Gösta vaknade av att alarmet pep. "Fan" tänkte han. "Jag har ju semester nu, och ändå glömmer jag alarmet. Typiskt". Han försökte somna om, och just när han var på väg att påbörja den drömsom blivit avbruten, om den högsta tallen i världen ,, ringde Björn-Otto.
"Gösta här", svarade han irriterat.
"Hej, det är Björn-Otto. Sover du?"
"Nej inte alls. Jag käkar lunch klockan 7 på morgonen."
Björn-Otto, som var en ganska dum björn, insåg inte ironin."Tänkte väl. Då får du haka på mig, jag har fått in en anmälan om en trasig Mp3. Det hela är mycket mystiskt, så du måste hjälpa oss. Du hämtar mig om en kvart? Ta med Didde och Rådbjer på vägen. Du vet, jag vill ju inte köra".
Gösta mindes med avsmak den gången då Björn-Otto tog med honom i sin gamla Volvo, och hur de hade kört mer utanför vägen än på. "Det är nog bäst att jag kör", sa Gösta, som redan nu vaknat till liv. Han gillade mysterier, så mycket att han glömt det var semester. "Ses om en kvart".
Gösta hämtade Didde först. Precis när han klivit in i bilen började Rix FM spela Darins "Money for nothing". Gösta skruvade upp volymen på max, med följden att Didde blev grymt sur.
"Fan, jag hatar Darin. Vad är han? En snorunge som inte kan sjunga eller dansa, stort schimpansleende och en tandställning. Just det, den är borta, men ändå". Didde tryckte in en singel, och sjöng med i låtens text: "Vad du är söt, min kära lilla ponny, vad du är snel, min kära lilla hest".
Björn-Otto visade vägen. De skulle till polishuset, där Marcus satt och väntade. Det var hans Mp3 som gått sönder.
"Nå, vad har hänt denna gången då?", frågade Gösta.
- Min Mp3 gick sönder. Helt plötsligt, förra söndagen, då jag skulle använda den, gick den inte igång. Jag provade alla slags batterier, det funkade inte, snyftade Marcus fram.
- När funkade den senast?
- På fredagen. Jag var ju på läger, och den funkade på kvällen.
- Hm. Och du är säker på att du inte tagit sönder den?
- Ja! Jag tar inte sönder något!
- Då måste det varit någon annan...
- Har du någon misstänkt? brummade Björn-Otto.
- Nej...Jag vet inte, jag sov ju med en del andra pojkar. Kanske nån av dom? Tror inte det kan varit någon från nåt annat rum, det var ju bevakat hela kvällarna, man kunde inte smyga ut.
- Vilka bodde i ditt rum då, sa Rådbjer, som innan hade varit väldigt tyst och återhållsam.
- Det var ju jag, Noosie. Sen två från Halmstad, två norrmän och en från Linköping. Just det, två barn från Ljungsbro också, Anton och Johan.
Gösta vände sig mot Björn-Otto.
- Jag vill att du tar fram all information du kan om dessa pojkar. All info kan vara av värde.
- Jag ska se till så du har infon i eftermiddag, svarade den turkose björnen.
- Jag, Didde och Rådbjer åker ut till brottsplatsen och letar efter spår. Vi ses här igen klockan 16. Och då ska du också vara här, Marcus, kommenderade Gösta.
Fortsättningen kommer imorgon...
No comments:
Post a Comment