Logaritmen

Jag vaknade mitt i natten och kände mig logaritmerad. Helt fantastiskt, jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva det. Ändock var det soklart: Marcus, din kropp har logaritmerats. Vågade knappt röra mig, för en logaritmerad kropp är förmodligen inte särskilt stabil .Använder ordet förmodligen då jag inte har någon tidigare kunskap inom området, och utesluta stabilitet ska man aldrig göra.

Efter att lyckats kommit ur min föreställning (?) har jag mest druckit kaffe, varit sur på att jag glömde köpa ost och studerat. Hm, det går rätt bra, kommer dunka dit den där tentan ganska duktig på tisdag. YEAH. Och faktiskt enbart 11 dagar kvar här. Varje gång jag ser ett flygplan tänker jag på att jag ska åka hem och blir lite ledsen i ögat, tårar som dock solen och det strålande vädret här snabbt torkar bort. Mer har vi inte att säga idag - pusssss!

Tudelooou

När jag fått upp farten är det väl bara att hålla den uppe. I idealfallet krävs det ju faktiskt ingen kraft alls för att hålla något accelererat föremål med konstant fart, men antar att det där talesättet inte är förenligt med gamla fina fysiklagar. Känner redan nu att det är yrt och att det kan komma att bli svårt att hänga med i detta inlägg, men se det som lite hjärngympa.

Efterfrågas mer info om mina halsmandlar. Dr Google har diagnostiserat det till svullna lymfkörtlar, låter rimligt. Fint. Har tittat på tecknade Mr Bean idag. Min skepsis hindrade mig inte från att vrida mig av skratt när han firade Teddys födelsedag. Skrattar förmodligen av igenkänning =)

Nono, detta duger inte. Ska gå ner och skjuta av lite barn, seriöst, har 4-5 stycken vidriga ungar som konstant leker i vårt trapphus och på vägen in till vår portuppgång. Whyyy?
Hm. Vilken högkvalitativ comeback i skriftligt format detta blev då. Puss! :)

YUHUUUUU Videbloggiii

Ah, så vackert.

Ich werde populär werden!

Sådärja. Ska försöka få ur mig några rader, vilket inte torde vara så svårt. Jag säger bara OJ, vad det har hänt saker sedan sist. Let me tell you the story that changed my history sjunger Backstreep Boys alldeles precis nu, och tänk vilken snygg inledning det hade kunnat bli på detta inlägg om jag nu hade fått ett alldeles jättespännande samtal. Nu är det inte så - ja, jag lurades lite. Så jävla spännande har det inte varit. Jenny var här, vilket var väldigt trevligt men, handen på hjärtat, inte särskilt spännande. Om två veckor får jag än mer dambesök, jag är då en riktig casanova.

Såg en lirare med en rejält tilltagen samt dallrig mage i tunnelbanan idag. Blev genast lite mer pepp på att ta en löptur. Kan ibland vara svårt att tro, men faktum är att nog alla varelser på vår jord fyller någon slags funktion. Alla har de sin plats i livets stora cirkel.

Aaaannars såatte, jorå det flyter. Tentorna rycker närmre, och som vore det av Gud himself minutiöst planerat har jag hittat ett trevligt 1-liters tetra med vin för 1,65€, som lär få bistå med studiemotivation en hel del framöver. Inget konstigt alls.
Fyller förresten år om två dagar. Jippijippijaaay. Lol, här blir inget party. Känns mest jobbigt, jag är en sån där dålig människa som bara går på andras fester, men aldrig hittar på något själv. Kommer jag säkert få äta upp någon gång i framtiden, men framtiden är inte nu och jag ska fokusera på nuet, säger Qui-Gon.

Se på maken, vi fick ihop det. Kan med det önska er en fantastisk kväll, och, för att vi inte ska glömma vad Eric Saade gjorde för oss den 14 maj 2011:

Det är för oss, solen går upp

Guten Tag från ett sorgset München. En härlig oförståelse för hur OS 2018 inte kunde hamna här lamslår för tillfället min stad. Ni vet hur jag är, jag mår lite bra när folk blir knäppta på näsan, och när självgoda München så konkret blir bortvalt till förmån för något litet sydkoreanskt, ja då blir människorna här en aning upprörda. Givetvis är det korruption, för hallååå, skulle man bara gå på staden, arrangemanget och allt annat, då var München i särklass det bästa alternativet.
Lol.

It's friday, friday, skulle jag kunna sjunga, men undviker då risken för att utsättas för hatbrott skulle tilltagit. Annars har småtrevliga saker hänt på sistone. Maud är snart försvunnen, och tomrummet som uppstod fyllde mina halsmandlar. Ja, de två händelserna är definitivt starkt korrelerade. Satan. Nu blev det blå himmel. Orkar inte med solen idag. Tänk så jobbigt livet kan vara. Ted Gärdestad gjorde förresten förbannat bra musik. Det är för oss, solen går upp. Sånt där gråter jag av.

Äh annars, inget viktigt nytt. Om drygt 7 veckor är jag i Sverige, då kan vi ta det där live. Imorgon kommer Jenny, och annars är det mest elementen studier, sol och Augustiner som utgör mitt liv. Gösta hälsar!

Peak en tidig söndagmorgon

Mitt liv peakar lite just nu. Det är söndag, jag vaknade utan alarm vid 08 efter att hoppat i säng runt 12. Jag är utvilad, ganska glad och det enda som saknas är en DN Söndag. Inte ens det faktum att jag behövde googla "enda som saknas" för att verifiera att det skulle vara "enda" och inte "ända" eller att all min hårt inarbetade solbränna nu tynar bort lyckas dra ner mig i bitterhetsträsket. Skrrämmande.

Vi gör en snabbanalys och listar några faktorer som kan spela in:

• Jenny och Maria har bokat in resor till en vacker gosse (jag) i en vacker stad (München).Då blir vackra gossar glada!
• Jag förfogar över ett lyxcerat. Perfekt accessoar (lol skrev assecoar först, hur pinsamt börjar detta inte bli) på fest.
• Att jag så smått börjar sammanfatta mitt år i Tyskland och insett...hur jävla bra det varit. (Jag hatar mig själv än mer än ni gör när jag håller på med självbelåtenhet)
• Att Angela Merkel vill sänka skatter, och blir sågad av till och med sitt eget parti.

Saker som definitivt inte har med min glädje att göra är...

• Att fotbolls-vm för damer börjar idag. Nej vaddå, ska jag fejka entusiasm?
  
• Att min bästa vän nyss diskfragmenterats.

Ja, där har ni det. Annars handlar mina funderingar mycket om framtiden. Hösttermin i Sverige, vad händer sen? Berlin, München, eller finns det någon annan joker med i leken? Hua, som det ser ut nu talar allt för München, här finns de bästa yrkesmöjligheterna för mig, här finns fint uni, här finns goda vänner och ja, ni vet. Mihiii. Vi får väl se, vi får väl se...

Beeeeeeeeeerlin

Då aktuella inlägg är bristvara kan ni faktiskt alltid slå ihjäl tid i mitt bloggarkiv. Där finns faktiskt fem år av mitt liv arkiverat. Just den långa bloggtiden börjar, från att ha varit trevligt och gjort mig lite stolt, bli till en börda för ju mer jag bloggar, desto mer smärtsamt skulle ett eventuellt avsked vara.

Dock behöver vi inte vara oroliga idag. Eller jo, lite, fast av en annan anledning, nämligen ett fett åskväder som stryker sig genom Münchennatten. Hilfe! Närå, jag är cool nu. Lite av den coolhet Berlin gav mig under tiden där har nu återupplivats efter en helg i den tyska huvudstaden. Det är så olikt München, så mycket andra människor, så mycket bättre kebab, så mycket större...För att vara lite rättvis, München har bättre öl, bättre uni och är vackrare. Men ändå, ni vet att jag tycker Berlin är en coolare stad. Så är det bara. Och, det som kommer nu kommer inte utan lite, ja, stolthet i rösten: Mackan har varit på fetaste techno-klubben, Berghain. Har fått ngn slags utnämning till bästa klubb i världen, eller så. Naja.

Alltså, det var sjukt. Allt ifrån den timmes långa kön, hur vakterna bara släppte in "rätt typ" människor (jag var rätt typ, hur cool är mackan icke?), tavlor med manliga anus, själva lokalen, folket...ja till att jag, schlager-Marcus, sluter ögonen och hamnar i ngn slags techno-trance där inne. Liksom, what?!

Jaa...som avslutning på spektaklet hittade jag lite smält smör, som jag kunde smaska i mig, i min byxficka. Smaskens! Och nu är jag tillbaks i Munich. Inte allt för illa, ska sova nu och då blir allt bra. :D

SVT Text

Tiden rinner iväg. Ytterligare 10 dagar utan update, dock med överflöd av roligt liv. Den tidigare så vilda försommaren har lugnat ned sig, så förutom allt annat jag har för mig oroar jag mig även för att min ack så fina bränna ska försvinna. Pingst firar jag förresten för fullt, det måste man göra i katolska Bayern. Vet dock inte hur man gör, men en vild gissning är att jag ska tänka litegrann på Jesus, Gud eller någon av de där lirarna, vilket jag därför gör.

Naa, så vad har hänt. Hängde med min roomie till hans hemtrakter i norra Bayern, där jag drack mig genom den Frankens öllista (många öl var det, alla goda. Tänk om det fanns en svensk öl som smakade sånär så gott som godtycklig bayerisk), åt fin bratwurst och såg många många såna där äkta små tyska byar. Och ja, hur mycket jag än vill vara storstadskisen number one var det skönt att komma ut på landet lite =)))

Hm. Vi håller där för idag. Puuuuuuuusss =)

Warum kann ich nicht keine Kinder haben und drei geld?

En dag som idag, alltså en fredag, kunde man hittat på kul saker, särskilt eftersom jag är helt ledig fredagar. Men icke, en slags apati på livet lamslog mig fram tills för en timme sedan, då jag fick dricka en öl och äta köttfärs kryddad med av Eric insmugglad tacokrydda.

Under apati-tiden lät jag dock en frisör klippa mig. Kom hem, var missnöjd, gick tillbaks och sa att hörröduru, du får nog allt klippa till mig lite mer, vilket grabben gjorde, och nu är vi alla lyckligare än sex laxar med varsin laxask.

Annars så...ja, efter relativt vilda månader, med resande, besök och annat larv, har dagarna de senaste veckorna gått mot inrutad och ospektakulär vardag. Iiiinget konstigt alls. Ute och promenerade igår, och då insåg jag hur otroligt vackert München faktiskt är. Om jag utifrån skönhet rangordnar de städer som jag varit i kommer München faktiskt tvåa, efter Rom. Alltså, det finns så mycket palats, fina byggnader, parker, vatten..moah. Sen gör ju inramningen att staden blir sådär härligt pretentiös också, men det har vi la redan avhandlat.

Uuuuuhm om några veckor var det 12 månader sedan jag stack iväg till Tyskland. 12 månader har jag varit tysk, ja inte medborgare men kanske invånare eller så. Och om mindre än tre månader är jag åter Linköpingsbo. Hm hm. Vi får väl se hur det blir.

Ja, jag tror vi håller där för idag. Trevlig helg!

Abschalten!

Det är intressant och samtidigt, för trädkramare som jag själv, inspirerande att betrakta det hängivna tyska kärnkraftsmotståndet. Samtidigt som resten av Europa med en axelryckning betraktar Fukushima för att sedan fortsätta planera utbyggnad av kärnkraften, är i princip samtliga riksdagspartier i Tyskland överens om att kärnkraften ska bort, förmodligen inom 10 år. Kommittéer tillsätts, konkreta diskussioner om hur den förnyelsebara energin kan ersätta kärnkraften förs och över hela Tyskland demonstrerar hundratusentals mot kärnkraften.

De klassiska motargumenten, att omställningen kommer kosta enorma summor, kärnkraften kan komma att ersättas med importerad, smutsig kolkraft samt att elpriserna kommer höjas, hörs givetvis men i Tyskland har man kommit långt längre än i Sverige vad gäller att se möjligheterna med förnyelsebar energi. För problemet är inte bristen på alternativ till kärnkraften, utan bristen på politisk vilja. När Sverige nu öppnar upp för byggandet av nya kärnkraftverk, stänger man samtidigt för investeringar i förnyelsebar energi då det i dagsläget inte är lika ekonomiskt gynnsamt som kärnkraften. Frågan vi redan idag måste ställa oss är om kärnkraften är framtidens energikälla, och om det är värt att investera våra pengar där istället för att utveckla och bygga upp ett nät av förnyelsebar energi.

För mig är bara den olösta frågan om slutförvaring och begränsad tillgång på uran fullgoda argument för att satsa på förnyelsebar energi. Addera katastrofer som den i Japan som visar att det alltid kan hända saker, samt olika scenarier (flygkrasch/terrorattentat i kärnkraftverk, översvämningar, jordbävningar, tornados) och det får mig att visa rumpan för kärnkraft. När det finns säkra, absolut miljövänliga alternativ, när det finns absolut realistiska framtidsvisioner...Är det inte tråkigt att dessa inte ska kunna infrias då en marknad som bara tänker på profit ska stå i vägen?

Hej!

Trodde att jag hade bloggat för några dagar sedan, men tiden går snabbt och ska jag få någon slags ordning på blogglivet bör jag skriva några rader. Jag börjar få lite ordning och reda på terminen, kommit igång och ifatt med plugg. Detta trots det strålande vädret som håller i sig, helt otroligt vad München bjuder mig på.

Jag tror inte jag nämnt så mycket om hur glad jag är över Eric Saade, och hur mycket och ofta jag med "Popular" i hörlurarna verkligen dansar fram över Münchens gator. Som den antimänniska jag är gör det inte saken sämre att i princip alla mina tyska vänner innerligt avskyr det svenska bidraget, och hånfullt kommenterar den fåniga texten, hur bögig Saade är eller hur dåligt han sjunger. Tyvärr är utgångsläget inte det bästa, då jag inte behöver säga mer än "är det lite avundsjuka på vår tredjeplats jag hör där kanske?".

Annars så...jag jobbar hårt för att bli arbetslös-brun. Det går ganska bra, tror jag. Vet ni vad? Istället för att hoppa på utsatta grupper i samhället kan väl dricka en kopp kaffe kanske. Just det. Och sjunga =))))

I will be popular!

Na, det kanske är dags att bomma igen och säga hej snart. Denna konstgjorda andning känns bara pinsam, men det kanske är dags att peta ner nedanstående inläggs felstavade rubrik ett steg. Tänk så många potentiella läsare jag förlorade med den pinsamma tabben.

Det är sent för att ha genomgång av Englandsresan, där jag hängde i London med syster samt tuffade runt till Portsmouth, Bath och Reading med Lul. Nästan att det börjar bli för sent för att berätta om att Eric var här, för det var han, tro inget annat. Han fick se lederhosen, åka rulltrappa, dricka en och annan öl samt toktagga under röstningen i ESC. Såhär i efterhand kan jag känna att det var oerhört skönt att inte vara ensam svensk där, för jag får för mig att en mallig person är nog betydligt vidrigare än två. Summa summarum, god start på maj ur trevlighetens synvinkel, vilket ofta implicerar sämre tagg på plugg.

Terminen är tre veckor gammal, och starten är väl sådär. Lägg till gott väder, och jag är orolig för hur och när jag tar tag i det här. Men, gott folk, det ordnar sig. Det som gör mig sömnlös om nätterna är om Måns fixar Allsången samt varför jag aldrig köper fryspizza nuförtiden (= senaste två veckorna).

Ville ju skriva något kul nu, hade en liten historia på lager. Typiskt att den försv...HA, nej nu är den här. I tunnelbanan idag kände jag mig sådär lagom efter-skola-sola-äcklig. Funderade över exakt hur äcklig jag var, då en 50+, aningen mer än salongsberusad herre, kommer fram till mig och frågar lite allmänt om vilka stationer vi åker förbi. Därpå säger han, efter att ha granskat mig lite ; "Du är riktigt snygg . Inte för att jag är bög, nej nej jag gillar kvinnor, men du, det ser bra ut." Och om jag kände mig som skolans babe efter det där. I am already popular!

Vad är Storbrittanien?

Ohmann ohmann. En omotiverad trötthet lamslår mig för tillfället. Funderar lite på om det är mest synd om mig eller Justin Bieber, som tydligen lider av rejäla ryggsmärtor. Att lida av sådant vid den åldern måste vara tungt, därför vinner han mest-synd-om-priset. Men jag kommer komma tillbaks, det kan ni vara säkra på. MOHAHA.

Nåå. Lördag idag alltså, sannolikheten för söndag imorgon är stor och därefter är sannolikheten, vid utfall söndag imorgon, än större för att det dagen efter söndag är måndag. På måndag ska jag göra en häftig förflyttning åt höger på produktivitetsskalan, vilket förvisso inte behöver betyda speciellt mycket då min nuvarande produktivitet går mot noll och en ökning med även en jätteliten produktivitetsenhet skulle därmed innebära en oändlig ökning, procentuellt sett.

Uppenbarligen är jag småtaggad på matte. Veckan har varit finemang, bra så. Nu är det lördag kväll, jag borde gå ut och dansa men nae, har inte jättestor lust. Efter peaken i Berlin har nattclubs-tagget stadigt avtagit. Följer väl pundkursen jmf med SEK, eller något. Apropå pund så åker jag nästa vecka till landet som har just den valutan.

Omg äntligen!

Okey att jag varit halvdålig tidigare, men nästan en månad...ähm, kändes nästan lite pinsamt att logga in här, som att vi hade en halvtaskig dejt, båda var fullt medvetna om det varpå ingen hörde av sig och ingen var missnöjd med utfallet. Och nu, en månad senare, vaknar jag upp, återigen inloggad hos blogger.com. Nu kan man fråga sig hur jag egentligen ska knyta ihop den här historien så att den får en slutpoäng. Jag överlämnar arbetet er, så hoppar jag på väsentligheterna; Mitt liv.

Under tiden jag varit frånvarande har jag haft lov. Man skulle kunna tycka att jamen visst borde han haft tid att skriva då, men tydligen inte. Besök, Scrubs, fantastiskt sommarväder, resa till Balkan och ännu mer fantastiskt sommarväder stod i vägen. Jag kan ju kanske säga något kort om min tripp. Alltså, från början hade jag ju tänkt vara borta 3 veckor och göra typ hela östeuropa, men ambitionerna sänktes lite då det planerats in andra resor i maj. Nåja, 12 dagar var fullt tillräckligt, dels för att jag ju åkte själv och, hör och häpna, nästan började sakna lite social interaktion med annat än fulla kroater, nyfikna servitörer eller medelålders balkanfruar brunstiga på västerländskt lammkött. Dock, oroa er inte. Det var bara de sista två dagarna, de övriga 10 njöt jag till 100% av att komma bort från allt (och (nästan) alla), se nya städer, göra precis vad jag vill och prisa att östeuropa är så billigt så att även jag kan leva som en k

ung.

Zagreb till Split, liten tur till kroatisk ö, sen vidare till Mostar, Sarajevo och Belgrad och för att sedan avsluta där jag började; I Zagreb i solskenet på ett café med en Irish Coffe för 16 kronor. Jag skulle kunna skriva så mycket om allt det där, för det var verkligen en riktigt episk (!!!) resa där jag sett så mycket coolt, ätit gott, mått bra och bara...ja. Njutit av mig själv. Jag bjuder på 4 bilder, alla tagna med rätt slutartid, blixt och allt sånt där. Lul och alla andra fotopajasar kan ju bara kasta iväg sina systemkameror.

Ganska fint att vakna upp på nattåg med denna soluppgång, Adriatiska havet i bakgrunden.

Klurig egopic där jag blickar ut över Split och tänker att detta är bara en av alla de städer jag snart kommer diktera över.

Trots byte från 25 grader och sol ena dagen till 0 grader och snöfall nästa, samt dåligt med sömn på nattåg pga biljett/pass-kontroller i princip varje timme lyckas jag på något imponerande vis alltid se det positiva, vara glad och så förbannat snygg. Måste vara för att jag 2 minuter tidigare firade ljuvligt på bron där Gavrilo Princip sköt den där österrikiske prinsen och därmed startade första världskriget.

I Belgrad demonstrerade jag lite. "It's about piece. We want a change", berättade en serb för mig. Ett nytt Storserbien? Nä, inte vara sån nu.

Den som kan lista 3 vettiga saker jag sa räcker upp en hand

Omg, det är så vackert. Oredigerat, ogenomtittat. Vad sade jag egentligen?

Duff

Den går så snabbt, den där tiden. Förutom att det var skönt att åka till München innan ytterligare snö kom (mina converse skulle nog inte klarat av det) var det för lite tid i Sverige. Jag hann med det jag ville, träffade de jag önskade men när alla är så snälla och glada så vill man gärna äta lite mer av kakan. Förvisso visste jag redan innan att dagarna skulle vara för få, men hur som helst, jag är helnöjd med snabbvisiten hem.

Nu försöker jag hitta motivation för den sista tentan. Några veckors ledighet brukar inte göra att jag går in i ett nytt pluggläge med ny energi, snarare tvärtom. 1 april är tentan, så jag har liksom en vecka på mig att varva upp, en vecka att kötta. Och det är ju dessutom bara en tenta. Relax.

Ja. Homer äter chips på tv, ser ruskigt gott ut. Jag får nöja mig med choklad, men som jag nöjer mig. Ska försöka planera lite inför min lilla europatripp i april. Ingen vet, inte minst jag själv, vart den den bär.

Vem fan har lagt in Rammstein i min spellista?

Jag måste ju bara säga halli hallöschen, live from Sweden. Det ofrånkomliga ämne att behandla berör den lika ofrånkomliga vinsten för Saade. Inte min favorit, men det är väl lite skönt att vi äntligen skickar ett "modernt och tufft" nummer till ESC. Tokvilda och förälskade småflickor och schlagerfjollor är nöjda. Själv placerar jag mig inte in i något av nämnda fack, jag rycker mest på axlarna och tycker det funkar. Inte lika upprörd som Maria, som genast började mala på om korrupta jurygrupper och andra högst sannolika saker som gjorde att Danny inte vann. Söt :D

Ähm ja, då ska vi gå in på det roliga. Det roliga är att jag är i Sverige, och trots fåtaliga plusgrader, snö och frånvaro av sol värmer närheten av mina vänner och familj upp min tillvaro. Lördags melodifestivalen såklaaaart, djupa analyser av låtarna varvades med intressanta diskussioner och slutsatser, exempelvis om att jag ska sluta larva mig med matteformler på armen och istället tatuera in muminpappan. Ähm, "dans" på NH och så var det godnatt.

Lite släktmys igår, för att avsluta med ett pass. Jag måste offentligt hylla Eric, grabben har inte lirat på typ ett år, men efter en näve dumle går han in i pingishagen och drar in loop efter loop. Man blir fan tårögd, det är så vackert att se. Ren talang.

Så, nu ska jag kolla läget med buss 521. Det blir ett kärt återseende :)

Citat

Det är karneval här. Eller vafan, "karneval" är väl mer verklighetsförankrat. Lite småtrevligt, folk utklädda till vad som helst, Oktoberfestvibbar med schlagers och umpa umpa-musik och det shottas friskt mitt på dagen. Fasching, kallas det, och även om jag inte är speciellt involverad själv kan jag väl ta att människor kastar konfetti på mig. De verkar ju ha så trevligt, och vem är jag att förstöra stämningen.

Eftersom jag ofta är snäppet före många vad gäller teknik och sådant, tänkte jag vara så busig att försöka integrera facebookchatten i typ msn. Det ska gå, WOW! Facebookchatten är riktigt lökig, en gång blev jag så arg på den att jag nästan började gråta. Om det inte funkar i msn får jag väl vara ladda ner ICQ, såg en reklam nyss där de promotade att det funkade med facebookchatten. ICQ, hihi.

Har upptäckt en spindel som bor bakom min garderob. Den har byggt värsta nätet under tvbänken. Vet inte riktigt vad jag ska göra, låter det vara och hoppas det löser sig. Ett ignorerat problem är inget problem. Gott försök att vara poetisk. När vi ändå är inne på citat måste jag citera Lul, f.ö bloggens bästa (om kvantitet är kvalitét) kommenterare. Jag tror jag på skämt skrev att han var mansgris, varpå han skriver:
"Jag har programmerat om powerpoint, så när man ska foga in objekt, infogas kvinnor"

Omg. Som jag skrattade. Den är lika hemsk som snygg. Får jag chansen att debattera mot Gudrun Schyman ska jag fan dra den, om det är okey för Lul. Undrar hur vild hon blir. Haha, kommer att tänka på det här klippet. Det är ju bara för mycket humor. Jag stupar. Jag undrar så om Gudrun bara spelar att hon går igång, eller om hon är så lättretad att det är på blodigt allvar när Måns svamlar om problemet att det inte blir lika arbete för tjejer måste sminka sig.

Rubrik

Jag har under några månader varit mäkta frustrerad över fröken/pojken fiolspelare, som bor typ snett nedanför mig. Kombinationen genomborrande ljud och inte superisolerade väggar gör att det hörs ganska duktigt. Men häromdagen, när jag körde lite Bengtzing, kom jag på att mina tonartshöjningar säkert tar sig ner tillbaks till henne. Med vetskapen att jag hämnas, kanske till och med går över gränsen, tar jag fiolspelandet betydligt lugnare. Första gången jag hörde det utbrast jag "trumpetfi**a". Varken moget eller korrekt.

Jag har anpassat mig stabilt till rådande förhållanden. Förhållandena är ledighet, och anpassningen innebär långa nätter och sena frukostar. Man får göra så. Vid uppvaknande vill jag nu ha ungefär en timmes tv-tid från sängen innan jag går upp, så dagen börjar alltid med en stor utmaning: Att inte vakna mellan 10.40 och 12.00, eftersom det då inte går något bra på tv. Idag vaknade jag 11 ,men det ska förbättras tills imorgon.

Nu kanske ni tror att jag inte gör något vettigt om dagarna. Där tror ni fel! Då blotta tanken av att mig inte göra något är så absurd, tänker jag inte säga något mer om den saken. Cha!

Videobloggyyy