Wadde hadde

Jag vill så mycket med mitt liv. Politiker, hybridbilsutvecklare, forskare, barnprogramledare, pingisproffs. Och så vidare och så vidare. Jag brottas ofta med funderingar om vad jag ska fokusera på, för även om jag har många år kvar på denna jord finns nog inte tid till allt. Nä. Men en sak som jag kan bli, oavsett yrke/sysselsättning, är folkkär. Oj, det passar ju mig så bra eftersom att jag

1) Är så sjukt trevlig mot allt och alla

2) Skulle må så fruktansvärt bra av att få så mycket kärlek

3) Gärna är med i Bingolotto, oavsett antal tittare

Där har vi det. Folkkär. Wunderbar.

Folkkär politiker. ÅÅåh. Ahja, vad ska man säga. Att Perrelli inte gick vidare, ja vi behöver inte ta upp det mer va. Känns som att det är upprepning av Carola 2008, svenska folket gillar inte när en tidigare vinnare kommer tillbaks för snabbt och ska tro något.

Gnatt :(

Mello, del 3!

Videoblogg får ni vänta på, men utlåtande om kvällen, det kommer nu. Ska bara äta toast först.

Så. Ikväll blir galet spännande. Kul att jag inte kan se det live då. Äähm. Vi tar det från början. Youngblood, där Kempe samlat ihop 5 små boys, sjunger en manboy-kopia. Tyvärr är alla under femtedelen så snygg som Saade, vilket gör att det inte blir lika kul. Eller så är det jag som kommit över min söta-pojkar-tid. Vad det än är är det ändå säkert top 4.

Låt nummer två och fem kan vi direkt fetglömma. TRÅKIGT. Och ja, det är bara för att de framförs av kvinnor. EMD-Mattias, alltså det är ju lite gulligt och kanske lit svängigt, men jag är skeptisk. Utanför top 5.

Love Generation är tillbaks, sexigt, snyggt, syncat och en catchy refräng. Inte vidare folkligt, och med tanke på att förra årets låt nog var bättre (plus att de då hade startnummer åtta) tänker jag att det nog inte går hem i år heller. Sry.

Vi har...Mr Johnson. Finns inget att säga. Det låter 100% Johnson. Finalchans, givetvis.
Men efter Johnson kommer...MOLLY! Ni som var med mig när hon sjöng sin "Så vill stjärnorna", hur jag blev helt rörd och kär. Detta är bättre. Så vill stjärnorna var lite väl Disney, nu är det finare, snyggare och hon har förhoppningsvis ingen vit klänning på :))) Bäst i år hittills, meine Star für Baku!

Och sen...Rrrrranelid. Galet. Pratsjunger sin text om kärleken (pretentiöst), sen kommer en lagom svängig schlager-refräng, sen mer pratsång. Osv. Helt enkelt surrealistiskt.

Tippa har jag slutat med, det går ju åt helvete. Men vi hejar på Molly, Love Gen och...Ja, faktiskt, Rrrrrrrrrrrrrrranelid. Han är kung.

Hej!

Quit playing games with my heart

En fredag kvar, sedan långhelg. Även om jag bara jobbat drygt en månad längtar jag rätt duktigt till 4 dagars ledigt. Det är dubbel helg. Mycket bra! Tänker stänga in mig för mig själv någonstans, träffar alldeles för mycket folk nuförtiden. Som student kan man alltid säga "Nepp", sitta hemma och plugga och lyckas undvika social kontakt. Den möjligheten finns inte riktigt nu. Lägg därtill tillställningar som kalas och pingisträningar, samt en pojkvän som måste underhållas, så förstår ni att tiden jag kan sitta och tänka mörka tankar om världen är begränsad.

Därför var förra söndagen grym. Åkte på egen hand iväg till Garmisch för att åka skidor. SJÄLV?! Eh, ja. Låt mig vara. Snabbt utför går det, såväl om vi pratar min skidåkning som plats i livets stora cirkel. En gång ramlade jag, fast inte i backen utan i liftkön. Ok. Wunderbar, alles.

En gång i tiden hade jag alltid såna där schwuchtel-rubriker, och så en länk till låten i slutet. Allt hade varit som förr om youtube kunde fungera, men det verkar tydligen vara svårt. Ungefär lika svårt som att få en bekräftelse ppå en överföring på engelska från Swedbank. "Du kan ju översätta själv", sa telefonbankstant. "Vaddå, ska jag skriva dit egna ord bredvid?". Det tyckte telefonbankstant. Telefonbankstant skulle nog tyckt det var okej att jag gjorde ett helt eget kvitto i paint.
Seriöst.

Finns en viss ilska på dåligt melodifestivalfokus här. Jag håller med. Har skämts lite, inför förra veckan var det galet dålig koll. Klappa på kind, Maki ledsen. Bättring. Utlovar videoblogg med twist. Att tyskarna skriver "Hallo Welt!" istället för "Hello World!", men sjunger "Happy birthday" då de inte har någon bättre tysk grej, tycker jag är hyckleri. Korvlasagne smakar gott, dadel inte speciellt och jag vardagssuper knappt alls. Som avslutning på detta pyttipanna-stycke bör sägas, att jag ska till tyzzk tAndlÄkare .Betoning på versaler, för att få den tyska brytningen.

Viiiideooo! :D

Alltså. Galet. 10 minuter tid i denna film är välinvesterad tid.
verkligen. Ljud i bakgrunden är fläkt och inte min...mage.

Min dag

Åhoj. Fram till klockan halv 2 var jag jättesur. Förmiddagen försökte jag frenetiskt hitta en tid för möte då 6 personer kunde. Omöjligt. Att det kan vara så svårt att visa upp sin planering för andra, så att man kan planera efter planering. Sen var det lunch. Kul, tänker ni. Nej, för jag åt sallad. Är uppgiven och trött så tänker inte ens kommentera det. Det är helt enkelt så bisarrt.

Eftermiddag dock ganska bra. Ganska mycket ctrl+c --> ctrl+v mellan olika exceldokument, slavgöra men tiden gick fort. Sen fick jag ta igen salladsnisse-struntet genom fin buffet på kvällen. Och nu är jag i säng, krypa ner där och sen poff, ögonlock ned. Godnatt.

Jag är ännu här

Man kan tro att jag tappa bloggsuget, men hepp, tydligen inte! Det är bara det att det är mycket nu. BMW har presenterat de bästa siffrorna i företagets historia. Vansinnigt vad man kan få mycket uträttat på en vecka.

Men även för en tungviktare som jag är det småsegt att stappla upp varje morgon för att vara på kontoret i åtta timmar. Segt, ja, men jag är ju knappast unik som har den uppgiften fem dagar i veckan, och jag ser inte att jag skulle vara sämre än massan.

Nära-döden-upplevelse: Hauptbahnhof, morgon i rusningstid. Normala fall, två rulltrappor, en på var sida, ner till perrongen. Idag, en avstängd, alla åker på samma. Smockat med folk där, folk stannar ju där nere istället för att sprida ut sig över perrongen. Tunnelbana kommer, släpper ut massor folk. Ännu trängre. Jag kommer åkande i rulltrappa. Tankar: "Oj, mycket folk där nere. Hoppsan hoppsan, det är ju faktiskt fullt ända upp i rulltrappan. Rulltrappan fortsätter ju mata folk, det kommer bli mos där nere.". Börjar springa lite tillbaks, andra människor rusar uppåt i rulltrappans motsatta riktning. Folk börjar skrika. Till slut skriker folk "NÖDBROMSAAAA". Pjuuuuuh. Räddad! Men läskigt.

Ja, godnatt.

Rapport från FIZ

Den töntiga fnissar och tror jag ordvitsar med "fis". Den belästa noterar att min arbetsplats är Forschungs- und Innovationszenter. Bara för att vara sån - det är tex där den nyaste BMW-modellen kommer presenteras på måndag. Nå, nu slänger vi av stöddiga mössan och återgår till den snälla och omtänksamma Marcus. Jag jobbar och är duktig. Mycket att läsa in sig på såhär i början, kolla igenom diagram, tabeller, strukturer och lära sig alla förkortningar så man kan hänga med i fackspråket. Vet ännu inte riktigt vad jag konkret ska göra, men det klarnar för var dag och det känns bra. Avdelning Projektmanagement - Quality är jag på, om någon undrar ;D

Jag bor i ett hus som heter "Projekthuset". Och, som namnet antyder, det är projektstil på det. Organisationen är sådär galet platt, alla går runt och diskuterar med varandra och det man ju ofta fördomsfullt ofta dömer tyskarna för, ordentlig hierarkin, härskar verkligen inte där. Till en början rätt förvirrande, men arbetssättet erbjuder enorm potential, för att använda deras egna ord.

Ja, vad mer vill ni veta. Ja, jag känner mig cool. Ingen tvekan. Själva restaurangen/matsalen är cool, ska finnas drygt 40 olika maträtter att välja på varje dag. Rawr.

Blev ett sånt där ointressant inlägg - vad jag gör, vad jag heter och var jag bor. Bla bla , men det kanske efterfrågas. I tunnelbanan i morse var det extra knökfullt. Tre fjortistjejer fjortisade sig och så sa en: Skrik att du måste spy så får du gott om plats. Jag fnissade till, varpå en av flickorna sa "herren där skrattade. OMG".
Hehe, humor att jag är en herre ^^ Så vuxen ser jag ut nuförtiden alltså!
HEJ!

Ah, du vill sova hos mig? 150€, tack!

De senaste dagarna har tyska medier fokuserat på att den tyska bundespresidenten Wulff haft lite fuffens för sig. Lite krediter till schyssta villkor av kompisar, och sedan försöka tysta ner det genom att ringa upp tidningar och "förbjuda" att skriva om det, vilket är lite att ge sig på pressfriheten och kanske inte är helt förenligt med hög position inom en demokrati.
Det är lite samma stil som hela Juholt-karusellen, där det ursprungliga kanske inte är så himla märkvärdigt, men att det medialt sköts rätt uselt. Nå, det roligaste i hela grejen kom vid en intervju igår.

I klippet kritiseras att herr bundespresident fick sova gratis i ngt ganska schtekigt hus med sina vänner. I korta drag sägs detta.
Moderator: Men varför kunde Ni inte göra så att ni sa att, ja, jag ger er 150€ per övernattning hos er, vad talar emot att Ni kunde gjort det?
Wulff: Gör Ni det med era vänner?
Moderator: Ja
Wulff: Ja, då skiljer Ert umgänge med era vänner med hur jag umgås med mina.

LOL. Underbart tydlig hon är. Tysk gästvänlighet!

Annars, skönt att få ur mig ett inlägg för att visa att det inte bara var blaj, det som skrevs för någon dag sen. Så sakteliga måste jag avvänja mig med ledighet - på måndag smäller det. Pepp, javisst. Måste stryka några skjortor, sen är jag redo.

NÄÄ?

Det var en gång en blogg. Bloggen föddes den 22 maj 2006, och 1217 inlägg, eller 5,5 år senare, dog den. Trodde alla. Elaka tungor hävdade att bloggens ägare gjort allt detta med avsikt, först lockat in folk i ett beroende, och sedan helt enkelt sluta bara för att få se lidandet han hade möjlighet att orsaka. Extremisterna hävdade att han borde stenas, medan den allmänna opinionen tyckte att en fullkorning vore ett bättre straff.

Efter att tag lugnade sig folkmassorna. Man trodde att Herr "Glitter och glamour" hade gått under jorden. Men skam den som ger sig. 1217 inlägg, 5,5 år, det ska inte bara kastas bort. Det är en epok som gick i graven, men som återuppstod. Med ganska lite självinsikt påstår han att han var en av pionjärerna inom svenskt bloggande, och även om han tycker det är ganska patetiskt att skriva om sig själv i tredje person, så gör han det. Pinsamheter är inget som stör honom, vilket gjort denna blogg till en av den genom tiderna mest framgångsrika skriven av en ljungsbrobo.

För även om mycket är sig likt sen sist, har vissa saker förändrats. De närmsta 6 månaderna ska han styra upp ett halvbekannt bilföretag. Solbränd efter julfirande i Egypten ska han, boende i staden som var borta men blev ett andra hem, även försöka organisera intressant fritid, där han ser sig själv smita en i en hotellobby efter jobbet för att varva ner lite och smutta på en Johnny Walker. Kanske kommer han även ladda upp puttinutti-bilder innehållande kärlek, för till tidigare kända ( ex. pulvermos, smör och Lejonkungen), kan därtill läggas den till människor. Pluralis då han räknar sig själv som en.

Som ni ser, hans liv är lätt värt att läsa om. Han är tillbaks. Starkare (sant), snyggare (ganska sant), och mer ödmjuk (förmodligen inte sant) än någonsin.
Han är Marcus.

Hello World!

Eller hej världen, men det låter inte lika tufft. Jag lever, men det är knappt. Jag tror jag så sakteligen börjar förgöras inifrån av alla de intressekonflikter som nuförtiden härjar runt i mig. Undantaget magsäcken, där alltid frid och fröjd råder, känner jag inte den inre ro och stabilitet som under 22 år varit mitt signum. Anledningen är väl att allt inte är sådär mysigt förutbestämt längre. Om drygt ett år skulle jag kunna vara färdigutexaminerad civilingenjör, vilket lockar typ jättemycket. I andra vågskålen, som definitivt väger över, ligger Tyskland, München, ngt slags internship/praktik och så kanske en till termin där nere.

Alltså, egentligen är valet ganska enkelt (samt oundvikligt, då jag ju går runt och säger att "ehm, Linköping? Lol, här kommer jag inte vara kvar efter jul".) Det är liksom Tyskland som gäller. Men då gnager lite inom mig att jag inte kan ta den där examen så tidigt som jag skulle vilja. För det vore ju verkligen en katastrof om jag vore färdig till sommaren 2013 istället för vintern 2012. Verkligen. Då är jag ju 24! Inte mycket liv kvar alltså.
Äh, lolla du lolla jag. Jag tror min rationalism ibland överskrider orimliga nivåer, så att den liksom även övervinner det sunda förnuftet. För sunt förnuft =/ rationalitet. Bevis se appendix 14 som jag har skrivit, finns för utlåning hemma hos mig.

Om jag skulle återgå till...ja, till vaddå? De dystra tongångar som inledde inlägget får även avsluta. Binda samman, typ. Cha!

HEJ!

En sådan här kris har vi nog inte tidigare genomlidit. 20 augusti skrev jag senast, då jag tydligen var logaritmerad. Ber om ursäkt om vissa läsare trodde jag fastnat i det tillståndet och därav frånvaron - ingen fara, jag är okej.

Med risk för att detta kommer bli ett ganska yrt inlägg, men kör i vind. Det har ju hänt ett och annat sen sist, jag har till exempel bytt land, åkt tillbaks till landet jag bytte från och så tillbaks till Sverige igen, och Sweden - Linköping är alltså där jag för närvarande bor och verkar. Det var i korta drag den senaste 1,5 månaden, vilket låter oss hoppa in i presens.

Det är med blandade känslor jag är tillbaks. Å ena sidan, allt är tryggt, som vanligt, de nära vännerna finns här. Samtidigt känner jag att liksom...jag kan det här. Sååå jag lär försöka försvinna härifrån igen efter jul, oklart vad som händer men för tillfället är ju München ett hett tips. Äh, fan, jag tror vi håller här. Ska försöka återkomma med lite mer lajbans inlägg, det här blev ju bara en berättelse om mitt liv.

Logaritmen

Jag vaknade mitt i natten och kände mig logaritmerad. Helt fantastiskt, jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva det. Ändock var det soklart: Marcus, din kropp har logaritmerats. Vågade knappt röra mig, för en logaritmerad kropp är förmodligen inte särskilt stabil .Använder ordet förmodligen då jag inte har någon tidigare kunskap inom området, och utesluta stabilitet ska man aldrig göra.

Efter att lyckats kommit ur min föreställning (?) har jag mest druckit kaffe, varit sur på att jag glömde köpa ost och studerat. Hm, det går rätt bra, kommer dunka dit den där tentan ganska duktig på tisdag. YEAH. Och faktiskt enbart 11 dagar kvar här. Varje gång jag ser ett flygplan tänker jag på att jag ska åka hem och blir lite ledsen i ögat, tårar som dock solen och det strålande vädret här snabbt torkar bort. Mer har vi inte att säga idag - pusssss!

Tudelooou

När jag fått upp farten är det väl bara att hålla den uppe. I idealfallet krävs det ju faktiskt ingen kraft alls för att hålla något accelererat föremål med konstant fart, men antar att det där talesättet inte är förenligt med gamla fina fysiklagar. Känner redan nu att det är yrt och att det kan komma att bli svårt att hänga med i detta inlägg, men se det som lite hjärngympa.

Efterfrågas mer info om mina halsmandlar. Dr Google har diagnostiserat det till svullna lymfkörtlar, låter rimligt. Fint. Har tittat på tecknade Mr Bean idag. Min skepsis hindrade mig inte från att vrida mig av skratt när han firade Teddys födelsedag. Skrattar förmodligen av igenkänning =)

Nono, detta duger inte. Ska gå ner och skjuta av lite barn, seriöst, har 4-5 stycken vidriga ungar som konstant leker i vårt trapphus och på vägen in till vår portuppgång. Whyyy?
Hm. Vilken högkvalitativ comeback i skriftligt format detta blev då. Puss! :)

YUHUUUUU Videbloggiii

Ah, så vackert.

Ich werde populär werden!

Sådärja. Ska försöka få ur mig några rader, vilket inte torde vara så svårt. Jag säger bara OJ, vad det har hänt saker sedan sist. Let me tell you the story that changed my history sjunger Backstreep Boys alldeles precis nu, och tänk vilken snygg inledning det hade kunnat bli på detta inlägg om jag nu hade fått ett alldeles jättespännande samtal. Nu är det inte så - ja, jag lurades lite. Så jävla spännande har det inte varit. Jenny var här, vilket var väldigt trevligt men, handen på hjärtat, inte särskilt spännande. Om två veckor får jag än mer dambesök, jag är då en riktig casanova.

Såg en lirare med en rejält tilltagen samt dallrig mage i tunnelbanan idag. Blev genast lite mer pepp på att ta en löptur. Kan ibland vara svårt att tro, men faktum är att nog alla varelser på vår jord fyller någon slags funktion. Alla har de sin plats i livets stora cirkel.

Aaaannars såatte, jorå det flyter. Tentorna rycker närmre, och som vore det av Gud himself minutiöst planerat har jag hittat ett trevligt 1-liters tetra med vin för 1,65€, som lär få bistå med studiemotivation en hel del framöver. Inget konstigt alls.
Fyller förresten år om två dagar. Jippijippijaaay. Lol, här blir inget party. Känns mest jobbigt, jag är en sån där dålig människa som bara går på andras fester, men aldrig hittar på något själv. Kommer jag säkert få äta upp någon gång i framtiden, men framtiden är inte nu och jag ska fokusera på nuet, säger Qui-Gon.

Se på maken, vi fick ihop det. Kan med det önska er en fantastisk kväll, och, för att vi inte ska glömma vad Eric Saade gjorde för oss den 14 maj 2011:

Det är för oss, solen går upp

Guten Tag från ett sorgset München. En härlig oförståelse för hur OS 2018 inte kunde hamna här lamslår för tillfället min stad. Ni vet hur jag är, jag mår lite bra när folk blir knäppta på näsan, och när självgoda München så konkret blir bortvalt till förmån för något litet sydkoreanskt, ja då blir människorna här en aning upprörda. Givetvis är det korruption, för hallååå, skulle man bara gå på staden, arrangemanget och allt annat, då var München i särklass det bästa alternativet.
Lol.

It's friday, friday, skulle jag kunna sjunga, men undviker då risken för att utsättas för hatbrott skulle tilltagit. Annars har småtrevliga saker hänt på sistone. Maud är snart försvunnen, och tomrummet som uppstod fyllde mina halsmandlar. Ja, de två händelserna är definitivt starkt korrelerade. Satan. Nu blev det blå himmel. Orkar inte med solen idag. Tänk så jobbigt livet kan vara. Ted Gärdestad gjorde förresten förbannat bra musik. Det är för oss, solen går upp. Sånt där gråter jag av.

Äh annars, inget viktigt nytt. Om drygt 7 veckor är jag i Sverige, då kan vi ta det där live. Imorgon kommer Jenny, och annars är det mest elementen studier, sol och Augustiner som utgör mitt liv. Gösta hälsar!

Peak en tidig söndagmorgon

Mitt liv peakar lite just nu. Det är söndag, jag vaknade utan alarm vid 08 efter att hoppat i säng runt 12. Jag är utvilad, ganska glad och det enda som saknas är en DN Söndag. Inte ens det faktum att jag behövde googla "enda som saknas" för att verifiera att det skulle vara "enda" och inte "ända" eller att all min hårt inarbetade solbränna nu tynar bort lyckas dra ner mig i bitterhetsträsket. Skrrämmande.

Vi gör en snabbanalys och listar några faktorer som kan spela in:

• Jenny och Maria har bokat in resor till en vacker gosse (jag) i en vacker stad (München).Då blir vackra gossar glada!
• Jag förfogar över ett lyxcerat. Perfekt accessoar (lol skrev assecoar först, hur pinsamt börjar detta inte bli) på fest.
• Att jag så smått börjar sammanfatta mitt år i Tyskland och insett...hur jävla bra det varit. (Jag hatar mig själv än mer än ni gör när jag håller på med självbelåtenhet)
• Att Angela Merkel vill sänka skatter, och blir sågad av till och med sitt eget parti.

Saker som definitivt inte har med min glädje att göra är...

• Att fotbolls-vm för damer börjar idag. Nej vaddå, ska jag fejka entusiasm?
  
• Att min bästa vän nyss diskfragmenterats.

Ja, där har ni det. Annars handlar mina funderingar mycket om framtiden. Hösttermin i Sverige, vad händer sen? Berlin, München, eller finns det någon annan joker med i leken? Hua, som det ser ut nu talar allt för München, här finns de bästa yrkesmöjligheterna för mig, här finns fint uni, här finns goda vänner och ja, ni vet. Mihiii. Vi får väl se, vi får väl se...

Beeeeeeeeeerlin

Då aktuella inlägg är bristvara kan ni faktiskt alltid slå ihjäl tid i mitt bloggarkiv. Där finns faktiskt fem år av mitt liv arkiverat. Just den långa bloggtiden börjar, från att ha varit trevligt och gjort mig lite stolt, bli till en börda för ju mer jag bloggar, desto mer smärtsamt skulle ett eventuellt avsked vara.

Dock behöver vi inte vara oroliga idag. Eller jo, lite, fast av en annan anledning, nämligen ett fett åskväder som stryker sig genom Münchennatten. Hilfe! Närå, jag är cool nu. Lite av den coolhet Berlin gav mig under tiden där har nu återupplivats efter en helg i den tyska huvudstaden. Det är så olikt München, så mycket andra människor, så mycket bättre kebab, så mycket större...För att vara lite rättvis, München har bättre öl, bättre uni och är vackrare. Men ändå, ni vet att jag tycker Berlin är en coolare stad. Så är det bara. Och, det som kommer nu kommer inte utan lite, ja, stolthet i rösten: Mackan har varit på fetaste techno-klubben, Berghain. Har fått ngn slags utnämning till bästa klubb i världen, eller så. Naja.

Alltså, det var sjukt. Allt ifrån den timmes långa kön, hur vakterna bara släppte in "rätt typ" människor (jag var rätt typ, hur cool är mackan icke?), tavlor med manliga anus, själva lokalen, folket...ja till att jag, schlager-Marcus, sluter ögonen och hamnar i ngn slags techno-trance där inne. Liksom, what?!

Jaa...som avslutning på spektaklet hittade jag lite smält smör, som jag kunde smaska i mig, i min byxficka. Smaskens! Och nu är jag tillbaks i Munich. Inte allt för illa, ska sova nu och då blir allt bra. :D

SVT Text

Tiden rinner iväg. Ytterligare 10 dagar utan update, dock med överflöd av roligt liv. Den tidigare så vilda försommaren har lugnat ned sig, så förutom allt annat jag har för mig oroar jag mig även för att min ack så fina bränna ska försvinna. Pingst firar jag förresten för fullt, det måste man göra i katolska Bayern. Vet dock inte hur man gör, men en vild gissning är att jag ska tänka litegrann på Jesus, Gud eller någon av de där lirarna, vilket jag därför gör.

Naa, så vad har hänt. Hängde med min roomie till hans hemtrakter i norra Bayern, där jag drack mig genom den Frankens öllista (många öl var det, alla goda. Tänk om det fanns en svensk öl som smakade sånär så gott som godtycklig bayerisk), åt fin bratwurst och såg många många såna där äkta små tyska byar. Och ja, hur mycket jag än vill vara storstadskisen number one var det skönt att komma ut på landet lite =)))

Hm. Vi håller där för idag. Puuuuuuuusss =)

Warum kann ich nicht keine Kinder haben und drei geld?

En dag som idag, alltså en fredag, kunde man hittat på kul saker, särskilt eftersom jag är helt ledig fredagar. Men icke, en slags apati på livet lamslog mig fram tills för en timme sedan, då jag fick dricka en öl och äta köttfärs kryddad med av Eric insmugglad tacokrydda.

Under apati-tiden lät jag dock en frisör klippa mig. Kom hem, var missnöjd, gick tillbaks och sa att hörröduru, du får nog allt klippa till mig lite mer, vilket grabben gjorde, och nu är vi alla lyckligare än sex laxar med varsin laxask.

Annars så...ja, efter relativt vilda månader, med resande, besök och annat larv, har dagarna de senaste veckorna gått mot inrutad och ospektakulär vardag. Iiiinget konstigt alls. Ute och promenerade igår, och då insåg jag hur otroligt vackert München faktiskt är. Om jag utifrån skönhet rangordnar de städer som jag varit i kommer München faktiskt tvåa, efter Rom. Alltså, det finns så mycket palats, fina byggnader, parker, vatten..moah. Sen gör ju inramningen att staden blir sådär härligt pretentiös också, men det har vi la redan avhandlat.

Uuuuuhm om några veckor var det 12 månader sedan jag stack iväg till Tyskland. 12 månader har jag varit tysk, ja inte medborgare men kanske invånare eller så. Och om mindre än tre månader är jag åter Linköpingsbo. Hm hm. Vi får väl se hur det blir.

Ja, jag tror vi håller där för idag. Trevlig helg!