Cirkeln är rät?

Nååååå.
Jag är trött, faktiskt jättetrött.
YAAAAO. Leksand tog ledningen i detta nu, drygt en minut från slutsignal i premiären. Hockeyn är på gång igen, det gillar vi mycket. Och där vann vi också. Wuhu!

Näää, men hörrni. Jag ska sova nu. Detta kan nog varit ett av alla mina inlägg som jag är minst stolt över att publicerat. Pussgodnatt, kanske. Ska nog fundera lite över att en rät linje kan approximeras med en cirkel med oändlig radie. Matematik är fantastiskt. Jag hyser största respekt för Euler, Newton, Leibniz och grabbarna för grejerna de kom fram till. Sen pluggar jag en flummig filfackkurs om organisation. Att sätta matematikens hjältar i relation till en snubbe som suttit i sin lilla kammare och funderat och funderat, och tillslut kom han fram till att man som företagsledare bör styra sitt företag mot områden som har god lönsamhetspotential, och sedan skriva en hel bok om det...
Nej, jag blir inte lika imponerad av det. Sen går jag ju teknisk högskola, så det är ju typ ganska rimligt att jag tycker så.

Nu - gonatt! <3<3

Som om du skulle ha något att lära mig

När jag i morse satt och hade en helt ljuvlig morgon, med en DN fetare än mina bearnaisesåser och Löfbergskaffe inhandlat på extrapris, slog en tanke mig.
Är detta min framtid? Att sitta ensam och verkligen njuta en söndagmorgon, lusläsa tidningen och sippa kaffe för att sedan sätta igång och jobba, är det vad jag har att se fram mot? Det kändes inte alls orimligt, och inte heller helt fel.

För häng inte upp er på adjektivet "ensam". Jag utgår nämligen iskallt från att jag kommer vara en ensam människa, som lägger min själ i arbetet och som förhoppningsvis utgör någon sorts skillnad i världen. Kärlek är väl i grund och botten svårt att påverka - med lite flyt så dyker den väl upp. Jobb, karriär och att kämpa för det man tycker är rätt är däremot något man själv kan påverka, och det trivs jag med. Där lägger jag mina visioner om framtiden, medan det där andra, ja det får väl ödet bestämma.

Och om ödet säger att jag ska vara ensam, ja, då är det väl bara att citera Ulvesson i Yrrol;
"Vad är det egentligen vi tror att andra människor kan ge oss, som vi inte redan bär inom oss själva? Om vi inte lär oss acceptera vår ensamhet blir ju allt bara en upprepning av Sokrates försvarstal - en jävla massa snack, men ingen bryr sig. "

Känns som ett helt okej motto. Med det människoförakt jag håller på att bygga upp kanske det är bäst för alla parter att jag lever efter det där. Herregud, folk särkskriver, gräver i väskan efter plånboken när de ska betala trots de haft en kvart på sig att göra det i kön, tror att quiz på facebook berättigar en meningsfull existens och accepterar att ett fåtal i världen lever i överflöd, medan en stor massa knappt har tillgång till rent vatten.
Vad fan ska jag lära mig av andra människor?

Gomorron Sverige!

Om trekvart kan jag räkna in fjärde morgonen då jag hängt med SVTmorgon från början till slut. 06.00 till 09.30. Efter det blir det Quizzo på femman, där jag hoppas att jag även idag kan stå mot frestelsen att ringa in och svara på de fantastiskt iqbefriade frågorna. Det mest fantastiska är ändå att folk på något sätt lyckas ha fel eller bryta mot de simplaste tävlingsregler, vilket gör Quizzo till ett riktigt bra underhållningsprogram, samt svarar på frågan varför dessa människor sitter hemma en vardagförmiddag istället för att ha ett jobb att gå till.

Nej, jag vill bli frisk. Sådär jobbigt sjuk är jag, pigg i huvudet men så fort jag rör mig dör jag typ. Efter att jag kravlat mig till skolan för en obligatorisk laboration igår var jag helt död, och slocknade innan nio, och vaknar fem för att onda varelser i halsen bitchar.

Idag har annars varit en bra Morgonsoffa. Jag blev arg när Göran Hägglund diskuterar privata vårdbolags vinster och i sann Jan Björklund-anda hotar med en vänsterregering där kommunistspöket Ohly bestämmer att allt privat totalt kommer uteslutas. Det är ju ett så oerhört larvigt argument, ungefär i stil med att Mona Sahlin, så fort det diskuteras alla människors lika värde, skulle säga att "Med en alliansregering kommer flator och bögar bli avrättade, därför det finns en extrem kristen gruppering i Hägglunds parti som säger att Gud sagt att kvinna+man=rätt".

Extremt, javisst, men det är principen. Larvig retorik, hoppas svenska folket ser genom det denna gång till valet.

Lite glädje också, som nu, Nöjespanelen. Åh, det är så mysigt. Virtanen är ju såå skön, och så en mysig skåning som pratar. Iiih. Jannicke Geitskaret är väderbrud idag, hennes namn är ju otroligt. Det enda som saknas är nyhetsankaret, Uffe. Det är en riktig lirare, och jag och Lul misstänker att han har något ihop med den värsta av metereologer, Åsa.
+ = sant!

Hoppas ni växt som människor med denna information. Puss!

Klistra ner din självrespekt

Det var fan så mycket bättre att vara sjuk förr. Då kunde man ligga i sängen och chilla och ligga och fundera på vilken serietidning pappa skulle köpa med sig hem från jobbet. Nu är det bara ensamt och jobbigt. Dessutom missar jag ju saker också, en känsla som knappast gjorde sig märkbar på gymnasiet.

Var tvungen att handla igår, trots att jag mådde piss. Hemköp har börjat med en intressant kampanj, klistra ner priset. Det går ut på att man ska ta klistermärken, och så får man sätta en sån på vissa utvalda varor och då får man en femma rabatt. En av dessa varor var glass, som jag ville ha. Tror ni jag klistrade ner priset?
NEJ!
Seriöst...Vem fan orkar gå runt och klistra märken på varor när man är och handlar? Och är det inte nog förnedrande att riva bland rea-varorna, nej nu ska man istället stå och fullt synligt sätta klisterlappar i butiken. Hej, jag är ett miffo som tycker det är värt fem kronor för att se ut som ett luffarpucko som pillar med klisterlappar.

Kan tänka mig ett mål från Sverige. Får väl nöja mig med att bryta min 13dagarutanpommes-trend ikväll. Smask!

Men kul, jävligt kul

Som jag trodde, nu är jag typ sjuk. Fock. Sedan kan är det ju en omöjlighet att inte nämna sjukdom och svininfluensa i samma mening, och jag ska inte vara den som är den och ska utmana omöjligheterna, utan nu är det nämnt.

Ringde nyss till PhoneHouses kundservice för att fråga vart min mobil tagit vägen. "Den har legat på Konsum Lambohov ett bra tag", var hennes svar. Jösses. Men jag vill ha den, så jag ska nog trampa iväg och hämta den, så jag har något att leka med i eftermiddag. Ikväll har jag obligatorisk lektion också, så jag måste pallra mig bort dit med.
Kul liv.

Tjohoouw

Kul att det smyger runt en förkylning i min hals, verkligen. Jag är fan inte värd det, men inte ens min sunda livsstil kan stå mot dessa dagars hostsymfoni i föreläsningssalarna. Partiklarna i salens luft är nog fantastiskt fräscha.

Kan ju tacka en högre makt, eller för all del schemaläggaren, att jag inte börjar förrän 13 imorn. Sovmorgon, ja tack! Sova nu, också ja tack.
Gonatt.

One, two, three, four

När man pluggat en hel dag (förmiddag tills nu berättigar benämningen "hel dag") får jag ofta ännu svårare än vanligt att kontrollera mina känslor. Det är verkligen roulette om jag ska gråta, skrika, skratta eller jubla. Jag såg Doobidoo (SVTPlay <3) tidigare, och tog "Kung av sand" på fempoängsnivån. Jublande sprang jag runt i lägenheten som om jag hade vunnit OS-guld. En kvart senare grät jag i duschen när jag blivit rörd av att höra mig själv, på ett enormt känslomässigt sätt, sjunga de sista raderna, "But tell me, does she kiss, like I used to kiss you..." i The Winner takes it all.
Nästan lite magstarkt, även för att vara mig.

Min växt fick också duscha idag, men den sjöng inte så mycket. Jag tror att den trivs, och faktum är att den nog tagit med lite positiv växt-anda in i lägenheten då min andra blomma, som ju varit död sedan länge, nu på James Bond-vis verkar överlevt det som tycktes vara en säker död. Nu kan ett gäng knoppar skönjas. Vem vågar fortfarande påstå att mina fingrar inte är ett dugg gröna?

Och när vi är inne på färgade kroppsdelar, ikväll hoppas vi att Lagerbäck kan tillfredsställa mitt blågula hjärta (okej, ingen kroppsdel men det var ju en så snygg övergång). Eller är vi kanske dävna över gårdagens sorti i det där mästerskapet, där det tydligen spelas...fotboll? Haha, inte då! Lika bra det så att medierna slutar skriva om fotboll utan crosspassningar, tacklingar, högt tempo och strategi.
Men puss då!

I know you want me

Tjalalaa, Marcus är trött och längtar efter helgen. Den känslan ter sig ofta jobbig, men samtidigt är det något jag inte vill vara utan. Små saker att se fram mot i livet, och det duger för att jag ska känna att jag förverkligar mig själv. Sen underlättar det givetvis när det fortfarande känns helt okej att dra till skolan, och att plugglusten snarare blir större och större.
Det går bra nu, eller något.

Usch, ska jag fortsätta på inslaget tema och vara sådär äckligt tillfreds med mitt liv? Berätta hur bra jag mår, hur jag älskar allting och alla älskar mig? Visserligen, jag är ju nöjd när jag får se Simpsons, äta två av ICA nybakade kanelbullar och får kärlek av mina gosedjur. Det kanske inte är grejer ni strävar efter, vad vet jag?

Annan, för er oumbärlig information, är att mitt paraply flög i tre delar under cykelturen i dagens storm, och att jag igår fick min genom tiderna första polska granne. Nej, jag är inte fördomsfull bara för att namnet enbart består av bokstäverna z, w, o pch p. Det stod en flyttbil med polsk reg-plåt utanför, därav min slutsats. Jag, fördomsfull? Nääää!

Nej, nu dansar vi.

Mitt Liu, mitt Liu

Förra året kände jag mig ganska cool när jag hängde vid universitetet. Majoriteten av människorna där var ju äldre än jag. Detta år börjar det bli lite annorlunda. Folk man känner från gymnasiet, högstadiet eller andra random Linköpingsfolk börjar plugga små saker, och känslan av att universitetet var "mitt" är liksom borta. Inte alls lika häftigt längre. Dock kan jag trösta mig att de flesta börjar typ Filfack, och att jag fortfarande har min Tekniska Högskola för mig själv.

Vardagsmaskineriet börjar nu så sakta dra igång igen. Föreläsningar, lektioner och pingismöten hit och dit. Igår var jag i Stockholm, och på vägen till mötet gick jag förbi KTH. Det är ju en snygg skola, och min KTH-längtan fick sig en liten nytändning. Den gnistan släcktes visserligen rätt snabbt när jag mötte en drös studenter som trodde lite väl gott om sig själva. Sånt känns sådär. Och om ett år är jag, hopefully, in Deutschland! Jag längtar redan dit, typ.

Uhm. Sammanfattningsvis ett ruskigt trist inlägg. Fast hur kul har jag haft det? Okej, ganska så. München Hoben var lika kul som det är pinsamt att ölen tar slut på "Nordens största ölfestival". Efteråt var jag i stort behov av en burgare. Tror ni jag sökte med cykelljus och lykta i hela stan efter någon föda innehållande fett där runt halvtvå-snåret en tisdagnatt? Inte ens Yngves var öppet, och då är stan jävligt död. Så jag åkte hem och skar upp en sallad med gurka och paprika. Såhär i efterhand lite riskabelt i det tillståndet, men ställ det i relation till alla vitaminer jag fick i mig så kan det väl vara okej.

Okej, mitt rykte fick sig en törn nu. Bäst att fixa några våfflor. PUSS!

Warning: Slut på tenta -> politik-macke är igång igen

Det här Farmville på Facebook...Är det någon slags ny arbetsmarknadspolitisk åtgärd? Inte en helt orimlig tanke att höra Maud säga "Småföretagen är det viktigaste vi har, så därför ska alla arbetslösa ungdomar utveckla sin förmåga att vara goda entrepenörer genom att spela detta spel".

Nej, nu ska jag inte utveckla det där för mycket. Maud lär ju nappa, så som hon tror att jobb skapas genom jobbcoachning. Miljarder slängs ut på att lära personer med flera års heltidsstudier bakom sig skriva ihop ett CV, som om det är där problemet ligger. Arbetslösheten är inte hög för att det inte finns några jobb, utan det är individerna som är för slöa. Regeringen vill dölja sitt ansvar för de arbetslösa genom att pusha för att söka mer jobb. "Jobb finns", sägs det. Möjligt, men enbart genom jobbcoachning kommer man inte långt, utan kan oftast inte, med lite flyt, skrapa ihop något mer än en praktikplats eller deltidsjobb.

Här krävs insatser. Regeringen har inte tagit något ansvar. Efter att ha skurit ner i riktade arbetsmarknadspolitiska åtgärder har man nu, i efterhand, tvingats ta tillbaks dem (även om man slår sig för bröstet med att man nu ökar anslagen). Pengar, som idag kunde gått till att hindra att landstings och kommunanställda sägs upp, brändes direkt i den borgerliga regeringens skattesänkar-orgie. Men nej, regeringen har ju egentligen inget ansvar där heller, utan det är upp till kommunerna att klara sig själva genom nedskärningar. Så sa man väääldigt länge, medan de rödgröna (samt typ alla ekonomer) bönade och bad om mer pengar. Så nu, sådär ett halvår för sent, kommer nu liiite pengar. Det utrymme som eventuellt finns i en budget ska inte gå till att få folk i arbete, utan för att sänka skatten för redan välbärgade. Sjuksköterskor ska jobba intensivare och i högre tempo till följd av nedskärningar, så att toppen på pyramiden kan köpa sig ytterligare ett hus i Karibien.

Det gör mig så arg, samhället. Men det är en piss i mississippi i jämförelse med ilskan mot Sd. Att ett parti med den grundläggande inställningen att alla inte är lika mycket värda kan ha så många sympatisörer, det gör mig arg och rädd. Att vara kritisk mot integrationspolitiken är en sak, men steget till att sympatisera med ett främlingsfientligt parti, som tydligt menar att multikulturella samhällen bara skapar krig, är förbannat långt. Jag tror dock inte de där 4-5% Sd ligger på egentligen tycker så, utan om de läser lite mellan raderna och tänker vilket deras grundbudskap egentligen är så tror jag inte risken finns att de får mandat i riksdagen. "Vi värnar västerlandets kristna etik, och vi vill stärka nationalkänslan, för att på så sätt skapa en större trygghet och gemenskap inom det svenska samhället" och "Det bästa vore om många invandrare kan återvända hem". Läs det med lite kritiska ögon, och förstå vad som är på väg att hända, vilket slags parti vi är på väg att rösta in i vår riksdag.

Sådär, politik-mackan är tillbaks. Inga tentor att tänka på, då kan jag lägga energi på att vara arg på annat. Eller kanske på att spela Farmville.

Anti-sexig

Länge sedan jag tvättade nu, därför är jag långt in i kalsonglådan och gräver. Ikväll efter duschen blev det riktigt sunkiga kalsonger, jag ryser nästan. Vill inte se. Nåja, jag ska klara mig imorn, och då är det bara tenta. Bara att hålla tummarna för att ingen vill ha lite tenta-sex inne på toan under skrivningen bara, för då kommer jag avslöjas med byxorna nere.

Ny kompis

Jag har fått en ny vän. En jättestor krukväxt som, citat från skötselråden, "gärna duschar". Det ska du få göra, min kära växt! Känn dig varmt välkommen hem till mig!

Kanske bör du vara lite orolig, med tanke på den dränkta blomman på soffbordet. Nåväl, dig ska jag ta hand om som ett barn. Eller en fågel.

Idag ska du hjälpa mig att plugga. Giv mig syre för att bli stark så jag klarar tentan imorgon. Åh, vad jag vill ha den gjord. Helst fixad också, vilket jag hyser goda förhoppningar om. Så är det. Sen kommer jag att må så gott, så gott.

Uh, back to work. HEJDÅ! :D

Jag ska silvertejpa fast mig själv i plugget

Idag skulle det regna, och därför tänkte jag att nu ska jag fanimej få fast den där stänkskärmen på framhjulet. Jag gick ner, med stänkskärmen i ena armen och mitt meckarsinne i den andra. Väl nere funderade jag tre minuter på hur fan den kunde skruvas på, men gav upp. Skruv, bah. I sann ingenjörsanda drog jag till Clas Ohlson och köpte silvertejp, och nu sitter stänkskärmen på plats. Möjligen tejpade jag för en broms i tejporgien, men nu slipper jag ju bli skitig iaf.

Nollning och plugg är det som gäller. Igår skar jag grönskaker inför en sittning. Jag skar typ 200 tomater. På den sista slant kniven och jag skar mig så förbannat i fingret. Bra, Macke.

Denna fredagkväll ska jag till skolan. Känns inte helt okey att dra dit själv för att sitta och plugga, men det ska göras. Förutsättningarna (öl, soffa och tv) är för dåliga här hemma. Så nu ska jag gå och brygga kokkaffe. Fail på mig att lyckas köpa kokkaffe istället för bryggkaffe.
KUL!

Vem behöver en väckarklocka?

Igår kom sopbilen och åt sopor högljutt vid halv sju. Idag fick någon den briljanta idén att festa loss med en grästrimmer nedanför strax efter klockan sju.
Har jag gjort något dumt för att inte förtjäna en sovmorgon?

Ser ut över en lägenhet som inte är helt okej. Jag borde nog städa, och denna gång inbegriper "städa" mer än att plocka bort ölburkarna och torka av diskbänken.
Booooooooooring. Sen börjar nästa seriösa tentapluggande, sista för denna omtenta-period. Nice. Klarar jag denna, vilket jag definitivt bör, så har jag bara en tenta som släpar. Det duger, mumlar Gösta. Lite seg verkar han efter gårdagens partajande.

Snart får man lööööööööön. Gimme gimme. Då ska jag ha det så mysigt. Förresten, igår, jag måste berätta. Jag tog nämligen ett fantastiskt stort steg framåt vad gäller min matlagning. Jag gjorde egna ostschnitzlar, som serverades med potatis, grönsaker och sås. Inte ett halvfabrikat så långt smaklökarna kunde känna. Fantastiskt vad mat kan smaka gott när man blandar in fler smaker än tomat (ketchup), gristarmar (euroshoppers köttbullar) och sladder (billig pasta).

Och idag har jag en awesome wok att se fram emot. Bäst!

Spela, och ni skall vinna

Ibland ger Gud fantastiskt konkreta bevis på att hon/han faktiskt finns, och är god. Som när man gör pannkakssmet, och behöver 9 dl mjölk. Man är lite osäker på om det verkligen är så mycket i klövermjölkpaketet, men man tar en chansning och det visar sig att det fanns exakt 9 dl kvar. När dessutom den första pannkakan faktiskt blir en pannkaka går lyckan mot oändligheten.

Idag visade Gud att han stödjer mitt spelmissbruk. Ja, jag kan erkänna. Jag kanske lagt en, två eller möjligen tre hundralappar på blackjack (om tid är pengar har jag spelat bort betydligt mer efter allt letande efter signup-bonusar på internet). Men idag hade Mr Green tydligen en inloggningsbonus på 15 kronor, varav jag snabbt som fan spelade bort 14,50 på någon sån där slots-maskin. Men den sista 50-öringen inbringade en hundring. Några snurr senare var jag uppe på 700 spänn.

Helt jävla otroligt. I en tid där CSN och lönespecifikationer är sällsynta tänker jag nu fort som fan plocka ut de där 700, för tydligen hade jag fixat omsättningskraven. Eller, jag kan väl lämna en hundring att spela för. Eller två.
GUD ÄLSKAR MIG. För visst måste det vara ett tecken.

Sök, och ni skall finna. Spela, och ni skall vinna. Marcusevangeliet, 14:89.

Mitt evangelium säger även att jag bör raka mig. Det är inte okej att gå runt med en såndär fjunstubb, men jag har fått en sån fantastisk skäggväxt, alternativt blivit rysligt lat så jag inte orkar raka mig, så det bara kommer fram. Blä.
Cut cut. Sen spela blackjack. MAHA.

Jag hoppas Blondinbella är nöjd

Voff!

Jenny menar att folk skulle klassificera mig som rubbad om jag berättade att jag, när jag kom hem tidigare idag, slängde mig på sängen och lekte hund. Jag skulle liksom mysa till det i sängen, men jag fick inte använda armarna så jag rullade runt och puttade kuddar med huvudet. Så jävla kul, och ofta att det är sjukt.

En tenta skriven, två to go, samtidigt som nollningen dragit igång igen. Tjöho. En liten tvättid 08 imorgon också, värt.

Baby goodbye

Så är vi här igen. Om några timmar sitter jag i tentasalen, skriver upp AID-nummer och är, förhoppningsvis, glad över att tentan verkar schysst. Läskigt vad det känns som igår jag gjorde det, men det är ju faktiskt över två månader sen sist. Sviisch, säger tiden.

Liksom, nu är jag såndär fadder också. Man minns ju hur astuffa man som liten nolla tyckte faddrarna var. Som om jag ens känner mig en promille så cool. Och den där overallen. Är inte riktigt kompis med den, och nu ska man lattja runt i den i två veckor. Kul, kul.

Läste om en 19årig tjej som dyrkade Idol-Ola, åkte typ på alla konserter (hon måste besökt Sveriges alla varuhus? XD Jag är så kul!), bakade tårtor osv osv. Serri, är det okej när man är 19? NEJ!

Söndagkväll i en singels liv

En liten öl, smörgåstårta och Gustav Svensson. Där har vi livskvalité. Ingen djupare analys tack, vi nöjer oss där.

Puuusss.

Det är bara lilla jag

Om någon som heter "Marcus" skriver till er på msn, bli inte rädda. Det är bara jag som gör ett seriöst försök att bli msn-mogen. || /\/\@ki || känns lite 2002.

Där i botten av oss själva

Ni anar inte hur många halvfärdiga inlägg jag skrivit på sistone som aldrig kommer bli publicerade. Antingen är de ointressanta, eller behandlar för komplexa frågor för era små hjärnor.

Komplexa impedanser tänkte jag på när jag var ute och sprang. Helt otroligt, nu börjar jag seriöst bli stolt över mig själv. Kanske, kanske, tror folk i huset att jag tränar för något speciellt, typ OS. Jag tror iaf att de tror det, och den känslan tar jag med mig ner till Stångån. Den räcker sådär en halvtimme, good boy!

Men ja, om vi skulle ta tjuren vid hornen och behandla mina komplexa funderingar. Måhända att jag tänker för mycket, men världen är fel. Nej, nu blir det såhär igen. Jag orkar inte dra upp det i en blogg, om jag någon gång ska ta upp det i offentligheten tänker jag göra det seriöst och genomtänkt, inte i något sluddrigt inlägg på en blogg med 30 läsare. Så jag får fortsätta skriva A4-sidor i word om min uppfattning om alltomkring mig. Så länge jag lever är de fridlysta, om jag råkar dö vill jag att ni 30 vänder ut och in på min dator för att hitta det, läser, begrundar och sedan ger er ut i världen och predikar min lära.

Under ytan, kan en god själ förgås.

Ännu en natt

Ska sova, men har en såndär harkrank som flyger runt och gör att jag inte riktigt kan slappna av. Kul att bli väckt av att den är på väg upp i näsan.

Men nej, detta håller inte. Tredje natten i rad jag bara är uppe för att inte göra något, tycker inte Arkiv X runt 02 räcker som anledning för att vara uppe. Iofs, nu är det fredag och klockan är 01. Inte så busigt kanske. Hatar helger, då går inte de där vanliga serierna, Scrubs osv, på tv, utan då ska det klämmas in filmer och saker.
Fy fan. Som att jag skulle ha ngn att mysa och se romantiska komedier med.

Nåja, så bittert är det inte. Jag har börjat skratta sådär obehagligt högt för mig själv åt Simpsons nu igen. Ett tag gjorde jag inte det, vilket var lite obehagligt. Nu är jag back on track.
Puss på er som vill :)

Jag vill krama dej

En vecka kvar tills första tentan, och sen så är det igång. Sommarlovet är definitivt slut nu, snart är man tillbaks i vardagslunken. Förmodligen bra det, så jag börjar trivas lite. Lite depp blev jag nu, och förbannat trött på Linköping. Är nog väldig tur att jag inte åker runt i världen mer, för bara jag varit en helg i Stockholm eller Göteborg inser jag hur jävla litet här är.

Äh, jag är asbitter nu. Kanske lite ledsen. Men nu ska vi inte dra in seriösa känslor i den här bloggen, det har vi inte haft på 936 inlägg och det 937e kommer inte vara något undantag. För att sprida lite glädje i lägenheten ska jag tvätta Björn-Ottos tröja. Den är förmodligen det äckligaste som finns på dessa 30m2, och för att ytterligare spä på BO:s fräschhet ska han få nya kalsonger. Från och med idag kommer han vara Linköpings stilikon.

Nåväl, Björn Skifs är mysig.

Försenade X2000 <3

Tågen är jätteförsenade. Folk omkring mig är en aning irriterade, men vad är det man säger, den enas olycka är den andres lycka. Kanske tvärtom, men so what. För mig resulterade förseningen att jag, istället för att vänta trekvart i Nässjö, kunde smita på det tidigare X2000 som kom till station precis när mitt tåg anlände. Jag är så bäst.

Snart hemma. Nice helg, men det bästa är ju nästan alltid att komma hem, haha.

Maki i Göteborg

Heeello from Gothenburg. På ett för mig väldigt olikt sätt spontanbokade jag tågbiljetter till gbg för att hänga här i helgen, träffa Jenny och se hur hennes liv på västkusten är.
Och vilket liv. Det är rökdykare här i huset, det är gayklubbar och sömn på en bänk på Kungsportsavenyn tidigt en söndagmorgon. Ganska trevligt, med andra ord. Mitt universitet är dock betydligt finare än Chalmers, ha.

Nåväl, Göteborg är mysigt. Att åka tåg är ofta också mysigt, dock ej till Göteborg. Sträckan Nässjö-Gbg var bluäh, trots att jag fick sitta och flasha med min flervariabel-bok. Gillar när jag får visa hur svåra saker jag studerar.
Uhm, imorrn åker jag hem igen. PUSS!

Jag vill också ha hårsnodd kring mina jeans :(

Partille-Johnnys, ett jävla snack om dessa överallt. Ofta finns denna bilden med, och den bara ääääälskar jag. Inte mest (bara lite) för söt pojke med slips eller söt väldigt väldigt brun pojke, utan för pojken nere till höger. Hur malplacerad får man bli?
BAHA! Liksom...Nej, dumt att beskriva något som är så uppenbart. Titta och fnissa!

Nåååja. Gick en promenad vid Stångån innan på väg till affären idag, och då utspelade sig följande konversation med en alkis:
- Du borde springa istället för att gå, du är så ung, sa alkisen.
- Du borde dricka varannan vatten och skaffa ett jobb, sa jag inte. Jag log och sprang iväg.

Andra små noteringar från livet. Babsan har blivit tjock, Christer Lindarw börjar faktiskt se gammal ut som brud och jag vardagssuper lite för mycket. Det är iofs okej, det är ju semester. Eller ngt! Blir lite hopp och dans nu! Rawr.

Loooooser

Nytt personligt rekord i att rota efter bra datum i brödhyllan idag. Möttes av enbart bröd bakade 23e, för dåligt. Då gick jag ner på knä och började min jakt in i bröddjungeln, och visst fan hittar jag en bakad igår längst där inne. Så jävla bra. Och efter mig i kön stod Slavomir Lener, LHC-tränaren för den oinvigde. Han kommer från typ Tjeckien. Han handlade 5 liter Kefir-fil, såndär öststats-fil. Jag blir alltid så glad när fördomar stämmer!

Händelserik shoppingrunda alltså. Fan, sen så är jag glad också. Arbetsförmedlingen ligger precis utanför affären. Kalla mig gärna ond, men oj vad jag gör ett telepatiskt loosertecken till folk som går in där. Usch, så där får man faktiskt inte säga. Åtminstone inte om man är vänstervriden. Förlåååt, ni vet att jag vill hjälpa alla er n00bs. Men hur lika alla än är så är jag lite bättre, annars vill jag inte vara med.

Nu ska jag steka pannkaka. Rawr på det, må jag säga. Sen kan ni notera en fantastiskt solidarisk parkering nedanför min lägenhet. Snyggt!

Djävulens affär

Att jag alltid glömmer varför jag hyser ett innerligt hat mot Netto. På väg hem från stan orkade jag inte gå till Hemköp, utan tänkte att "Jag ska ju bara köpa mjölk och kanske lite sylt, det borde väl jag kunna smita in på Netto och göra". 4 minuter där gjorde och jag hatade allt inom en radie av 50 meter kring mig.

Först tittade jag på en såndär sylt-refill-tub. Eller, jag kände på den också. Tycker att det är jävligt skönt att klämma på det där. Aldrig mer på Netto, för visst fan hade någon gjort ett hål i den så att jag får jordgubbssylt över hela handen. Kletig och förbannad plockar jag två klövermjölk, vandrar mot kassan beredd på en sjumilakö. Icke, glad blir jag när det enbart är två framför mig. Ack, vem har sagt att det går snabbt för det? Den första tanten ska betala varor för 100,50, men betalar med kort. Trots det får hon för sig att lämna fram en 50-öring, sådär som man kan göra för att underlätta växling vid kontant betalning. Kassören måste strula och det tar tid. Nästa person tappar en tia bakom kvittomaskinen, som de måste stå och rota efter. Hittar den inte, och då börjar han rota fram tjugolappar i fickan (vilket han kunde göra när han väntar, inte när det är hans tur. D'oh). Tjugolapparna räcker inte, utan efter lite letande i en annan ficka langar han fram en femhundring.

Jag kokar. Jag är arg. Dumma tankar i mitt huvud, andra gången för dagen. Hade varit på bibblan för att plugga. Gick sådär, väljer att skylle på ett dussin invandrarbarn (ingen värdering där, utan vill bara hjälpa er att måla upp en bild i huvudet) sitter och stojar, skriker och allt vad man gör. Kan de inte vara ute och råna utsatta tanter med rullator istället för att störa mig? Jag är ju vår framtid, för fan. Jag behöver kunskap, vad fan ska tanten med pengar till? Köpa såndär guldnougat kanske...Satan, det är ju ett bra argument.

Nåväl, ny dag idag. I morse sov en ganska skabbig människa i min trappuppgång. Lite obehagligt, må ni veta. Dagens uppdrag blir att fundera över min politiska gärning. Bli lite engagerad, på riktigt. Kanske till och med bli partiledare, vi får se hur mycket jag orkar.

Levererar på ett myndigt sätt

Jaaaao. Nu har jag fyllt 20 då, jippiiiijey. Makis blogg är nu ingen liten fjunig tonårsblogg, utan en seriös och mogen blogg som behandlar aktuella ämnen med djupa analyser av dessa. Ett aktuellt ämne är mina vänners farande och flängande. En försvinner iväg till staden i väst. Vännen är Jenny och staden är Göteborg. En annan kommer tillbaks från staden än längre bort i väst, och nu snackar vi Maria och London.
Och kvar sitter jag. Man vet var man har mig, om inte annat.

Idag är annars en dag där det är dags att ta tag i pluggandet. Har försökt att smygstarta i en veckas tid, utan någon vidare framgång. Har ett par omtentor som närmar sig med skrämmande fart, och kunde ju vara kul att bli av med någon åtminstone. Kul liv, verkligen.

Min födelsedag var kul förresten. Alla flickor i kalsonger och rosa diadem, och första utekvällen som 20 är jag för full för att komma in. Lyckat. Men då kvällen gick i Linda Bengtzings tecken kunde ju inte ett klädbyte undvikas, vilket hjälpte mig att snabbt smyga förbi pms-vakten. Snyggt.

Jao, flervariabelanalys var det.
Huh :O

Det luktar pommes

Att jäsa en bulldeg är fan en konst. Eller, kanske mer själva behandlingen av jäst. Den är kryptisk, det där med fingervarmt degspad är respekt om man har koll på. Så nu sitter jag och väntar på att min deg ska jäsa till, enligt kokboken, dubbel storlek.
Jag är skeptisk.

Ni vet, det är ju en typ somalisk moské nedanför mig. Fredag hänger man visst där då, för det är hjordar av stora lakan som kommer vandrande då. En äldre gubbe såg detta fenomen, stannade upp och tittade helt förstummat. Och även ganska argt. Sedan skakade han på huvudet och strosade vidare. Stackarn. Vilken chock det måste vara för de stackars äldre, med allt nytt med kulturer och datorer o allt. Och dessutom får de betala mer skatt. Stackarna.

Sista inlägget som tonåring också. Mohaha. Ska baka bulle nu, jäst eller ojäst.

Rullstolsdans

Fan, det har blivit många bittra ideologiska inlägg på sistone. Lägg ner det nu Macke, annars kan du ju starta en politisk blogg. Typ lika hippt som en såndär modeblogg, vilket ju är ett seriöst arbete enligt många i min generation.
Okey, nu närmar jag mig den här generella skepsismen mot samhället igen. Vet hut, Fredrik Åkare, skäms gamle karln.

Jag fyller 20 om...tre dagar.
IIIIIIIIIIIIIIIIIIH. Och ännu har jag inte sett en såndär grattis-på-födelsedagen-annons i corren, med en otäck bild och patetisk text om vad man uppnått vid den myndiga åldern av 20. Glad är jag. Glad för att det hettar till lite på Paradise Hotel är jag med. Har kommit in en ny brud, med silikonbröst och allt sånt där. Killarna är superkåta, Gleager är helt vild. Och tjejerna, de blir lite kåta de också. Wuhouw!

Sen råkade jag slå över till SVT1, och firandet av vår kära kronprinsessa. Där sjöng Måns Cara Mia, och bakom "dansade" en rullstolsbunden person genom att snurra runt. Jag tror tanken var att snurren skulle vara i takt med musiken. Hela den grejen känns ju väldigt...Viktoria. Från sex, sprit och fäzt i en kommersiell kanal till public-service, som kontrar med rullstolsdans.
Kliché.

Och nu ska jag äta kaka.
Kliché. Skäms, gamle Marcus.

Mumin visar vägen

Det måste vara ett tecken, men dagens avsnitt handlar om att Muminpappans rika faster kommer till Mumindalen. Nu får vi lära oss att pengar gör folk, och även Mumintroll, ondskefulla.
"Din boooooooljsevik", skriker fastern argt till muminpappan. Därefter har de en riktig Muminfest, med glädje, gemenskap och skratt men utan pengar <3

Konsumtionssamhället

Semestershoppa på IKANO-huset.
Jag mådde lite illa av reklamen jag såg när jag tog bussen ut till Tornby. Idag ska man shoppa för att koppla av. Det är inte hängmattan med en kall öl och ett korsord som är avkoppling, utan snarare att efter några timmar på IKEA få dra sitt visa-kort med kundvagnen fylld av små, söta och helt onödiga varor gjorda av asiatiska eller litauiska barn. Det är lycka i västvärlden 2009.

Det må vara vänstervridet och trädkramaraktigt, men är det inte sjukt hur marknadsekonomin och människans strävan efter pengar och makt drivit samhället till en sjuk nivå av konsumtion. Tillväxt, ökat BNP, ny liten minidator, iphone, ett dussin tvspels-konsoler till varje barn, kläder, och smink. Men det är ju inte så lätt att vi säger "nae, det här med konsumtion är ju knasigt. Vi lägger ner!". Nog har kapitalisterna tänkt på det. Vi små människor är fast i denna struktur, för ingen konsumtion, ingen tillväxt, och hela jävla samhället är uppbyggt på tillväxt. Ingen tillväxt - inga jobb. Inga jobb - inga pengar. Inga pengar - fattigdom.

Samtidigt möjliggörs ju västvärldens rikedom på att stora delar av världen är fattig. Men det är klart, vi kan ju inte välja bort alla prylar. Då är vi ju inte lyckliga, och en mänsklig rättighet är ju typ att må bra. Indirekt blir det ju en rättighet att få konsumera och konsumera, eller hur?

Åh, jag borde sitta och vara så arg. Jag kommer sluta (redan blivit?) som en bitter kommunist som sitter själv och hatar världen. Nu blir det lite Mumin. Mumindalen är nog paradiset, tror jag.

Jag har bytt lås, på hjärtats alla dörrar

Min gammelmormor fyller 90 idag. Crazy pigg är hon också.
90 och pigg är respekt.

19,98 år och trött en lördagkväll är inte lika respekt. Det är jobbigt att umgås med släkt. Nu är jag ju inte i situationen att alla ska fråga mig saker, utan jag måste börja fråga tillbaks. Verka intresserad. "Jaha, du har semester nu då", "Hur flyter livet i gbg?" och givetvis "Vilket väder, hörrni!". Lika obligatoriskt som min samvetsrunda förbi frukt&grönt-avdelningen, där jag bestämt mig redan innan för att allting är för dyrt.

Idag vill jag rikta lite kritik mot ris. Det fastnar ofta i svaljet om man inte fokuserar vid sväljningen, och det är jobbigt och äckligt.

Mer kritik: Snyggast.com har gått ner sig. Vill du hitta snygga fjortisar, leta på BDB-fokus istället. Duger bra! Slafs slafs.

Funderar på att ta tag i det där som ska kallas liv. Kanske supa mig full och spela keno? Ja tack.

Kjam.

Buusmus

Noterar att en hel del kommenterar/gillar sin egen facebook-status utan att någon annan gjort det. Det känns ju lite fail, men om de mår bättre av det ska väl inte jag vara sån.

Jag gjorde en busig sak i affären idag. Råkade sprätta sönder en kryddpåse med mjölkpakets vassa kant, så när jag skulle betala var det grillkrydda i hela korgen. Väldigt diskret lekte jag att jag hade glömt något, och gick och lade tillbaks den trasiga kryddpåsen. Hihi, nu kommer någon annan ta upp den trasiga påsen och få krydda över sig.
Jag borde vara konsult hos Djävulen.

Nu lyssnar jag på Sanna Nielsens "Hela världen för mig". Jag vidhåller - den är definitivt hennes bästa. Två aningar pretentiöst, men äh. Låångt bättre än den överhypade Empty Room.

Sluss och kram. Nu ska Lullebulle få sig en omgång i minigolf.

Leva farligt

Jag trodde jag skulle må bra av lite mulet väder, men fan vad trist det blev då. Kul liv, helt enkelt. Ska nog pallra mig ner till stan dagen till ära. Respekten för att gå på stan har liksom sjunkit lika snabbt som reporäntan, vilken för övrigt sänktes med 0,25 procentenheter och inte 0,25 procent, som TV4s morgonsoffas programledare hävdade.
Jag tycks vara omgiven av idioter.

Myggbett har jag nu med. Misstänkt är landet, förmodligen får det vara värt det för att haft kuligt. Men istället för att sitta här och skriva borde jag ner till stan, om inte annat för att handla toapapper. Jag gillar att leva farligt, äventyrslysten är mitt andranamn. Men att leva i ett hushåll befriat från toapapper är nästan på gränsen även för mig. En rännskita nu och det kan bli...problem, om vi uttrycker oss milt. Jag försöker dock att hålla magen glad med pulverkaka från Danmark. Kanske dumt att utmana ödet för mycket, så jag stänger nog ner detta, fäller upp paraplyt och ser vad Linköpings kommun fått för sig att bygga om idag i vår stadskärna.

Viktiga diskussioner på tv

Pinsamt värre, men det är väl bäst att jag är öppen med det.
Jag följer Paradise Hotel Danmark. Eh.
Nåväl, jag har flera bra argument:
1) Det enda bra på TV innan jag sticker till jobbet.
2) Danskar är snygga.
3) Jag behöver förbättra min danska.

Det är ett ganska fantastiskt program. Alla är övertygade om att det som händer därinne är överordnat allt annat. Är det verkligen okej att Mads kysser Nicoline, men samtidigt sätter på Malene? Kan det ena laget verkligen lita på honom? Och Haiders lycka när han berättar hur han kan playa alla därinne mot varandra. Man kan tro att han typ löst klimatkrisen.

Klimatkris eller ej, varmt är det iallafall. Det gör att jag går runt jättemycket i bara kalsonger. I lägenheten alltså. Min lägenhet, för att förtydliga ytterligare. Stort grattis säger vi till de som bor rakt över gatan, som bjuds på gratis-underhållning. Mindre grattis till bilen nedanför, som i skrivande stund har tre parkeringsböter på vindrutan.

Idag ska jag vara så slapp, så slapp. Förhoppningsvis har jag nu fått mina åtta tv-kanaler som jag valt till den nya digitalboxen. Då kan jag mysa med TV4-komedi hela dagen.

Apelsiner och kokosolja

Morgonstund har guld i mund, det kan ni lita på. När solen stiger upp runt 04 som en stor saftig apelsin, fan, det är vackert. En rävmamma skuttar efter sitt lilla rävbarn, som nyfiket springer jämsides med min bil samtidigt som det dunkar Hope & Glory ur stereon. Då tycker Maki om att jobba.

Och nu bara ut i solen och steeeeeka. Jag tror jag vet varför solen tar mer med koksolja eller vad det är på kroppen, för visst lägger seriösa människor på sånt? Det har ju säkert med brytningsindex att göra, matolja är optiskt tätare och när ljusstrålen reflekterats mot kroppen och ska ut igen går det mot ett optiskt tunnare material, vilket betyder en totalreflexion och strålen studsar återigen tillbaks mot kroppen och skapar ytterligare förutsättningar för en lyckad hudcancer.

Och tacka inte mig för infon, tacka kurs TFYA14 som gav mig kunskapen!

Dagens första val: Lätt&Lagom eller Lätta.

Dagens andra val: Blåval. En sån vill jag se en gång.

Rida häst

Förresten tyckte jag det var kul när Carina Berg i sommarkrysset uttalade pentagon fel. Frågan hon ställde syftade på den geometriska figuren, men hon betonade fel och sa det som USAs försvarshögkvarter.

Då kunde jag sitta på mina höga hästar och fnysa åt befolkningens okunnighet.

IIIIHH

Ni vet, jag brukar kunna vara en aning principfast. Har jag fått för mig att ogilla något gör jag det i tid och evighet. Vägrar ändra mig. Hur bra skämt Svensson Svensson-Lina (som av ngn anledning är komiker?!) drar i Parlamentet skrattar jag ej. Hon är ju dålig!

Johan Palm ni vet. Inte populär, nejtack till honom. Shemmes bör jag, men jag tycker hans "Emma-Lee" är snuskigt jävla catchy. Så efter långa interna stridigheter sökte jag efter Johan Palm på Spotify.

Om någon sagt det för ett tag sen hade jag hånat. Men nu sitter jag här, "åååh, I really like it when I´m loosin control, Emma-Lee". Börjar bli gammal, orkar inte kämpa mot mina principer. Snart börjar jag väl gilla nya Disneyfilmer också.

Jag tänker en grej. Alltså, i vanliga fall lever jag ju på csn, 7700 i månaden eller vad det är. Det klarar jag mig ju okej på. Inte glossy glossy, men duger. Men vilken skillnad det är på att jobba då. Nu på sommaren drar jag ju in en bra bit över det dubbla på en månad. Tänk om man alltid hade det så. Vad skulle man göra med alla pengar?!

Det var dans bort i vägen på lördagsnatten

Idag håller jag mig inne. Min hud har inte riktigt acklimatiserat sig till solens strålar, och för att undvika alltför höga hudcancer-risker tänker jag inte mysa i solen även idag. Dessutom har jag förmodligen stora folkmassor utanför som jag vill undvika efter min barkroppade insats i tv4 öst. Rawr på dig, Maki.

Nu har jobbandet dragit igång, vilket innebär tidig gonatt, upp vid midnatt och sen gonatt igen runt strax efter 06.00 igen. Lite weird, men i like it! Och det är bra pengar. Hoppas jag får betala mycket skatt <3

Sen vill jag vara blond igen. Fjortisblond. Känner att jag måste passa in i min uppgång, som nu på senare tid förvandlats till ett fjortisplace. Ungdomar som sitter och ölar ute, och så luktar det jätteofta jättemycket fjortis. Mums! Bra att min färgare Ia kommer hem inom en snar framtid, så jag kan joina! Fast kanske är den tiden förbi. Kom på mig själv att liksom bli glad i hjärtat när Skansen släppte loss till "En kväll i juni" i tisdags. Lasse!

Blä på människor

Det är lätt att bli arg på människan. Vi är hemska. Tellus skulle må som bäst om vår ras bara sköts av sådär. Frågan är vad människans uppgift på jorden är. Jag menar, alla raser har ju ett syfte. Det finns små skadedjur som förhindrar att djur sprider sig explosionsartat. Harar, ekorrar, valar och små plankton. Allt lever i en stor, vacker symbios skapad av någonting. Sedan kommer människan och trampar sönder hela livet. Vi skövlar skogar, förstör hav, utrotar arter, skapar giftiga saker som vi låter planeten ta hand om och flyr vårt ansvar.

Är det liksom tanken med oss? Att vi ska förstöra vår planet så att den inte blir för smart. Vi kanske är ett stort utomjordiskt experiment, och för att intellektet från vår planet inte ska skjuta i höjden placerar dom ett ondskefullt väsen, människan, där på jorden efter ett tag, för att vara säkra på vår och planetens undergång.
Eller jag vet inte. Bara en av alla tankar som poffar upp i en liten pojkes liv.

Givetvis har jag en socialistisk poäng i det hela. Åtminstone lite anti-kapitalistisk. Fast den vill jag inte utveckla. Kanske vid annat tillfälle.
Cliffhanger, uuuuuh. Vill ni verkligen veta - ring gärna! Ingen har ringt på två dygn. Inte för att jag skulle vilja alltså.

Men, till livet. Jag mår bra. Antagligen för att det hällregnar ute, så att jag kan ligga inne utan dåligt samvete och studera typ melodifestivalen 2005. Dagens upptäckt: De stavade success med ett c på en skärm bakom Pay TV när de sjöng Refrain Refrain. Lol.

Har börjat acceptera mitt alldeles för korta hår också. Det växer med all sannolikhet ut igen, och snart ska jag ju jobba. Perfekt blir det, sova på dagarna och visa mig på nätterna. Yeah!

Och så har jag sprungit idag. Notera gärna :)

Ett kort meddelande:

JAG HATAR NÄR JAG MÅSTE KLIPPA MIG HOS ANDRA FRISÖRER ÄN MIN VANLIGA!

Ett litet inlägg om politik

Så sitter jag framför en partiledardebatt igen. Hade precis skrivit ett långt inlägg om varför utbildningsminister Jan Björklunds skolpolitik är obehaglig, men sen vill jag inte publicera det. Det var bara skönt att skriva av sig. Så istället för en lång uppsats om Jan Björklunds elitistiska skolvision, där ett fåtal ska lära sig mer och den stora massan inte behöva ha några kunskaper - ett tydligt steg mot den liberala önskedrömmen med en utpekad underklass som inte ska behöva lära sig något, nöjer jag mig med att konstatera att jag är rädd för utvecklingen i Sverige.

Vi har en näringsminister som anser att LAS är orsaken till ungdomsarbetslösheten, som skenat de senaste åren. Otrygghet skapar knappast nya jobb, det gör snarare att stora företag utnyttjar och sliter ut arbetarna för att sedan byta ut och köra vidare. Människovärdet? Äh, det viktiga är ju att företagen tjänar pengar!

Stora skattesänkningar, tjoho! Faktum är ju att regeringen satt sprätt på det överskott sossarna jobbat upp, och sedan även lånat pengar för att kunna ge de med 50 000 kronor i månaden ännu mer. Samtidigt finns det inga pengar till att ge de arbetslösa en skälig a-kassa, det finns inga pengar till skola och vård för att kunna bibehålla en hög välfärd, och varken pensionärer eller studenter får ta del av någon kaka. Men pengar till de som redan har, det finns det gott om!

Det är en ganska otäck utveckling av samhället, och den borgerliga regeringen, med statsministern i spetsen, försöker dölja detta genom att tala vackert om den svenska modellen och att man för en ansvarsfull politik. Om drygt ett år är det val. Vi kan väl bara hoppas att solidariteten inom oss medborgare vaknar till liv, och att vi ser att den borgerliga regeringen leder Sverige mot ett tydligt klassamhälle, som var poppis på 1500-talet.
Heja rödgrönt!

LOOOOV!

Jag är så trött, så trött. Semester 2009 inleddes med att tillsammans med Lul göra Mjölby. Förvånansvärt vackert, säger jag helt utan ironi i texten. På riktigt! Vi tittade på vackra hus, åt pizza och spelade bangolf på proffsbanor. Lul passade bäst tillsammans med banorna.

Som ni märker - en lovande start på denna sommar! Exotiska platser som Varamon, Tinnerbäcksbadet och kanske, om jag är väldigt wild and crazy, så kan det bli en sväng förbi rökstenen. Omberg, den lilla pärlan, får jag ju inte glömma!

Serri, jag ska alltså inte göra så mycket. Dessutom var nog "inte så mycket" en överdrift. Dessa knappt två veckor fram tills jag ska börja jobba är helt tomma. Obehagligt tomma. Redan nu blir jag lite stressad över att jag inte vet vad jag ska göra. Det finns inget mattetal som borde räknas, ingen rapport att skriva eller någon pingisskit att ta hand om. Det är bara blankt.

Dagarna lär väl gå ändå, ni behöver inte vara oroliga. Och så kan jag väl nästan titulera mig som 20% civilingenjör. Motsvarar typ ett ben, kom jag fram till efter typ 5 minuters kontemplation. Ni ser, jag lär inte sitta sysslolös!

Puss och smek!

I denna ljuva sommartid

Något som ger mig bra självförtroende är barnprogram. Igår tittade jag på Richard Scarrys Äventyrsvärld, ett fantastiskt program. Där letade några djur, typ masken Dagge, Kalle och Nasse Nej efter Herr Fumlings bil, som hade försvunnit. Till slut kom de på att den var kamouflerad! Men jag förstod långt före Nasse Nej att bilen stod gömd i en grön buske, och jag visste redan innan programmet vad ordet kamouflerad betyder, något som inte den där flodhästen Fia gjorde. In your ass, sa jag då och klappade händerna av förtjusning samtidigt som mitt självförtroende steg med 240%. Sen var det Mumin också. Och Pingu. Åh, Barnkanalen, du är nog min bästa vän, datorn undantagen. 

En liten tenta kvar nu. Är fett opepp ska ni veta, råkade slockna ner totalt efter dagens tenta. Sen lekte jag emo ute i ösregnet, och gick runt och såg ledsen ut med vatten rinnande över hela mig. Nu sitter jag och skriver med en Coca-Cola-penna, men dricker Pepsi. Man gör väl sitt bästa för att sätta de kommersialistiska krafterna i gungning :) 

Dagens sång: Psalm 200

Dagens kvitto

Nu är det segt. Folk hit och dit skriker ut lov, själv har jag två tentor kvar. Fast jag har verkligen ingen rätt att gråta, så jag gör det inte. Väljer att tröstäta och tröstdricka ganska mycket istället :)

Till och med jag hajade till när jag dumpade upp mina varor på bandet idag. Det går utför, det gör det. Antalet vitaminer är ganska lätträknade :) 

Nåja, nu är det dags att visa vart skåpet ska stå. Ända in i kaklet! 

Lite skit rensar magen

Ska grädda mina första våfflor i mitt nya våffeljärn jag fick av mina kära föräldrar. Som den duktiga pojke jag är läser jag bruksanvisningen innan (inte för att jag inte fattar hur den ska användas), och där står, som sista punkt;
"Av hygieniska skäl bör de första 2 våfflorna inte ätas upp utan kastas". 

Kasta fina våfflor!? Hur många tror jag kommer följa det rådet? :) 

Plats fem: Christopher Robin
Jag älskar Nalle Puh, men när äckel-Christopher kommer och ska leka med alla söta djur blir jag bara förbannad. Han förstör! Kommer och ska vara så smart och duktig, han njuter verkligen av att besserwissra ett gäng med gosedjur. Nalle Puh borde ha en ny bästa vän. 

Plats fyra: Meterologer utomhus
Återigen försöker TV4 vara piffiga. Sen en tid tillbaks har man tänkt att "tjoho, vad fyndigt att vi har väderleksrapporterna utomhus!". Eh, nej. När de ska hålla på sådär så blir själva väderkartan reducerad till hälften, och jag skiter i om Peter Kondrup presenterar väder i folkdräkt utomhus på Skansen. Det är vädret jag vill åt! 

Plats tre: Snarlika bokstäver
Det är på ett sätt ganska otroligt, men oftast jävligt irriterande. I stort sett alla kurser innehåller moment med olika variabler, där någon, förmodligen djävulen, bestämt att dessa ska betecknas med bokstäver som är typ jättelika varandra. Framförallt är det u och v som är galet frustrerande att hålla på med. Och när man, som jag, inte tycker om att lägga 10 kalorier på att göra varje bokstav vacker, leder detta lätt till att jag blir jävligt arg. Och att jag kanske får fel svar :O 

Plats två: Myndiga småbarn
Jag får rösta. Wuhu! Men den mysiga känslan byts snabbt ut då jag tänker efter hur många väldigt små barn, som också har exakt samma makt som jag. Nej, detta är seriöst obehagligt. I en perfekt demokrati borde vi upplysta ha typ tre röster, och alla andra en. Då blir det rättvist. 

Och på första plats....: Bananer

När man inte får upp den på rätt sätt, utan måste dra skaftet åt andra hållet så att skalet spricker och det kommer upp lite mosad banan. Allt blir kladdigt och istället för att "Det ska bli gott med en banan" blir man mordisk och vill bara få den uppäten. Fock. 

Hjälp mig välja affär!

Jag kommer ju, som ni vet, inte alls överens med min ICA. Dessutom är jag lite skeptisk till Hemköp där vid Åhléns, så därför begav jag mig idag till Priso för att testa hur livet lekte där. Tyvärr fann jag inga svar på mina frågor, och nu vill inte mina tankar irra runt i samma cirkel längre. Därför kommer ni, kära läsare, få avgöra vilken affär som ska få äran att ta mot mig och mitt visa-kort. 

Nedan kommer jag först lista lite objektiv information om respektive affär, och även vad som utmärker affären. Sedan är det upp till er att visa mig vägen genom livets korridorer genom att rösta här till höger. Jag tackar för hjälpen! :)

Alternativ 1: ICA Tannefors
Cykeltid: 3 minuter
Klövermjölkpris: 10,70
Erbjudanden: Sparsamt med röda lappar.
Positivt: Relativt pensionärsbefriat, inga köer och fräscht. Kan använda mitt ICA-kort, vilket gör att jag, med typ 25 kronor rabatt på var femtusende krona, känner mig speciellt :)
Negativt: Snobbigt och utan dåligt euroshopper-sortiment, plastpåsar som kostar 2 kronor, och dessutom måste man ta kvittot SJÄLV om man vill ha det. Jag vill ha det serverat, tack. 

Alternativ 2: Priso
Cykeltid: 9 minuter. 
Klövermjölkspris: 10,20
Erbjudanden: Enligt deras reklamblad verkar det helt okej. 
Positivt: Fantastiskt stor och fin kött samt frys-disk och förmodligen billigaste affären av de tre. 
Negativt: Måste cykla genom stan - illa om jag skulle råka vara ofräsch. Om alltså. Dessutom så är det ju en bit, och kan vara mycket folk ivägen. 

Alternativ 3: Hemköp vid Åhléns
Cykeltid: 4 minuter. Rak väg, inga backar. Kärlek. 
Klövermjölkspris: 10,20
Erbjudanden: Duger i krig. 
Positivt: Stort och fräscht, bra urval och mycket Eldorado <3

Negativt: Sugig cykelparkering, dessutom är det generellt sätt rätt dyrt förutom Eldorado och extrapriser. 

Jaha, mina vänner. Nu är det bara att rösta. För Marcus, Sverige och Europa. 

Fina moln på himlen

Se där, vi är framme i juni. Det är ofattbart, vet inte hur många gånger jag konstaterat det men fan vad året har gått. Det är stört. Men det måste ha varit ett kul år, för tiden går fort när man har kul eller nåt. 

Bah, men det är ju inte riktigt klart. Några tentor kvar, sen är saken biff. Det tycks som att jag kommer ha rett ut det ganska bra, om vi jämför med hösten när jag chillade lite väl :) Fast nu ska vi ju inte ropa hej förrän Ladok-mailen har kommit. 

Annars säger vi inte mycket med livet. Jag trivs ju som bäst när det inte är mycket att säga, när livet är helt förutsägbart. Björn-Otto funderar på att skaffa facebook, men jag är lite skeptisk. Han har ju så mycket party-pics som han vill flasha med, men jag vet inte. Det känns inte helt okej.

Nah, ska dra en Hero. Älskar att bo högst, ingen som kan stampa i mitt tak men jag kan stampa på alla andras :) 

Nattlig promenad

Någon som vill veta något om min helg? Inte? Då lämnar vi den! 

Jag var ute och promenerade häromkvällen/natten. Lite frisk nattluft skulle göra susen för mitt nedsvärtade sinne, tänkte jag, och med Lambohovsmordet fräscht i tankarna traskade jag själv ut i den mörka natten. Det är ju inte aslattjo att ströva runt på Ågatan i mysbyxor en fredagkväll, jag vill vara för mig själv när jag går. Med tanke på att jag lägger 80% av mitt fokus på musiken i hörlurarna och 20% på vad som händer runtomkring är det nog bäst så. 
Nåja, bor man i stan är det ett litet problem. Inte för att jag är skrajsen eller så, men att gå runt ensam på natten vid Stångån eller i ngn liten skog är ju som söka upp våldtäkt. 
"Att vara modig, är inte att söka upp faran", som Mufasa säger. 

Ehrm, nåja. Ser man ett ungdomsgäng, då viker jag ju av. Inte för att jag tror de ska mobba mig (lol), utan för att jag inte orkar med deras tjat om "häng på ut, du verkar ju vara störtskön". Nu ikväll var jag mitt uppe i en tonartshöjning samtidigt som jag såg en hare äta gräs. De där 20% som jag hade kvar till omvärlden gick direkt åt till att säga hej och titta på haren. 
Med facit i hand var det dumt. 
När jag tänkte farväl till haren och gick vidare upptäcker jag 6-7 ungdomar som satt och ölade mitt på cykelbanan. Inga avtagsvägar, och jag kan ju knappast vända dom röven och springa iväg. Så jag fick, så obekymrad som möjligt, gå förbi. Igenom hela gänget. Köra slalom, gå över ett ben. 
ASSÅ GUUUUH VA PIIINSAMT!

Men det kan vara värt sånt där, är ju fantastiskt att vara i sin egen lilla värld med bara musik i tankarna. Jag trodde nästan att Herren själv talade till mig när han visade mig en såndär gatlykta som ger orangt ljus samtidigt som det var Hope&Glory-tonartshöjning. Gatljuset var exakt samma ljus som Måns hade på scen! Guds sätt att visa att jag borde axla Måns artistkarriär? 

Det är han, som är the bad guy!

Jag ser, i dubbel bemärkelse, ner på människorna som springer förbi mitt hus. Det är blodomloppet, och allt har ju sitt centrum vid Folkungavallen så det är ett jävla liv häromkring. Dessutom springer människorna precis nedanför mitt fönster. Och här sitter jag och äter Daim. Daim är faktiskt snuskigt gott. Om det inte vore för att jag har Cloetta i blodet skulle jag utropa Daim till typ bästa chokladbiten. 

Jag är lite gnällig annars. Tentan var mega-svår. Jag hann inte ens fika, termosen är full när jag kom hem. Dubbel besvikelse. En besvikelse försvann precis nu, glädjen åt att det börjar regna på människorna nedanför väger upp. Rätt åt dom, jag är övertygad om att varenda en av dom bär något mörkt på sitt samvete. Dessutom kanske det, med lite tur, kan resultera i porrorgie för mina ögon, när sexiga löpares t-shirts blir våta och genomskinliga. 
Krävs mycket för att göra mig upphetsad. 

Apropå låga upphetsningströsklar, och vad nu det kan bero på. Hur skön är inte Gudrun Schyman när hon, efter att en Sverigedemokrat gråtit över att fått ta mot ett argt mail, citerar sin egna mail; 
"Din lilla bitterfitta, du skulle behöva dig ett skjut". 
Hon är fin, Gudrun. Tillsammans med Ohly tycker jag nog hon är den vassaste politikern idag, och vore det inte för inkvoteringen av kvinnliga sportreportrar, som får mig att tro på att kvinnan trots allt ska stå vid spisen, skulle Gudrun nog kunnat få min röst. 

Ja, för att fortsätta med politik. Piratpartiet. Nej, usch och fy. Hur seriöst är det att lägga sin röst på ett parti som inte bryr sig om ett piss, förutom den personliga integriteten. I varenda fråga rörande miljö, arbetsvillkor över landsgränserna, bekämpning av arbetslöshet, energifrågor osv osv, kommer man sitta tyst och inte bry sig. 
Bah. 
Men det är klart, fildelning är ju klart viktigare än till exempel fattigdom i tredje världen, eller att motverka utnyttjande av arbetskraftsinvandring. Förresten svarade han killen från PP på frågan hur finanskrisen skulle lösas att "Vi skapar jobb genom internet". 
Ööh. Okej :)

Långt blev det. Hejdå :) 

Euler och jag, vi är goda vänner

De senaste dagarna har jag spenderat mycket tid med en riktig lirare vid namn Leonard Euler. Vi brukar prata om livet, men oftast om sinussignaler. Han är så fantastiskt klurig, Euler. När man trodde att man fattat allt han trixade med, ja då kommer ytterligare ett trix som överträffar allt han tidigare visat. Men det är vackert. Matematik är vackert. Euler är vacker. 

Bah. Kom att tänka på ett avsnitt av någon tv-serie, kan nog varit Top Chef. Något lag fixade till majskolvar, men i översättningarna hade liraren skrivit majskorvar. Och det var inget slarv - det upprepades gång efter annan. Denna person tror ju uppenbarligen att det heter majskorvar. Mobbad den måste vara, fniss. Jag sitter faktiskt och skrattar ganska mycket åt majskorvar just nu. Förmodligen för att det är så likt bajskorvar, och kiss och bajs är ju kul. När man var <7 år. Så officiellt kan jag ju säga att jag skrattar åt andras ofullkomlighet. 

Andras ofullkomlighet ja...Suck, så många vilsna själar som nu får rösta. Vart är världen på väg? Jag är iallafall på väg mot köket för att inta dagens 1001a kalori. Puss. 

Maki bakar

Just nu genomför jag en våldsam offensiv vad gäller att visa att det faktiskt kan lukta i trappuppgången från min lägenhet också. Har slängt ihop en smulpaj, i brist (?) på annat att göra. När den nu är i ugnen är jag lite orolig. Kanske gick jag lite för långt då jag använde mitt köksmotto "det kan aldrig bli för lite margarin och socker", för pajen ser seriöst ut att simma i smält fett som bubblar därinne i ugnen. Men luktar gott gör det iallafall. 

Annars brukar det ju vara så att grannarna har en tendens att laga massor av mums-doftande mat. Det är ofta wok och grejer, mycket kryddor. Lite extra bitter blir jag ju när jag vet att det på sin höjd kan finnas ett digestive-kex i skafferiet som jag kan lyxa till kvällen med. 

Bah. Jag ska iaf äta nu. Och margarin är ju gott, så jag är inte orolig. Fniss. 

En riktigt fin köttbit

Min bloggnärvaro är väl lite sisådär. Antingen kan ni tro att jag är snuskigt upptagen och inte hinner med att skriva, eller misstänker ni att livet mitt är så pass händelsefattigt att jag inte ens vill skriva om det här, där jag ändå kan skriva en del kajko saker. Men ni får helt enkelt grubbla på den gåtan själva. 

Under tiden ska jag berätta om er för hur mätt och lycklig jag är. Har varit på besök hemma i Ljungsbro och ätit fantastiskt kött som kommer hålla magsäcken tillfredsställd flera dagar framöver. Känner hur fånigt exalterad jag blir över att få i mig lite riktig mat, och varje gång tänker jag att "nej, bli duktig i hemmet, mackan". Så blir det ju knappast, och faktum är att jag börjar nästan tröttna på pommes. Det är inget kul längre. Fast det är mindre inte kul än vad det är att stå länge vid en spis. Jättejobbigt är det. 
Nu ska jag dra för mina relativt nyupphängda gardiner, så att inte min tv blir bländad. Puss o kyss. 

Tjugoett <3

Poff!
Nu får det vara slut på mitt jagande efter välkomstbonusar på casinon på nätet. Jag ser ju samma tendens varje gång.
1) Jag börjar spela. Kul, jag har runt 20 Euro att lira med. 
2) Spelar ganska, enligt mig själv, klokt och ligger ofta plus med ett par fyra-fem euro när jag spelat. 

3) Jag tappar lite flyt, är nere på en 10-12 euro. Börjar sura till, men håller mig där omkring. 
4) Tröttnar rejält, ökar insatserna och sen så är det plötsligt noll. 

Nej, nu är det faktiskt slut. Jag tycker ju knappt det är kul, det är mer upphetsande med ortogonala basfunktioner, men det där BlackJack är en läskig grej kroppen typ kräver. Så nu är det slut. Nu har jag för evigt gjort upp med det där. Nu kan jag se det komiska i det hela. 

Får väl hitta något annat att lägga energin på. Kanske stalka stilrobins blogg. Hm, kanske tar han lite för seriöst på sig själv. Men ah, för lite gratis ögongodis kan det väl vara okej.

Men godnatt då. 
Och kom ihåg...Jag är inte spelberoende! 

It is your destiny. You must face Dart Vader.

Marcus är sugen på öl. Men på en tisdag klockan 14? Med några timmars seriöst plugg framför sig? Neej Mackan, den ekvationen har inga lösningar. 

Men ibland vill ödet annat. Jag öppnar upp kylskåpet, och på något sätt lyckas jag riva ner ett hyllplan i kylskåpsdörren. Ner på golvet faller senap och en ölburk. Kul att öppna den, när det nu är dags, tänker Marcus. Då hör han ett pysande. Ölen har i fallet kommit åt något mycket vasst, och ett litet hål där ölen långsamt pyste ut hade bildats. So, what to do? Ska jag bara stå och titta på när ölen sipprar ut? Eller hälla ut den? Icke!

En fantastisk bortförklaring för lite vardagssupande. It is your destiny, som Obi-Wan skulle sagt. Ibland älskar jag ödet. 

Men vi är bäst ändå!

Jag kan tycka att jag själv är aningen äcklig. Eller mer, tycka att jag borde tycka att jag är äcklig. Det faktum att jag gör det jag borde tycka är äckligt utan att må dåligt tyder ju på att jag gillar det. Men typ...som att slicka av smörkniven efter använding. Eller sitta och äta rent socker. Eller att använda sked till att äta de sista chipsen, ni vet när man bara får upp jättelite och är tvungen att nästan slicka sig själv på fingrarna för att få i sig något. Genialiskt, enligt mig. Uppfattas som slafsigt, enligt andra. 

Sen har vi det här med smör och ost på pannkakor. Länge har jag letat efter människor som, likt mig själv, tycker det är lika självklara tillbehör som sylt eller socker. Men letandet har varit förgäves; Jag har till slut tvingats inse att jag är ensam i den stora världen. Folk tycker jag är lite äcklig även där.

Stackars mig. Men för att försöka visa hur fräsch jag egentligen är tänkte jag visa en riktigt snygg sport-outfit. Anledningen till att jag ens gav mig ut och sprang var att röda shorts råkade ligga bredvid röd hood. Jag tyckte det var fint och ville visa upp det för alla söndagspromenerande människor. Seriöst vackert. 

ESC ikväll!

Det är dags, som Rafiki säger när han upptäckt att Simba fortfarande lever. Nu är det inte en förmodad död kung som ska ta tillbaks sin tron, men likväl något stort och maffigt. Det är ESC-final, och min magkänsla...Den är inte dålig den! 

Nu ska vi inte lita alldeles för mycket på den. Känslan ifjol när programledaren nynnade Hero och sedan skrek "Sweden" är skrämmande lik den jag besitter just nu, men som den obotlige optimist jag är har jag här valt ut några skillnader från förra året;

- I finalen vägs folkets röster samman med en jurys röster i varje land. Behöver inte nödvändigtvis betyda att det är bra för oss, men det sunda förnuftet säger att en jury gillar stilrena och snygga nummer i störra utsträckning än vad gräsrötterna kan tänkas göra. 
- Vi sticker definitivt ut (på ett positivt sätt, inga skumma silverhjärtan och barkroppade medelålders män på scen) detta år! Det är ett nummer som folk bör komma ihåg!
- 10 år sedan Perrelli med hjälp av den där fantastiska rosa dräkten sjöng hem senaste vinsten. I brist på annat ser jag det som ett tecken. 

Nåja. Konkurrensen är ändå ganska hög, men det finns ingen självklar vinnare likt förra året. Mina egna favoriter är Bosnien, Sverige, Moldavien och Tyskland. Men ska jag tippa segrare står det mellan Bosnien, Ukraina och Norge, trots allt. Top10 för Sverige, med bud på mer! 

Sen kan vi ju hoppas att det inte slutar som förra året, då jag var på balmiddag under ESC-kvällen och blev liveuppdaterad av Jenny (än en gång; Jag är så skyldig dig något stort för det där. Typ ett land eller så). En förkrossad och lite alkoholpåverkad Marcus kröp ihop i fosterställning och grät i ett hörn på Konsert & Kongress. Två vakter kom och undrade hur jag mådde, varpå jag snyftande berättade om Perrellis nederlag i Belgrad. De var nog ganska förstående. 

Mellan hägg och syren!

Fantastisk.
Läckert.
Rent.
Stilsäkert.
Fenomenalt.
Bravo Sverige!

Allt enligt den norska kommentatorn, och det är bara att instämma. Malena var amazing, numret är så snyggt och vi är i finaaaaal! Jag tänker inte gära någon lång utläggning då jag ska försöka komma i säng innan halv elva, men en sak som slog mig...Det var generellt riktigt dåliga scenshower. Trots dåliga låtar brukar många länder hitta på spännande grejer. Nu var det bara konstigt alternativt att man satte all sin tillit till de (visserligen ruskigt snygga, men det håller ju inte när 7/8 kör samma tema) ljussättningar scenen inbjuder till. 

Men nu är det snart lördag, och jag tror mycket nu. Malena tar oss långt! 

En liten saga innan läggdags.
Marcus var ute och gick. Det doftade så fantastiskt gott, för det var vår i luften. Solen reflekterades i Stångåns klarblå (?) vatten, och dofterna från hägg och syren tumlade runt och bjöd Marcus näshår på något de aldrig tidigare upplevt. Helt plötsligt satt den onda tjocktarmsdjävulen på Marcus axel. 
"Höhö, nu ska jag göra dig bajsnödig", sade djävulen. 
"Inte nu, jag som har det så skönt här i solen", bad Marcus. 
"Inget undgår mig", skrattade djävulen och försvann. 
Två sekunder senare var Marcus med raska steg på väg hem. Den gentila promenaden förvandlades till ett träningspass för ringmuskeln. Efter en helveteskvart kom Marcus till slut hem. Han hade lyckats! Med en en suck av lättnad kunde han nu njuta av sin belöning! 

Gonatt! 

Schlagergodis

På grund av den totala avsaknaden av ESC-stämning ger jag er denna video som plåster på såren. Ni är laddade, Malena är laddad, jag är laddad! Ni kör vi! La Voiiiiix! 

Snacka om att ha problem alltså

Sitter med en powerpoint inför en redovisning om Big Bang på tyska, och letar efter en bra bild på vår tids stora fysiker, Stephen Hawking. Problemet är att han ju...ja, han ser lite kul ut. Rullstolsgrabb och med lite skum huvudform. Han har verkligen funderat på livet, Hawking. Han kan allt om rymd, singulariteter och svarta hål. Men foto-posen skulle han kunna jobba på, om inte annat för att jag ska slippa leta fan ur mig för att få en bild jag utan risk kan plocka fram utan att fnissa till. 

Usch, jag är hemsk. Och imorgon är det ESC! 

Guess what?!

Så ledsen att göra er besviken med dålig update. Men oroa er inte, det är knappast så att jag skaffat mig ett sånt där liv, som man tydligen ska ha i dessa dagar. Det är mer brist på intresse, och ja, lite tid kanske. Men det är inte bara bloggen som blir undanpuffad i mitt liv. Även den vackra Eurovisionen får se sig lite bortskuffad. Suck, vad händer? Först är jag inte ett dugg rädd för att mitt hår försvinner och jag råkar se aningen proper ut. Sedan rycker jag på axlarna åt att jag inte har maffig koll på vartenda land, suttit och gjort semifinalstippningar tills pennan glött eller analyserat sönder Malenas chanser. So what, I´m still a rock star, tänker den nya, vuxna och mogna Marcus. 

Ja, var har jag då hållit hus, undrar vän av ordning. Svaret är att jag varit i någon slags Stockholmsförort och, hur jag nu gjorde det, hjälpte till med en pingistävling. Seriöst att åka till Sthlm för det, säger Maki. Men du är ju vår framtid, säger Marcus. Sedan bar det av på kryssning, waha. Där fick jag ge utlopp för all mitt spelberoende, men trots allt lyckades jag (med en hel del hjälp av Lul, som inte gav mig mina sista marker så jag kunde spela bort dem) gå med ett plus på 100 kronor. 

Och ny ska jag nanna kudden hemma. Jag, längtar efter en helg, hemma. 
Du kan va en helg! Natti :) 

Businessman

Kan ni förstå, kära vänner, det är maj månad och det doftar fantastiskt utanför min portuppgång. Dagens lunch bestod av pannkakor med en touch av kanel, och som grädden på moset vann Sverige kvarten. Jag lever ett (med lite fler högskolepoäng och magrutor) fulländat liv!

Imorgon ska jag leka businessman i första klass till vår kära hufvudstad. Kan ju vara bra att känna på om det är livet jag vill ha om fem år, eller om jag kanske ska satsa på guld-kortet på SAS istället. Jag har åtminstone klippt mig, bort med det oborstade och fram med den (relativt) propra Mackan. Vart fan är mitt hår, som Uggla skulle sagt. Men jag mår inte dåligt, som jag gjorde i min ungdom. Nu är det mest en saknad utan att känna vrede mot min frisör. 

Sova! Puss.

Kanal 6 <3

Det hör inte till vanligheterna att jag kastar kärlek på saker och ting, men just nu vill jag bara älska med tv6. Näst efter våra underbara public-servicekanaler (möjligtvis undantaget Kunskapskanalen) håller jag denna kanal rysligt högt, särskilt efter att jag nu konstaterat att jag kan slå ihjäl 270 minuter i sträck framför kanalen ikväll. 60 minuter Simpson följt av CL-semi mellan Arsenal och United, för att avsluta med 60 minuter Scrubs, som jag för övrigt upptäckt nu. 3 år efter alla andra, precis som alltid. 

Annars har även eftermiddagen varit lagom rolig. Jag har fått en ny vana att ta en powernap runt 16 sådär. Det är ju skönt. Och nu ska jag betala p-böter jag fick i gbg. Två på två dagar, kul liv. En students ansträngda ekonomi blev en aning mer ansträngd. 

Navelsträng två avklippt

Efter några dagars inaktivitet, beroende på Göteborg och allmän trötthet, är jag nu tillbaks. Better than ever. Inte för att jag har så mycket att förtälja mer än att jag igårkväll tog nästa steg i min pokemon-utveckling. Förra gången var det mitt fjun som förvandlats till "skägg", denna gång är det mer en mental utveckling. Efter många om och men klippte jag av mig mina åkband från Liseberg direkt när jag kom hem, utan att gå och flasha upp dem i tron att folk blir typ avundsjuka. Första gången jag gjorde det, och jag har fortfarande delade känslor för detta. I slutänden tror jag ändå jag kommer vara övertygad om att jag gjorde rätt val! Navelsträng två, den till barndomen, är nu avklippt. Sen spelar det ingen roll hur mycket jag sprang och skuttade där inne på Liseberg. Jag är ändå vuxen. 

Och vad gäller val. Jag såg Lars Ohly sjunga Upp till kamp i första-majtåget i GBG. Det var en sällan skådad vacker syn, jag fick gåshud och blev lite lipig. Det ska jag drömma om inatt, tillsammans med en nybakad bulle och en lasagne.

Pokemon, måste fånga fler

Jag tog en eftermiddagslur idag, men blir väckt av en telefonförsäljare som ville ge mig ett gratis provexemplar av en rakhyvel. Nejtack, jag klarar mig, sa jag. Rakar du dig inte, frågade försäljaren. Nej jo, men jag vill inte ha, sa jag. Det är ju gratis, sa han. Men jag skiter i det, sa jag, varpå han lade på luren. Ofta man blir klickad av en telefonförsäljare. 

Rakade mig med min icke-gratis-rakhyvel nyss. Till min stora lycka såg jag att det fanns skägg som syntes i handfatet när jag var klar, som jag var tvungen att spola bort. Fantastiskt, jag har blivit en man. Mitt fjun har blivit till skägg. Känner mig som en Pokemon som utvecklats till nästa stadie. Nästa stadie är att utveckla fjollviftandet med händerna till knytnävsslag. 

Förresten så såg jag en människa (inte häst) som cyklade med studentmössa. Eh, serri, det är faktiskt alldeles för tidigt. Piiiinigt då. Och förresten så har jag ägt sönder ICA Tannefors. Förra veckan var det extrapris på påskmusten, typ 3 flaskor för 20. Jag tänkte slå till, men sen sade min mage till mig att vänta lite, det blir billigare. Och så blev det: Igår kostade det 5:- per flaska. Lyckoruset visste inga gränser! 

Nu är nyss nämnda gränser betydligt lägre, det är tyskablaj som måste göras till imorrn. Sen är det valborg och allt möjligt. Då ska mackan till GBG. Jay! 

Själen blommar

Årets första myggbett välkomnas till mitt smalben. Fock. 
Är så himmelskt trött. Somnade rysligt tidigt igår efter en helg värre än en fäztpeakad helg, att ha pingisläger garanterar trötthet. 

Har ju varit sådär varmt också. Jag är ju officiellt lite mot den här förbannat jobbiga vår-sommar-hysterin, alla är så glada. Men faktum är att jag smälte ganska rejält efter att ha cyklat under tunneln vid simhallen, där en hägg ( eller vad det nu var, buske som buske) ståtligt visade upp sina vita blad, samtidigt som det blåste och en hel del av dem blåste av. Och där kom jag cyklande, genom ett regn av vackra, väldoftande vita häggblad virvlandes omrking mig. Min själ mådde bra. 

Nu ska även min kropp må bra, med en dusch. Wow. 

Dumma arbetslösa

Jag tycker jääättesynd om arbetslösa. Är jävligt nöjd med att ha sånt flyt att plugga i just dessa tider, skulle inte vara den som tar examen idag. Och alla stackars ungdomar som gått jättehäftiga media-linjen på gymnasiet, som med ringar i ansiktet och en aningen tvivelaktig intelligens gråter ut hur jobbigt det är att vara arbetslösa. 
Fine. Jobbigt läge. Men varför är det i vartenda tv-inslag/debatt om arbetslösa ungdomar alltid de största nötterna som visar upp sig. De som skulle vara arbetslösa oavsett konjunktur. Suck, anledningen till deras arbetslöshet stavas ju "dumhet", "fulhet" eller "äckliga". I många fall en kombination. 

Ja jösses. När vi ändå snackar arbetslöshet. Såg Agenda, där Maud stod och skyllde hela ungdomsarbetslösheten på LAS. Jag tål inte Maud, blir mer och mer allergisk. Jag skriker mot tvn och gråter i kudden när jag hör hennes fantastiskt ihåliga argument och helt idiotiska kommentarer. Och hon är vår näringsminister. Oh. My. God. 

Ja, annars då. Jag cyklade mitt genom ett polisgripande av en turk (surprise) utanför La Scala (surprise^2). Sen kommer jag garanterat cykla på någon där vid cykelvägen vid Stora Torget. Jag är en riktig jävla bitch på cykeln, det ska ni veta. Ganska kul att hävda sina rättigheter på cykelbanan eftersom man definitivt har rätt. Jag är cykel, ska vara här. Du är fötter, försvinn. 

Och nu ska här sovas. Natts. 

Tumla hit och tumla dit

I morse möttes jag av en äldre man med utländsk härkomst iklädd morgonrock som tumlade kläder i min tvättstuga när det var min tvättid. Det var, låt mig säga, en omtumlande upplevelse. Sådant hände aldrig förut. 

Annars är det alldeles för vackert väder. Har varit nära att gå ut och springa, men hela tiden övertalat mig själv att stanna inne med motiveringen "Du spelade ju faktiskt squash igår". Nu är jag dock på gång igen. En liten sväng runt Stångån kanske? Nja, finns la bättre saker att göra. Tyyp plugga eller borsta tänderna.  Eller lägga upp en bild på mig själv kanske. 

Se så många armar jag har. Samt en gloria :)

Snälla tanter dödar pojkar

Min eftermiddagsunderhållning åkte nyss :( 

En polisbil stod parkerad nedanför. Jag tycker polisbilar är löjligt spännande och häftigt. Ni anar inte hur sjukt busig och modig jag var när jag vågade ta en bild på polisbilen! Först tänkte jag ta bakom persiennen, men sen tog jag mod till mig och tog skydd. Strongt! 

När vi ändå snackar polis är steget faktiskt inte alls långt till lagar och förordningar. Jag har haft uppe ett liknande problem på en emo-lista för ett tag sedan, då gällde det övergångsställen där vissa fotgängare släpper fram bilar, och, om man vill hårdra det, faktiskt bryter mot lagen. 

Nåja. Kom cyklande idag mot en korsning där högerregeln gällde. Jag är cykel, vilket betyder att jag ska följa trafikregler precis lika mycket som bilar. En tant (ingen könsaspekt bara för att jag skriver tant, bara vill förstärka intrycket) kommer mot korsningen, från höger från mig sett. Följande händer:
1) Jag bromsar och visar tydligt att jag inte kommer slänga mig rakt ut i korsningen. 
2) Tanten bromsar, varpå jag blir tvungen att stanna helt eftersom inte hon kör genom korsningen. 
3) Tanten vinkar åk till mig. Jag är sur, men äckeltanten lär väl kunna trafikregler som...ja, en kvinna. Så jag trampar vidare. 

Okej, schysst tant, tänker ni. 
NEJ!
För det första: Regler ska följas. Hur jävla snäll jag än känner mig när jag rånar Swebank på 3 miljoner och kastar över Nigerias fattiga barn så fungerar ju inte samhället så. Kaos och/eller anarki, kallas konsekvensen av att alla skulle göra så. Men främst tänker jag på mig själv; Om 9 av 10 bilförare skulle vara så "snälla" och släppa över mig, ja då kanske jag tar för givet att jag får cykla hur fan jag vill. Sen kommer den där tionde, som inte begår ett regelbrott men som ändå kör ihjäl mig. Jag dör och den regelföljande chauffören får brottas med att ha en död, ung vacker pojkes liv på sitt samvete. 
Allt på grund av att en tant tror att hon är snäll. 

Quiz quiz, serri

Återigen, dessa facebooksquiz. Jag kan väl nästan respektera att folk gör dom, även om jag inte ser riktigt hur man förverkligar sig själv i dessa. Men när man gör en sådär 3-4 quiz i rad, jag menar, alla ser ju det, och jag misstänker att jag inte är ensam med tanken  "Eh, get a life" när jag ser folk som gör quiz efter quiz. Självförnedrande, skulle jag kanske vilja säga. 
Sen påstår jag inte att jag har så mycket mer liv. Bara att jag inte flashar upp det överdrivet mycket. 

Håhåjaja. Sanslöst dumma människor är, men det är väl bara att ta en dusch och skaka av sig hopplösheten jag känner för människans framtid och ta nya tag. Blondinbellor, moderatregering och en jävligt ihärdig vind över Linköping. Vi får hoppas ryssen kommer, så att Putin kan fixa till vårt samhälle. 

Champagne, Lejonkungen och tv-licens

En indiantant kom cyklande på fel sida när jag cyklade med mjölk i ena handen. Indiantanten vägrade byta sida. Jag försökte visa att "fock you, i Sverige cyklar vi på höger sida". Tanten tänkte väl mest på totempålar, för hon cyklade på. Till slut var jag tvungen att byta sida, lite bitter men hade överseende då hon trots allt hade utländsk härkomst, och därborta är allting inte lika civiliserat fint som här. Men när vi möts händer det. Indiantanten grymt-stönar mot mig. Riktigt argt också.I min fantasi gör jag en u-sväng, accelererar upp jämsides med henne och kastar klövermjölken på framhjulet så hon ramlar
Vilket jävla svin. 

Skön helg har det varit. Äntligen har jag fått visa vad jag kan i Singstar, total kross i låten nedan. Underbart. 



Och jag är i centrum. Och jag har en stor roll. 
Varenda kotte, gammal eller ung
I flockar eller solo bara sjung.

Åh, det är ju så bra. Tänkte lägga in ytterligare två youtube-klipp. Det är inga totalt meningslösa klipp på låtar som jag gillar och som alla totalt skiter i. Lovar. Till skillnad mot resten av bloggvärlden lägger jag ju upp intressanta klipp. Daah. 

"Det ska spruta i munnen". Genialt!

Och det här är ju bara något så vackert som SVT kan skapa. Jag kommer för alltid betala min licens! 

Må dåligt - Må bra

Mår lite dåligt över att jag skickade in ett tyskaarbete nu (17.15) när deadline inte är förrän 24.00 ikväll. Varthän bär denna utveckling? Ah, så duktig kanske jag inte varit hela tiden. Tentorna gick halvdant, suck, lite bittert och jag är lycklig om jag klarar en även om så nog inte är fallet. Men varför skära av sig handlederna direkt när man kan ta det långsamt och plågsamt genom att tro att det finns hopp? :)

Äh, det finns annat som väger upp. Igår cyklade jag hela vägen från Vidingsjö och hem (dit också, men det var inte lika spännande) och hela den cykelturen var fantastisk. Först körde jag nästan på ett rådjur, och sedan åkte jag på en cykelbana som lutade liiite nedför, var perfekt asfalterad och gick utefter tinnerbäcken. Heaven. 

1-1 i matchen mellan må bra och må dåligt. I sudden vinner må dåligt. Såg ett sånt där test på facebook (som jag hatar), men just det hade jag väntat och suktat efter. "Vem i Lejonkungen är du?". MYGOD, jag glömde allt vad sekuläranalyser hette och slängde mig på testet. Möttes av...ja, det är verkligen att häda en religion för mig. Frågorna var fula, snuskiga och dumma. Ofta man vill svara på vem man vill knulla med i Lejonkungen. Så jävla omoget. Lejonkungs-kyrkan fördömer dessa tester. 

2-1. 

Logik <3

Neeeej. 
Varför bör alla läsa kurserna matte a och b? Jo, matematik tränar upp det logiska sinnet hos människan. Det är nödvändigt i det stora livet, vilket jag tänker visa genom ett högst sant exempel. En man ringer in till färgfemman i bingolotto. Ni vet reglerna (även om ni inte vill erkänna), det finns fem olika kategorier med varsin färg bakom 25 luckor, man vänder och får vända tills man tar två av samma färg. Mannen ifråga vet att bruden innan råkade vända fram sin andra röda lucka, en bil, bakom nummer 9 och därmed får vända tillbaks den. Det har mannen memorerat, så han får en bil. Den första luckan mannen vänder är lucka nummer 9. Grattis till en bil, eller...?

Mannen ska vända fram nästa lucka. Det finns 6 olika färger, 25 luckor kvar varav 3 är röda. Sannolikheten att även nästa är röd är 3/25=12%, alltså är risken 12% att han då "bara" vinner en bil. Om han däremot hade börjat med en helt annan lucka, hade sannolikheten att få något annat än röd lucka varit 22/25, alltså 88%. Risken att få röd är visserligen lika stor, men i nästa vändning är risken att få röd då nere i 8%, eftersom att om man nu drar en bil, vet man var 3 bilar är. 2/24 är då risken att få en röd i nästa, alltså ungefär 8,8% risk. Därmed har man sänkt risken med 3,2/12, ungefär 35%. 

Om ni inte hängde med, slutsats: Jag hatar när alla inte är lika logiska som jag. Dessutom blev jag glad när den dumma gubben "bara" vann bilen. Mohahah. 

Busarnas buse

Jag blev galet sugen på "Livet är en schlager", och då kan varken ipred eller en så ska det låta-repris hindra mig. Apropå programmet...Kerstin Klämma är ju en hemsk människa. Så skrikig. Så stora näsborrar. Jättejobbig röst. Ful klänning. Klämma är inte hemma. 

Men tillbaks till min busighet. Om nu något skivbolag skulle stämma mig på massa pengar (rent hypotetiskt, har ju inte gjort ngt), räknar jag kallt med att alla riktiga olagliga stöttar mig och fixar en insamling som betalar min böter. Bara så ni vet. Och jag vet att  jag gillar ipred. Dubbelmoralens väktare. 

Det är för övrigt snuskigt kul att se Klämmas bitterhet när de ligger under med 1-7. Fniss. 

Nu när alla är så äckligt vårlyckliga känner jag det som en plikt att sprida lite emo-känsla över samhället...

Nummer fem: Magnus Samuelssons kalsonger
Huh, jag drömde en dröm om ett par kalsonger. Jag gillade dom ganska mycket, iaf kvällen innan. Sen drömde jag att Magnus Samuelsson drog upp sin tröja, skrattade och pekade på sina kalsonger som var uppdragna över naveln. Det var MINA kalsonger! Jag vaknade, svettig ( inte våt dock) och upprörd. Nu kommer jag inte kunna använda dem mer. Kul, 170 (=nyvärde, i begagnat skick kanske jag kan få en femtiolapp?) spänn i sjön. 

Nummer fyra: Mina grannar?
Vart fan är ni?! Kul att det enda mest intressanta som händer är att det då och då luktar ris i trapphuset. Annars ser jag ingen. Fan så mycket mer spännande med alkisar på balkonger som spyr galla över invandrare och beklagar sig över att frugan inte ens orkar gå till gårdsbutiken för att handla folköl. 

Nummer tre: Bildskärm på ICA
ICA Tannefors och jag är inte direkt vänner, och nu trappas kriget upp. Det finns en bildskärm som visar alla som går in och ut. Denna bildskärm är jättestor och har alldeles för hög upplösning,  och råkar man vara liite skabbig, får man det fett upptryckt i nyllet när man går in och slår en blick mot skärmen. Tack ICA för att ni dödar mitt självförtroende resten av den dagen. Fock ya! 

Number zwei: Ensam i cyberspace
Loggade in på facebook, och antalet vänner som var online var lika med noll. Ensamheten samt faktumet att alla andra har ett liv förutom jag konkretiserad. 

Och på första plats....: Sossarna
Det är med sorg i själen jag inser detta, men det är bara att acceptera: Socialdemokraterna, och framförallt de i ledande positioner, är alldeles för veka. Östros är mysig, men resten (Sahlin, Baylan..) visar inte den styrka jag tycker en opposition borde visa, och riktar inte tillräckligt skarp kritik mot regeringen. Trots att folk inte gillar vad regeringen håller på med (försämrad a-kassa, uteblivet stöd till kommuner, pensionärer betalar mer skatt) lyckas de ändå stärka sin position. Serri, Sahlin. Time to do something, yeah! 

Mitt kall

Åh, sitter och tittar på barnfrågesports-programmet Amigo. Jag vill vara barnprogramledare, underbart att få flumma runt, vara barnslig och galen. Det är mitt kall, det måste vara det. Civilingenjör, in my ass. Barnkanalen, here I come.

Igår var en sjukt underbar dag. Visserligen späddes mitt vår-hat på lite ytterligare då en fågel väckte mig med sitt "vackra" kvittrande. Men sedan var det så mysigt med solen så jag måste faktiskt medge att jag mådde ganska gott. Den känslan åts visserligen upp av att alla andra också mådde så jävla bra att jag egentligen mådde rätt dåligt. Hrm. 

Jag gillar bilder på mig själv. Dessutom gillar jag att leka. Men vad jag vill säga med den där bilden, som är tagen julen 07, om jag inte är helt fel, är att jag ju har såna där moderna glasögon med häftiga bågar. Eller kanske inte. Men jag försöker iaf tro att jag ligger före Paris och modetrenderna. Fniss. 

Fy fan för vårglädjen

Jag vill kasta hiv på alla äckligt vårglada människor som blir som frälsta när solen lyser. Det är solglasögon, lättklädda människor och ett jävla stekande på uteserveringar så fort kvicksilvret i termometern nått över 8 grader. Fy fan. Nu känner jag mig som en riktig sur människa när jag går runt och är arg och trött på allt på stan. När det är höst och vinter är alla likadana. Mycket bättre! 

Eller kasta hiv. Det var kanske lite väl drastiskt, men jag kan kasta snorgubbar på dom. Såna där som sitter fast i näsan, skaver och tjittlar litegrann, men som man helt omöjligt kan få bort på ett diskret sätt. Det var ett bra straff. 

Dagens d'oh

Mackan strör riven ost över en perfekt lasagne. Helt fantastisk, allt ifrån den stekta löken till bechamelsåsen var helt otrolig. Nöjd tänker Mackan "och skjuts in med dig i ugnen". Skjuts och krasch, blev resultatet. Gallret satt snett och ramlade ner tillsammans med lasagnen, som hamnade i en 45-gradersvinkel mot botten. Ut rann köttfärs, ost och sås i den 225-gradiga ugnen. Kul, verkligen. D'oh.  Men trots allt smakade det ljuvligt. Laga mat med kärlek, sägs det. Toppa med lite hat så blir det fulländat, tillägger Mackan. 

My God, jag har påsklov alldeles jättestrax. Bara imorgon kvar. Visserligen ligger det lite omtentor där, men det ska nog bli chill ändå. Jag kan ju det där, haha. 

Suck, blev sådär djuriskt trött nu igen. Jag bör dock köpa en vårjacka, LjungsbroBTK-jackan klarade sig med nöd och näppe på Berzan. På I lär den inte uppbringa någon status.