Röstragg

Det är krismöte. Bloggen tappar ständigt läsare, nya målgrupper hittar inte hit och generellt börjar bloggens rykte bli lite...unket. Från att haft stadiga, och likväl hisnande, 30 unika läsare per dag har trenden de senaste månaderna varit tämligen nedåtgående. Förmodligen är detta faktum väldigt statistiskt säkerställt.

Så, dags att analysera siffror. Här intill ser ni statistik över senaste årets antal bloggläsare. En naturlig dipp runt julafton, men trenden efter det är nedåtgående för att sedan komma tillbaks på normala nivåer runt februari. Efter det - katastrof. Låt oss då fundera; Vad hände i februari? JO, det var melodifestival. Det var peppning, det var betygsättande men det var framförallt videobloggar med Gösta!

Nå, det finns väl inte mycket att göra. Gösta kommer få mer och mer makt här i bloggen, det kommer videobloggas betydligt mycket mer och jag ska försöka bjuda på annat smaskigt från mitt liv förutom att berätta om hur skönt jag tycker det är att supa ensam.

Ja, jag kommer sälja mycket av min själ för att få tillbaks de tiotals läsare jag tappat, men det kommer det vara värt. Det första steget är en ny video, men vilken video det blir, det är upp till er, kära läsare. Inför förra årets ESC gjorde jag en fantastisk video, där jag sjöng och dansade till Malena Ernmans "La Voix". Allt för att visa min pepp inför ESC. Detta år är jag som bekant inte alls nöjd med mitt lands bidrag, och jag tänker definitivt inte tralla runt i Converse och sjunga för er. Istället låter jag er avgöra vad ni vill se i en liten omröstning.

Ja, det är desperat, men jag tror ni köper detta. Jag utlovar samma inlevelse som förra året, vilken låt som än vinner. Ta chansen att se mig som ni alltid drömt om, VOTE! =)

Och, har ni egna alternativ? Kommentera isf, och om folk hänger på så räknas varje kommentar som en röst. MOHA.

Ni inser förresten att jag spelar högt? Om detta inte blir succé är Makis blogg definitivt död. Det blir pinsamt, jag har blottat mig men ingen bryr sig. Liten och sårbar. Men det ska väl inte behöva hända :)

Omröstning avslutad, vem vann?

Omröstningen avslutad, med ett för mig fördelaktigt utfall. Jag slipper löken, och det är Lul som får sig ett straff. Lul är en sådan som fått för sig att margarin är ohälsosamt, och då jag ju är en genuint god person som alltid vill alla väl kommer Luls straff hjälpa honom att sluta leva under margarinminimum. Lul ska fram till sommaren (11 juni), utan undantag, steka allt som steks i margarin/smör. Ingen vidrig olivolja här, inte. Här kommer Jacobs (Luls, alltså) egna ord om detta:

"När jag under den sena lördagkvällen fick beskedet om mitt nederlag i omröstningen så blev jag både bestört, bedrövad, förvånad och orolig. Orolig för att så många som fem personer till synes helt saknar humor.

Jag skulle kunna skylla förlusten på en rad saker. På att en undersökning med nio svarande inte är särskilt vetenskaplig. På att svarsalternativet 'svinkul' var ett uttryck i överkant, och således skrämde bort många (kanske hundratals) läsare. På att jag av hänsyn till Marcus bristande musikaliska bredd blev tvungen att välja en video som inte kvalar in som en av de roligaste i genren. Jag skulle kunna skylla på mycket, men jag gör inte det. Jag tar istället förlusten som en man, och skyller på Island. Och Grekland. Dumma, dumma Grekland.

En ny smörförpackning är inköpt för förtäring i stekform. Jag tar mitt straff med flaggan i topp."

Vackra ord från en god förlorare. Jag önskar Jacob lycka till, och vill samtidigt sända ett stort, stort tack till ni som röstade på rätt alternativ. Tillsammans kan vi göra världen till en bättre plats att leva på!

Evighet

Wueeeey. På gång till stora, fina Stockholm för att göra en storartad insats för bordtennisen. Hurray! Hänger i första klass (vad annars?) och leker businessman. Hoppas ingen ser blogger-loggan på min skärm. Blogger känns inte sådär superbusiness, liksom. Men jag såå supergillar känslan ändå. Tänk en gång när jag ska bli stor och komma ut i världen. Leva på riktigt, inte innanför universitetets mot vuxenvärlden skyddande väggar.

Nååväl, hur mår jag, frågar ni? Förutom lite intressanta muskelryckningar under ögat är jag glad. Mycket glad! Muskelryckningarna vet jag inte vad de beror på, försökte googla och svaret jag fick från passagen debatt var att "ät en banan". Låter klokt.

Annars så...Fan, nästa vecka, som är halv och där jag dessutom är borta halva halvan pga Berlinresa, och sedan veckan efter det, lite vanlig. Sen tentor. Sen slut! Unbelieeeeeevable. MEN, det kan gärna bli varmt nu också. Då ska jag ligga halvnaken vid Stångån och studera. Dricka en läsk, äta ett chips och bara vara jävligt tillfreds med livet. Apropå chips var jag ute och sprang i lördags, en bedrift jag lär leva på tills början av nästa månad. Dessutom gick det upp för mig att jag faktiskt ätit ett 500-grams Lättapaket på två veckor. Jag blir fascinerad, och det är med stor stolthet i rösten jag berättar detta. Då menar jag såväl löpning som smörätande.

PUSS!

Wuhuu, tävling!

Här har vi ett youtube-klipp. Svinkul, säger någon. Vad är kul, säger en annan. Vad säger DU? Rösta till höger. Det är faktiskt viktigt, så titta, begrunda, fnissa om ni vill och sedan - rösta. För att locka till röstande lovar jag att äta en rå lök som ett äpple, spela in proceduren och lägga upp här OM ni röstar så att det alternativet jag inte föredrar vinner. Förlorar jag delar jag ut ett straff till min motståndare. Kan dock ej avslöja straff samt motståndare nu, då det kan få er att förstå vem som föredrar vad. Såå, kör i vind. Puss!

Walpurgisnacht

Grattis herr Kung och kul med valborg. Skulle hängt lite med familjen, men sjukdom satte stopp och istället för att ragga fest firar jag tillsammans med SVT. Kongliga Teknologkören sjunger för mig, en brasa brinner bakom dem och mitt fönster är på glänt så jag kan känna doften av vår. Ska nog ut på en promenad och titta på fjortisar snart. Nattvandra, någon? Kanske inte, men jag ska iaf promenera i mina superdupersköna, superdupertrasiga, ljusa jeans. Väärsta feta hålet rakt på skinkan och i skrevet, men jag gillar mig själv i dem och då får fanimej samhället acceptera det.

Men ja, våren nalkas ju. Jag njuter enormt av att cykla enbart i hood, och har flera gånger liksom bara satt mig på random bänk som en riktig mupp och bara lapat i mig av solen. Känns inte naturligt att jag njuter samtidigt som folk omkring mig njuter av samma sak. Hrm. En hel del politik i veckan också, eller ja, jag har läst och tänkt mycket.

Annars kantas dagarna av vardag. Wuhu, superkul. För att byta lite spår så använder jag en såndär Idominsalva i ceratformat, som gör läpparna sådär fjortisvita. Det, tillsammans med trashiga jeans och mitt ungdomliga inre (såg inte alls på kvällens Gokväll), gör att jag definitivt känner mig redo för en sväng utomhus. Ulala fulla fjortisar, akta er. I´m hot.

Lägre avgifter, när jag ringer Jens

Ett inlägg till alla er som fortsätter törsta efter inlägg, trots taskig uppdatering och, när det väl uppdateras, rätt ynkligt innehåll. Idag blåste det i Linköping. Surprise. Det är faktiskt lite otroligt, och det börjar gå mig på nerverna. Men sedan tittar jag i min kalender och ser att det faktiskt är ynka 15 skoldagar kvar. Sen är det tenta-p, sedan...Öh, good bye. Nå, ligger här och i sedvanlig ordning avslutar dagen med lite Scrubs-mys. Jordan är faktiskt en helt underbar människa. Hon gestaltar mitt inre, typ.

Annars är det liksom ganska mycket Tyskland i mina tankar. Lägenhet, motivationsbrev, flygbiljetter och bankkonton. Inget annat, så tystnad och sjung med;

Wow,ett nytt blogginlägg...och så var det inte det ;PpPppp;PP

Förundran möter uppgivelse. Kommer nog aldrig förstå vad som rör sig inne i huvudena på de människor som känner att deras liv förgylls av att kasta in snusdosor på en hockerink. En sådan fascination jag ändå känner för fenomenet. Det är människan vi observerar, mina vänner. Människan.

Nå, jag mår ganska bra. Gillar starkt askmolnet - älskar att se hur sårbar västvärlden kan vara, att naturen kan äga oss ganska enkelt om den bara vill. Mer naturkatastrofer till oss, tack. Vi kan behöva lära oss visa lite empati och ödmjukhet. I vårt individualistiska samhälle, där fokus läggs på hur just DU lyckas i karriären, hur DU ska bete dig för att DITT liv ska kännas bra, breder egoismen ut sig på bekostnad av empati, som tillsammans med intelligensen ska vara det som särskiljer människan mot andra djur. Vad gäller intelligens ställer jag mig frågande. Anledning? Hänvisar till första stycket.

Så det så. Livet är bra annars. Gillar ju inte själv att läsa om folk som mår bra, därför väljer jag att inte gå in på detaljer. Men det är till och med så pass att jag gillar de där grupperna på facebook. Ajha, nu ska jag väl sova. Och så gör jag inte det ;PPPpp;PPPpp

Haha! :D

Vilka appar är dina appar

Fredag = hemmafest. Ah, vilken underbar kväll med pannkaka, vin och så en promenad såhär framåt natten. Jag gillar att ta en sväng på stan sådär runt 22-23 när folk är på gång ut till krogen, det får mig att känna att jag har något slags socialt umgänge. Nu fantiserar jag lite om att bli inbjuden till festen på våningen under. Tror den som har festen är den granne jag plingade på hos tidigare idag och påpekade att hans nycklar satt i låset utanpå dörren. Så jävla snäll.

Sådär, fantiserat klart om det sociala. Nu ska vi prata helg, för jag är såå pepp på dessa två dagar. Jag ska bara städa, mysa, småplugga och kanske spela lite stryktips. Kollar vädret för att se om det blir fina vårdagar, men då ska det visst blåsa 14m/s i helgen. Den där blåsten är liksom inte okej längre. Öööh, men det var typ det. Godnatt och trevlig helg!

Canadagooseguy

Igår kom en kanadagås gående mot mig när jag kom cyklandes. Det är min cykelbana, tänkte jag, och körde rakt fram men kanadagåsen insisterade på lite chicken race. Challange accepted, ropade jag, och fast besluten att äga gåsen trampade jag till lite extra. När vi var 4 meter ifrån varandra bangade jag helt plötsligt ut, svängde runt gåsen som tittade på mig med en hånfull blick.

Ägd, javisst, och jag börjar ju givetvis fundera på varför, och i uppförsbacken efter fick jag en liten flashback från min barndom. Jag tror fanimej nämligen att jag har blivit jagad av kanadagäss som barn. Tyvärr har jag ju ingen förälder här som kan bekräfta det, men jag är ganska övertygad om att det faktiskt är sant. Och detta förklarar ju lite av skräcken jag hade för den där kanadagåsen.

Så när jag ska rädda världen från orättvisor, beslagta alla vd-bonusar för att finansiera byggnationer av vattenbrunnar i Afrika, rädda kvinnor från förtryck samt döda konsumtionssamhället, då kommer jag klä ut mig till kanadagås. Inspirerad av Batman allierar jag mig med vad som skrämmer mig mest. Kanadagåsmannen kommer jag kallas, och det finns redan några vassa utkast på hur dräkten ska se ut.

Imorn börjar skolan. Inte superpepp, men det är typ bara 4 veckor av föreläsningar, lektioner och labbar, sedan lite tenta-p. Sen är det hejdå, good bye, auf wiedersehen till Sverige.
Omg.

Så det kan gå

Vittring, men inte mer. Det såg ju så bra, så bra ut. Och så åker vi ner till Växjö och får smisk så det bara smäller om det. Garanterat överskattning - märkte ju själv hur jag fokuserade mer på att resultatet i övriga matcher skulle bli det rätta då det kändes som att vi borde tvåla dit ett redan avsågat Växjö ganska ordentligt. Men tji fick vi.

Jag hade förväntat mig att av ren glädje palla plugga duktigt även såhär på kvällskvisten, men ändrade planer. Nu är jag sur och lite ledsen. Inte ens Pernilla Wahlgren räddar mig, och då är det fan illa. Om vi plottar min glädje som funktion av hur många gånger jag lyssnat på Jag vill om du vågar är såväl första- som andra-derivatan strikt positiv, fram tills nu då. Det börjar bli obehagligt, framförallt när jag är ute och går. Liksom, jag måste ju förnya mig för varje gång jag hör, hitta nya vinklar, kanske dansa ännu lite mer vågat än vad jag gjorde förra gången osv osv. Snart har ni mig mitt på Filbytertorget och kör en hejdundrande show inför en jublande publik.

Jaaaha. What to do, what to do? Antingen softa ner och kanske skvätta i sig lite vin. Ja, det lät så bra så jag går inte vidare med övriga alternativ då de förmodligen kommer vara chanslösa.

Bakis ruffs

Nu hänger jag än en gång på Rahlenfeldts blogg (Krillebooi, men jag använder det lite mer seriösa namnet. Seriösa namn på seriösa bloggare). Idag får jag reda på att han oftast sover med en kudde, gillar hallonsaft samt särskriver bakisruffs. Nu kanske ni tror att jag som vanligt kommer börja lipa över hur samhället skapar dessa fenomen, men icke.

Jag har faktiskt funderat lite de senaste dagarna på varför jag dras till saker som är totalt motsats till vad jag själv är. Liksom, jag skulle aldrig röka, men sexigt är det och sånt jag vill hångla upp. Ja, inte själva cigaretten då, utan den andra...varan. Samma sak med Rahlenfeldt. Själv lipar jag över den globala orättvisan, hejdlös och ohållbar konsumtion samt klimathotet, men samtidigt sitter jag och mysläser när lilla gossen frossar i vodka och har shoppandet som något slags livsmål. Ytterligheten där gör nog att jag pallar vara den duktiga pojke jag är =) Jag får vara lite småbusig, men ändå inte riktigt på riktigt. Tihi.

Jaaamen annars så har det ju varit påsk. Inget speciellt, va? Jag har dock fortfarande träningsvärk efter min enda riktiga match i KM på långfredagen. Förvisso en femsetare, men känns ändå inte riktigt försvarbart, såhär tre dagar efteråt. Men så har jag väl heller aldrig påstått att jag tränat duktigt.

Förresten var jag sugen på att ta avsked av min blogg, jag är inte så pepp och det märks säkert. Men sen tänkte jag på alla fina stunder vi haft, så vi ska nog klara oss ur denna kris. Snart är vi tillbaks, starkare än någonsin! Puss :)

Sill

Kan du förklara vad du vill med mig, det känns som att du aldrig öppnar dig.

Så säger min blogg till mig, och själv sitter jag här lite generad och påkommen. Jag vet inte, är mitt patetiska svar. Och på det andra påståendet kan vi ju säga som så, att jag undviker att öppna mig med respekt för er, kära läsare. Jag bär på så mycket mörker så det blir bara blä.

Men i brist på annat så kan vi öppna dörren på glänt lite. Jag vill bli kär i någon/något. Kärleken till gosedjur och mig själv i all ära, men det känns liksom som att vi behöver en fjärde part i vårt förhållande. Oroa er inte - snart pyser vi till Berlin och sedan München, och där lär jag, precis som tidigare, kunna förtränga min ensamhet och fylla livet med nya, spännande erfarenheter och leva det enkla och lyckliga singellivet ytterligare ett år.

Nu tänker jag inte gå djupare in i mig själv, för då börjar vi snudda vid existentiella, inte sällan dystopiska, funderingar och då denna blogg är känd för att vara en glädjens källa mitt i centrum av det stora, onda cyberspace lämnar vi de tankarna därhän.

Fokus på påsken, tack. Idag ska jag sitta hemma och vänta på små påskbarn, som plingar på och vill ha godis. Godis ska de få. Nej, fan, barnen gör ju inte sånt nuförtiden. Igår sa jag med lycka i rösten till mina pingisbarn att imorn, då får man klä ut sig. Jag möttes av en sällan skådad skepsis. Fan för 2000-talsbarn. De vet knappt vem Mumin eller Björne är, och de går inte påskkärring. Kanske borde ut idag och visa de hur man gör. Ja, så får det bli.

April april, också.

En liten liten macka

Jag tror ni märker ungefär hur pepp jag är på att blogga om mitt liv. Det är liksom inget kul, varken liv eller blogg. Nååja, det är lov så jag ska inte vara alltför nedstämd. Vad jag ska hitta på? Jag ska gå långa promenader, läsa böcker och studera på dagarna, och på kvällen varvar jag ned med ett glas vin framför ett program om katolicism på Kunskapskanalen. ¨

Låter härligt tycker jag. Såg den där debatten mellan Reinis och Mona häromdagen. Kass debatt överlag, men det som gör mig fly förbannad är Reinis arrogans när det hettar till i debatten. Jag blir så äcklad när han, med sin blick som säger "du är så duktig att du försöker trots att du är kvinna, men lyssna nu, det är jag som är man och jag vet hur det ska vara", tittar på Mona och bara...IUH! Arg blir jag. Mona är riktigt strong att hon, trots en helt osannolikt mediaopinion emot sig, pallar med. Vad är folk rädda för? Jag menar, hon säger ju knappast dummare saker än Maud, som också är kvinna, men ändå har Mona hela mediadrevet emot sig. Men just det, Maud är ju inte statsministerkandidat, bara lite vice. Nej, det behövs en man att styra Sverige. Jag ser ingen annan anledning till rädslan för Mona, men jag hejar på dig!

Bläh, vilket uselt inlägg. Men puss.

Irritated

Har längtat efter premiären av Så ska det låta hela dagen, men vad får jag? Ett gäng flicksnärtor som hoppar runt med gitarr, munspel och tamburin och tror att de gör en av sina egna äckligt tråkiga countrydassiga konserter, och dessutom sjunger de måånga minuter med låtar som INGEN kan. Ni ska underhålla mig, förgylla min ensamma fredagkväll med goa klassiker jag kan klappa i takt med och främst av allt; INTE sjunga era egna låtar. Till slut är måttet rågat; EMD sjunger två låtar i rad, "All for love" och "Baby Goodbye". Inför den sistnämnda kom en bebis upp som bild. Marcus tänker "blir det Baby goodbye är det röd knapp som gäller", och så fick det bli.

Nå, så det blir att underhålla sig själv även ikväll då. Kanske ta en utmanande bild egopic. Undra om jag har sån där timer på min mobilkamera? I så fall lär natten bli lång, jag känner mig ganska sexig just idag. Om den inte har timer får jag väl packa istället. Ska till gbg och Penny imorn, lajbans. Bilder utlovas, från vilken av ovan nämnda händelser är dock inte riktigt bestämt.

Förresten, låten i Telenor-reklamen är grym. Jag blir alltid så party. Hoppas ni också partajar lika hårt som jag, Gösta och B-O kommer göra ikväll! Bjuder på lite;

Headlines

"Man ska svettas in våren" är kloka ord jag alltid fått höra. Inte springa runt i vårjacka när det fortfarande är lite vintrigt. Varför lyssnar jag varken på de kloka orden eller på Marias skepsism mot att springa runt i vårjacka i Sthlm? Tji fick jag iaf, så nu är jag sjuk. Jag borde sluta leka cool. Nåja, feberdrömmar är alltid spännande. Denna gång hade Peter Jöback på något sätt blivit min själ. Jag kan inte riktigt förklara mer. Sedan blev jag nedslagen av något coolt gäng i Abiskorondellen efter att jag dissat deras inbjudan att lira biljard med dem.

Jag tror faktiskt jag är lite Androla-ledsen över att Jöback gick så dåligt. Seriöst, allting är ju vackert. Men nu ska jag sluta melodifestivala mig, dags att lägga det bakom mig och se framåt. Mot Tyskland, till exempel. Fan, jag blir alltid så sur på Linköping varje gång jag åker iväg nånstans. Tur då att jag inte åker iväg så ofta =) Men, Berlin i sommar kommer nog bli riktigt grymt, om än lite farligt.

Ericsson Globe

Helgen var bra. Den var mycket bra!

Alltså, wey! Det var faktiskt helt strålande. Fel låt vann, men vad gör det när jag och Maria hade det sjukt kul ändå :) Det är såna här helger, fulla med ungdomlighet, shopping, dansande och små hyss, som att till exempel åka på en utgången t-baneremsa, som jag behöver för att inte helt bryta ner mig själv och bli en totalt nedgången och bitter man. Inne i Globen hamnade vi ovanför ett annat glatt gäng samt en dam som, precis som jag, hejade på Jöback. Med förstnämnda tjoade vi, med sistnämnda deppade jag.

Efter Globen dansade vi :D Ja jösses. Jag har faktiskt fortfarande träningsvärk i mina vader. Sen gick vi hem. Vi bodde grannar med Casino Cosmopol, tur att Maria inte var jättesugen på att gå in där en sväng innan vi skulle natta oss. Det hade blivit en dålig avslutning för mitt kort.

Nu bör jag ta tag i lite sista-minuten-förberedelser inför programmeringstenta. Bluääääh, vill inte. Pussigull!

Finaaaaaaaaal!

Gösta och Björn-Otto har sagt sitt. Det är min tur. Förbered er på analys...

Så här är det; Jag älskar Jöback och hans låt. Allt är så bra, så snyggt, så...svenskt! Precis därför är det kanske bra om han inte vinner, detta snygga, kalla och lite präktiga nummer har vi ju skickat tidigare (Malena, Perrelli). Funkar inte. Fast jag blir ju glad om han vinner :)

Annars förstår jag inte Timoteij och Anna-snacket, men Anna lär väl vara i topp och slåss tillsammans med Salem och Saade. Äh, nu slutar jag snacka och börjar tippa;

1. Darin

2. Saade

3. Salem

4. Peter Jöback

5. Jessica Andersson

6. Anna Bergendahl

7. Timoteij

8. Pernilla

9. Ola

10. Andreas Johnson

Jo, det fick bli Darin. Faktiskt, tror han kan knycka rätt bra med jurypoäng. Tippning kan revideras, men annars: WUHUUUUUUUUUUUUUU!

Och allt det där

I tentaperioder är det ofta nödvändigt att hitta på saker som piffar till livet litegrann. Kvällens happening är att mitt högra pekfinger blivit ersatt med en penna när jag skriver på tangentbordet. En liten utmaning, men jag börjar allt få in snitsen.

Nu när jag förmodligen mist de flesta läsare med att berätta om min föga samhällsutvecklande lek tänkte jag tala om...Äh, jag vet inte. Igår åt jag våfflor. Goott. Mer blir det inte för idag, puss.

Björntjänst

Det är intressant hur olika jag kan reagera på saker och ting. Ena dagen, när jag cyklar omkring och folk omkring mig är fula och ivägen, blir jag galen och skriker pling i örat på dem. Andra dagar är jag supergullig, säger att jamen det är väl ingen fara att du är fullt omedveten om att det händer saker omkring dig. Som idag. Jag susar i sedvanlig god fart nedför en backe. En tant promenerar i högra kanten lite längre fram, men när jag är 3 meter bakom får hon för sig att byta sida. Utan att se sig om, givetvis.

Jag gör rallybromsen på den grusiga asfalten, och tanten tittar skrajset på mig och tillar "Jag ber om ursäkt". "Ingen fara, jag cyklade nog lite väl snabbt också", svarar jag.

MEN VAFAN SÄGER JAG?! Jag har noll ansvar där. Jag borde skrikit "Du hade en jävla tur att jag är en rutinerad cyklist med jedireflexer, annars hade både du och jag varit DÖDA nu.".

Blir så trött på mig själv. Jag har för fan ett ansvar i samhället, och det är att hjälpa dessa ofullkomliga personer att komma tillrätta. Men istället cyklar jag omkring och är snäll, fast egentligen är jag ju dum när de inte inser deras ofullkomlighet.

Bla bla. Första tentan avklarad nu, förhoppningsvis knagglade jag mig genom den. Nu tittar jag på Gokväll. Beppe är fin och den där dansaren David Watson är lite obehagligt glad. Förresten är våren här. Igår öppnade jag fönstret för att kunna höra fågelsången tydligare.

Och i helgen är det Gloooben.

Vill ta dig till en högre dimension

Galet nog går vi nu in i läsårets tredje tentaperiod, och efter den är det bara lite, lite kvar tills jag är 40% civilingenjör. Det är lite obehagligt att allting går så snabbt. Borde jag stanna upp och fnula över vart livet bär mig, och om jag egentligen vill åt det hållet? Jag har ju egentligen aldrig gjort det, utan plockat något som ser bra ut, försökt intala mig att jo, detta är definitivt rätt, för att sedan köra på och inte bry mig. Skönt med enkla vägar.

Det var egentligen inte alls meningen att jag skulle snacka djupa funderingar och sånt där, jag är ledsen. Gottgör med lite Pernilla Wahlgren i slutet. Men jag mår bra, tro inte annat. Tentaperioder bär med sig den fantastiska möjligheten att få vara ensam, ett erbjudande jag inte sällan är snabb att nappa på. Förutom ensamheten gillar jag folks vrede över att snön smälte och sedan kom tillbaks igen, att Peter Jöback gick vidare och Markus Larssons krönika. Jaaa, jag veet. Jag skulle bojkotta AB, men jag försvarar mig med att jag kom in på den via en länk från ett annat stället. Ni lär ju köpa den bortförklaringen. Nåväl, jag älskar Larssons aristokratiska tänk vad gäller melodifestivalen. Jag är på, bara rätt personer är med i juryn. Inte folk som tror att Sofias "Alla" förra året skulle funka i ESC.

Hrmpf.

Vet ni? Om knappt två veckor är det Stockholm och Globen som gäller. Det, mina vänner, kommer bli legen - wait for it - daary.

Ha, jag är så tuff som säger så. På riktigt alltså. Jag blir ännu tuffare när jag lärt mig Pernilla Wahlgren-dansen.