på fantastiskt.

Nå, vad har jag för mig då? Järnspikar alltså, det händer ju inte så mycket lajbans. Det är inga onsdagsfester, jag har inte varit på stan och ätit glass eller gjort något annat supercoolt jag bara måste berätta om. För dåligt, utifrån sett åtminstone. Själv tycker jag dagen varit allt annat än ickelajbans, snudd på optimal. Lite studier, när jag tröttnar på det lirar jag pes. Efter lite skrik och uppgivenhet åter till den vackra matematikens värld. Sen ringer en telefonförsäljare, jag får min dagliga dos av socialt utbyte och sen så fnissar jag i smyg åt bambustrumporna han erbjuder. Upp med huvan, lek gangster in på Hemköp, köper lite mjölk och margarin, hem igen och bakar några scones.

Und so weiter, paradiset. Och ESC igår, min favvo måste jag ge er. Det är glatt, snyggt och lite...androgynt? Haha. Vi säger så. Och ja, jag gillar håret, även om det kanske kan vara lite mindre rakt, det ska vara som i studion. Bra, då vet ni. Ha en god natt, beejbsi .

You can call me manboy

Det blev alltså Eric Saade och Manboy som tog hem en faktiskt väldigt övertygande seger i omröstningen. Hmm. Om jag ska vara ärlig ett ofördelaktigt utfall för min del. Kanske även för er. Jag menar, till de gamla klassikerna, Alcazar, Afrodite och Perrelli, har jag trots allt inövade shower att visa upp, medan det enda Saade gör är att gå runt och vara snygg. Då mina styrkor kanske inte ligger just där, utan snarare i områdena tung koreografi och att ta höga toner, är magkänslan skeptisk till hur detta ska bli. Men, ni har klickat. Makis Blogg kör inte över omröstningar likt vår regering kör över folkomröstningar, typ vad gäller kärnkraft, så jag ska göra det bästa av situationen. Inom några dagar kommer ni ha en sexig Marcusboy i skärmen.

För att öva slutposen tog jag nyss en promenad i regnet. Åh, så härligt. Överenergin bara sprutade ur mig likt regnet sprutade ur molnen, haha. Sitta inne hela dagen gör mig lite crazy, så jag var på riktigt showhumör där vid Stångån.

Ooch så är det väl bara att tagga till inför imorgon. The first examination, ulala. Heja mig, heja mig. Och sen är det fanimej ESC. Det kan gå bra för Anna, hon är ju lite crazy med busiga skor till en söt kjol. Inte det där kalla, snygga och stilrena som vi brukar skicka, och som jag ju alltid älskar. Lite mer värme och färg nu, precis som Lena och Carola. De två kom top5, kanske går bra även i år.

We´ll see. Püüüüsss.

Svälj

Har förresten svalt mycket stolthet nu och lagt upp en länk hit på fejjan. Jag ryser och mår dåligt, men enligt mina PR-ansvariga så är msn ett ganska förlegat forum för informationsspridning. Så, välkommen, Marcus, till senare delen av 2000-talets första decennium. Och välkomna hit, alla från fejjan. Puss :D

Plats 5: Gräva sin egen grav

Senaste inläggen har jag lipat över min bloggs förfall. Egentligen lipar jag över min egen apati. Det är väl självklart att det skulle gå som det gick när jag inte lyssnar på vad mina läsare vill ha. Näst efter bilder och uppträdanden från mig är det emo-listan som engagerar mest, den som ni efterfrågar och den som på något sätt ger denna bloggs aningen dystra samhällssyn dess själ. Men lyssnar jag? Nej, jag kapar ryggraden och tror det går att leva vidare. Det funkar inte så. Skärpning!

Plats 4: Ännu ett offer för marknadsekonomin

Ryktet säger att glasspriserna på Bosses nu kommit upp i vidriga nivåer. Jag har inte varit där själv i år, brukar vara alldeles för glad och trevlig stämning där när solen skiner, men jag litar på mina källor. När vi snackar själ så är väl Bosses lite av Linköpings sommarsjäl. Tråkigt att hetsen efter profit kan göra människan så likgiltig inför andra värden än vad som kan mätas i kronor och ören.

Plats 3: Val av kö

Ett ständigt aktuellt ämne, men de senaste dagarna har fått mig att tro att jag har någon slags gåva att ständigt hamna i sega köer, undantaget systembolaget, faktiskt. Där är jag vass, men annars. Till förtvivelse analyserar jag folket i köerna; Ålder ( hur snabba de är med betalning), antal varor, vad för typ av varor (grönsaker tar tid, mjölk går fort), om de ser stressade ut (de vill inte smalltalka med personalen som andra socialt understimulerade varelser kan göra). Till ingen nytta alls. Igår valde jag snyggt rätt, trodde jag. Då hade gubben före valt fel glass, en som inte va på kampanj, och det blev säkert en tia dyrare än han trodde. Det funkade inte, han gick iväg och skulle byta. Vips, så ägde de andra köerna mig. Kul.

Plats 2: Danneboy och Vickan

Förra DN Söndag bestod till 95% av olika vinklingar på hur Vickans bröllop kommer vara. Klänningar, mat, resor och vad Ockelbo tycker. Tack, DN, för att ni förstörde en av min veckas absoluta höjdpunkter.

Och veckans etta är....: Ödmjukhet

Med avsky märker jag att jag börjar bli ödmjuk. Alltså, ödmjuk är jag ju oftast offentligt. Jag är ju alldeles för mån om att vara omtyckt för att säga något kontroversiellt, men jag har på sistone upptäckt att jag försöker vara ödmjuk även i hjärnan. Om jag ser en tjockis (uuuh, busigt icke-PK jag är) med alldeles för tajt tröja tänker jag inte "iiiuuh, ta på dig något större så jag slipper se dina valkar". Eller, det gör jag väl kanske. Men skillnaden är att sedan tänker jag till, och helt allvarligt i min hjärna tänker att "neej, den flickan har säkert haft det jättejobbigt. Hon var säkert värd kakorna som skapade de valkarna". Obehaglig utveckling, den ska stoppas. Dags att fara tillbaks till översittarnas land.

We can dance all night with the bourgeoisie

Go Bayern, bald machen sie ein Tor :D

Försöker tagga min framtida hemstad i CL-finalen. Lita lönlöst, känns tungt men inte omöjligt. Yes, kvällen är alltså vigd åt fotboll. Tidigare lite hockey också, vilken sportkille. Lackar lite lagom på allmänheten. Heelt otroligt hur folk är så enögda, i synnerhet när det kommer till sport. Bengan tog timeoute med 15 sek kvar, Tjeckien kvitterade. Därför är allt Bengans fel, trots att han inför matchen hyllades. Bengan kallas "dum i huvudet, värdelös, ett jävla pucko" eller andra mogna saker. Jag kan bli så uppgiven, tänka att det är så tragiskt att det ska vara så svårt att sätta saker i perspektiv. Sen behöver allt inte alltid vara så jävla rationellt, klart känslorna kan ta överhand. Men att just använda sådana beskrivningar på människor som gör något så pass överkomligt som idrott...? Nooo.

Dagens moralkaka fixad. Annars så, jag hänger alltså framför TV:n. Knock knock på Byggmax door, let me see what you´ve been working on. Jag var ute på en promenad förut. Trots mycket människor, merparten jävligt glada och, i normala fall, alldeles för många kärlekspar, så lyckades jag hålla humöret uppe. Hela dagen har jag känt mig så genuint sexig med min morgonrufsiga Erik Grönwall-lugg, måste varit därför jag var så glad och lycklig där vid Stångån. Sen kom en äcklig och småfet tonårspojke och pratade med mig. Jag tog ur hörlurarna för att höra att han sa något så ointressant som "varför springer min kompis?". Vilket jävla miffo. Där förbrände jag ngn promilles kcal när jag rörde händerna upp och ner mot hörlurarna, tack för det. Verkligen. Den tiondelen kunde jag tänkt många kloka tankar för, men den kommer jag aldrig få tillbaks.

Ääh, ska duscha. Dagens duschsång finner ni nedan. Tragiskt att de aldrig fått vinna, faktiskt.

Summer days

Eeeey. Såg nyss en superhet bild på Rahlenfeldt. Han låg typ naken i en soffa och rökte, fast man såg bara konturerna av honom typ. Seeexy.

Det är fan sommar, gott folk. Idag lekte jag äcklig person som ville visa hur bra jag mår av det goda vädret, och därför satt jag ute och pluggade, kavlade upp byxorna och lapade mot solen. Tröjan behöll jag dock på, till skillnad från många andra. Trots en antydan till kontinuerliga joggingturer känner jag inte att jag är tillräckligt biff. Hm.

Helgen ja, vi får se vad den har i sitt sköte. Storslagna planer är det ont om. Eh, mer finns inte att säga. Herrå och gonatt.

Dagens outfit, TV-framträdande och bröd

Videobloggandet fortsätter. Lite snicksnack om Vem vet mest, något jag varit, och nog kommer vara framöver, ganska förtegen om. Och om någon vill ha recept på brödet, som verkligen är 100% fritt från fullkorn, så fråga eller googla "vitt matbröd".

Dååålig

Det var varmt idag. Folk gick runt, glada och lättklädda, och jag var tokigt nog inte jätteirriterad. Lite kanske, men det är ganska oundvikligt. Ibland funderar jag på om varför, utan egentlig anledning, jag tycker att människor är motbjudande och att jag själv är så jävla mycket bättre. Jag vet ju att människorna faktiskt kanske är bra, men ändå. Äh, fan. Tur då att jag inte älskar möten med nya människor. Snackar vi spelteori är lösningen (Marcus undviker, Personer undviker Marcus) en extremt stark och dominant lösning.

Är jobbigt hungrig nu. Egentligen borde jag äta något rejält som kan fylla upp mina kolhydratssugna celler inför morgondagens utmaningar. Värdelös kväll annars, timmar bara flyger iväg och jag har inte riktigt lagt på plugg-läget inför tentor. Men, det kommer. Rawr, natti!

Lul steker i smör!

Strävan efter högre status i bloggvärlden fortsätter, idag med en lockande videoblogg. Efter det förlorade vadet ska nu Lul använda smör till allt han ska steka. Under dessa dryga två minuter får ni se hur det kan se ut! Enjoy, detta är riktig underhållning! Och Krillebooi, jag härmar dig av kärlek. Jag vet att "chaa cha" är din grej, men lååt mig hålla på med dessa harmlösa och patetiska försök att vara du :) Puss!

Röstragg

Det är krismöte. Bloggen tappar ständigt läsare, nya målgrupper hittar inte hit och generellt börjar bloggens rykte bli lite...unket. Från att haft stadiga, och likväl hisnande, 30 unika läsare per dag har trenden de senaste månaderna varit tämligen nedåtgående. Förmodligen är detta faktum väldigt statistiskt säkerställt.

Så, dags att analysera siffror. Här intill ser ni statistik över senaste årets antal bloggläsare. En naturlig dipp runt julafton, men trenden efter det är nedåtgående för att sedan komma tillbaks på normala nivåer runt februari. Efter det - katastrof. Låt oss då fundera; Vad hände i februari? JO, det var melodifestival. Det var peppning, det var betygsättande men det var framförallt videobloggar med Gösta!

Nå, det finns väl inte mycket att göra. Gösta kommer få mer och mer makt här i bloggen, det kommer videobloggas betydligt mycket mer och jag ska försöka bjuda på annat smaskigt från mitt liv förutom att berätta om hur skönt jag tycker det är att supa ensam.

Ja, jag kommer sälja mycket av min själ för att få tillbaks de tiotals läsare jag tappat, men det kommer det vara värt. Det första steget är en ny video, men vilken video det blir, det är upp till er, kära läsare. Inför förra årets ESC gjorde jag en fantastisk video, där jag sjöng och dansade till Malena Ernmans "La Voix". Allt för att visa min pepp inför ESC. Detta år är jag som bekant inte alls nöjd med mitt lands bidrag, och jag tänker definitivt inte tralla runt i Converse och sjunga för er. Istället låter jag er avgöra vad ni vill se i en liten omröstning.

Ja, det är desperat, men jag tror ni köper detta. Jag utlovar samma inlevelse som förra året, vilken låt som än vinner. Ta chansen att se mig som ni alltid drömt om, VOTE! =)

Och, har ni egna alternativ? Kommentera isf, och om folk hänger på så räknas varje kommentar som en röst. MOHA.

Ni inser förresten att jag spelar högt? Om detta inte blir succé är Makis blogg definitivt död. Det blir pinsamt, jag har blottat mig men ingen bryr sig. Liten och sårbar. Men det ska väl inte behöva hända :)

Omröstning avslutad, vem vann?

Omröstningen avslutad, med ett för mig fördelaktigt utfall. Jag slipper löken, och det är Lul som får sig ett straff. Lul är en sådan som fått för sig att margarin är ohälsosamt, och då jag ju är en genuint god person som alltid vill alla väl kommer Luls straff hjälpa honom att sluta leva under margarinminimum. Lul ska fram till sommaren (11 juni), utan undantag, steka allt som steks i margarin/smör. Ingen vidrig olivolja här, inte. Här kommer Jacobs (Luls, alltså) egna ord om detta:

"När jag under den sena lördagkvällen fick beskedet om mitt nederlag i omröstningen så blev jag både bestört, bedrövad, förvånad och orolig. Orolig för att så många som fem personer till synes helt saknar humor.

Jag skulle kunna skylla förlusten på en rad saker. På att en undersökning med nio svarande inte är särskilt vetenskaplig. På att svarsalternativet 'svinkul' var ett uttryck i överkant, och således skrämde bort många (kanske hundratals) läsare. På att jag av hänsyn till Marcus bristande musikaliska bredd blev tvungen att välja en video som inte kvalar in som en av de roligaste i genren. Jag skulle kunna skylla på mycket, men jag gör inte det. Jag tar istället förlusten som en man, och skyller på Island. Och Grekland. Dumma, dumma Grekland.

En ny smörförpackning är inköpt för förtäring i stekform. Jag tar mitt straff med flaggan i topp."

Vackra ord från en god förlorare. Jag önskar Jacob lycka till, och vill samtidigt sända ett stort, stort tack till ni som röstade på rätt alternativ. Tillsammans kan vi göra världen till en bättre plats att leva på!

Evighet

Wueeeey. På gång till stora, fina Stockholm för att göra en storartad insats för bordtennisen. Hurray! Hänger i första klass (vad annars?) och leker businessman. Hoppas ingen ser blogger-loggan på min skärm. Blogger känns inte sådär superbusiness, liksom. Men jag såå supergillar känslan ändå. Tänk en gång när jag ska bli stor och komma ut i världen. Leva på riktigt, inte innanför universitetets mot vuxenvärlden skyddande väggar.

Nååväl, hur mår jag, frågar ni? Förutom lite intressanta muskelryckningar under ögat är jag glad. Mycket glad! Muskelryckningarna vet jag inte vad de beror på, försökte googla och svaret jag fick från passagen debatt var att "ät en banan". Låter klokt.

Annars så...Fan, nästa vecka, som är halv och där jag dessutom är borta halva halvan pga Berlinresa, och sedan veckan efter det, lite vanlig. Sen tentor. Sen slut! Unbelieeeeeevable. MEN, det kan gärna bli varmt nu också. Då ska jag ligga halvnaken vid Stångån och studera. Dricka en läsk, äta ett chips och bara vara jävligt tillfreds med livet. Apropå chips var jag ute och sprang i lördags, en bedrift jag lär leva på tills början av nästa månad. Dessutom gick det upp för mig att jag faktiskt ätit ett 500-grams Lättapaket på två veckor. Jag blir fascinerad, och det är med stor stolthet i rösten jag berättar detta. Då menar jag såväl löpning som smörätande.

PUSS!

Wuhuu, tävling!

Här har vi ett youtube-klipp. Svinkul, säger någon. Vad är kul, säger en annan. Vad säger DU? Rösta till höger. Det är faktiskt viktigt, så titta, begrunda, fnissa om ni vill och sedan - rösta. För att locka till röstande lovar jag att äta en rå lök som ett äpple, spela in proceduren och lägga upp här OM ni röstar så att det alternativet jag inte föredrar vinner. Förlorar jag delar jag ut ett straff till min motståndare. Kan dock ej avslöja straff samt motståndare nu, då det kan få er att förstå vem som föredrar vad. Såå, kör i vind. Puss!

Walpurgisnacht

Grattis herr Kung och kul med valborg. Skulle hängt lite med familjen, men sjukdom satte stopp och istället för att ragga fest firar jag tillsammans med SVT. Kongliga Teknologkören sjunger för mig, en brasa brinner bakom dem och mitt fönster är på glänt så jag kan känna doften av vår. Ska nog ut på en promenad och titta på fjortisar snart. Nattvandra, någon? Kanske inte, men jag ska iaf promenera i mina superdupersköna, superdupertrasiga, ljusa jeans. Väärsta feta hålet rakt på skinkan och i skrevet, men jag gillar mig själv i dem och då får fanimej samhället acceptera det.

Men ja, våren nalkas ju. Jag njuter enormt av att cykla enbart i hood, och har flera gånger liksom bara satt mig på random bänk som en riktig mupp och bara lapat i mig av solen. Känns inte naturligt att jag njuter samtidigt som folk omkring mig njuter av samma sak. Hrm. En hel del politik i veckan också, eller ja, jag har läst och tänkt mycket.

Annars kantas dagarna av vardag. Wuhu, superkul. För att byta lite spår så använder jag en såndär Idominsalva i ceratformat, som gör läpparna sådär fjortisvita. Det, tillsammans med trashiga jeans och mitt ungdomliga inre (såg inte alls på kvällens Gokväll), gör att jag definitivt känner mig redo för en sväng utomhus. Ulala fulla fjortisar, akta er. I´m hot.

Lägre avgifter, när jag ringer Jens

Ett inlägg till alla er som fortsätter törsta efter inlägg, trots taskig uppdatering och, när det väl uppdateras, rätt ynkligt innehåll. Idag blåste det i Linköping. Surprise. Det är faktiskt lite otroligt, och det börjar gå mig på nerverna. Men sedan tittar jag i min kalender och ser att det faktiskt är ynka 15 skoldagar kvar. Sen är det tenta-p, sedan...Öh, good bye. Nå, ligger här och i sedvanlig ordning avslutar dagen med lite Scrubs-mys. Jordan är faktiskt en helt underbar människa. Hon gestaltar mitt inre, typ.

Annars är det liksom ganska mycket Tyskland i mina tankar. Lägenhet, motivationsbrev, flygbiljetter och bankkonton. Inget annat, så tystnad och sjung med;

Wow,ett nytt blogginlägg...och så var det inte det ;PpPppp;PP

Förundran möter uppgivelse. Kommer nog aldrig förstå vad som rör sig inne i huvudena på de människor som känner att deras liv förgylls av att kasta in snusdosor på en hockerink. En sådan fascination jag ändå känner för fenomenet. Det är människan vi observerar, mina vänner. Människan.

Nå, jag mår ganska bra. Gillar starkt askmolnet - älskar att se hur sårbar västvärlden kan vara, att naturen kan äga oss ganska enkelt om den bara vill. Mer naturkatastrofer till oss, tack. Vi kan behöva lära oss visa lite empati och ödmjukhet. I vårt individualistiska samhälle, där fokus läggs på hur just DU lyckas i karriären, hur DU ska bete dig för att DITT liv ska kännas bra, breder egoismen ut sig på bekostnad av empati, som tillsammans med intelligensen ska vara det som särskiljer människan mot andra djur. Vad gäller intelligens ställer jag mig frågande. Anledning? Hänvisar till första stycket.

Så det så. Livet är bra annars. Gillar ju inte själv att läsa om folk som mår bra, därför väljer jag att inte gå in på detaljer. Men det är till och med så pass att jag gillar de där grupperna på facebook. Ajha, nu ska jag väl sova. Och så gör jag inte det ;PPPpp;PPPpp

Haha! :D

Vilka appar är dina appar

Fredag = hemmafest. Ah, vilken underbar kväll med pannkaka, vin och så en promenad såhär framåt natten. Jag gillar att ta en sväng på stan sådär runt 22-23 när folk är på gång ut till krogen, det får mig att känna att jag har något slags socialt umgänge. Nu fantiserar jag lite om att bli inbjuden till festen på våningen under. Tror den som har festen är den granne jag plingade på hos tidigare idag och påpekade att hans nycklar satt i låset utanpå dörren. Så jävla snäll.

Sådär, fantiserat klart om det sociala. Nu ska vi prata helg, för jag är såå pepp på dessa två dagar. Jag ska bara städa, mysa, småplugga och kanske spela lite stryktips. Kollar vädret för att se om det blir fina vårdagar, men då ska det visst blåsa 14m/s i helgen. Den där blåsten är liksom inte okej längre. Öööh, men det var typ det. Godnatt och trevlig helg!

Canadagooseguy

Igår kom en kanadagås gående mot mig när jag kom cyklandes. Det är min cykelbana, tänkte jag, och körde rakt fram men kanadagåsen insisterade på lite chicken race. Challange accepted, ropade jag, och fast besluten att äga gåsen trampade jag till lite extra. När vi var 4 meter ifrån varandra bangade jag helt plötsligt ut, svängde runt gåsen som tittade på mig med en hånfull blick.

Ägd, javisst, och jag börjar ju givetvis fundera på varför, och i uppförsbacken efter fick jag en liten flashback från min barndom. Jag tror fanimej nämligen att jag har blivit jagad av kanadagäss som barn. Tyvärr har jag ju ingen förälder här som kan bekräfta det, men jag är ganska övertygad om att det faktiskt är sant. Och detta förklarar ju lite av skräcken jag hade för den där kanadagåsen.

Så när jag ska rädda världen från orättvisor, beslagta alla vd-bonusar för att finansiera byggnationer av vattenbrunnar i Afrika, rädda kvinnor från förtryck samt döda konsumtionssamhället, då kommer jag klä ut mig till kanadagås. Inspirerad av Batman allierar jag mig med vad som skrämmer mig mest. Kanadagåsmannen kommer jag kallas, och det finns redan några vassa utkast på hur dräkten ska se ut.

Imorn börjar skolan. Inte superpepp, men det är typ bara 4 veckor av föreläsningar, lektioner och labbar, sedan lite tenta-p. Sen är det hejdå, good bye, auf wiedersehen till Sverige.
Omg.

Så det kan gå

Vittring, men inte mer. Det såg ju så bra, så bra ut. Och så åker vi ner till Växjö och får smisk så det bara smäller om det. Garanterat överskattning - märkte ju själv hur jag fokuserade mer på att resultatet i övriga matcher skulle bli det rätta då det kändes som att vi borde tvåla dit ett redan avsågat Växjö ganska ordentligt. Men tji fick vi.

Jag hade förväntat mig att av ren glädje palla plugga duktigt även såhär på kvällskvisten, men ändrade planer. Nu är jag sur och lite ledsen. Inte ens Pernilla Wahlgren räddar mig, och då är det fan illa. Om vi plottar min glädje som funktion av hur många gånger jag lyssnat på Jag vill om du vågar är såväl första- som andra-derivatan strikt positiv, fram tills nu då. Det börjar bli obehagligt, framförallt när jag är ute och går. Liksom, jag måste ju förnya mig för varje gång jag hör, hitta nya vinklar, kanske dansa ännu lite mer vågat än vad jag gjorde förra gången osv osv. Snart har ni mig mitt på Filbytertorget och kör en hejdundrande show inför en jublande publik.

Jaaaha. What to do, what to do? Antingen softa ner och kanske skvätta i sig lite vin. Ja, det lät så bra så jag går inte vidare med övriga alternativ då de förmodligen kommer vara chanslösa.

Bakis ruffs

Nu hänger jag än en gång på Rahlenfeldts blogg (Krillebooi, men jag använder det lite mer seriösa namnet. Seriösa namn på seriösa bloggare). Idag får jag reda på att han oftast sover med en kudde, gillar hallonsaft samt särskriver bakisruffs. Nu kanske ni tror att jag som vanligt kommer börja lipa över hur samhället skapar dessa fenomen, men icke.

Jag har faktiskt funderat lite de senaste dagarna på varför jag dras till saker som är totalt motsats till vad jag själv är. Liksom, jag skulle aldrig röka, men sexigt är det och sånt jag vill hångla upp. Ja, inte själva cigaretten då, utan den andra...varan. Samma sak med Rahlenfeldt. Själv lipar jag över den globala orättvisan, hejdlös och ohållbar konsumtion samt klimathotet, men samtidigt sitter jag och mysläser när lilla gossen frossar i vodka och har shoppandet som något slags livsmål. Ytterligheten där gör nog att jag pallar vara den duktiga pojke jag är =) Jag får vara lite småbusig, men ändå inte riktigt på riktigt. Tihi.

Jaaamen annars så har det ju varit påsk. Inget speciellt, va? Jag har dock fortfarande träningsvärk efter min enda riktiga match i KM på långfredagen. Förvisso en femsetare, men känns ändå inte riktigt försvarbart, såhär tre dagar efteråt. Men så har jag väl heller aldrig påstått att jag tränat duktigt.

Förresten var jag sugen på att ta avsked av min blogg, jag är inte så pepp och det märks säkert. Men sen tänkte jag på alla fina stunder vi haft, så vi ska nog klara oss ur denna kris. Snart är vi tillbaks, starkare än någonsin! Puss :)

Sill

Kan du förklara vad du vill med mig, det känns som att du aldrig öppnar dig.

Så säger min blogg till mig, och själv sitter jag här lite generad och påkommen. Jag vet inte, är mitt patetiska svar. Och på det andra påståendet kan vi ju säga som så, att jag undviker att öppna mig med respekt för er, kära läsare. Jag bär på så mycket mörker så det blir bara blä.

Men i brist på annat så kan vi öppna dörren på glänt lite. Jag vill bli kär i någon/något. Kärleken till gosedjur och mig själv i all ära, men det känns liksom som att vi behöver en fjärde part i vårt förhållande. Oroa er inte - snart pyser vi till Berlin och sedan München, och där lär jag, precis som tidigare, kunna förtränga min ensamhet och fylla livet med nya, spännande erfarenheter och leva det enkla och lyckliga singellivet ytterligare ett år.

Nu tänker jag inte gå djupare in i mig själv, för då börjar vi snudda vid existentiella, inte sällan dystopiska, funderingar och då denna blogg är känd för att vara en glädjens källa mitt i centrum av det stora, onda cyberspace lämnar vi de tankarna därhän.

Fokus på påsken, tack. Idag ska jag sitta hemma och vänta på små påskbarn, som plingar på och vill ha godis. Godis ska de få. Nej, fan, barnen gör ju inte sånt nuförtiden. Igår sa jag med lycka i rösten till mina pingisbarn att imorn, då får man klä ut sig. Jag möttes av en sällan skådad skepsis. Fan för 2000-talsbarn. De vet knappt vem Mumin eller Björne är, och de går inte påskkärring. Kanske borde ut idag och visa de hur man gör. Ja, så får det bli.

April april, också.

En liten liten macka

Jag tror ni märker ungefär hur pepp jag är på att blogga om mitt liv. Det är liksom inget kul, varken liv eller blogg. Nååja, det är lov så jag ska inte vara alltför nedstämd. Vad jag ska hitta på? Jag ska gå långa promenader, läsa böcker och studera på dagarna, och på kvällen varvar jag ned med ett glas vin framför ett program om katolicism på Kunskapskanalen. ¨

Låter härligt tycker jag. Såg den där debatten mellan Reinis och Mona häromdagen. Kass debatt överlag, men det som gör mig fly förbannad är Reinis arrogans när det hettar till i debatten. Jag blir så äcklad när han, med sin blick som säger "du är så duktig att du försöker trots att du är kvinna, men lyssna nu, det är jag som är man och jag vet hur det ska vara", tittar på Mona och bara...IUH! Arg blir jag. Mona är riktigt strong att hon, trots en helt osannolikt mediaopinion emot sig, pallar med. Vad är folk rädda för? Jag menar, hon säger ju knappast dummare saker än Maud, som också är kvinna, men ändå har Mona hela mediadrevet emot sig. Men just det, Maud är ju inte statsministerkandidat, bara lite vice. Nej, det behövs en man att styra Sverige. Jag ser ingen annan anledning till rädslan för Mona, men jag hejar på dig!

Bläh, vilket uselt inlägg. Men puss.

Irritated

Har längtat efter premiären av Så ska det låta hela dagen, men vad får jag? Ett gäng flicksnärtor som hoppar runt med gitarr, munspel och tamburin och tror att de gör en av sina egna äckligt tråkiga countrydassiga konserter, och dessutom sjunger de måånga minuter med låtar som INGEN kan. Ni ska underhålla mig, förgylla min ensamma fredagkväll med goa klassiker jag kan klappa i takt med och främst av allt; INTE sjunga era egna låtar. Till slut är måttet rågat; EMD sjunger två låtar i rad, "All for love" och "Baby Goodbye". Inför den sistnämnda kom en bebis upp som bild. Marcus tänker "blir det Baby goodbye är det röd knapp som gäller", och så fick det bli.

Nå, så det blir att underhålla sig själv även ikväll då. Kanske ta en utmanande bild egopic. Undra om jag har sån där timer på min mobilkamera? I så fall lär natten bli lång, jag känner mig ganska sexig just idag. Om den inte har timer får jag väl packa istället. Ska till gbg och Penny imorn, lajbans. Bilder utlovas, från vilken av ovan nämnda händelser är dock inte riktigt bestämt.

Förresten, låten i Telenor-reklamen är grym. Jag blir alltid så party. Hoppas ni också partajar lika hårt som jag, Gösta och B-O kommer göra ikväll! Bjuder på lite;

Headlines

"Man ska svettas in våren" är kloka ord jag alltid fått höra. Inte springa runt i vårjacka när det fortfarande är lite vintrigt. Varför lyssnar jag varken på de kloka orden eller på Marias skepsism mot att springa runt i vårjacka i Sthlm? Tji fick jag iaf, så nu är jag sjuk. Jag borde sluta leka cool. Nåja, feberdrömmar är alltid spännande. Denna gång hade Peter Jöback på något sätt blivit min själ. Jag kan inte riktigt förklara mer. Sedan blev jag nedslagen av något coolt gäng i Abiskorondellen efter att jag dissat deras inbjudan att lira biljard med dem.

Jag tror faktiskt jag är lite Androla-ledsen över att Jöback gick så dåligt. Seriöst, allting är ju vackert. Men nu ska jag sluta melodifestivala mig, dags att lägga det bakom mig och se framåt. Mot Tyskland, till exempel. Fan, jag blir alltid så sur på Linköping varje gång jag åker iväg nånstans. Tur då att jag inte åker iväg så ofta =) Men, Berlin i sommar kommer nog bli riktigt grymt, om än lite farligt.

Ericsson Globe

Helgen var bra. Den var mycket bra!

Alltså, wey! Det var faktiskt helt strålande. Fel låt vann, men vad gör det när jag och Maria hade det sjukt kul ändå :) Det är såna här helger, fulla med ungdomlighet, shopping, dansande och små hyss, som att till exempel åka på en utgången t-baneremsa, som jag behöver för att inte helt bryta ner mig själv och bli en totalt nedgången och bitter man. Inne i Globen hamnade vi ovanför ett annat glatt gäng samt en dam som, precis som jag, hejade på Jöback. Med förstnämnda tjoade vi, med sistnämnda deppade jag.

Efter Globen dansade vi :D Ja jösses. Jag har faktiskt fortfarande träningsvärk i mina vader. Sen gick vi hem. Vi bodde grannar med Casino Cosmopol, tur att Maria inte var jättesugen på att gå in där en sväng innan vi skulle natta oss. Det hade blivit en dålig avslutning för mitt kort.

Nu bör jag ta tag i lite sista-minuten-förberedelser inför programmeringstenta. Bluääääh, vill inte. Pussigull!

Finaaaaaaaaal!

Gösta och Björn-Otto har sagt sitt. Det är min tur. Förbered er på analys...

Så här är det; Jag älskar Jöback och hans låt. Allt är så bra, så snyggt, så...svenskt! Precis därför är det kanske bra om han inte vinner, detta snygga, kalla och lite präktiga nummer har vi ju skickat tidigare (Malena, Perrelli). Funkar inte. Fast jag blir ju glad om han vinner :)

Annars förstår jag inte Timoteij och Anna-snacket, men Anna lär väl vara i topp och slåss tillsammans med Salem och Saade. Äh, nu slutar jag snacka och börjar tippa;

1. Darin

2. Saade

3. Salem

4. Peter Jöback

5. Jessica Andersson

6. Anna Bergendahl

7. Timoteij

8. Pernilla

9. Ola

10. Andreas Johnson

Jo, det fick bli Darin. Faktiskt, tror han kan knycka rätt bra med jurypoäng. Tippning kan revideras, men annars: WUHUUUUUUUUUUUUUU!

Och allt det där

I tentaperioder är det ofta nödvändigt att hitta på saker som piffar till livet litegrann. Kvällens happening är att mitt högra pekfinger blivit ersatt med en penna när jag skriver på tangentbordet. En liten utmaning, men jag börjar allt få in snitsen.

Nu när jag förmodligen mist de flesta läsare med att berätta om min föga samhällsutvecklande lek tänkte jag tala om...Äh, jag vet inte. Igår åt jag våfflor. Goott. Mer blir det inte för idag, puss.

Björntjänst

Det är intressant hur olika jag kan reagera på saker och ting. Ena dagen, när jag cyklar omkring och folk omkring mig är fula och ivägen, blir jag galen och skriker pling i örat på dem. Andra dagar är jag supergullig, säger att jamen det är väl ingen fara att du är fullt omedveten om att det händer saker omkring dig. Som idag. Jag susar i sedvanlig god fart nedför en backe. En tant promenerar i högra kanten lite längre fram, men när jag är 3 meter bakom får hon för sig att byta sida. Utan att se sig om, givetvis.

Jag gör rallybromsen på den grusiga asfalten, och tanten tittar skrajset på mig och tillar "Jag ber om ursäkt". "Ingen fara, jag cyklade nog lite väl snabbt också", svarar jag.

MEN VAFAN SÄGER JAG?! Jag har noll ansvar där. Jag borde skrikit "Du hade en jävla tur att jag är en rutinerad cyklist med jedireflexer, annars hade både du och jag varit DÖDA nu.".

Blir så trött på mig själv. Jag har för fan ett ansvar i samhället, och det är att hjälpa dessa ofullkomliga personer att komma tillrätta. Men istället cyklar jag omkring och är snäll, fast egentligen är jag ju dum när de inte inser deras ofullkomlighet.

Bla bla. Första tentan avklarad nu, förhoppningsvis knagglade jag mig genom den. Nu tittar jag på Gokväll. Beppe är fin och den där dansaren David Watson är lite obehagligt glad. Förresten är våren här. Igår öppnade jag fönstret för att kunna höra fågelsången tydligare.

Och i helgen är det Gloooben.

Vill ta dig till en högre dimension

Galet nog går vi nu in i läsårets tredje tentaperiod, och efter den är det bara lite, lite kvar tills jag är 40% civilingenjör. Det är lite obehagligt att allting går så snabbt. Borde jag stanna upp och fnula över vart livet bär mig, och om jag egentligen vill åt det hållet? Jag har ju egentligen aldrig gjort det, utan plockat något som ser bra ut, försökt intala mig att jo, detta är definitivt rätt, för att sedan köra på och inte bry mig. Skönt med enkla vägar.

Det var egentligen inte alls meningen att jag skulle snacka djupa funderingar och sånt där, jag är ledsen. Gottgör med lite Pernilla Wahlgren i slutet. Men jag mår bra, tro inte annat. Tentaperioder bär med sig den fantastiska möjligheten att få vara ensam, ett erbjudande jag inte sällan är snabb att nappa på. Förutom ensamheten gillar jag folks vrede över att snön smälte och sedan kom tillbaks igen, att Peter Jöback gick vidare och Markus Larssons krönika. Jaaa, jag veet. Jag skulle bojkotta AB, men jag försvarar mig med att jag kom in på den via en länk från ett annat stället. Ni lär ju köpa den bortförklaringen. Nåväl, jag älskar Larssons aristokratiska tänk vad gäller melodifestivalen. Jag är på, bara rätt personer är med i juryn. Inte folk som tror att Sofias "Alla" förra året skulle funka i ESC.

Hrmpf.

Vet ni? Om knappt två veckor är det Stockholm och Globen som gäller. Det, mina vänner, kommer bli legen - wait for it - daary.

Ha, jag är så tuff som säger så. På riktigt alltså. Jag blir ännu tuffare när jag lärt mig Pernilla Wahlgren-dansen.

Finklädd Gösta tippar deltävling 4!

Hmm, så vad tycker då jag?
Sibel: Gör något som ska föreställa coolt och modernt. Tråkigt att Sibel inte känns tillräckligt cool för låten. 2

Py Bäckman: Tråkig vaggvisa som bara ingen bryr sig om. 1+

NEO: Glad Mika/Rongedals-pop med falsett-refräng. Riktigt catchy, Marcus gillar och är han lika glad på scen som hans hår är krulligt går detta bra. Tror banne mig även Rongedalarna hade startnr tre när de ägde Androla :( 4-

Lovestoned: Lite Rybak-kopia, fast minus fart, glädje och en klistrande refräng. 2

Anna Bergendahl: Gråt-Anna från någon Idol-omgång. Hm, småmysig ballad som säkert kan få sina röster, men den träffar närmre min njure än mitt hjärta. 2+

Pernilla Wahlgren: Givetvis blir jag gudomligt kär i denna fantastiskt Bengtzing-schlager, jag bara ler, dansar och myser under det minutlånga klippet. Heja! 4

Noll Disciplin: Jaha, någon såndär punkrock. Nej, sånt här får andra lyssna på. 2

Peter Jöback: Ååh, mysigt! Jag får "Guldet blev till sand"-vibbar, jag får rysningar, jag blir kär. Kanske lite för svår för att kännas som en direkt vinnare, men hoppas ändå! 5

Nu kommer jag sitta här och lipa och lyssna på Jöbacks-ballader resten av dagen. Men Kristina, guldet blev till sand. Jag hoppas på Peter och Pernilla till final, men såhär kommer det bli. Göstas tippning inom parentes :)

Final: Jöback, NEO (Jöback, Lovestoned)

AC: Wahlgren, Anna Bergendahl (Wahlgren, Noll Disciplin)

5. Sibel (Py Bäckman)

6. Lovestoned (Anna Bergendahl)

7. Noll Disciplin (NEO)

8. Py Bäckman (Sibel)

Där har vi det!

Inte alls okej

Här sitter jag ännu en fredag, ensamt nedsupen i soffan och längtar lite efter curling. Efter några rejäla OS-nätter vill dock min mage sova lite, så därför känns min, för utgången av finalen så avgörande, medverkan i tv-soffan en aning osäker. Vi får väl se.

Veckan har fortsatt på inslagen pretentiös bana. Jag har fått för mig att bojkotta aftonbladet.se (väl medveten om att bojkotten inverkar ungefär lika mycket som ev. hjälp i curlingfinalen) och all pajasjournalistik. Sedan läser jag Hertha Müller varvat med Das Kapital, måste fan ta mig genom den nu. Vidare har jag förvandlats till en riktig bitterfitta, nu börjar det spåra ut. Kan knappt unna någon något utan att jag funderar över den moraliska aspekten i det hela; Är det rätt att jag ökar värmen på elementet när det är minus 20 ute för att få det varmt och gött härinne, samtidigt som jag tär på energiresurserna och belastar klimatet, vilket vidare innebär naturkatastrofer för tredje världen? Inom ett år kommer jag fan inte kunna ha kul utan att må dåligt, vilket på något sätt måste betyda att jag antingen ligger på noll, eller mår dåligt. Kul liv.

Neeeey nu orkar vi inte med det där mer. Än en gång ställer vi oss frågan varför jag inte, som andra unga män i min ålder, springer runt på nattklubbar, dansar, hånglar, knullar, och slåss. Leva livet, som det sägs. Istället fingrar jag på min begynnande skäggstubb. Funderar på att ge det mer än en vecka, och undersöka om jag kan få mig en cool mustach eller dylikt. Alla är skeptiska, med all rätt. Jag är skeptisk till rött vin, med all rätt.

Godnatt!

Hey Mickey!

Respekt att SVT fått Joe Sakic till sin studio i periodpausen mellan Kanada och USA. Det är sådant, samt humorsketcher med Dolph Lundgren och tacksånger, som gör det så värt att betala tv-licensen :)

Hm, gillar inte riktigt faktumet att jag trots den sena timmen fortfarande är piggelipigg. Nu blir jag lite skamsen över Marie Lehmans intervjufrågor till den store Sakic, tur då att det finns lite manlig trygghet i studion i form av Wikegård, som räddar upp situationen. Haha, han är skön. Meeen det är ändå härligt att jag börjar mysa igång med OS, lång startsträcka men nu är jag på!

Jaha, gårdagens höjdpunkt. Relativt nöjd, visst. Timoteij är ju enkel gladschlager, i min mening är ju Alcazar såååå mycket bättre, men det kunde varit värre. De där rockande Barbarorna, tex. Det suraste var att Erik Linder blev sådär obehagligt frikyrkligt pretentiös och att det efter denna vecka nu är tre bra låtar på nedre halvan av andra chansen-trädet, och tre dåliga på övre. Att det alltid ska bli så.

Om vi ska snacka mindre allvarliga saker. Nyss hittade jag ett helt chips i min säng. Det intressanta är att jag åt chips i fredags, vilket betyder att jag sovit två nätter tillsammans med chipset utan att krossa det. Knäck det chipset ;)

Haha, jag är rolig.

Cool hockeymatch är det, kanske främst för att de spelar Carolas "Mickey" i arenan. Vid eftertanke kanske Carola gjort ngn cover, men med tanke på att de tidigare spelade YMCA, och att hela arenan tydligen ställt sig upp och dansat, så känns det inte helt otroligt med Carola . Om två timmar är nästa hockematch. Sedan är det dag igen. Wiiiie.

Deltävling 3

Jag vet, ni saknar Gösta. Tyvärr måste jag meddela att han igår drog iväg på älgfest någonstans i Eklandskapets skogar, och sedan slog snöovädret till. Har inget hört, men han är nog oskadd. Han brukar klara sig själv, men tyvärr får ni ingen kommentar från honom ikväll. Han var ju på gång - förra veckan blev det ju oavgjort mellan oss. Nåja, här har ni mina åsikter, hoppas ni bryr er, världen!

1. Alcazar Headlines 4

Hm. Varken lika direkt eller så extremt discoglatt som förra året, men jag är definitivt inte besviken. En liiiten aning lugnare, lite mer, uhm, variation i låten och ja. Det är mysigt. Snyggt på scen lär det ju även vara. GO go go!

2. Johannes Bah Kuhnke Tonight 1+

Booring. Funderar mest över om han är typ kär (och kanske är gift med, eller bara allmänt stalkar) i Alice Bah, för låten är blekpop utan något kul alls.

3. Elin Lanto Doctor, doctor 3-

Jag gillar Elin Lanto. Hon är snygg, lite bitchig och cool, så därför hade jag betydligt högre förväntningar än detta wannabe-cool-brud. Något slags hårt dunkande i bakgrunden, men resten hänger liksom inte med. Med lite attityd på scen kan jag ändå ge det godkänt.

4. Erik Linder Hur kan jag tro på kärlek 4+

Jag totally såld på denna genuint fina och mysiga svensktoppsballad. Det känns äkta, det är en fin text och jag känner mig lite lipig, faktiskt. Möjligt en aning pretentiöst, men så länge han inte står i helvitt så är det nog lugnt.

5. Getty Domein Yeba 2

Jag känner mig så ond när jag, så fort jag hör musik på ngt som måste vara på afrikanskt språk, alltid tänker på djungeln. Näää. Det är väl inte dåligt, men jag denna musik lever inte i symbios med SMHI:s klass2-varningar.

6. Timoteij Kom 2

(Musikalisk genialitet)^-1. Tuggummimimimimpop med en text som dyker så djupt som "kom kom kom det finns dom dom dom". Glatt och tjo, visst, och det kan säkert knipa ngn hyfsad placering.

7. Darin You´re out of my life 4

Radiohit-förpackad ballad som definitivt känns Darin. Jag gillar det, inte alls dålig trots att det kanske inte ger den där riktiga Globenvinnar-feelingen. Darin är ju absolut en vass artist, så det lär ju å finemang det där.

8. Crucified Barbara Heaven or hell 2+

Blääh, deppiga emo-rock-brudar med någon "tuff" rockballad. Den har väl någonting, men refrängen hastar iväg lite och jag är skeptisk.

Jahaaa. Jag tror vi kan plocka bort nummer 2 och 5 direkt, sedan blir det tuffare. Dock ser de där Barbara lite för ledsna ut, så sorry, ingen top5 för er. Här kommer Mackans tippning;

Final: Darin, Alcazar

AC: Erik Linder, Timoteij

5. Elin Lanto

6. Crucified Barbara

7. Getty Domein

8. Johannes Bah

Don´t caaaare

Alltså, det här med blogg. Andras bloggar är det värsta jag vet, så fantastiskt ointressant. Ändå läser, eller snarare ögnar, jag mig igenom dem. Och min egen, fan, det är inget kul längre. Det enda roliga är att videoblogga, men det får jag ju bara göra en kort period varje år, och då med ett gäng gosedjur som alltid tar över showen.

Senaste dagarna har jag börjat hata folks åsikter. Kanske inte det faktum att folk har åsikter, det sägs att det kan gynna demokratin, men att dessa ska vädras så fritt överallt är motbjudande. Det är kommentarer på artiklar i aftonbladet, det poffar upp 15 facebookstatusar som hyllar den senaste svenska os-medaljören, det är bloggar. Alla ska visa upp vad just de tycker och tänker och önskar, och hemskt nog dansar och hetsar medierna med i detta. De uppmanar oss vanliga människor att gå in på hemsidan och rösta för att vi ska känna oss lite speciella - vår röst räknas och märks i den stora världen. Vi ska skicka vår egen gratulationshälsning till Charlotte Kalla - jo, hon kommer bry sig om vad just du tycker.

Sedan är det inte nog med det, för efter att vi fått vädra våra i realiteten obetydliga åsikter så kommer det stora jävla artiklar med dessa kommentarer som grund. Jag vet inte vad jag ska säga där. Kanske ska jag vara glad å dessa människors vägnar, att de känner sig lite sedda. Och jag borde väl verkligen bli glad att folk engagerar sig, trots att det ju oftast är i fel saker.

Min åsikt? Jonas Karlsson bör avlägsnas från OS-studion och det är kul att dansa Manboy i snöstorm. Hoppas verkligen inte ni bryr er, herrå!

Procedure hus is

Jag bara flyyger fram i livet just nu. Varenda litet steg jag tar gör jag det i takt med Manboy, oh my, jag är så totally into allt med Eric Saade just nu. Och inte bara honom, hela melodifestivalstagget är så härligt att ha! Det var ju faktiskt ett tag sen jag var såhär. Hittills har bara bra låtar gått vidare, och ännu är bra grejer som Alcazar, Darin, Jöback och Pernilla Wahlgren kvar. Lookin' good.

Nå, ikväll har jag suttti och programmerat. Om någon därute är sugen på ett program som kan rita ett hus bestående av bindesstreck samt plus-och slash-tecken, fråga mig. Du kan välja antal våningar själv, och med ett litet kostnadstillägg kan du även välja antalet fönster i huset.

OS nu också ja. Mysiga nätter framöver, men den mello-hysteri jag fått kanske tar lite från os. Nåja, jag har inte så mycket mer nu alltså. Ha det så jävla bra =)

Gösta tippar andra deltävlingen

Okeeey, bäst att jag ger min tippning på ett lite mer tydligt sätt;

Final: Johnson, Moraeus.

AC: Eric Saade, Anna Maria Espinosa

5. Pauline

6. Highlights & MiSt

7. Hanna Lindblad

8. Andra Generationen & Dogge

Okej, jag vet inte riktigt hur jag tänker. Jag lyssnar på min mage, som vet vad den känner. Manboy, manboy.

Deltävling2: Första lyssningen

Det blir en jävligt avskalad genomgång av vad jag tycker och tänker efter första lyssningen. Vill ni ha utförligare info är det bara att ringa.

1. Eric Saade, Manboy 4-

Är väl bara att erkänna, hade jag inte redan nu varit lite småförälskad i grabben hade han bara fått en tvåa. Det är Kempe-catchy schlager, simpelt som fan men effektivt. Manboy, manboy, you can call me manboy.

2. Andra Generationen & Dogge, Hippare hoppare 2

Låter typ som deras senaste, alltså inte så spännande. Funderar mest över Dogges medverkan. Cykel på köpet vid röstning?

3. Anna Maria Espinosa, Innan alla ljusen brunnit ner 2+

Det känns jävligt omodernt, men samtidigt mysigt. Enkel ballad utan konstiga utsvävningar, det är fint men inte tillräckligt.

4. Highlights & MiSt, Come and get me now 3

Haha, underbart. Klassisk dansbandsschlager som sätter sig klockrent. Givetvis alldeles för töntigt för att attrahera vanliga människor, men det gör mig lite glad iaf :)

5. Pauline, Sucker for love 1

Jag vet inte vad detta är, därför orkar jag inte ens ge mig på det.

6. Andreas Johnson, We can work it out 4

Höööööga förväntningar, och denna nedslowade "Sing for me"-version når väl hyfsat upp till dem. Kanske ingen vinnare, men det är definitivt ngt som kommer gå bra. Tror banne mig den växer på scen. Heja Andreas!

7. Kalle Moraeus & Orsa Spelmän, Underbart 4

Jag är lite kär i den lustige lille gubben Moraeus. Jag blir helt lycklig i själen att höra detta, det är så vackert, så hoppingivande och så glatt. Tänk en Nordmanlåt och gör den lite snabbare och 5 ggr gladare så är vi här.

8. Hanna Lindblad, Manipulated 3

Jag tycker det är lite häftigt, mest för att det låter modernt. Säkert sån här stil som ungdomen lyssnar på, och detta kan jag definitivt dunka med på ett dansgolv. Yo!

Någon övergripande analys för ni vänta med tills imorgon. Då kommer även Gösta, så håll till godo. Natti!

Heyfaderai

Men hej Helgen, redan här? Naaajzzz, som vi säger. Visserligen har jag väl varit halvledig idag, då ambitionen, att vara vid skolan 8 trots att vi bara hade 13-17, var ganska långt ifrån att uppfyllas. Därför har jag liiite dåligt samvete, men inte så jag går runt och är ledsen. Nå, veckan som gått har varit duglig. Varken mer eller mindre. Skola, mat, bok, Karlavagnen, och dator. Kanske lite pingisgrejs. Lagom roligt, alltså.

Jag går runt och bär på stora tankar, därför känns vardagslivets händelser som fantastiskt irrelevanta att skriva ner i en liten blogg, vilket kan förklara min frånvaro. Orkar inte hafsa ner något halvdant om att ha "att bli förmögen" som mål med sin existens, människors enastående engagemang i facebookgrupper eller hur jag borde vilja vara mer ungdom, så jag skiter i det även ikväll. Men imorgon kommer Gösta ikväll, och han är alltid glad. Undrar vad han kan komma att bjuda på...?

Lite hungrig

Då var premiären avklarad. Gösta har direkt hamnat i 0-1-underläge, Dolph var fantastiskt skön och jag blev glad i hjärtat av att Salem gick vidare, inte så mycket pga jag gillade låten, utan för att jag egentligen vet att det var musikaliskt den bästa och den förtjänade att lyckas, om än i en ytlig musiktävling.

Ja, vi håller där på sånt där snack. Denna vecka kommer vara lite en kamp mot kalsongförrådet, som redan nu håller på att sina och tvättiden är inte förrän torsdag. Jag vågar inte inventera ordentligt om jag verkligen har 3 par så jag klarar mig. Om jag inte skulle klara mig tänker jag ju inte berätta det, och därför vore det klokt att inte berätta något om jag klarar mig. Annars kan ju ni, med lite kluriga statisktiska formler, räkna ut vad som hände.

Nu ska jag mysa ner i sängen tillsammans med den heliga Scrubs-timmen innan jag somnar. Mitt framtida förhållande ska ha Jordan och Perrys relation till varandra som förebild.

Gösta is back!

Jag vet att ni har längtat efter detta lika mycket som jag längtat efter att få göra det. Videoblogga, egopics, det saknas lite shopping och sen bör jag vara en av Sveriges största bloggar. Nå, Göstas tips har ni i videon, mitt kommer här;

Till final: Ola, Jessica.
Andra chansen: Salem Al Fakir, Anders Ekborg

5. Frispråkarn

6. Linda Pritchard

7. Jenny Silver

8. Pain of Salvation

Det är faktiskt jävligt öppet, det enda säkra känns väl att sistaplatsen är vigd åt det där skränet samt att Ola pyser till Globen.

Nåja, i år röstar vi. Två röster får jag, kanske tre, och vi ringer det dyyyra numret. Förmodligen blir det på Anders och Jessica, Göstas finalister alltså.

Tagga!

Första lyssningen, första deltävlingen!

Gissa vaaaaaaaaaad? Jo, det är dags! Första lyssningen, första deltävlingen. Rykten gör gällande att fjolårets succe, Gösta, kommer vara med även i år och jag kan bekräfta detta. Så här sitter vi med levande ljus och vitt vin. DÄR trycker vi på playknappen på första låten. Vi är igång!

1. Ola - Unstoppable 3
Han borde inte få en enda stjärna pga vad han gjort med sitt hår, men hallå, det är ju melodifestival och det enda som spelar roll är graden av musikalisk genialitet. Lite "oh, oh" och väldigt mycket reklamradio, precis som förväntat och det ger pojken en trea.

2. Jenny Silver - A place to stay 2-

Det är ju inte dåligt, men en väldigt typisk startnummer-två-låt. Småtråkigt, lite segt men överkomligt. Vad händer på scen, är frågan?

3. Linda Pritchard - You´re making me hot-hot-hot 2+

Är inte övertygad att denna östats-influerade dänga kommer gå så bra. Hon har snyggt hår iofs, den där Linda, och med lite dans och show så kaaanske.

4. Pain of Salvation - Road Salt 1

Inte min kopp te. Tråkigt och konstig ballad, jag förstår mig inte på sånt där. En stjärna för aktuell låttitel, om nu road salt betyder vägsalt.

5. Anders Ekborg - The Saviour 3

Detta balanserar på gränsen mellan löjligt och pampigt. Förmodligen är det jävligt löjligt, men jag går igång på sådant så därför håller jag en liten tumme för detta. Någon slags opera-musikal, hö.

6. Jessica Andersson - I did it for love 4

Åh, ni vet ju hur jag gick igång på Mollys Disney-ballad förra året. Detta är nog i samma klass, och Jessica är ju värd en finalplats. Fram med näsduken, Macke!

7. Frispråkarn - Singel 2

Sorry, jag har inte min rapmössa på ikväll. Säkert jättehäftigt, eller inte. Kan väl ge det att det är bättre än annan såndär hiphop som brukar kunna få vara med i den numera äckligt liberala festivalen.

8. Salem Al Fakir - Keep on walking 2+

Det är kanske lite coolt och ganska skönt, känns som han sjunger om rymdgubbar, men nja, inte heller detta är något för mig. Lite P3, eller är jag dum?

Nåja. Svag öppning, som vanligt. Spontant känns det, enligt mig, som Ola och Jessica till final, men jag och min motståndade, Gösta, ska sova på saken så återkommer vi imorgon med ett efterlängtat videoinlägg!

Ett desperat försök att bli en cool bloggare

Jag tycks vara omgiven av idioter. Ägarna till cyklarna i mitt cykelförråd har förmodligen aldrig funderat över logistik eller effektivt nyttjande av utrymme, för där står cyklar hit och dit, det hänger cykelkorgar och ramlade cyklar över varandra. Än så länge har USA-strategin visat sig vara den mest lyckade - använder våld tills jag fått kontroll över den plats i förrådet jag vill ha. Dessutom är själva cyklister också jävligt sega för tillfället. Okeej att det är lite snö, men för fan, om du ska cykla i gångtempo kan du väl lika gärna gå istället för att köra i mitten av cykelspåret så att ingen jävel kommer om.

Visserligen är det lite kul att folk går i mitten, iaf när jag får tillfälle att köra så jag ligger precis bakom, och sedan plinga till högt och galet så att personen hoppar. MAHA.

Äh, fan, jag måste ändra inriktning på min blogg, folk vill inte läsa om att jag är arg på cyklar. Kollade in min stora idol, Rahlenfeldt (älskar förresten fortfarande faktumet att jag inte är arg på hans blogg, trots att han har samma mängder smink och sjuka konsumtionshets som motsvarande kvinnliga bloggare, vilka jag föraktar), och han har väldigt mycket festbilder. Jaha, är väl bara att börja.

Ikväll är det fäääzt, som ni säkert ser på bilden! Hittade ett Best Of-album med tyska dansbandshits av Vikingarna, så det lär skakas rumpa resten av natten. Drinkar blandas i plastglas, inte så jävla fancy men serri, det viktiga är ju att man får i sig alkohooool ;D Ska upp imorn, men vafan, man lever ju bara en gång och vad ska jag med en utbildning till när jag ju har en blogg som kommer försörja mig i all framtid? Sen, imorn, blir det nog lugnt, måste ju ta hand om levern, haha ;) Sen lördag är det all-in, med galen melodifestival-förfest och sen är det liksom Linköping up and down, round and round och in och ut. Kommer bli såå värt :)
Dansa med mig!

Ljuger så bra

"Har min tidning ifred och en säng som är bred, bättre kan ingenting va", tänkte jag när jag vaknade i söndags, och det kan väl på ett ganska klockrent sätt sägas få symbolisera hela helgen. Har försökt bli frisk också, under veckan ignorerade jag den sjukdom som knackade på så under dessa dagar har jag släppt in den för lite mys.

Fan, jag lackar på partiledardebatter. Eller, jag lackar generellt på den pajkastande inrikespolitiken. Det är verkligen inte intressant någonstans att se sådant, det finns inget djup, ingen tanke eller poäng utan det kastas vriden "fakta" till höger och vänster (fniss).

Fan, lagom till att jag fått mitt element i köket fixat slutar det andra att fungera. Vågar inte ringa Stångåstaden igen, med risk att samma snubbe kommer och fixar. Då har han varit här 3 ggr en månad :(

Men nejni, jag har fantastiskt mycket viktigt att styra med nu. Förresten är det melodifestivalen på lördag. Galet!

Personliga möten

Snackade nyss med en personlig rådgivare på telefonbanken. Kände lite att det vore vettigt att sätta mitt lilla fondkapital på något mer seriöst vis än att ha placerat pengar i godtyckliga fonder, inte sällan valda efter coola namn. Tanken var att rådgivaren skulle vara personlig, så, förutom lite sköna tips på fonder såg jag även fram mot lite socialt utbyte såhär på kvällskvisten. Fan, de har ju öppet till 23, här har jag hittat ett alternativ till det ibland en aning sövande umgänget med Fröken Ur.

Nåväl, mina förhoppningar grusades snabbt. Istället för chit-chat om hur börsen kan utvecklas, vilka länder som kan vara bra att placera i och olika spännande marknader fick jag med min personliga rådgivare genomgå ett högst opersonligt test, varefter bankens system plockade fram en fond till mig. Tack, det känns som ett unikt tips med tanke på att jag svarat på hela tre frågor för att det tipset skulle poffa fram. Så nu sitter jag här med en, i jämförelse med tuffa Rysslandsfonder, föga upphetsande värdepappersfond. Eller var det räntepappersfond?

Jaaaja, hur som helst är det snart helg och det gör mig glaad! Måste dock fixa färdigt ansökan till Deutschland. Har nu gjort mitt val; München etta, Zürich tvåa och, gud förbjude, Karlsruhe trea. Sistnämnda är bara som en jävla gardering, finns inte på jorden att jag ska till den staden.

Cha chaaaaaaaaaa!

Vet jag mest?

Men hej hej hej, som Rickard sa i inledningen till mitt (och elva andras, men de spelar ganska undanskymda roller) program. Jag gjorde inte bort mig, mer kan eller vill jag icke förtälja om min "Vem vet mest?"-medverkan. Kan dock berätta att public-service bekostade ett fantastiskt soft hotellrum åt mig och Lulle, att jag inte gillade att le in i kameran och att Rickard är fan så cool och bra.

Efter en tuff inspelningsdag har livet luffat på. Luffat, kanske menade tuffat, men so what. Jag har ingen brukbar cykel, kedjan har gått av så jag är kollektivtrafikens bitch. Inte kul, vilket heller inte förkyld är. Men varför klaga, vissa har det värre. Skolan boffar på alltså, fast samtidigt så är det väl lugnt. Känner dock ett riktigt sug efter en afton med sällskap av Ensamheten. Den ska vi ta typ på...fredag! Och banne mig, vi är ju snart där! All eventuell uppvaktning på fredag undanbedes ovänligt och bestämt.

Taking the fight

Det är visst något slags mästerskap i handboll nu, typ EM. Igår förlorade vi mot Slovenien, vilket inte gjorde mig så mycket. TV4 hade lyckats få till ytterligare en fånig studio, där Peter Jihde står och lite häftigt nu kan trycka på små rutor på en skärm. Det gjorde att jag inte gillade tanken på att han skulle få känna glädje i en så ful studio, därav min uteblivna bitterhet över förlust.

Tillbaks i skolan, halvköttig inledning men så kan det vara. Har en förkylning som liksom ligger och smyger i halsen. Visa dig, så kan vi bitcha! För att fortsätta på inslagen osammanhängande väg tänker jag berätta att mina växlar inte funkade idag, och att jag cyklade till skolan enbart med växel 3 av 21. Ingen superlattjo upplevelse.

Mer har jag inte att komma med idag. Naaatti!

Dåligt samvete

Vandrar runt med en dos dåligt samvete i bagaget. Dåligt samvete kanske inte är rätt att ha, det är ju inte jag som bestämmer över kontinentalplattornas rörelser. Det är nog bra att skolan börjar imorgon, jag har alldeles för mycket tid att sitta och tänka över livets orättvisor. Orättvisa är visserligen en definitionsfråga, men i min blogg definieras det åtminstone inte på nyliberalt vis. Nå, dåligt samvete är som sagt kanske inte berättigat, men något jag aldrig tänker bli är en i-landsmedborgare som bakom lcd-tvs, motorbåtar och märkeskläder blundar för hur världen ser ut. Ett 50kronors-sms kan du ju iaf dra iväg :)

Men, åter till saker mer i vår närhet. Funderar lite över hur mycket könsnormer som gör att jag tycker Per Elofsson är vass som expertkommentator i Vinterstudion, eftersom jag tycker Anna Ottosson, som jag tror det är som sitter bredvid, är fantastiskt sämst. Nej, de spelar inte in, försöker jag intala mig själv, möjligen indirekt om kvinnor blir osäkra i det mansdominerade gebitet. Annars ser jag fram mot att se Mattias Nilssons osannolikt veka nerver i skidskyttestafetten. Jag blir så arg, men det är ganska intressant att han alltid viker ner sig. Looser.

Naaah, vi ser fram mot skolan imorgon istället. Not. Ska förbereda mig lite inför programmeringen, huh. Macke läser programmering? Högoddsare, javisst.

Glad liten Macka

Jag mår ganska bra. I morse fällde jag en tår över den orättvisa världen vi lever i. Varför kan inte en naturkatastrof likt den i Haiti drabba oss välbärgade i väst istället för fattiga delar av världen? Sedan lipade jag lite över senaste Uppdrag Granskning, där de ny sjukförsäkringsreglerna synades, och nu till slut lite Maryl Streep med The winner takes it all.

Och hungrig är jag med. Har slutat att taktik-borsta tänderna tidigt så jag tvingar mig själv att inte bli hungrig. Nu skulle jag döda för chips, men som den numera klimatsmarta konsument jag är har jag istället morötter och en stor jävla vitkål i kylen. Jag ska baka en paj imorgon. Inte på vitkål då, utan innehållande typ margarin. Hoppas den lyckas bättre än de scones jag gjorde igår som var gjorda på mjölk för 6 kakor och övriga ingredienser till 3 kakor. Mjölet var slut, så jag var tvungen att fylla ut med havregryn för att smeten skulle få någon slags fasthet. Satan vad jag mentalt mådde dåligt av grynen och dess fibrer.

Och nu är det verkligen natt.

Pensionen är absolut

Reklam är intressant. Som den där tjejen som sitter i soffan och pratar om att kärleken är för viktig för att man ska låta slumpen avgöra, utan man ska gå in på hennes nätdejtingsajt. Varför är hennes röst så osynkad med bilden? Eller den där Cillit-bang, där den så fantastiskt klatschiga farbrorn bevisar att golvet är smutsigt genom att utropa "Men strumporna!!!".

De där reklamerna är ju mest...ja, lite pinsamma, men på något sätt gulligt okej. Sedan finns det en reklamfilm som gjort mina senaste veckor lite mer plågsamma än vad de kunde varit. Jag vet inte om det är något med reklam om pensionssparande, för när hon Lena Endre satt och snackade för sig själv på en restaurang, det var ju knappast någon höjdare. Ändå går det att leva med, till skillnad mot när Samuel Fröler lugnt och harmoniskt promenerar på en grusväg och menar att pensionen är absolut.

Jag citerar; "Ta det där med pensionen till exempel. Den är inte relativ, den är absolut. Antingen är den tillräckligt hög, eller för låg."

Jag är inte arg på hans äckligt nöjda uppsyn eller för att hans halsduk är ganska ful, även om de kanske inte lindrar min ilska. Det som gör mig mäkta upprörd är att han far med osanning! Pensionen är väl i högsta grad relativ. Vill jag ha en tid som pensionär fylld av jorden runt-resor och champagnesprut räcker förmodligen inte en pension som är lagom för att då och då kunna lyxa till det med en bingolott. Dock är det precis vad herr Fröler hävdar, pensionen är ju absolut. En pension är antingen för hög, eller för låg. En pension kan bara vara absolut om vi vet vilka preferenser som gäller, men det berättas aldrig. Pucko.

I mina argaste stunder funderar jag på att överklaga reklamfilmen till någon myndighet. Nu har jag inte riktigt energin till det, mitt liv är fullt av andra viktiga åtaganden. Till exempel så är jag kock i en tysk TV-produktion, och idag har vi spelat in tre avsnitt; Wie man Brot rosten, Wie man Pfannkuchen braten och Wie man Wein in Dreiliterkarton öffnen.

Hallo Deutschland!

Cha chaaaaaaaaa, haha. Jag kan inte säga det där utan att skratta högt Om det är ett kärleksfullt eller något annat slags skratt går inte att utröna. Jag har redan terroriserat min omgivning med min nya crush, men om någon missat är det bara att youtuba på Krillebooi för att se källan till min fnissighet.

Nåja, det finns väl annat än bloggande tonårspojkar att fnissa åt. Som tex en avklarad tenta, jabadabadooo, vilket betyder att Macke är klar för Tyskland nästa år. Väntan på detta svar har även fått Mackes nerver, som annars är av stål, att smälta litegrann. Men men, efter lite lipande så satt den där. Då gör det inte så mycket att det kanske blir en eller två omtentor jag får ta med mig från december, för de är ju inte lika viktig. Fett nice!

Jag ska väl helt enkelt dra igång den berömda spotifylistan med namnet "Lonelyparty", öppna en öl och dansa en Cha Cha. HA, så jävla vackert jag binder samman detta inlägg.

Dags för action

Med den fritid jag för tillfället förfogar över gäller det att hitta grejer att göra. Mitt lilla spelberoende har återigen gjort sig påmint, även om det inte är blackjacken utan vanliga odds som förgyller min vardag. Med resonemanget "du varken reser eller gör något kul, du är värd att lira bort lite pengar på spel, Macke" övertygar jag mig själv att detta är helt okej. Nåja, den senaste insättningen har hittills inbringat lite kulor. Nyss hittade jag ett klockrent odds, 8 gånger pengarna på att ACO skulle hamna på prispallen i eftermiddag. Lätt, det satsar vi på. Dock var oddset felaktigt, skulle vara 3 gånger, och spelet gick inte att annullera eftersom det tydligen var mitt ansvar som spelare att förstå om oddset var felaktigt. Fnys.

Precis som med min övriga bitterhet mot orättvisan i samhället väljer jag att vara upprörd för mig själv, men inte göra något i praktiken för att förändra. Visserligen har jag väl tänkt ta tag i mitt liv och försöka göra lite seriösa grejer. Tidigare har jag bara gått och sagt att när jag blir stor, dååå ska ni få se på saker. Grejen är ju att det man kan förändra är relativt - när jag blir stor kommer jag ha makt att förändra stora grejer, men det jag gör nu, utifrån mina förutsättningar, är ju relativt sett lika bra. Så nu är det dags för lite förändring, bort med tonfisk, falukorvar, chips, kött, ris och billigt tvättmedel till förmån för rotfrukter, kravmärkta ägg och rättvisemärkt kaffe.

Lol, men det är väl fan dags att jag blir den duktiga och medvetna samhällsmedborgaren jag försöker tro att jag är. Join me, and together we can rule the galaxy. Kanske kan vi även utbyta tips på fina rotfruktsgrytor.

Förresten, detta är fantastiskt. Tack Lul :) Jag älskar när Chad tar äpplet med kraften i början!

Power leads to victory!

Efter att fyran visat de nyaste Star Wars-filmerna har jag ännu en gång blivit fast övertygad om att jag är ämnad att bli jediriddare. Vid närmare eftertanke kanske det är troligare att jag blir en sithlord. Fear leads to anger, anger leads to hate. Hatred leads to power, power leads to victory, som en Sith skulle säga. Bättre det än att hålla på och vara snäll.

Ah, jag älskar att vara nörd!

Nå, förutom att hänga på starwars.wikia.com sover jag ganska mycket. Arg var jag också igår, mycket över samhällets förfall (omedvetet, men av Lul så observant noterat, illustrerat i bilden här under). Denna gång var det väl inte kapitalismen som stod i fokus, även om grundproblemet givetvis kan härledas tillbaks till detta, utan lite det som Björn Ranelid upprörde sig över i Stjärnorna på slottet. Det var väl Rosing han var bitter över, och hur inkompetenta människor får tillåtelse att figurera så pass mycket i svenska medier att de framstår som idealet för många ungdomar. Något sånt yrade han väl om, själv nöjer jag mig med att vara bekymrad över det där bloggandet.

Såg den där flickan som videobloggar och gör något slags ljud varannan sekund, Amanda eller något. Inget nytt, vet, men jag påmindes och förundrades. Är detta på riktigt? Only pain, find you will, säger Yoda till Obi-Wan när han vill ta reda på om Anakin dödade de små jediriddarna, och jag känner väl lite liknande till om jag verkligen vill veta om dessa små bloggare är på riktigt.

Nu är det dags för handling. Nu ska jag försöka möta den modebloggande generationen och visa att mänskligheten inte förs framåt av Gucciväskor, chailatte och att tro på livsuppgiften att tillfredsställa sin make. Men hur? Man borde ju möta dem på deras egen arena, dvs börja blogga seriöst om hur DUMMA de är. Kanske vore det att slå lite knut på sig själv, eftersom jag hyser större respekt för Paradise Hotel-deltagare än vad jag gör för folk som på allvar titulerar sig bloggare.

Ändå, jag ska fnula lite. Under tiden ska jag dricka lite vin på Carl-Jan Granqvist-sätt (hålla i glasfoten) och övertyga mig själv ännu mer att det jag tycker folk ska fylla sin liv med är den universella sanningen.

Tjugohundratio

Här sitter jag och mår bra, vilket jag tokigt nog gjort nästan hela dagen. Förmodligen är det vetskapen om att många ligger däckade med en fin nyårsbaksmälla som gör att jag gillar livet idag trots mycket dansande, vinande och busande igår. Det är ett så härligt ---- (ord jag letat efter i 5 minuter, kommer inte pååå), från att alla glatt skålandes hojtar om nya år och nya möjligheter, för övrigt ett uttryck jag innerligt hatar, så är allt bara tyst och lugnt.

Hos mig är det däremot fest. Har lagat min typ sjunde paj sedan typ annandagen, satan vad gott det är. En anmärkning värd att göra är att jag själv inte ätit upp alla på egen hand. Meeen jag tror banne mig det är dags för en liten dusch nu. Bjuder på en vinterbild från min och Luls lilla utflykt till Tinnerö Eklandskap. Söt-Marcus.

ULF!

Det är alltid lika roligt att skratta åt uppenbart dåliga saker. För tillfället bryter jag ihop av skratt varje gång den där tre-reklamen, där massvis telefoner ringer på samma gång, visas. Det är sättet han skriker "Ulf" när han ska svara i den tredje telefonen som får mig att skratta högt varje gång. Ja, nu vet ni det.

Förmodligen sista inlägget för i år. Jag tänker verkligen inte sammanfatta något, det orkar jag inte. Känner mig lite oinspirerad till livet just nu, men inget allvarligt. Puss ;D

Glad jul

Den glada julen är redan slut. Det gick nästan snöpligt fort, och det har på det stora hela varit mycket trevligt. Lite lip under Karl-Bertil, Lisbeth var okej som julvärd och jag mådde inte dåligt över att jag inte längre kan äta så mycket att jag mår dåligt. I prylväg har jag nu mitt hushåll en brödrost till sitt förfogande, bra bra.

Nu har det varit två dagar där jag definitivt inte bidragit till att det samhällsekonomiska hjulet ska snurra snabbare. Igår låg jag och lekte bakfull, och lyckades se hela Simpsons-maratonet, kl. 13.30-23, vilket jag skriver inte helt utan stolthet i pekfingrarna . Egentligen var jag inte så slö, det hajpade juldagsfirandet blev bra, men lite bittert över NH som är ganska sämst på att organisera stora grejer. Nåja, var ju kul.

Nu börjar arbetet med att bara softa utan att ha dåligt samvete, försöka intala mig själv att det är okej att bara ha ledigt. Om jag klarade den där sista tentan, vilket jag är relativt säker på att jag gjorde, har jag liksom lov fram till den 18e januari. Jag borde åka någonstans. Skidor i Kisa, promenad i Tinnerö eklandskap eller kanske pimpelfiske på Roxen. Här finns inga gränser för vad jag kan ta mig till.

Julefrid

God jul på er. Fan vad jag ska ha det skönt i förhoppningsvis många veckor nu, lov till 18e januari om jag inte måste skriva om den där sista tentan. Vaaad ska Macke hitta på under så lång tid? Spela pes kanske :)

Nu ska jag tvätta, ge mig ut på stan bland folk och köpa byxor samt se fram mot allt julfirande med massor släkt, mat och mys. Julpuss :)

Snön lyser vit på taken

Sista helgen innan lov nu då. Trots att folk har lov hitan och ditan är det inte alltför deppigt att kötta en helg till, hur mycket kött det nu blir. Som om jag skulle ha något annat att göra, liksom. Tentan i onsdags gick dåligt, mina vänner, vilket var ganska väntat. Tydligen var det en ganska svår tenta, så förhoppningsvis är jag inte helt ensam på U-raden. Annat blir det måndag-tisdag, då ska jag äga hela terra-salen, inklusive tentavakter.

Annars är jag ganska äcklig. Tror det var länge sen jag duschade, en ovisshet som är frekvent återkommande under tentaperioder. De senaste dagarna har jag, förutom skrivit tentor, åkt till skolbibblan, dragit upp luvan och studerat, för att sedan åka hem. För att mitt pluggande ska nå ett förhoppningsvis globalt max krävs att det sociala utbytet går mot 0, så det ska nog bli bra det där.

Har fått en stilig Veolia Transport-kalender av min far, och i den står det små citat varje vecka sådär gulligt. Funderar på om jag skulle försöka tolka de varje vecka, typ sätta upp på toaletten så jag kan sitta och grubbla. Denna vecka är det Moder Theresa som fått äran att vara med i Veolias kalender med "Jag har upptäckt paradoxen, att om jag älskar tills det gör ont, så finns det ingen smärta längre utan bara kärlek". Jag har tid tills på söndag innan en analys ska vara färdig. Spontant vill jag såga, kärlek är ju inte min grej, men nej, nu ska här sättas sig in iTheresas tankar.

Som helgmys får ni en klassiker.

Försvinn försvinn

Tentaperioder gör att humöret knappast kan liknas vid en kontinuerlig funktion, utan här hoppas det godtyckligt mellan glädje, självförtroende och uppgivenhet. Det enda som tycks vara konstant är hungern; Magen blir hungrig när den vet om att det finns mat i närheten, annars håller den sig lugn. Listig filur, den där.

En tenta borta, tre kvar. Morgondagens är den jag kan sämst, och därmed även den tråkigaste, och om Tony the Tiger fick beskriva mina känslor av att kunna kicka bort statistiktentan (oavsett betyg) skulle han säga att det är "Grrrreat". Det är faktiskt inte alls omöjligt att jag steker pannkakor och dricker julmust resten av kvällen istället för att desperatplugga.

Igår gjorde jag en apbra fickparkering. När jag gick ur bilen och hade låst upptäckte jag att jag stod ivägen för en gång upp till ett hyreshus. Inget stort, men då jag inte vågar utmana parkeringsböternas Gud valde jag att knicksa mig ur och hitta något annat. Det var liksom muslimklass på den! Ni vet, varje fredag är det ju ngn slags muslimsamling här nedanför mig, och deras fickparkeringar är så vackra <3>

Pannkaka var det!

Lagom till julefriden och snöyran är den tillbaks igen!

Plats fem: Hurtfriskt på Clas Ohlson

I kassan på Clas Ohlson satt en snuskigt trevlig kille, som på klingande dalmål hurtfriskt pratade med varenda kund. Kunden två steg innan mig bjöd han med ett leende på en kasse. Kunden innan mig köpte bara ett batteri, och skämtsamt kom då "Dig bjuder jag inte på en kasse", varpå alla skrattade. Sen kom jag med mina pepperkaksformar, och jag visste att han skulle säga ngt med baka. Det dröjde tills kvittot kom, sen kom ett "bara hem och baka nu då, höhö". Serri, jag kommer inte till affären för att skratta och skämta. Ett leende duger mer än väl.

Plats fyra: Tant i fönster

I en av lägenheterna rakt över sitter det alltid en tant och tittar. Hon har definitivt järnkoll på allt, vilket börjar bli lite jobbigt. Bara jag sitter och äter vet jag att hon ju tittar på mig, och det gör att jag drar mig lite för att vara hemma. Det är inte kul att ständigt vara iakttagen. Tungt, nu när tenta-p drar igång och jag vill vara hemma. Antingen blir det att dra för gardiner, eller så kan jag ju alltid höra med Herr Littorin om vilka möjligheter det finns att tvinga ut gumman i arbetslivet.

Plats tre: Idol-Eriks flickvän

Jag hakar på en av Facebook-snackisarna. Jag förstår inte riktigt vad hon ville ha ut av det, liksom, hon verkade vilja leka amerikansk high-school-film, där de i slutet blir ihop och hånglar inför en jublande publik. Liksom, big nono. Men ni som undrar; Jag kommer, trots känslorna inom mig, inte falla för mina principer och gå med i facebook-gruppen. Då krävs något betydligt större.

Plats två: Matematikens roll i samhället

Det är kanske inte så konstigt att matte inte är så fantastiskt hippt att plugga, för hur många matematiker visas upp som personer med lösningar på samhällsproblem? Inte många. Men, matten är ju liksom det som all vetenskap vilar på, från hur kaffebryggaren fungerar och hur man finner optimala logistiska lösningar till hur framtidens energiförsörjning ska kunna fixas. Matte är coolt!

Plats ett: Varför litar jag på folk?
Gick på systemet häromdagen och skulle köpa några flaskor vin. Då jag inte är ngn expert, kom jag på den vid första tanken geniala idén att plocka viner som var i stort sett slut. "De är ju populära", resonerade jag, och om folk köper borde de ju vara goda. Återigen fick jag dock ett bevis på att den största delen av befolkningen ju är dumma; De bägge vinerna jag plockade var fan de värsta jag köpt under min systembolagskarriär. Vad tror jag? Att helt vanliga människor är kompetenta att ens ta ett gott vin? Kom ihåg; Människor omkring dig är alltid, alltid sämre på allt.

Verkligen inte alls på listan; Julkalendern. Den är fin.

Nu sover stad, nu sover land

Hej sötibullisar. För fan, jag kanske borde ta en bloggpaus. PR-mässigt är det väl bättre att kunna basunera ut det istället för att publicera små meningslösa berättelser om att jag är ledsen att jag inte bloggar sådär en gång i veckan.

Livet är ganska bra. Julkalendern är fantastisk, jag dricker 5kronors-julmust och Jöback sjunger Decembernatt för mig. Julstämningen infinner mer och mer, i samma takt som tentor närmar sig. Förresten vill jag revidera mitt tidigare påstående. Livet är faktiskt inte alls bra längre. Mina kalsonger har korvat sig, och jag orkar inte lyfta bort datorn samt ner och gräva med handen för att fixa till det. Sen tog julmusten slut med, fan, varför har jag ingen liten husa här som kan passa upp på mig? Om tio år, när musten bytts mot whiskey och havregrynsgrötsfrukost mot hotellfrukostar, då ska jag nog den där pigan finnas till hands.

Och serri, varför sitter jag uppe. Enkelt svar: Förflyttningen till sängen är för krävande, men förmodligen ganska nödvändig för att jag även imorgon ska kunna prestera på topp. Natti!

Pling pling

Nedför backen mot Filbytertorget kommer jag cyklandes. En gubbe med portfölj går rakt ut i gatan cirka 50 meter framför mig, och jag ser klart och tydligt att gubbfan inte kommer att se mig, utan bara gå. Men istället för att svänga runt honom och vara sur över folk som inte ser sig för, bromsar jag in litegrann, åker precis framför honom, och samtidigt som jag passerar ropar jag pling pling i hans öra.

Haha, jag är så jävla skön. Jag fattade inte att jag verkligen hade gjort det där, liksom, det bara kom. Sen körde jag vidare, aningens funderande över hur gubben reagerade, men mest lite ställd av vad jag gjorde. Jag ska oftare vara sån, den där kicken jag fick var ju riktigt nice. Min bitterhet börjar nu ta sig mer konkreta uttryck. Intressant hur detta fortlöper :)

Ett litet inlägg om folk

I friden och fröjden gick jag på en kvällspromenad. Jag gillar att gå på stan när det är folktomt, vilket det vanligtvis är runt 2130. Men denna kväll trängde sig kommersialismens hets efter profit genom såväl mörker som dimma, då det var någon jävla tomtenatt. Så av en händelse råkade jag komma på att Perrelli skulle uppträda i Gränden (medveten felskrivning), så jag trotsade föraktet mot människorna omkring mig och gick in. Dumt gjort.

Alltså, fy fan vad jävla äckligt det var. Trångt, varmt och hetsigt. Det var fullt av fula och/eller tjocka människor samlade i fjortis-, blatte- eller pensionärsgäng. Nu är ju inte jag en människa som fördömer människor sådär på utseende, de får väl vara tjocka och fula om de så önskar. Det jag däremot föraktar djupt är att folk verkar gilla hela grejen. Jag mår så dåligt över att människan beter sig så jävla primitivt, men det det bästa är väl att acceptera att den stora massan är sådan, och att ett fåtal får föra mänskligheten framåt. Helt ödmjukt placerar jag givetvis mig själv bland dessa få.

Hm. Nu mår jag även dåligt över American Pie, som går på sexan. Eller snarare, mår dåligt å regissörens vägnar. Han/hon kan omöjligt vara stolt över den här filmen, och ändå skrattar jag åt detta. Jag är en sån person jag själv skulle se ner på. Åh, du fantastiska dubbelmoral. Vad skulle jag göra utan dig?