- Frågan är om vi inte borde kunna hitta fingeravtryck på Mp3:n, undrade Rådbjer.
- Jag har redan testat, svarade Didde. Tyvärr har Marcus så flottiga fjollhänder, så vi får inte fram annat än hans avtryck.
- Okej. Men vi måste komma vidare. Vi kan ju inte släppa allt bara för vi har norrmännen, personligen tror jag på bögen från Halmstad, sa Gösta. Varför vet jag inte, bara en magkänsla.
- Då kan vi avskriva bögen från Halmstad. Din magkänsla har aldrig haft ett rätt, Gösta, sa Björn-Otto uppkäftigt. Gösta kliade sig i sin nackpäls, gav Björn-Otto en ondskefull blick, och sedan gick han på toan.
- Vilka har vi kvar då, fortsatte Björn-Otto. Vi kanske ska prata lite med den där Goosie?
- Good idea, sa Didde på sin bästa engelska, och gick sedan och hämtade Gösta på toan.
Hemma hos Goosie öppnade Mamma Goosie. Den trevliga modern visade Gösta och hans kollegor till Goosies rum.
- Öppna, det är Gösta, bankade Gösta på Goosies dörr.
- Oh, va rädd han måste bli, retades Didde.
- Hörni, va snälla mot Gösta nu. Älgar har också känslor, sa Rådbjer försvarande.
Goosie öppnade. De satte sig på hans säng, och frågade lite basic-frågor. Under tiden så gick Björn-Otto runt och kollade in Goosies skivor. Inte en schlager-skiva! Björnen viskade det i Göstas öra, och Gösta kopplade direkt. Goosie kan ju inte vara gärningsmannen.
- Goosie, vet du om det var någon som tyckte extra mycket om Marcus Mp3? undrade Gösta.
- Alltså...Vad jag kan komma ihåg så var en av norrmännen, Erik, väldigt förtjust i Linda Bengtzing. Han brukade sno Marcus Mp3, springa iväg med den och så. Sen så var det en bög från halmstad, han brukade ligga i Marcus säng. Tror han lyssnade på musik han med.
Gösta tackade för samtalet, och i bilen tillbaka till polishuset, då de skulle ha förhör med Marcus, sammanfattade de informationen.
- Det handlar ju om två stycken. Norrmannen och bögen. Jag tror vi har lösningen väldigt nära nu, sa Gösta.
- Verkligen! Nu gäller det att ställa rätt frågor till Marcus. Jag föreslår att jag sköter förhöret, nån som protesterar, undrade Rådbjer.
-JAG, skrek de övriga tre i bilen.
- Blir svårt det här, vi måste komma på så att alla för fråga. Kan inte alla få ställa varsin fråga? undrade Didde. Alla får tänka ut sin bästa fråga, så kommer vi lösa detta!
- Bra! Så gör vi, sa Gösta, och de andra nickade instämmande.
Marcus kom in i rummet och satte sig. Didde fick börja fråga. Eftersom att Mp3-spelaren togs sönder på natten, frågade han vilka som var vakna på natten.
- Jag och Goosie busade ju. Sen Halmstadmupparna, men de låg still. Jag va uppe hos norrmannen Erik en gång, han gav mig en pungspark. Som om han ville försvara något, typ.
Didde verkade nöjd med svaret.
Rådbjers tur.
- Vem var det som du såg röra Mp3:n sist, undrade han.
- På kvällen jagade jag norrmannen, som tagit den. Måste varit han, jag såg ingen annan.
Nu fick Björn-Ottos tur.
- Vad skulle du säga, om jag sa att att bögen tagit sönder din Mp3?
- Nej det tror jag inte. Han var ju så snäll, liksom. Visserligen var han ju en del i min säng, han kanske kunde norpat åt sig Mp3:n.
Björn-Otto antecknade svaret, och sedan var det Göstas tur. Gösta kände att han var ganska säker på sin sak. Det måste ju vara bögen, ansåg han. Bögen hette Jesper, och det namnet var mer likt "schlager" än norrmannens namn, Erik. Gösta litade på sin magkänsla! Denna gången hade han klockrena bevis. Han skulle ställa en sista fråga, som stärkte hans redan säkra magkänsla.
- Om du vore norrman, skulle du då gilla svensk schlager? Gösta var mycket nöjd med frågan. Nu skulle Marcus säga NEJ, och då skulle saken vara klar.
- Svår fråga. Men jag är ju svensk, och jag gillar norsk schlager, såg tex deras final på TV. Så jag tror jag skulle gilla svensk schlager om jag var norsk, eller jag vet att jag skulle det.
Björn-Otto, Didde och Rådbjer såg helnöjda ut, medan Gösta ursäktade sig och gick ut för att hämta lite luft. Här gäller det att vara smart, tänkte Gösta. Jag kan ju inte göra bort mig, jag måste avslöja det här fallet.
När han kom tillbaka, sa de tre andra att de redan kommit fram till att norrmanen var skyldig.
-Precis vad jag tänkte! Vilken tur att jag tänkte det, så ni kunda ta del av min tanke! Annars skulle ni haft svårt att lista ut att det var han! Jag ringer norska polisen direkt, så får de hänta hit den skyldige, sa Gösta stolt.
-Men, började Björn-Otto.
-Inga men, sa Gösta. Det är klockrent. Börja inte tjafsa emot, vi har säkra bevis! Nu åker jag hem, jag är värd en semester efter att ha klarat detta uppdrag. Jag förutsätter att ni tar hand om norrmannen, kräver ersättning osv? Vi hörs om en månad, då min semester är slut. Hej då!
Så har Gösta löst ännu ett uppdrag...
No comments:
Post a Comment