Fan. Imorn är det tillbaks igen. Som vanligt går lov och semester snabbare än snabbast, fast tycker ändå detta lov känts lite längre än vanligt. Kan ju bero på en viss Thailandsresa. Aaah!
Men finns det en milliatom i mig som faktiskt skulle tycka det var lite kul att komma tillbaks till berzan nu då, som det faktiskt kan finnas, om än väldigt sällsynt. Men så är icke fallet. Usch, helt omotiverad.
Hela våren känns så...trist. Inget händer. Fan, jag vill gå i trean, åtminstone ngt o se fram emot. Ett slut liksom, jag ser inget än en jävla lång raksträcka som aldrig tar slut. En myra på en landningsbana.
Och så ska pingishelvetet börja. Okej, inte så illa. Men nej, jag är inte sugen på att spela där heller. Jag är hellre nostalgisk och tänker tillbaks på mina storhets(?)dagar. "Vad mycket priser du har, Marcus" sa min mormor idag. Fick mig att börja tänka. Tjaa, så illa kanske det inte är?
Men nu är det nu och inte då, logiskt nog, och jag ska om 3 veckor spela min första tävling individuellt denna säsong. Fullsatt och riktigt liv på publiken utlovas. Tomater får man inte ta med in i arenan, min order.
Och seriespel imorgon. Plus squash. Och skola. Puh. Vilket liv man har. Hurtbullen nr.1 liksom.
Och som om inte helvetet vore nog så skar rakhyveln mig i läppen nyss. Sitter här med en jävla bommullstuss över läppen. Finns tendenser till en Hitler-look-a-like, som missade färgningen av mustachen rätt grovt.
Där har vi det. Nu ska jag upp och plåga min spegel med ytterligare 3 minuter Magnus Carlson-sång och dans. Harebra, Kaninbra.
2 comments:
Bara det sista "skämtet" fick mig att vilja kasta tomater...:P
jasså? jag som var så nöjd med det... ;-)
Post a Comment