Ett litet inlägg om politik

Så sitter jag framför en partiledardebatt igen. Hade precis skrivit ett långt inlägg om varför utbildningsminister Jan Björklunds skolpolitik är obehaglig, men sen vill jag inte publicera det. Det var bara skönt att skriva av sig. Så istället för en lång uppsats om Jan Björklunds elitistiska skolvision, där ett fåtal ska lära sig mer och den stora massan inte behöva ha några kunskaper - ett tydligt steg mot den liberala önskedrömmen med en utpekad underklass som inte ska behöva lära sig något, nöjer jag mig med att konstatera att jag är rädd för utvecklingen i Sverige.

Vi har en näringsminister som anser att LAS är orsaken till ungdomsarbetslösheten, som skenat de senaste åren. Otrygghet skapar knappast nya jobb, det gör snarare att stora företag utnyttjar och sliter ut arbetarna för att sedan byta ut och köra vidare. Människovärdet? Äh, det viktiga är ju att företagen tjänar pengar!

Stora skattesänkningar, tjoho! Faktum är ju att regeringen satt sprätt på det överskott sossarna jobbat upp, och sedan även lånat pengar för att kunna ge de med 50 000 kronor i månaden ännu mer. Samtidigt finns det inga pengar till att ge de arbetslösa en skälig a-kassa, det finns inga pengar till skola och vård för att kunna bibehålla en hög välfärd, och varken pensionärer eller studenter får ta del av någon kaka. Men pengar till de som redan har, det finns det gott om!

Det är en ganska otäck utveckling av samhället, och den borgerliga regeringen, med statsministern i spetsen, försöker dölja detta genom att tala vackert om den svenska modellen och att man för en ansvarsfull politik. Om drygt ett år är det val. Vi kan väl bara hoppas att solidariteten inom oss medborgare vaknar till liv, och att vi ser att den borgerliga regeringen leder Sverige mot ett tydligt klassamhälle, som var poppis på 1500-talet.
Heja rödgrönt!