Auf Wiedersehen!

Lyckad omröstning, ni slåss verkligen om att få visa vad ni tycker. Skitsamma, jag vet ändå att ni älskar mig. Detta är sista inlägget från svensk IP-adress på ett tag. Kvar lämnar jag allt det härliga, vackra och trygga för en värld jag inte alls vet något om. Lämnade bort lägenhetsnycklarna idag, och då kändes det lite skumt. Vafan, varför ger jag mig in på detta? Som tur är kommer jag rätt snart på svaret, och då blir jag glad. Wiiiii, säger jag, och taggar till.

Fast klart som fan jag kommer sakna Liinkan. Allt som är så självklart här, och som jag älskar att ha, försvinner liksom. Att ta en promenad med en kompis, göra vad jag vill i en egen lägenhet och att ha familj och allt sådant i närheten byts mot en osäker tillvaro. Haha, så tungt det låter. Hur som helst blir det bra. Duscha och sova, och imorgon bär det av. TjoOo!

Plats fem: Hejdå

Det närmar sig avfärd, och det betyder att flera saker jag gör är sista gången jag gör på ett bra tag. Trots att jag är en stark pojke är det lite vemodigt med alla farväl. Tidigare i veckan har jag sagt hejdå till släkt, igår var det familjen eftersom de pyser iväg på semester nu, och idag har jag skickat ned våffeljärn samt de tråkigaste gosedjuren i förrådsutrymmet. Vemodigt, som sagt. Vill inte tänka på dagen då Björn-Otto ska ned i förrådet. Kanske tar jag honom som handbagage.

Plats fyra: Varför är jag så bra?

Hittade en pärm med gamla prov och uppsatser från högstadiet/gymnasiet. Det var så bra att jag blev äcklad av mig själv. Eller, jag skulle åtminstone bli det om jag flashade högt och vilt med min klokhet. Därför är jag tyst om det, så jag kan leva i harmoni med mig själv ett tag till.

Plats tre: Stackmoln

Stackmoln är riktigt, riktigt luriga saker. Då och då lägger jag mig på min lilla gräsplätt utanför för att sola, och så kommer ett stackmoln. Det försvinner snart, tänker jag, och ligger kvar, men molnet envisas med att fortsätta täcka solen, trots att det tidigare rusat fram över himlen med en hiskelig fart. Ett stackmolns rörelsemönster saknar helt logik, är omöjligt att förutsäga, så där ligger jag i 20 minuter utan sol och känner att grannarna tittar på mig och skrattar när jag försöker schteka utan sol.

Plats två: Ge mig glitter och glamour, här där verkligheten bor

Alltså, det ger kanske inte bloggen status. Seriöst, lyssna på det. Det där var den unga, fjolliga och töntiga Macke. Nu är det annat, inget larv utan genomtänkta analyser och finurliga reflektioner över livet. Det där ska bytas ut illa kvickt. Här där verkligheten bor? Jösses. Att jag inte har skämts tidigare.

Plats ett (mest ohotade ettan någonsin): Kexet som samlar familjen

Bara det faktum att ett kex ska samla familjen är värd en förstaplats (eller är det egentligen en avspegling av det sjuka västerländska samhället; Behövs ett kex för att vi ska förstå värdet av gemenskap och solidaritet?), men reklamfilmen innehåller så mycket felaktigheter så att Sverker Olofssons soptunna rinner över. De instruerar att jag ska vrida, doppa, slicka? Äta kanske tillslut, men i reklamfilmen sitter äckliga barn och doppar kexet. UTAN ATT HA VRIDIT! Hur fan ska jag som konsument förhålla mig till dessa dubbla budskap?

Sedan är "sången" ful. Och barnen spiller mjölk också, jag blir arg. FAN, jag urartar. Ore, ore oreeeo. Huuuuh.

Låt se om veckans etta även blir er etta. Förra gången blev det...inte så. Hrrm. Puss! :)

Ich bin bald ein Berliner

Borde jag börja någon slags nedräkning? 8 dagar kvar tills jag drar, weeii. Eh, nej. Jag är för cool för sådant, jag åker ju utomlands då och då så detta är knappast något speciellt. Nej, ska jag sluta spela iskall? Fast jag är fan iskall, även om det känns lite weird att säga hejdå till folk och veta att man faktiskt inte kommer ses på en väldans massa månader.

Det ska bli intressant att se hur mitt liv blir där i Berlin. Kommer jag få vänner? Ska även jag, liksom typ alla på kontoret där jag ska jobba, ha vit skjorta? Viftar jag med tyska flaggor och skriker "Deutschland" med tusentals andra berlinare när tyskarna går vidare i fotbollsvm? Och kommer jag vara en helvild berlinare som festar på skumma klubbar ända tills morgonen gryr? Detta är frågor vi ännu inte har svar på. Fullt medveten om att ni kommer bedöma huruvida jag lyckas/misslyckas där nere på kontinenten utefter hur många nya facebookvänner med tyskklingande namn jag får tar jag mig an utmaningen.

Gonatt :)

Se mig, hör mig

Tänkte bara skriva något för att visa att jag finns. Så, då vet ni det. Cha!

Rationellt tänkande

Jag läser en så fantastisk bok. Egentligen kanske inte boken i sig är så fantastisk, det kan vara yttre omständigheter som att jag är glad för att det är lov eller för att innehållet förmedlar exakt det jag behöver höra efter två års hög(er)skolestudier (hrrrm, försökte mig på något fyndigt. Gick sådär, men jag fnissar ändå). "Social Democracy and Rational Choices" heter boken, och med meningar som "Defining rationality as selfishness may make a theory mathematically elegant, but it distances it from reality" sätter den ord på vad jag velat ställa mig upp och skrika högt under alla föreläsningar om spelteori, vinstmaximering och tron på att marknaden löser alla problem.

Så därför, mina vänner, är jag, likt vädret, på strålande humör. Ni kan få tycka att jag är vidrig, det gör jag själv. Det har gått förvånansvärt fort att slå ihjäl den första lovveckan, men jag klagar inte. Fotbolls-VM har bidragit en hel del. Peter Jihde är ju bara dålig och oseriös, och SVT har lite problem med kvinnorna. Nu ska jag inte mansgrisa, tagga ner vänner! Först och främst är jag skeptisk till att ge kvinnliga experter så pass iq-befriade uppgifter som att studera en förbundskapten en hel match, och kunna komma med kommentaren "ja, han satt ned och var lugn, förutom då det blev mål. Då blev han glad". När väl kvinnliga experter är i studion måste de ju få seriösa roller, om inte så urholkas förtroendet för den kvinnliga gruppen vääldigt enkelt eftersom den gängse fördomen är att kvinnor inte kan fotboll. Kan inte Rit-Ola kolla i den kameran istället? Jag tror nog tjejen bredvid kan analysera hon med, bara chansen ges.

Nästa skepsism riktas mot grabbigheten i studion. Mitt intryck är att Rit-Ola har väldigt lätt för att haka på och ta över ett resonemang som den andra experten, Johanna Frändén, påbörjat. Även om det kanske inte är meningen så visar det på halvtaskig respekt för hennes kunskaper, att han känner att han är bra mycket bättre på att förklara det där. Lite skärpning där, Pops och Ola.

Nu har jag fått in både välfärdssamhälle och feminism. Kan ju inte bli bättre, så vi lägger ner där. Puss och gonatt!

Samt min egen

Grynet. Mathias Holmgren. Johan Ulveson. Magnus Carlsson. Lotta Engberg. Magnus Bäcklund. Jovan Radomir. Clas Elfsberg. Magnus Samuelsson. Linda Bengtzing. Martin Stenmarck. Sist men inte minst...Kung Kristian Karlsson.

Det är okej att vara avundsjuk på mig när jag besitter ett sådant imponerande autografkuvert.

Världen finns inte längre, bara clownen mittemot

Jaaha, här sitter jag och har lov. Det var lite skumt att cykla från Liu häromdagen och veta att jag faktiskt inte kommer vara där på bra länge. Hm. Det kommer ju bli lite förändringar liksom, om drygt två veckor sitter jag faktiskt i ett rum i Berlin och...bor? Huuh, det blir nog spännande. Än så länge känner jag mig förvånansvärt lugn, men det är väl den sedvanliga coolheten inom mig som vill visa att den finns.

Då kanske jag har något att blogga om också. Jag besparar er gärna vardaglig och ointressant läsning om plugg och annat skit som jag knappast är ensam om att uppleva. Lite unikt ska det väl vara, annars känns det knappast motiverande att flasha upp det för världen. HEY, jag pluggade hela dagen. Okeey, det finns typ hundratusentals studenter som gör detsamma. Men grattis, jag är nog lite tuffare än alla dem.

Nåja, slut på bitterhet, även om jag har mycket inom mig som, inspirerad efter att sett Betnér uppträda igår, jag gärna vill få ur mig på något sätt. Fast inte nu, och definitivt inte här. Såå, vad ska jag göra på lovet då? Jag ska läsa böcker, var dag ska börja med en härlig stund i sängen med DN som sällskap, jag ska följa VM slaviskt och jag ska cykla till stora skogar där jag kan tänka djupa och smarta tankar. Kanske köpa vingar för pengar också och skriva konstiga blogginlägg med mystiska låttitlar som rubrik. Det är bra...Det är mycket bra!

Videoblogg!

Ja, ingen lär väl iaf fundera över om jag redigerat filmen så jag ser snyggare ut, för vacker kan jag inte påstå jag är. Men visdom fordrar inte skönhet.

Ooooopa!

Mina känslor för mig själv har pendlat idag. Ibland känner jag mig ganska jobbig, jag kan faktiskt ha lov nu och ändå ska jag hålla på och visa för mig själv hur duktig jag är genom att försöka plussa upp betyget på några kurser. Men sen, när jag inser vilken fantastisk teknik jag har när jag ska vispa ägg och socker poröst, då finns inte annat än att älska mig, pluggpretentiönismen till trots.

Nå, jag tycker det är kul så låt mig hålla på. Som om jag skulle ha något annat för mig. Dessutom är lov och ledighet något för svaga människor, vissa måste fixa så att samhällshjulet snurrar. Om ni tycker att jag ska sluta vara så bajsnödig, seriös och nördig så kan jag lugna er med att det är ganska halvhjärtat jag studerar. Härligt där, en gardering. Först är jag glad för att jag ger det ett försök, men om jag failar, jaa, då spelar det ju faktiskt ingen roll. Haha, jag är så underbart bortförklarande till allt som händer.

Det har ju varit sol ett par dagar, och om ni tycker min blogg tappat lite av den ambitiösa satsning, med bilder och dylikt, den hade för några veckor sedan så misströsta ej. Här har ni lite tröstgodis. Ser ni hur läckert brun Mackan blivit? Mer av det där lär ni få se i nästa säsong av Paradise Hotel. Fan, jag tycker mig se en liten valk där till höger. Vad jobbigt, nu lär jag tappa läsare. Fock.

Trala, det var nog allt för mig. Ska nog lägga upp en länk på fejjan igen. Bara för att jag vill ha uppmärksamhet och visa upp min kropp. Puss!

Vad kan passa bättre än att inleda lovet med en emolista?

Nummer fem: Kommentatorerna i ESC

Värdelöst att de var så fruktansvärt subjektiva, var är du Pekka Heino?, men jag blir både arg och tycker synd om de skämten de drar. Kanske inte synd om själva skämten då, utan de som drar dem. Typ, Edward drar det där dåliga, och väldigt gjorda, skämtet, där man läser upp typ två "svåra" utländska namn, för att sedan, inför det sista, säga "och så får vi se om jag uttalar det här rätt...Malin Svensson". Kan inte vara lätt.

Place foour: Gillaknappen

Den är så sjukt enkel att komma åt, och det finns ju inte en bekräftelseruta, "vill du verkligen gilla detta?" (i de flesta fall borde även tillägget "så pass ointressanta inlägg" ingå, men det hör inte till denna emolisteplats). Men icke. Så sitter jag där, och råkar ha gillat att den person i min vänlista det är lägst sannolikhet att jag säger hej till om vi möts, tycker om solen och precis har köpt mjölk. Hrrrm.

Plats drei: Det finns mer av mig än mediabilden visar

Jag känner mig exploaterad. Det finns en människa bakom nummer nio. Jag är mer än Brunkebergsåsen, Barbro och en liten battle med nummer fem. Nu vet jag hur svårt det är för alla idoler att tvätta bort sitt "idol"-epitet. Så, precis som de säger att de har sin egen stil och bla bla, hävdar jag; Jag är mer än "Vem-vet-mest-Marcus".

Plats two: Haribobussen

Sett reklamen? Det kommer en studsande Haribobuss med Haribobjörnen som chaufför och lyser upp en stad där det innan var grått och trist. Jag vet inte om jag ska bli rädd eller om det verkligen är paradiset, den där bussen. Min kluvna inställning gör mig arg. Ge mig ett svar, någon .

Plats ett äääär....: Solglasögon

Finns mycket som upprör. Exempelvis försöker jag seriöst inte vara cool när jag har de på, men jag ser ju på mig själv att det ser ut som jag försöker vara cool, hur mycket jag än försöker att inte försöka se cool ut. Men största problematiken är förmodligen den hur var persons snygghetskurva förändras. Man kan aldrig lita på någon i solglasögon. En utan solglasögon snygg person blir ofta bara en aning snyggare med. En som tidigare var relativt ugly kan faktiskt hoppa upp flera steg till typ knullbar nivå. Sånt där är bara läskigt, och det gör mig oerhört skeptisk.

Interaktion är viktigt för Makis Blogg, så visa vad ni tycker genom att rösta här bredvid; Vad var mest emo denna vecka? ;)
HA!

SATC!

I ett par dagar har jag noterat att många människor ska på något jävla "SATC". Jaha, ännu en fest jag inte är bjuden på, tänker jag. Liite bitter blev jag tillslut, jag är ju en modern människa som lever mitt eget liv genom att snoka i andras, så idag började lacka för mig själv när jag inte förstod vad folk omkring mig har för sig. Vad fan är SATC?

Jag fnulade. Tänkte. Diskuterade och resonerade, men utan framgång. Enda utvägen var att fråga Google, där jag knappade in de fyra versalerna. Poff, den första länken var Sex and the citys officiella hemsida, vilken inte hade en förbannad jävla antydan till förkortningen "SATC" någonstans. Tydligen var SATC så uppenbart vad det var, iaf för Google. Jag kände mig ägd och lite dum. Eller nej, snarare stolt över att mina hjärnceller bär på viktigare kunskap.

En annan kunskap jag heller inte besitter är den att kunna förutspå hur det kommer gå i Eurovision Song Contest. Igår satte jag Israel som min vinnare, inte alls bara för att det är min absoluta favorit. Hm. Nåja, den kom 14. Epic fail, som man så tufft säger. Aaaaber mein Deutschland, hurraay för er. Det var ändå vettigt, och då känns det ändå som en hyfsad chans att kanske gå på den stora finalen. Jag är ju typ i samma land.

Äääh, puss o kram!

Äntligen, Manboy!

Det är ju fredag, då är det fest och jag tänker få er att glömma deppen över Annas sorti igår. Ikväll får ni hänga med hem till mig på ferre, och jag slår även två flugor i en smäll; På köpet får ni den hett efterlängtade Manboy. Jag hoppas inte jag gjorde er 7 som gav Saade er röst besvikna, jag gav allt jag hade. I slutet föll ljudet bort, vad var det jag saade? (haha). Yrade nog om att det är tufft att vara popstjärna.

Nåja, ni kan ju jämföra. Vilken version är bäst?

Om någon undrar. Ja, jag gör det här helt seriöst. Konstigare saker har hänt än att Anders Bagge skulle råka hamna på min blogg, se detta klipp och tänka att denna grabb, det är en oslipad diamant. Han ska bli vår nästa flickidol.

1-10

Jag är helt jävla vansinnig. Över att Sverige inte är med i finalen imorgon? Haha, neej nej, såna där saker är ju bara en lek. Tyvärr föll jag ju in i den härliga svenska subjektiviteten, där Anna är bäst. Allt är snyggast, hon var sååå duktig, låten är fin och bla bla bla. Jag är verkligen inte bitter, för jag gillar seriöst varken artist eller låt, ändå deppade jag ihop när det stod Danmark i sista kuvertet. För man hejar alltid på sitt land, liksom. Förutom när Mattias Nilsson åker in till stående skjutningen i skidskyttestafetten, då vill jag se bommar och hans nervösa ansikte. Stackarn.

Vansinnig var det ja. 1-10 på de två senaste matcherna i Pro Evolution Soccer. Först 1-7 mot Arsenal, 0-3-underläge efter 15 minuter. Tror ni jag var förbannad? Jag blir rädd för hur otroligt galen jag blir, men samtidigt glad. Jag menar, var skulle all denna ilska hamna om jag inte fick ur mig den i min lägenhet framför ett datorspel?

ESC

Jag må varit skeptisk till Anna, men nu när det gäller släpper jag bitterheten över att den lite gråtande Anna ägde skiten ur Pernilla och Jöback. Detta kommer gå bra, det är en snygg låt som absolut ska till final. Hur kul är det att även den teoretiska chansen att få höra "La Suede, douze point" ska vara borta på lördag? Big noo no, jag tror som sagt det går finemang. Heja!

Att göra det man måste, är att göra det man vill

Obladi, oblada. Jag undrar hur jag mycket jag pissar på så kallad riktig musik när jag lyssnar på Scotts version av den. Inte för att jag bryr mig, bara därför jag undrar. Fast det finns nog värre. Jag gillar starkt Bengt-Hennings version av "I was made for loving you", den är snudd på fantastiskt.

Nå, vad har jag för mig då? Järnspikar alltså, det händer ju inte så mycket lajbans. Det är inga onsdagsfester, jag har inte varit på stan och ätit glass eller gjort något annat supercoolt jag bara måste berätta om. För dåligt, utifrån sett åtminstone. Själv tycker jag dagen varit allt annat än ickelajbans, snudd på optimal. Lite studier, när jag tröttnar på det lirar jag pes. Efter lite skrik och uppgivenhet åter till den vackra matematikens värld. Sen ringer en telefonförsäljare, jag får min dagliga dos av socialt utbyte och sen så fnissar jag i smyg åt bambustrumporna han erbjuder. Upp med huvan, lek gangster in på Hemköp, köper lite mjölk och margarin, hem igen och bakar några scones.

Und so weiter, paradiset. Och ESC igår, min favvo måste jag ge er. Det är glatt, snyggt och lite...androgynt? Haha. Vi säger så. Och ja, jag gillar håret, även om det kanske kan vara lite mindre rakt, det ska vara som i studion. Bra, då vet ni. Ha en god natt, beejbsi .

You can call me manboy

Det blev alltså Eric Saade och Manboy som tog hem en faktiskt väldigt övertygande seger i omröstningen. Hmm. Om jag ska vara ärlig ett ofördelaktigt utfall för min del. Kanske även för er. Jag menar, till de gamla klassikerna, Alcazar, Afrodite och Perrelli, har jag trots allt inövade shower att visa upp, medan det enda Saade gör är att gå runt och vara snygg. Då mina styrkor kanske inte ligger just där, utan snarare i områdena tung koreografi och att ta höga toner, är magkänslan skeptisk till hur detta ska bli. Men, ni har klickat. Makis Blogg kör inte över omröstningar likt vår regering kör över folkomröstningar, typ vad gäller kärnkraft, så jag ska göra det bästa av situationen. Inom några dagar kommer ni ha en sexig Marcusboy i skärmen.

För att öva slutposen tog jag nyss en promenad i regnet. Åh, så härligt. Överenergin bara sprutade ur mig likt regnet sprutade ur molnen, haha. Sitta inne hela dagen gör mig lite crazy, så jag var på riktigt showhumör där vid Stångån.

Ooch så är det väl bara att tagga till inför imorgon. The first examination, ulala. Heja mig, heja mig. Och sen är det fanimej ESC. Det kan gå bra för Anna, hon är ju lite crazy med busiga skor till en söt kjol. Inte det där kalla, snygga och stilrena som vi brukar skicka, och som jag ju alltid älskar. Lite mer värme och färg nu, precis som Lena och Carola. De två kom top5, kanske går bra även i år.

We´ll see. Püüüüsss.

Svälj

Har förresten svalt mycket stolthet nu och lagt upp en länk hit på fejjan. Jag ryser och mår dåligt, men enligt mina PR-ansvariga så är msn ett ganska förlegat forum för informationsspridning. Så, välkommen, Marcus, till senare delen av 2000-talets första decennium. Och välkomna hit, alla från fejjan. Puss :D

Plats 5: Gräva sin egen grav

Senaste inläggen har jag lipat över min bloggs förfall. Egentligen lipar jag över min egen apati. Det är väl självklart att det skulle gå som det gick när jag inte lyssnar på vad mina läsare vill ha. Näst efter bilder och uppträdanden från mig är det emo-listan som engagerar mest, den som ni efterfrågar och den som på något sätt ger denna bloggs aningen dystra samhällssyn dess själ. Men lyssnar jag? Nej, jag kapar ryggraden och tror det går att leva vidare. Det funkar inte så. Skärpning!

Plats 4: Ännu ett offer för marknadsekonomin

Ryktet säger att glasspriserna på Bosses nu kommit upp i vidriga nivåer. Jag har inte varit där själv i år, brukar vara alldeles för glad och trevlig stämning där när solen skiner, men jag litar på mina källor. När vi snackar själ så är väl Bosses lite av Linköpings sommarsjäl. Tråkigt att hetsen efter profit kan göra människan så likgiltig inför andra värden än vad som kan mätas i kronor och ören.

Plats 3: Val av kö

Ett ständigt aktuellt ämne, men de senaste dagarna har fått mig att tro att jag har någon slags gåva att ständigt hamna i sega köer, undantaget systembolaget, faktiskt. Där är jag vass, men annars. Till förtvivelse analyserar jag folket i köerna; Ålder ( hur snabba de är med betalning), antal varor, vad för typ av varor (grönsaker tar tid, mjölk går fort), om de ser stressade ut (de vill inte smalltalka med personalen som andra socialt understimulerade varelser kan göra). Till ingen nytta alls. Igår valde jag snyggt rätt, trodde jag. Då hade gubben före valt fel glass, en som inte va på kampanj, och det blev säkert en tia dyrare än han trodde. Det funkade inte, han gick iväg och skulle byta. Vips, så ägde de andra köerna mig. Kul.

Plats 2: Danneboy och Vickan

Förra DN Söndag bestod till 95% av olika vinklingar på hur Vickans bröllop kommer vara. Klänningar, mat, resor och vad Ockelbo tycker. Tack, DN, för att ni förstörde en av min veckas absoluta höjdpunkter.

Och veckans etta är....: Ödmjukhet

Med avsky märker jag att jag börjar bli ödmjuk. Alltså, ödmjuk är jag ju oftast offentligt. Jag är ju alldeles för mån om att vara omtyckt för att säga något kontroversiellt, men jag har på sistone upptäckt att jag försöker vara ödmjuk även i hjärnan. Om jag ser en tjockis (uuuh, busigt icke-PK jag är) med alldeles för tajt tröja tänker jag inte "iiiuuh, ta på dig något större så jag slipper se dina valkar". Eller, det gör jag väl kanske. Men skillnaden är att sedan tänker jag till, och helt allvarligt i min hjärna tänker att "neej, den flickan har säkert haft det jättejobbigt. Hon var säkert värd kakorna som skapade de valkarna". Obehaglig utveckling, den ska stoppas. Dags att fara tillbaks till översittarnas land.

We can dance all night with the bourgeoisie

Go Bayern, bald machen sie ein Tor :D

Försöker tagga min framtida hemstad i CL-finalen. Lita lönlöst, känns tungt men inte omöjligt. Yes, kvällen är alltså vigd åt fotboll. Tidigare lite hockey också, vilken sportkille. Lackar lite lagom på allmänheten. Heelt otroligt hur folk är så enögda, i synnerhet när det kommer till sport. Bengan tog timeoute med 15 sek kvar, Tjeckien kvitterade. Därför är allt Bengans fel, trots att han inför matchen hyllades. Bengan kallas "dum i huvudet, värdelös, ett jävla pucko" eller andra mogna saker. Jag kan bli så uppgiven, tänka att det är så tragiskt att det ska vara så svårt att sätta saker i perspektiv. Sen behöver allt inte alltid vara så jävla rationellt, klart känslorna kan ta överhand. Men att just använda sådana beskrivningar på människor som gör något så pass överkomligt som idrott...? Nooo.

Dagens moralkaka fixad. Annars så, jag hänger alltså framför TV:n. Knock knock på Byggmax door, let me see what you´ve been working on. Jag var ute på en promenad förut. Trots mycket människor, merparten jävligt glada och, i normala fall, alldeles för många kärlekspar, så lyckades jag hålla humöret uppe. Hela dagen har jag känt mig så genuint sexig med min morgonrufsiga Erik Grönwall-lugg, måste varit därför jag var så glad och lycklig där vid Stångån. Sen kom en äcklig och småfet tonårspojke och pratade med mig. Jag tog ur hörlurarna för att höra att han sa något så ointressant som "varför springer min kompis?". Vilket jävla miffo. Där förbrände jag ngn promilles kcal när jag rörde händerna upp och ner mot hörlurarna, tack för det. Verkligen. Den tiondelen kunde jag tänkt många kloka tankar för, men den kommer jag aldrig få tillbaks.

Ääh, ska duscha. Dagens duschsång finner ni nedan. Tragiskt att de aldrig fått vinna, faktiskt.

Summer days

Eeeey. Såg nyss en superhet bild på Rahlenfeldt. Han låg typ naken i en soffa och rökte, fast man såg bara konturerna av honom typ. Seeexy.

Det är fan sommar, gott folk. Idag lekte jag äcklig person som ville visa hur bra jag mår av det goda vädret, och därför satt jag ute och pluggade, kavlade upp byxorna och lapade mot solen. Tröjan behöll jag dock på, till skillnad från många andra. Trots en antydan till kontinuerliga joggingturer känner jag inte att jag är tillräckligt biff. Hm.

Helgen ja, vi får se vad den har i sitt sköte. Storslagna planer är det ont om. Eh, mer finns inte att säga. Herrå och gonatt.