Del 2: Gösta får ett spår...

Gösta satt försjunken i sina egna älgtankar, när Rådbjer skrek i hans öra:
- Lyssna då, Gosta!
Gösta hummade till. Han kom på sig själv att nästan somnat framför ratten. Han körde mot Ljungsbroskolan, där Marcus sovit natten då Mp3-spelaren gått sönder.
- jaja jag lyssnar, du behöver inte skrika, svarade Gösta, som var märkbart irriterad på den lurvige björnen som satt bredvid.
- Jag och Didde har uteslutit några namn.
- Ja, för asså seriöst Gösta, fortsatte Didde.
Innan Gösta svarade funderade han en tiondels sekund på varför Didde var en sådan fjårtiz.
- Men lixom Didde det är braa, härmade Gösta. Didde förstod inte ironin. Varför är alla mina kollegor så korkade, undrade Gösta tyst för sig själv.
- Förresten Gösta, varför har du nere solskyddet fast det regnar ute? frågade Didde.
Gösta förbannade sig själv för att han alltid är så korkad, hummade något ohörbart till svar och svängde in och parkerade vid Ljungsbroskolan.

-Iallafall, sa Rådbjer. Jag tycker vi kan utesluta de små Ljungsbro-grabbarna. De sov hela natten, och snarkade enligt mina källor.
-Hm. Va har du för källor?
- Jag pratade med Janne Berner, han som är ledare för lägret. Han har grym koll.
- Okej, verkar okej.Sen den här Goosie. Vad jag förstått så verkar han va en snäll och söt pojke. Han gör väl inget dumt?
- Nej, men man kan inte va säker, svarade Didde. Han är ju ändå en Goosie.
- Sant. Vidare, Linköpingskillen. Han brukade visst gå runt och sjunga "Why does it rain", av Darin.
Gösta såg hur Didde ändrade mul-och klövfärg, men inga svordomar denna gång.
- Honom kan vi stryka, lätt. Marcus har inte en Darin-låt på sin Mp3, sa Rådbjer bestämt.
I samma ögonblick ringde Göstas mobil, och kan tog fram den och svarade lika snabbt som en hest säger "körsbärsträd". Kort senare la han tillbaka den i pälsen.
- Björn-Otto vill att vi tittar på videofilmer, som ska finnas i lärarrummet. Hela lägret var tydligen videobevakat, iaf på dagarna, sa Gösta.
- Först måste vi gå genom resten av folket lite snabbt, menade Didde. Halmstad-pojkarna? Den ena kan vi nog stryka, men den som var bög vill jag ha bra koll på. Du vet, dom där, som ja, är lagda åt lite fel håll. Man vet aldrig med dom.
Rådbjer nickade förstående.
- Norrmännen då. Varför skulle de vilja lyssna på svensk musik? De känns inte direkt heta på något sätt. Jag vill peka ut Goosie och Halmstad-bögen som högst misstänkta, sa Rådbjer.
- Håller med, sa Gösta, som nu redan var på väg mot lärarrummet. Han öppnade dörren. Där satt Silvana på en stol.
- Hrm, du var Marcus engelskalärare. Var har du videofilmerna?
- Sorry, We don´t have any videos. Vad fick du det ifrån, älg?
Göstas mobil ringde igen. Till och med Didde och Rådbjer, som stod 5 meter ifrån, kunde höra Björn-Ottos brummande björnskratt ifrån mobilen. Gösta tryckte bort samtalet nästan direkt.
- Typiskt att den där björnen alltid ska larva sig, sa han och gick istället ut på fotbollsplanen. Där stod en fotbollsgrabb.
- Har du sett något mysiskt med en Mp3, frågade Gösta.
- Hm. Vi brukade spela fotboll med lägerpojkarna, sa grabben. Men jag kommer inte ihåg...Eller vänta. Jo, det var några tjejer som gick runt med en Mp3, som inte va deras. Nästan hundra på det, för de bråkade om vem som skulle ha den. Tyckte de sjöng med i någon låt, kan det varit Carola?
Gösta tackade för sig, vände och berättade för sina kollegor.
- Då kan det ha varit från ett annat rum. Marcus sa till mig att Frida, Madde och Carro från tjejrummet var mycket på hans Mp3, sa Rådbjer.
- Kan vi inte gå igenom Marcus sovrum innan vi sticker och förhör Marcus, frågade Didde.
- Bra idé, sa Gösta och Rådbjer i kör.

På rummet hittade de massa spännande saker. Ett kexchokladpapper, ganska mycket damm, en tandborste som Rådbjer stoppade innanför pälsen och lite havre, som Didde glatt käkade upp. Men det viktigaste fyndet var en mobil. Gösta tryckte igång den. De letade efter ledtrådar. Vem kunde den vara? Men det var svårt, för mobilen var på ett annat språk.
- Jättesvårt att hitta ledtrådar då ju, stönade Gösta. Det är typ på norska. Omöjligt!
- Vi kommer aldrig kunna ta reda på vems det är, sa Rådbjer uppgivet.

De tog med sig mobilen tillbaks till polishuset, där Björn-Otto väntade dom. Han skrattade fortfarande, men mellan skrattsalvorna frågade han om de hittat något.
- Nja, lite intressant info, och en mobil. Men den är på norska, så vi kommer aldrig kunna ta reda på vems mobilen är. Norska är ett omöjligt språk, suckade Gösta.
-Men vänta nu, sa Björn-Otto. Om mobilen är på norska, borde det väl vara en norrman som haft mobilen? Och visst bodde det norrmän i Marcus rum?
- Smaaart, sa de tre andra i kör. Didde tittade imponerat på Björn-Otto.
-Hur kan du vara så smart?
-Tja, jag är ju björn.
Björn-Otto tryckte lite. Helt plötsligt började den norska mobilen spela Linda Bengtzing, Jag ljuger så bra.
- Sån här musik har Marcus på sin Mp3 , tänkte Gösta högt...

Olidligt spännande! Upplösningen kommer imorgon kväll...