Min favoritlandningsbana

Jag behöver sluta med mitt flygande, men precis som mitt dåliga samvete tippar över och jag bestämmer mig för att öka tåg-andelen, så piper det till vid boardingen och jag får en upgrade. Som vore det uträknat och en smart machine learning algoritm insett att en lite knuff och Marcus fortsätter flyga. För han är så kåt på boosten av att känna sig så exclusive.

Jamen såklart. Hur hemskt det än må låta, framförallt från en som jobbar på vänsterflanken, är det ju något visst med känslan av att ha något andra inte har. För inte är det väl grejen att man får dricka kaffe ur en riktig mugg istället för en pappers som gör att man känner sig lite nice.

Insåg nu att jag har en favoritlandningsbana här på Frankfurts flygplats och att det känns sådär.  :)

Djupa ord om melodifestivalen 2018

Heja Merkel och Schulz

Mei mei mei, fortfarande helt rusig efter att mello började. Därför jag inte kunnat höra av mig, förlåt. Jag är så virrig. Tydligen ska jag åka skidor i helgen, tänk sådan tur att jag kom på det. Var så jätteövertygad om att det var typ 3
veckor bort.

Crunchymüsli och joghurt och ett glas i vin i ett ikea-vattenglas. Så firar vi den nya tyska regeringen! Prost!

Deltävling 1, superpeppen!

Det är mellodags och jag har ju lovat mig själv att peppa i år. Och som jag peppar. När andra skaffar barn och bil vrider jag tillbaks tio år och börjar videoblogga igen. Alltså ursäkta om det inte är så kul och dålig kvalitet och allt men jag dont care because I had fun while recording och jag gör detta för my own pleasure so bam.

Biff boff

Har börjat gymma. Även om jag mest spanar boyz och tar selfies känner jag mig cool, men fram tills idag har jag inte riktigt känt mig som i gänget. Idag tänkte jag vara lite extra tuff, och istället för att ha en töntig träningströja tog jag en vanlig lite laidback-tuff-tshirt med häftig text på. Jag vågar inte gå över till linne än, haha, då kanske man ska ha en muskel.
Blev redan hånad idag, en gubbe som påpekade att jag kör med Frauenhanteln. Ja, ok, jag är inte här för att visa upp mig, snap på dig.

Men jag ville komma till att jag tror att t-shirtbytet gjorde att folk tänkte att han den där, han är inne i gamet. Först frågade biff nummer ett om jag kunde hjälpa honom upp med skivstången. Aldrig varit så rädd men det löste sig.
Sedan frågade biff nummer två om jag kunde filma honom när han körde något slags lyft, något med att checka sin hållning bla bla.

Det ni, en galen dag.
Annars, på plats i Frankfurt för en helvecka. Pjuuuh.

Äg situationen

Förundras över människor som äger situationer som uppkommer, bara helt naturligt.

Hade lite taskigt med tid till flyget, så för att optimera tiden bestämde jag mig för ett toa-besök på Arlanda Express-tåget. Kände att jag behövde motivera det först. Hur som, öppnar dörren och där sitter en kvinna som glömt låsa. Ohno, jobbigt läge, lite för mig, mest för henne.
Hon ropar "det gör inget", vilket i sig är lite kul.
Jag stänger och väntar utanför. Funderar lite på reaktion när hon kommer ut, ska man liksom säga "hoppsan". Men jag behöver inte alls undra, för hon kommer ut med ett ruskigt självförtroende, berättar för mig att "se nu till att låsa, det gör du såhär", pekar på knappen och klappar sedan mig på armen som att "ja det ska du nog klara". Hon bara ägde situationen, ägde mig och hela Arlanda Express.

Så härlig. Kärlek till dig <3 

Secret blogging

Alla tror att ABBA slutat göra spelningar, men tänk om de i hemlighet kör  shower utan publik varje kväll på en öde ö någonstans vid Madagaskar. Det är ungefär så jag känner mig nu när jag bloggar utan attention, krav och klick. Det är bara nice.

Det är även nice att vara lounge-salongsberusad. Alltså jag vet inte om klarar av att skriva det för det känns så coolt men ah ok, sitter här i United-Loungen på LAX, på väg till San Francisco. uuuuuuhh. Seriöst vet jag knappt hur jag hamnade här. I California alltså. Det gick så snabbt, jag flög hit och sen bara har jag gått i Womens March, klättrat på berg, schtekt på på Venice Beach och träffat och fått guidning av en amerikansk släkting jag har här. Crazy world.

Ska jag vara helt ärlig är jag ju här för att checka läget. Är det chill. Ska jag försöka bli en cliche-tech-boy i Silicon Valley? Vi får väl se. Det går åtminstone ganska bra att chitchatta trots att man bara ska ha en kaffe. How is your day, good so far, yours, good, thanks, have a great day, etc etc etc. Så SJUKT trevlig kille jag är.

Om ni undrar varför jag ser extra cool med huva är det pga blåst. Det var blåsigt uppe på toppen. Hujedamej.

Herrå!

Söndag 14.30-14.40: hänga tvätt

När man åker tåg, sitter på hippt det coworking-cafe eller schteker i flygplatsloungen sneglar man ju alltid lite på vad övriga gör på datorn. Man vill bara se vem som vinner tävlingen att göra tuffaste saker och är mest business. Facebookchatt vinner ej. Göra fula Powerpoint känns ganska trist. Att koda brukar jag köra på.
Häromdagen satt jag bredvid en som hade en sjukt fullsmockad kalender. Fanns knappt en lucka. Ojoj, busy, tänker man först. Sen tittar man vad som planerats in. Det var 5-minuters-block med telefonsamtal, tvätta bort smink, räkna ut klimatkompensation.

Personligen är jag inget fan av planering, men sedan har jag en livssituation där det knappast är nödvändigt och jag har fortfarande respekt för dig även om du planerar en middag 3 veckor bort. Men jag tänker på att det kan omöjligen vara effektivt att planera in exakt varje steg man gör, per timme i veckan. Dels måste stresspåslaget vara enormt. Sen behovet att kontrollera sina planer, omplanera och revidera tar säkert sin beskärda del.
Men det värsta är väl egentligen att det känns som en ganska oskön grej att hålla på med. Klarar man av att hålla det är man lite otäck. Klarar man det inte, vad var då vitsen? Släpp tömmarna och galoppera ur stallet som en riktig hest. Gnägg.

Gårdagens lycka

är att hitta en bortglömd tacokrydda djupt inne i skafferiet med utgångsdatum dagens datum. Ödet säger att jag borde fredagsmysa mer.

Hjälp, någon?

Inte konstigt att jag inte kommer igång med blogget när jag lämnar mina rötter. Såklart måste jag  ju fortsätta här. Det är en institution och den ska bevaras.

Bara för att komma igång såååå.
Idag hände två saker man bara tänker händer i typ film eller dåliga komedier.
1) En tjej ramlade på löpbandet på gymmet och trasslade in sig i hörlurarna.
Hon låtsades som att inget hade hänt, och hoppade upp igen. 10 sekunder senare låg hon hopknuten i hörlurarna igen. Fattar inte. Det måste gjort ont?
Därefter körde hon iaf promenadtempo.

2) En ~60-årig man cyklade under en vägbom som var på väg att fällas ner och fick den rätt i huvudet.  Han svajade lite åt höger, sen åt vänster, sen ramlade han omkull. Alltså stackarn. Men det såg sjukt kul ut.
Jag skrattade dock inte högt utan frågade om han behövde hjälp, men han klarade sig.

Jag har erbjudit min hjälp ganska ofta den senaste tiden, men oftast vill ingen ta emot. Häromsistone var jag på löptur, sprang förbi en tjej som satt och storgrät på en bänk. Efter 100 meter tänkte jag att nemen Maki, lite civilkurage. Kolla hur människan mår. Så jag sprang tillbaks och frågade om allt var ok. Hon sa "ja alles gut". Lite antiklimax,  det var ju ganska tydligt att så inte var fallet. Men vad ska man göra.

Rätt kul start va. HEJ MAKIS BLOGG!

The vardagspussel

Tappa inte hoppet, jag är bara lite slowstarter. Har ju haft så vansinnigt mycket att göra. Ni vet hur det är - Så mycket bättre-reunion, Linas Matkasse, gå på spinning och sen tvättstugan. Och nu ska en blogg in i vardagspusslet, som om det inte vore nog att att bearbeta kulturkrocken att vara tillbaks i Sverige. Pressbyråbullar och  kollektivavtal istället för croissanter och Berghain. Boah.

Innan vi slutar måste jag ju säga vad jag gjort idag. 

Ätit julbord. Gott. Hej!

Comeback 10.0

Drygt tre år sedan senaste inlägget, och man skulle kunna tro att mycket hänt. Kanske, men just ikväll sitter jag i min ensamhet och dricker vin, lyssnar på Pernilla Wahlgren, Perrelli och Alcazar, övar lite danssteg och bara har det lite allmänt nice. Boyfriend material, javisst.

Om man fortsätter lite med jämförelsen, så är jag väl ungefär lika förtvivlat splittrad i mina framtidsvisioner som förr.

14 Juli, 2008:
"Har en såndär period då jag känner att jag vill uträtta stora saker med mitt liv. Jag vill rädda Afrika från svält och aids, Sverige från finansministrar med hästsvans och förhindra katastrofer som att United tog en dubbel i år.". 

Kul att, 7,5 år senare, känna att jag är kommit långt med de stora sakerna.
Mitt liv är lite som långkörar-såpor, typ Vita Lögner. Man följer 100 avsnitt, missar sedan 100, men eftersom storyn bara går runt och runt missar man inget väsentligt och förstår därför allt när man börjar följa det igen. Så därför behövs inte så mycket update sen sista inlägget 2012?
Annars är det här väl en liten comeback-kick-off för denna så anrika blogg. Vi jobbar mot samma mål som i juli 2008 (även om Hans Rosling nog förargas av min okunskap, Maggan Andersson passar bättre med hästsvans och det är Bayern München som ska stoppas).

Och ja, jag kanske är lite orättvis. Det kanske har hänt lite sedan 2008, och kanske är det just det faktum som gör att jag strävar efter att uppnå dåtidens konsumtion av pommes och falukorv, drömmer mig tillbaks till Stenis i ESC 2005 och försöker motverka alla typer av förpliktelser här i livet. För så var det när jag var 18 bast, och då var det så lätt att ha visioner och drömmar. Man kunde ju alltid uppfylla dem i framtiden. När dåtidens framtid är nutid blir jag bara rädd. Bättre att krypa tillbaks. Så, kära läsare, välkomna tillbaks, och välkomna att hänga med på en resa åt något håll. Dåtid, sidled, upphopp, vem vet vad det blir.
Men jag är fortfarande ganska skön, så det blir nog kul. Puss!

Omröstning och ny kamp

Förkylningstider. Ett av de teman som, likt väder, är smidigt att ta upp när ett samtal inte riktigt flyter sådär jättesmidigt. Och tro fan att tyskarna smittar ner sig själva, så som de håller på. Helt ogenerat hostar och nyser man mitt i handflatan. Förekommer givetvis även i SWE, men här finns en mer utbredd skepsis gentemot detta. Om handflata leder 95-5 i GER, skulle jag hävda att armveck har ledningen hemma.

För att klargöra för läsare från fjärran länder:

Do not sneeze in your hand, it is disgusting. Do it in your armveck instead.

Och givetvis nyser killen bredvid mig précis. Ja, i handen. Kampen mot högerextremism och sänkt bolagsskatt kan vänta. Det är den tyska nyskulturen som måste bekämpas.

Denna insikt, kombinerat av åsynen under en bussresa av hur en äldre dam slickade sig på fingrarna, drog de genom håret och sen tryckte på stopp-knappen, har gjort mig ganska fixerad vid att undvika att beröra offentliga ting. Varje tunnelbanefärd, inköpsrunda och restaurangbesök blir till en kamp att inte vidröra mer saker än nödvändigt. När jag var i London med familjen för ett antal år sedan sa min far att ”Försök undvika röra rulltrapps-räcket, det är mycket bakterier där”. Som den revolutionära ungdom jag var rörde jag givetvis jättemycket vid vartenda räcke. Jag blir äcklad av dåtidens jag. Rysning. 

Borde piffa upp bloggi, men samtidigt, bannern är ju så fantastisk. Gammal men fortfarande så jag. Men det är ganska fult här, under tiden jag var borta kanske det finns finare saker? Vi kan ju ha en omröstning, som på gamla goa tider. Bloggens framtid på spel - ska vi stanna precis som vi är här på blogspot, renovera eller flytta till helt nytt hus och lämna all nostalgi bakom oss? Rösta som om det vore ESC-final! 

Tillbaks på spåret.

Sötnötter!
Det slog mig häromdagen att jag slutade blogga när jag egentligen borde börjat. Då hade jag problemet att jag inte kunde konversera IRL för alla redan hade läst vad jag gjort, och gjorde konversation onödig. Nu, när jag inte direkt har daglig kontakt med er, är bloggen dödad, skändad och nedgrävd. Men efter flertalet obehagliga händelser, likt att MSN går i graven och att jag av någon outgrundlig anledning saknar Maud Olofsson, känns det bra att kunna luta sig tillbaks på något lugnt och tryggt; Blogger..


..som förresten designat om hela sidan och jag förstår ingenting.

Vad säger ni, ska vi ta tag i detta på riktigt? JA!


Jag är alltså fortfarande i Tyskland. Det märker jag själv eftersom jag igårkväll, bästa sändningstid, tittade någon repris från 80-talet, cliché-tysk- och tirolare som dansar runt och sjunger schlager. Logon för själva programmet vittnade definitivt om att detta var gammalt. När det sedan poffar upp "Live aus Innsbruck", inser jag att nej, detta sker här och nu. Lasse Kronér framstår plötsligt som riktigt hipp. 
Borde kanske nämnas att förra veckan, samma prime time, valde den största tyska live-showen att klä Tom Hanks i kaninhatt, för att programledaren därefter skulle typ hoppa säck i en cirkel runt honom. 
Sanning. 

Denna smaklöshet finns bara här. Jag undrar så varifrån den kommer. På andra sätt är de ju så kloka. Fina bilar och annat blandas med sånt där.
En kanske berättigad fråga är om jag borde skriva på engelska? Jag har ju så oerhört många vänner som inte pratar framtidsspråket svenska. Ach. Vi väntar med det. Istället kommer jag då och då smyga in små tyska uttryck (se tidigare mening), för att visa på hur skönt integrerad i Tyskland jag är. Att jag gör det helt omedvetet gör mig bara ännu skönare.

Ska inte tänka för mycket. Bara posta detta nu, Mackan. Lägg upp en bild nu. Så är vi inne i racet. Det blir på mig, som sexig kärnkraftsinspektör, ~4 år sedan. Slår mig nu att jag har på mig samma byxor atm som på bilden. Heheh. Fast nae, kom jag på nu. Där for jag med osanning. Var väl för väl. 

29 grader och sol (Bara för att fånga er uppmärksamhet)

Landet jag uppehåller mig i kan vara så smaklöst. Det är väl egentligen ingen hemlighet, tyskarna är ju lite bekanta för hur ohippa de kan vara. Det är mycket skäggkotletter, hockeyfrisyrer, dålig musik och ofta dålig humor. Reklamen är ungefär på samma nivå. Alldeles nyss var det media-markt-reklam. Påskinspirerade var det två harar som sprang runt och skulle leverera varor. "Men", säger en av hararna, "hur ska bara vi två hinna dela ut alla dessa varor?", varpå den andre haren börjar jaga den första och "Jag ordnar så det blir fler av oss" med en röst som bara var helt obehagligt...pilsk. Kåt. Ute efter kaninhål. 

Helt paff sitter jag här och...va? Hände det där? Så sjukt motbjudande. 

Kaninförspel. Vansinnigt. Finns mycket annat vansinne på tysk tv, åh SVT, var är du? Väldigt amerikanisifierat här, och det är icke positivt. Annars så tycker ju tyskarna om svenskar. Egentligen aldrig läst något negativt om Norden generellt i tidning eller hört i radion. Men, för en vecka sen, var det en stor utläggning om hur dåligt vårdnadsbidraget fungerar i framförallt Sverige, men även Norge och Finland. De diskuterar nämligen sådant här med, men visade då med alla rapporter på hur fel vårdnadsbidraget slår. Utan att hoppa ner i detaljerna såatte, ba så ni vet va. 

Men , trots allt. Här sitter jag, en arbetsdag från en fyradagarshelg med strålande solsken och temperaturer mellan 23 och 29 grader, en öl kostar 79 cent och jag kan njuta av Heidi Klums härliga överdrivenhet på tv. Är det inte en märklig och orättvis värld vi lever i? 

Aprilbloggande

Jaa…jag tror jag sa ngn gång att jag skulle bättra mig. Blev ju sådär. Men det är lite grejen med mig – jag tycker om att snacka, gärna om moral och hur mongo folk är, men vid närmare eftertanke är jag väl knappast speciellt mycket bättre själv. Typiskt, dåligt försök att vara ödmjuk. Som om jag skulle vara på samma nivå som vem som helst på kontoret. Visst.

Borde berätta roliga historier från min vardag. Här kommer en: Igår ville jag ha vårrullar till mat. Av någon anledning fick jag för mig att en vårrulle är en roullad. Jag pekar på vårrullarna och säger: Jag skulle vilja ha en roullad. Förvirrad matpersonal. Detta upprepas tre gånger, innan jag inser att jag kanske inte var 100 % tydlig.
Ungefär som killen som frågar om hissen går upp samtidigt som han pekar ner. Kommunikation är svårt.

Det är nog det som jag tycker är mest intressant på jobbet, och som väl är det man omöjligt kan lära sig på uni. Jag tänker då närmast på kommunikation, vårrullen går nog att lägga på minnet utan arbetslivserfarenhet. För att kommunicera saker verkar djävulskt svårt.

Alla skickar e-mail om allt. Oviktigt och viktigt. Folk får så mycket info, så många kopior på mail som de egentligen inte behöver förutom enligt en riktlinje någonstans som säger att den personen måste informeras. Att dessutom e-mail väldigt lätt kan missuppfattas gör att e-mail egentligen känns ganska dumt. Det överanvänds iaf. Att försöka tvätta bort oseriositets-stämpeln på smileys skulle underlätta i e-mail-sammanhang, enklare få fram vad man menar. Men ändock – ett samtal är så mycket bättre. Klart att kommunikation inte är enkelt, men i ett sånt stort företag som BMW, och där så många är involverade i de olika processerna och där man inte har möjlighet att vända på sig och ställa frågan IRL, är det så oerhört viktigt att vara sjukt tydlig i allt man gör.

Om jag ska fortsätta rabbla på om jobb. En sak som gör mig glad är att ingenjörs-kunskaperna känns rätt relevanta. Kanske inte att man använder euler eller centrala gränsvärdessatsen var dag, men ett generellt problemlösningstänk med mycket logik behövs och används och som jag nog vill tro att man får med sig ganska bra från studierna.

Hm. Är nog ganska nöjd med inlägget, hör och häpna.
Jag skulle berätta roliga historier, var ju inledningen. Här är en till. Eller snarare en sak jag själv tycker är kul. Man måste ju stå till höger i rulltrappan. Common sense. Folk är dumma (åh, nu är vi där igen), så de står ju då och då till vänster. Min hobby är att då tyst smyga upp bakom ryggen på dem, luta mig framåt och 5 cm från deras öra och säga "Entschuldigung".


Blev långt. Måste ju spara något till nästa inlägg. Hej! 

Egentligen bara

Och återigen blir det såhär. Jag tappar orken. Verkligen inget lean tänk här, inte direkt så att jag går till roten av problemet, eliminerar det problemet och så uppstår det aldrig mer. Men okej, jag kan väl prova en gång till. Kanske blir det bra.

Förra helgen var en galen helg. Flygresa med bank-vd, ilska på ung spoling som failar en första-sträcka, kärlek på Stockholm och fyra timmars non-stop-dansande. Nu kanske man kunde tro att jag dansade med bank-vd:n. Nae. Och istället för att sitta här och drömma mig tillbaks till det förflutna, får ni kort resumé:
- VM-Skidskytte i Ruhpolding. Trots ansiktsmålning blev det varken bra placering för det svenska stafettlaget eller Ü30-Party. Småbitter, men ändå trevlig och fin utflykt.

- Stockholm med Bladh. Kortfattat: Shopping, mat, mellomys, fett party, misslyckat försök att hålla oss vakna till frukost öppnade. När jag senare pallrade mig ner till frukosten hängde jag vid apelsinjuice-automaten. Måste sett tragisk ut, men det bekymrade mig inte det minsta då jag hade solsken i blick.

Veckan sen...Ähm. Nae. Inte mycket att snacka om. Och så denna helg? Sol, 19 grader. HA! Jag är centraleuropé. Och titt, nu har ni full koll på vad jag gjort de senaste dagarna. Och ni då? Lalalaa. Fundera på det ni, tills jag återkommer. Kan dröja.

[ ɧœli:n ]

Andra inlägget kalenderwoche 9. Crahaaaaayzy.

Min förvandling till tysk fortskrider. Ryggraden säger numera att y på tangentbordet sitter till vänster om x, och z mellan u och t. Helt orimligt att de bokstäverna bytt plats. Den tyska borde ha mer fog för sig. De har ju trots allt uppfunnit DIN.

Vidare blir jag numera även en aning frustrerad över att jag, när jag skriver e-mail på svenska, tar mig friheten att tilltala vilt främmande folk med "du" inleder med ett "Hej". Har på fullaste allvar funderat på att börja med "Hej Fru 'efternamn' " och använda Ni-form, men nej, det skulle nog mest bara bli obehagligt för mottagaren. Det hövliga har sin charm, definitivt. Sen att man måste Ni-a varandra på jobbet fram tills dess att man kommer överens att "Du" är okej, nja, det är väl kanske lite väl snofsigt.

Åt hamburgare med kniv och gaffel igår i matsalen. Känner mig fortfarande smutsig. Det är väl det som drar ner mitt humör, för annars är det helg, jag har inte mycket planerat. Ska fundera över min framtid (som jag ju vet att jag ska låta bli med, snälla Macke, du är 22 år, chilla), titta på skidskytte, vinka åt solen och städa.

Så spännande var det. Desto mer intressant är mitt efternamns utveckling.

Från det riktiga [ ɧœli:n ] blev det tyska [ sjœ:lin ]. Tack vare ö:ets frånvaro i e-mailadresser är jag numera ofta mister [ sjo:e:lin ]. Version två kan jag tycka är okej, men nummer tre. Icke! Ska ta upp det på ett av alla jätteviktiga möten jag är på.

Tillägg: Förlåt, måste ju uttala mig om AC ikväll. Lotta och Chrille ska ju givetvis vidare. Ähm, på övre halvan får jag väl nöja mig med Johnson. Duger! Bananer och hav klarar jag mig utan i Stockholm.

Wadde hadde

Jag vill så mycket med mitt liv. Politiker, hybridbilsutvecklare, forskare, barnprogramledare, pingisproffs. Och så vidare och så vidare. Jag brottas ofta med funderingar om vad jag ska fokusera på, för även om jag har många år kvar på denna jord finns nog inte tid till allt. Nä. Men en sak som jag kan bli, oavsett yrke/sysselsättning, är folkkär. Oj, det passar ju mig så bra eftersom att jag

1) Är så sjukt trevlig mot allt och alla

2) Skulle må så fruktansvärt bra av att få så mycket kärlek

3) Gärna är med i Bingolotto, oavsett antal tittare

Där har vi det. Folkkär. Wunderbar.

Folkkär politiker. ÅÅåh. Ahja, vad ska man säga. Att Perrelli inte gick vidare, ja vi behöver inte ta upp det mer va. Känns som att det är upprepning av Carola 2008, svenska folket gillar inte när en tidigare vinnare kommer tillbaks för snabbt och ska tro något.

Gnatt :(

Mello, del 3!

Videoblogg får ni vänta på, men utlåtande om kvällen, det kommer nu. Ska bara äta toast först.

Så. Ikväll blir galet spännande. Kul att jag inte kan se det live då. Äähm. Vi tar det från början. Youngblood, där Kempe samlat ihop 5 små boys, sjunger en manboy-kopia. Tyvärr är alla under femtedelen så snygg som Saade, vilket gör att det inte blir lika kul. Eller så är det jag som kommit över min söta-pojkar-tid. Vad det än är är det ändå säkert top 4.

Låt nummer två och fem kan vi direkt fetglömma. TRÅKIGT. Och ja, det är bara för att de framförs av kvinnor. EMD-Mattias, alltså det är ju lite gulligt och kanske lit svängigt, men jag är skeptisk. Utanför top 5.

Love Generation är tillbaks, sexigt, snyggt, syncat och en catchy refräng. Inte vidare folkligt, och med tanke på att förra årets låt nog var bättre (plus att de då hade startnummer åtta) tänker jag att det nog inte går hem i år heller. Sry.

Vi har...Mr Johnson. Finns inget att säga. Det låter 100% Johnson. Finalchans, givetvis.
Men efter Johnson kommer...MOLLY! Ni som var med mig när hon sjöng sin "Så vill stjärnorna", hur jag blev helt rörd och kär. Detta är bättre. Så vill stjärnorna var lite väl Disney, nu är det finare, snyggare och hon har förhoppningsvis ingen vit klänning på :))) Bäst i år hittills, meine Star für Baku!

Och sen...Rrrrranelid. Galet. Pratsjunger sin text om kärleken (pretentiöst), sen kommer en lagom svängig schlager-refräng, sen mer pratsång. Osv. Helt enkelt surrealistiskt.

Tippa har jag slutat med, det går ju åt helvete. Men vi hejar på Molly, Love Gen och...Ja, faktiskt, Rrrrrrrrrrrrrrranelid. Han är kung.

Hej!