Hm. Mutti tyckte min bärbara var fin, men varnade samtidigt för obehagliga konsekvenser om man har den på magen/nära kulorna för mycket. Lite rädd blev jag. Kanske ska man ha ett barn ngn gång, och då kan det vara bra att ha dem funktionsdugliga. Eller whatever, även om man inte ska ha barn kan det ju vara lattjo att hålla liv i livet, höhö. Som den psykologiskt nedbrutne Maki jag är blir jag iaf givetvis livrädd, och har under hela eftermiddagen gått runt med ett förmodligen inbillat pungont.
Jag lär mig saker. Förra året avskydde jag Måns efter han slagit ut Magnus i deltävlingen, och det tog mig ungefär ett halvår innan jag kunde tycka bra om killen. Men lär dig av dina misstag, säger min mentor, och därmed är jag inte sur på Nordman längre. Det tog en vecka. Inte sagt att jag kommit över lördagen än.
Kan notera att samme mentor även hyllar mig så länge jag och mitt gymkort lever i avhållsamhet från varandra. Så kanske bör man ifrågasätta mentorns filosofi.
Ikväll blir det lalla runt i hemmet mitt och tagga för helgen! Maki´s pepp!
No comments:
Post a Comment