Vi taggar till för val då!

Såg att fru Maud, som svar på Sahlins uttalande om att hon kan söka stöd hos mittenpartierna vid scenariot att Sd blir vågmästare, svarat att hon "aldrig i världen sätter sig i regeringen med en kommunist". Vår kära Olofsson har alltså likt Björklund anammat retoriken att skrämmas med kommunist-Lasse. Jag tycker det är fult och ganska ovärdigt en partiledare att använda sådan retorik. Att Ohly kallade sig kommunist var inte för att han tyckte Stalin gjorde lajbans grejer därborta i öst, utan att vara kommunist är en ideologisk övertygelse som knappast har att göra med diktatur och förtryck. Att Ohly stod upp för begreppets verkliga innebörd länge tycker jag var starkt, men då ordet blivit så förknippat med Stalin, förtryck och massmord var det väl inte konstigt att han tids nog var tvungen att ta tillbaks det.

Därför tycker jag det är barnsligt att Olofsson och Björklund sjunker till sandlådenivå. De är, hoppas jag, båda två fullt medvetna om vad en kommunist egentligen, men argumenterar som att Ohly är 2010-talets Stalin som drömmer våta drömmar om att slå ner den politiska oppositionen med våld. Om inte är det ytterst bekymmersamt (politikerord :D). Om Maud Olofsson jämställer krav på höjda skatter, förbud för privata vårdalternativ och skolvinster, 6 timmars arbetsdag och en betygfri skola med arbetsläger och politisk utrensning likt den i Sovjet, då har vi ett problem.

Om vi ska hårdra allt på detta sätt borde Sahlin peka på Hägglund och säga homofob, Reinfeldt kunde lika gärna vara ansvarig för kapitalismens och storföretagens utnyttjande av barnarbete i tredje världen och Björklund, ja han vill nog tillåta barnaga igen bara för att få lite ordning. Fast nej, det känns inte riktigt snyggt. Tycker Maaaaud vi ska ligga på den nivån?

Klippt

Jag har nog nämnt tidigare att det står prostituerade lite här och var hyfsat nära min gata. Ibland fnular jag lite på hur den branschen fungerar. Igår tror jag jag gick förbi gatan med de, ja, de lägst rankade hororna, helt enkelt. Så de såg ut. En gick och åt chips, inte för att det är något slags brott som hora men särskilt sexigt är det inte...

...säger han som en gång kommit med cheeseburgare i munnen och ytterligare en i handen till första daten. Nåja, nu kanske ni inte alls undrar varför jag gick förbi en sådan skum gata, men jag berättar ändå. Jag skulle till frisören, än en gång. Första gången kom ju rakapparaten fram, andra gången bestämde jag mig för att vara mer försiktig och därför blev inte så mycket klippt då. Och denna gången så...eh, ja, myyycket hår försvann. Framförallt i nacken, det övriga funkar men det här med nackar. Där åkte allt bort. Jag kunde blivit bitter och lipa, men är det inte. Jag har gått igenom det där förut, det brukar lösa sig. Så därför är jag bara glad. Rutin.

Har förresten träffat en här som pluggat ett halvår på Liu. Världen är liten. Annars hävdade gräs-sökande östberlinare att svenskar är knarksugna. Är vi sådana? Du kan vara, inte jag. Annars börjar detta bli en väldig vardagslunk här. Måndag till torsdag är generellt inte jättespännande, och känslan inför det är lite sådär. Ena sidan säger att jag borde hänga med ovan nämnda östberlinare och ha kul, kanske inte gräs för mig men ändå vara lite crazy. Den andra säger att jag mår ganska bra med jobb, laga mat, ta en promenad, mysa med dator och sedan sova. Galen kan du vara på helgen. Och så får det bli, även ikväll.

Mys!

Långhelg

Aaalso, jag mår lite illa av mig själv just nu. Denna söndag har bara varit vidrigt inproduktiv. Lång och kanske välbehövlig sömn, och sedan...öh, ja? Jag har stapplat ut till köket och ordnat kaffe, pulvermos och en väldigt fin fabriksproducerad hamburgare. Sen har jag tittat på Scrubs samt försökt lära mig lite Lejonkungs-låtar på tyska. Druckit jätteäcklig budget-cola också. Var håller du hus, Euroshopper? Fast till de tyska lågprismärkenas försvar bör sägas att deras pulvermos är himmelskt gott. Där måste tyskarna vara typ världsledande.

Arbetsdag imorgon, jippiijaja.
Eh, nej. Jag blir mer och mer otaggad på arbete, men jag tänker att det är bra då det bör betyda att jag har det trevligt under ledighet. Tog ledigt i fredags (betalt? Javisst, myycket bra) och har levt loppan i dryga 3 dagar. Eller ja, att räkna med idag som att leva loppan kanske är att ta i.

Igår åkte jag förresten Europas snabbaste hiss. Den var...snabb. 24 våningar på dryga 10 sekunder eller så, typ crazy. Åh, jag älskar att jag är så utförlig i mina beskrivningar om vad jag egentligen gör här. Alltså, det börjar bli kallt också. Det är lite dumt, för när jag åkte där mitt i värmeböljan tänkte jag ju att jag är på väg till sydligare breddgrader, där behövs på sin höjd en tunn vårjacka för att hålla sig varm. Så jag har liksom med mig ~6 t-shirts, två lite tjockare tröjor och en vårjacka. Och så flertalet skjortor. Med det ska jag stå mig fram till jul, typ. Eller så köper jag ny jacka, det är ju inget omöjligt problem. Ändå, lite tokeri.

Bad romance

Har en såndär kväll fylld med känslor. Gråter för lite allt möjligt, och ibland helt oprovocerat. Det blir inte bättre av att jag tittar på König der Löwen, Lejonkungen på tyska. Samtidigt är det mysigt att gråta, det är nog bra att lyfta på locket och släppa ut lite saker så att man återigen kan fokusera på att tränga bort ensamhet och annat skit.

Annars är jag lite frustrerad på mig själv. När jag går till jobbet på morgonen älskar jag känslan av viktighet jag ändå tycker jag utstrålar där på t-banan. Det är supermysigt att säga "Morgen" till receptionisten för hela byggnaden, en fru som sitter vid ett skrivbord i ett 15*35metersrum, som med 6 meter högt i tak förutom fru och skrivbord är tomt. Men, jag är lika förälskad att i att komma hem och snajda om till Trashmacke ,som har Converse och visar kalsongerna. Det är härligt med lite olika stilar. Det var en härlig förvåning som några kollegor visade när de med lite avsmak pratade om de östliga delarna i Berlin, alla knarkare och alternativa människor, och jag inflikade att jag tyckte det var hellajbans, och att jag gärna hängde där på klubbar eller barer.

En annan sak jag tyckte var hellajban var en sandhög som någon hade format till en dinosaurie och skrivit en lapp med typ "Ich bin Roland, der deutsche Dinosaur". Det var så kul att jag stannade upp och fnissade helcreeepy för mig själv. Jag fick en liten deja vú där, då jag hade mött en precis sådan typ som fnissade för sig själv tidigare under dagen.

Idag om en månad sitter jag förresten i München och skrålar. Eller sitter, om jag inte vill mista mitt mandat att vara en riktig student bör jag skråla runt på Oktoberfest. Det är ju fest! Festar gör jag även nu, och peakar med nötcreme och baguette. Goder natter.

Canelloni Macaroni

Heeeeeej, mår ni bra eller? (Försöker skapa någon slags tvåvägs-kommunikation, så ni läser vidare. Det är bra att inleda med en fråga, lärde jag mig i svenska B eller så). Nej, jag bryr mig faktiskt inte jättemycket. Vad gör då jag? Hm, jag surar lite över att min dosa till internetbanken gått sönder. Lägligt, då närmsta Swedbank förmodligen inte ligger runt hörnet. Nej, så putt är jag inte. Egentligen glad - ni vet ju att jag gillar att ringa telefonbanken för personlig service, och det fick jag ju göra. Inte ens att det var 15 minuters väntetid på ett utlandssamtal störde mig - jag skulle ju få prata med en människa!

Så illa är det inte, jag är en väldigt social gosse här nere i Berlin.
(Åååh, måste ha en Döner)
Sorry, min mage tog över tangentbordet. Alltså, i fredags såg jag till exempel Inception. Dåligt exempel på att socialisera, men jag hade ju alltså vänner med mig. Känner mig lite hipp nu då det är en relativt ny film som jag faktiskt har sett på bio. Inte som med typ Casino Royale, som jag såg på tv3 en fredagkväll fyra år efter premiären. Apropå socialisera, det är lite svårare att gå runt med musik i öronen här för det händer relativt ofta att okända människor börjar prata med mig. Eller prata, det kan vara annat. Häromdagen pekade en man på mig med ett paraply och gav mig en porrig blick, en indisk kock tittade på mig, rörde läpparna (antar han pratade) och skrattade högt och en tredje person pratade med mig om hur stor skillnad det är på vanliga tåg och korttåg. Allt inom en kvart. Anar ni att jag var rädd då?

Svar: Ja. Vidare tänkte jag skriva om det tyska språket. Uuuuh. Visste ni att man får skriva tre likadana bokstäver efter varandra? Ser helmysko ut. Nu måste jag komma på ett förslag...Typ, platttång. Snyggt. En annan sak, jag går ju igång på kommatecken. Tyskan är så grym på kommatering, det grammatikorgasm-varning. Så vackert! Borde ge er ett exempel, men orkar inte leta upp. Nu - Dööööööööööner.

Fåglar och konst

Jag vet att denna video slår det mesta. Storyn är alltså denna: På mitt jobb översocialiserar vi inte. Jobba är silver, jobba på pauser är guld. Därför är det inte särskilt vanligt att man går till ett matrum eller går ut och äter, utan här äts det framför datorn. Svensk och ineffektiv som jag är känner jag ett visst behov av miljöbyte när jag tar lunch, men det är jag ensam om så därför får sitta ensam när jag går ut och äter min matlåda. Den första dagen fick jag idén om att visst fan, jag kan ju bli kompis med alla gråsparvar, de kan komma varje lunch och hänga med mig så att jag inte ser så mobbad ut. Då gav jag några brödsmulor till fåglarna, och vad händer? Jo, fågelfäna flyger iväg och kommer inte tillbaks. Fail.

Nå, så när hela gänget piper omkring mig efter mat kan de drömma så fucking sött om något som stillar hungern i deras små magar. Jag är nämligen inte en sådan som glömmer, och den psykiska smärta de orsakade mig kommer jag alltid få leva med. Därför - inga brödsmulor, ever.

Ja, om vi ska gå vidare. Jag har låtsats vara intresserad av kultur idag. Efter jobbet tog jag mig till "Museuminsel", en ö i centrum med massor museer. Torsdagkvällar är inträdet gratis, och därför tänkte jag att jag kan väl testa något. Historiska konstmuseet, det låter som en Marcus-grej, så dit gick jag. Med armarna i kors, ibland ena handen kliandes i skäggstubben (!) eller lite grubblandes ha handen under hakan gick jag runt. Allt kändes lite lagom stelt och bajsnödigt tills denna bild kom;

Den heter typ "Efter regnet". Jag såg Lejonkungen, jag såg Simba ryta bort allt det ondskefulla, och efter att regnet sköljt iväg det som återstod av ondskan frodas allt igen. Där blev jag lite rörd. Sen gick jag hem :)

Och här sitter jag - en Berliner Kindl i ena handen, Ahlgrens Bilar i andra (tack Lul!) och så ser jag Östros äga sönder alla små lall-borgare i den ekonomiska debatten i SVT. Vi avslutar där, äckligt på topp. Sharå!

Men vi dansar inte Bad Romance bakom dörren

http://www.zdf.de/ZDFmediathek/beitrag/video/1120714/Privatbahnen-Streit-um-Einheitstarif

1.22 in i klippet, ta dörren i bakgrunden till höger och sväng höger. Där ser ni mig slita framför datorn. Mitt jobb, alltså. Coolt, jag vet.

Det är redan tisdag kväll. Helgen var en såndär helg som bara försvann. Fick besök av Lul och vi hittade på trevligheter. Allmänt schtek på zoo och beach-barer varvades med försök till att jubla fram Djurgaaaarden när de spelade ishockey mot Eisbären Berlin. Fantastisk stämning i arenan, men tyvärr hoppades väl 7 175 av publikens 7 200 att Eisbären skulle vinna. Vi gjorde vårt bästa för att jubla fram vårt svenska lag, meeeen det räckte inte.

Hela vägen till München tog jag mig dock förra veckan. Spanade in rum att bo i, och nu är det klappat och klart. Riiktigt skönt att ha det fixat, även om det känns lagom sjukt att jag är på väg iväg härifrån redan. Jag börjar faktiskt bli orolig på riktigt för att jag kommer sakna Berlin alldeles för mycket. Det är ganska mycket buhu, men bäst att strunta i det denna månad och bara vara glad över att jag har lite tid kvar.

Har varit ensam ett tag, vilket ju varit great. Har försökt lära mig lite Gaga-dans och insett hur mycket jag saknat att slita för att lära mig en koreografi. Sen är jag ganska (bara ganska) medveten om att det inte alls var okej att lära sig Alcastar-dansen som 16-åring, men förmodligen ännu mindre att lägga 2 timmar en kväll på Bad Romance som 21-åring. Det känns inte som det är på de meriterna jag ska bygga en karriär där jag får många mail, har slips och känner mig viktig.

Partystämning vid videobloggande

En liten update

Så var vi här igen, samma visa var sjunde dag. Tjo och fadderittan vad roligt med helg! Denna helg ska bli skön, har jag tänkt. Jag försov mig imorse, men alltid blir jag förvånad över hur snabbt allting egentligen kan gå, bara jag vill. 7.44 säger jag hej till livet, 8.25 på jobbet (först, tyskar jobbar sent istället. Weird) kastar jag mig över inköpsprocesser. Jo, förutom att gå runt och känna mig viktig samt pungsvettas (frodas fint vad stillasittande i jeans) gör jag lite olika grejor. En grej är att checka läget hur företagets svenska divisions inköpsprocess går till, för att den tyska funkar inte lika bra. Sen utvecklar bla jag ett "key performance index"-system för företaget, samt ett forum på internet för alla verkstäder i Tyskland.

Otroligt att jag inte delgivit er denna information tidigare. En morgon i veckan när jag gick till t-banan kom jag på hur jävla mycket jag nog saknar Gomorron Sverige. Väder-Åsa, liksom. Det är inte lika kul med tysk effektivitet, där de drar genom 4 dagars väder under minuten. Annars är jag oftast rädd vid min t-bana. Det går alltid många och feta duvor där. Duvor kan knappt flyga, och när det blåser har de inte en aning om vad de gör, de flaxar bara. Så när jag kommer där, mot en flock och alla flyger (snarare blåser) iväg är jag alltid fullt övertygad om att jag kommer få en i magen. Än så länge har jag sluppit.

Ännu har jag inte fått borrelia. För er som undrar. Nu ska jag röra runt i mina pooooommes. Tjo!

Wir spielen Cowboy und Indianer

Jag måste byta inställning till att blogga. Från att skriva till mig själv som en rolig grej, till att faktiskt skriva till er. Må inte dåligt, men tidigare har mitt syfte knappast varit att berätta om mitt liv utan snarare underhålla mig själv. Den bästa bloggen är min egen, och när jag läser bloggar läser jag min egen två år bakåt i tiden.

Men som sagt, nu ska ni få mitt fokus. Mycket tjat om att jag ska bli bättre på att skriva, så jag lämnar det och hoppar direkt på vad som händer. Idag drog jag bort en fästing från mitt lår. Förmodligen gjorde jag alla fel man kan, så snart har jag en dödlig sjukdom. Inte bra. Fästingen kom från skogen, där jag var på avskedsfest. Avsked tog vi av Lars, som är bror till han jag hyr rummet av. Han har varit snäll mot mig. Avsked tog jag även av Jenny igår, som var här och besökte mig. Det var så trevligt, hon fick också gå på fest. Annars gjorde vi så mycket spännande. Träffade en person som fixade Rubriks Kub på 13 sekunder, vi drack en liten cocktail, var på ölfestival och...

NÄÄ, fan vad jag tycker att jag själv är ointressant. Kanske är det lättare när man vet vad man skriver, jag tänker att "nu ska jag skriva att jag varit på ölfestival", sen skriver jag det men när jag skriver det har jag redan hört det och då blir det tråkigt. Fan, jag behöver terapi eller så. Släpp loss, Marcus. Skriv. Cocktails är gott, lite bögigt men väldigt parant. Då menar jag alltså drinken, och inte den andra...personen. Fick en påfågel i gårdagens cocktail, fantastiskt.

Borde berätta något kul, men jag vet inte. Jag är inte i rätt stämning. Ska klia mig på myggbett ny, tjalala och hälsa rixfm-festivalen från mig.

Fredagsfest

Jag är ännu inte riktigt euro-anpassad. Blev tidigare idag oerhört frustrerad över att jag inte kunde ta ut 900 Euro i automaten. MEN JAG HAR JU FÖR FAN 2000 SVENSKA FINA KRONOR PÅ MITT KONTO, informerade jag via vågor med hemlig frekvens den opålitliga tyska automaten. Automaten informerade då tillbaks att euron, trots diverse kriser, faktiskt ligger en bra bit över växelkurs 2,1 SEK.

Nu är jag lugn igen, inte ens ett Lidl-besök gjorde mig galen. Igår hade jag en lugn kväll för mig själv, blev en favorit i repris då jag satt vid Bundestag, drack öl och skrev ner mina tankar om världen. Jag älskar det verkligen, det är lugnande och mysigt. När det blev lite för mörkt för att skriva traskade jag vidare. Råkade hitta Tysklands 19 grundlagar (den första här intill, ännu en gång visar jag varför proffskameror är överflödiga), så det var nästa fredagsnöje. Fortsatte den icke så ungdomliga fredagskvällen med att vid Checkpoint Charlie läsa varenda informationstavla som var där.

Ni ser, det är ganska bra. Återstår att se vad resten av helgen har att erbjuda, men en sak vet jag faktiskt redan nu. Jag har varit här en månad nu. Det är en tredjedel av min tid här, det har gått läskigt snabbt och jag bara vet att jag kommer känna att Berlin inte är ett avslutat kapitel. Berlin är för stort, för bra, för snällt och för coolt för att tre månader ska räcka.

En trallitrall

Förra inlägget var det ettusenetthundraelfte. Att jag inte firade. Neej, jag firar så mycket annat. Jag är så social här, jag undrar hur länge jag håller ut. Jag var rädd för att sitta på mitt rum och...sitta. Även om jag gör det i skrivande stund så gör jag det förvånansvärt lite. Jag får tacka min hyresvärds bror mycket för det, han är för snäll mot mig. Men alltså, ja. Jag umgås. Låter lika obehagligt som det är.

Jag har ännu inte lagat mat (inte ens jag räknar det som laga mat när jag skickar in en djupfryst pizza i ugnen). I söndags var jag lite pissed off på att det inte fanns öl tillgängligt, eller jo, men då till det vidrigt höga priset 1,2 euro för en 50cl Becks. Snabbt det går att sluta vara glad över den typ 200%-ökningen av tid tillgänglig för inköp av alkohol jag har varit med om. Det är ju fantastiskt, slippa bära med sig öl till festen då det går att köpa i butiken 200 meter bort, liksom. Förvisso kall, meeeeeeeen, det är ju alkohooool, heeeye.

Men...

Baksidan är...ja, det finns flera baksidor. Jag har en gubbe som alltid när jag kommer från jobbet som sitter utanför en affär med en whirre, en öl och otäckt alkoholtom blick. Likadant, varje dag. Och han är knappast unik, så är folk. Folk tigger, spelar musik i tunnelbanetåget, försöker sälja typ "De hemlösas tidning" eller plockar tomflaskor. Samma sak där; Överallt. Tror det är uppåt 20 % arbetslöshet i Berlin, och klyftorna är så tydliga. Nu fick jag in lite för mycket, även om liberal alkohol- och drogpolitik bidrar är det väl inte enda problemet.

Slutpoäng, jag ska inte bli för långtråkig: Jag blundar för klyftorna, och det gör mig ledsen även om jag vet att jag inte kan gå runt och tycka synd om allt, för i så fall blir det synd om mitt eget liv. Äh, fan, jag kände att jag hade potential att skriva ett vackert, socialistiskt inlägg här. Och så blir det bara crap. Kanske har att göra med att jag bor i ett hem där det på ytterdörren är en bild på Lenin, Stalin och Marx överstrukna med röd färg.

Avslut med något som är...Ja, vad är det? Humor, otäckt?

Fickparkering

Igår spelade jag tyska sällskapsspel. Ungefär som svenska, fast på ett annat språk. Så exotiskt är landet jag åkt till. Blandning av Pictionary och Alias, typ, och då alla ord inte sitter körde jag på taktiken att chansa på svenska när jag trodde jag visste något. "Predikan" funkade bra, i princip samma sak. Lite senare kom jag på vad någon målade; Fickparkering, såklart. Ofta jag kan det på tyska, så jag slänger ur mig chansningen "Fickparkering".
Skratt från tyskar.
Fick = knull, på tyska. Yeeeah :)

Visste jag ju, men i stridens hetta tänkte jag inte på det.

Nåååväl, det är lördag idag och det är nästan lite kyligt. 20 grader, burriburr, men det är nog bra. Vad vill ni veta? Om jag har hemlängtan? Svar: Nej, fast det hade jag i...torsdags. Jag skulle till biblioteket, jag är hungrig på böcker, men sen glömde jag bort var bibblan låg så jag köpte två öl, satte mig på en gräsplätt (man får göra så i Tyskland utan att bli betraktad som sunkig. Försöker jag intala mig åtminstone), lyssnade på Gyllene Tider och tänkte på Sverige och allt jag har där som jag inte har här. Buuuhu, men det är över nu (lol) och jag är glad i Tyskland igen.

Ja, så får det bli. En tur till bibblan, gå till Zara och hitta en fin och billig tröja. Förvisso måste den inte vara billig då jag fått min första lön i valutan euro, men ändå.

Chaa!

Fan, cha chaaa kanske inte är upptaget av någon i Tyskland. Ska undersöka saken. Kanske kan jag bli en tysk Krillebooi.

Das rote Pferd

Ni kan ju typ ana hur mycket jag älskar att tyskarna älskar att höra och dansa inövad koreografi till sån här musik på fester. Lite annat än det fantastiska "du du du du du du du du duum, du du du du du du du du duum" - dunkandet.

Dass ist soo geil

Heeeeeeeej.

Här är jag igen. Ganska ofräsch, men på ett sexigt sätt. Det är fortfarande så varmt, så varmt här men det är väl skönt. Alltså, det är helg och vad hittar en liten macka på då? Jo, igår hängde jag med brorsan till han jag hyr rummet av, på typ...chill och fest. Häng, kanske är rätt ord. Man hänger och gör lite olika saker. Jag fick alltså hänga med han och hans polare. De var kanske egentligen för coola för mig, men jag hade kul, så det så. Det första jag gjorde var att plocka upp en kapsyl jag tappade på marken. Konstiga blickar från coola killar.

Nej, jag predikar inte så mycket håll rent i naturen här, inte än iaf. Faktum är att jag glatt slänger ifrån mig ölflaskor, men det är väl för jag vet att den inom 15 minuter (inga undantag) kommer vara beslagtagen av någon av alla pantflaskletare. Aja, i parken spelade vi typ amerikansk fotboll, fast en soft variant. Haha, jag känner mig så cool. Sen blev det mörkt, och då drog vi till ett undergroundparty där, enligt säkra källor, minst 85% hade rökt på. Dessutom var det fyrverkerier i luften, trodde jag. Egentligen var det coola blixtar som då och då lyste upp natthimlen. Nahw.

Sen kom vi till en bar. Där fick jag välja en låt, så grattis Eric Saade, jag har nu hjälpt dig en bit på vägen mot en internationell karriär.

Så jag får lite kompisar iaf, det är bra. Det är förresten mycket bra att råka säga "Ich habe am Sonntag Geburtstag", för då säger alla yeeeeah, ska du fira?, och jag bara na, vet inte, och då säger folk jooo, häng med oss tralalal. Kanske inte tralalal, det är inte så tyskt.

Idag ska jag shoppelishoppa litegrann. KaDeWe ligger 10 minuters promenad härifrån, ska försöka hitta något fint där. Men först: Smulpaj och grädde.

Videoblogg

Inte för att jag säger något vettigt eller för att jag håller mobilen still men...

Bundestag + anteckning + varelse

Jag är fortfarande för dålig på att uppdatera. Ni ska veta att jag har skrapat ihop nog till flertalet emolistor, men jag kan inte hjälpa att jag hellre gör andra saker med datorn än att berätta om mitt liv. Förlåt, men bilder kan jag.

Jaha, nu är ni allt nyfikna på hur det där hänger ihop. Byggnaden är Bundestag, typ rätt mäktig. Mina 3.2 pixlar gör den kanske inte riktig rättvisa, men det är mycket kärlek i bilden. Utanför finns det en stooor gräsplätt, där jag satte mig utrustad med tre öl, en potatissallad, en baguette, papper och penna. Där satt jag, med Bundestag, fotbollspelande tyska pojkar och fotograferande turister i bakgrunden, och åt och skrev tills det blev typ natt.
Vad jag skrev är början på en bestseller. Ni lär nog inte se vad det står, därför väljer jag att publicera en av sidorna.

Sedan gick jag och natt-turistade. Jag älskar stor stad på natten med så mycket folk överallt, Trädgårdsföreningen är betydligt otäckare än de ställen jag varit på. Ännu, bör tilläggas.

Det var den kvällen. Fantastisk, ska ni veta. Sedan blev det varmt och helg. Blurk. Inget turistande denna helg heller, men väl bad, fotboll och så liite fest. Ha. Maki har vänner, åtminstone tillfälligt. Nu kanske ni tror att de vänner jag här syftar på förklarar den sista bilden, men där gick ni bet. Den sista bilden föreställer nämligen en godisorm från Lidl. Fantastiskt motbjudande utseende, men smaken är liksom baken: God.
Nää, haha.

Klippte mig idag också. Har nog aldrig varit så rädd.

Betalade det obehagligt låga priset 9 Euro och undrade vart detta skulle ta vägen. Det första som händer efter att jag bestämt sagt att han inte ska ta så mycket är att han drar fram rakapparaten och drar på sidan. Jag säger "wou wou wou", han "Das ist guuut" och till slut blev det väl gut för att kostat 9 Euro.

Jaa, det var den updaten. Jag ska videoblogga snart, har jag tänkt. Det kan ni se fram emot!

Auf gehts Deutschland, schiess ein Tor!

Jag har så vansinnigt lätt för att anpassa mig. Blott en vecka i Tyskland och min vardag är redan inrutad. Saker som i Linköping var otänkbara gör jag nu på ren rutin; Dricker mjölk till frukost, handlar på Lidl, småsnackar med de där på stan som värvar folk till hjälporganisationer och, av respekt för min lägenhetskompis, är jag inte så ungkarlsdassig jag under min tid som ensamboende ofta var.

Idag var en bra dag på jobbet. Jag börjar komma in i det nu, och dagens mailskörd var inte fy skam. Efter att ha legat på 2-4 om dagen kom jag idag upp i 9. Jo ni, det är sant. Att en person kan vara så viktig. Jag har också ätit en bratwurst idag, och älskar att de lägger korven i en minibaguette (min webbläsare förstår inte ordet minibaguette och vill ha det till "ministerutskott". Yepp). Mycket bättre och matigare (ugh, nu låter jag som Lul) än de där korvbröden vi i Sverige envisas med. Eller vi och vi. Ni, kanske? Höhö.

Annars var det naturligtvis lite sorgligt med gårdagen. Var och kollade fotbollen i Fredrichschain, en typ väldigt alternativ och cool stadsdel av Berlin. Apropå alternativ, jag älskar att så många har tatueringar och piercings här, snyggt. Men vi var ju inne på fotboll, och ja. Det var tråååkigt, men så är livet och jag har inte hunnit bli sååå tysk än så det smärtade inte i mitt hjärta. Fast i förra stycket menade jag att jag typ var tysk. Hrrm.

Whatevah, jag mår bra och ni mår säkert bra. Jag bryr mig, tänk på det om ni har det tufft. Pusselipuss.

4-0

Det var lagom go stämning i Berlin efter vinsten igår. Killen jag bor med frågade om jag ville med och kolla på fotbollen på någon pub och sen på en födelsedagsfest. Mycket annat hade jag ju inte för mig, så jag stalkade. Jag kände mig ganska tysk när jag levde mig in tillsammans med övrigt folk på puben. Schööööööön, sa man när någon tysk gjorde något bra. Som sagt, enkel seger och tyskarna verkar typ redan tro att de är i final. Hm.

Nåja, sen var det fest. Jag vill tro att jag var sådär lagom öppen, glad och pratsam som jag vill vara. Folk var iaf snälla och pratglada mot mig, så det var fan kul. Känner mig cool nu när jag varit på fest med enbart okända människor, skulle aldrig, aldrig, aldrig falla mig in i hemma i Lkpg. Men här är nya Mackan, inte rädd för att testa nya saker. Tyskarna är jävligt lättsamma, och det är så härligt att alla tycker något om allt. Inte direkt så man undviker diskutera politik i sällskap där man kanske inte känner alla, utan det är pang på, så här tycker jag!

Och tjofaderej, lite bilder. Den pimpade björnen var det första jag såg när jag kommit till u-

bahnestationen där jag bor. Jösses. Det går också lite horor här, lite läskigt men de är ganska snälla. Annars är området bra, hororna kanske gör att det ser skumt men det ska vara väldigt lugnt och ofarligt här.

Bra. God kebab finns också, mmmm. Jag har faktiskt inte lagat mat själv ännu, lär förmodligen inte hända så ofta eftersom det är så billigt att köpa ute. 3 Euro för en dagens, 2,2 euro för en Döner Kebab.

Och där har ni ett fernsehturm. Vet inte varför jag visar, hade väl inget bättre för mig. Idag blir det sola lite, även om det är alldeles för varmt för det. Pussisar!

Här är jag!

Jag är ledsen att jag inte uppdaterat er om vad som händer. Tråkigt för er att ni missat den resfeber och det tvivel jag kände på Kastrup, hur jag på min promenad hem från liten shoppingtur gick förbi lagom coola saker som Fernsehturm och Brandenburger Tor, eller vad det första jag såg var när jag kom till "min" u-bahnstation. Jag lever i nuet, därför inga utvecklingar av det förflutna.

Okej, lite då. Men vi börjar med nuet. Jag dricker öl från Lidl och äter gummibjörnar. Det känns tyskt. Har kommit in i mitt rum, känns bara bra. Killen jag bor med är så snäll, så snäll. Det är ett ganska nice läge, tror väl att det inte tar mer än 20 minuter att gå till ovan nämnda sevärdheter. Så jag är sådär vedervärdigt nöjd. Första arbetsdagen idag också. Uppklädd och fin det var jag, svarta chinos, finfin skjorta och glansiga skor, med två lökar samt ett streck på magen accessoarer. Det är liksom varmt här, över 30 grader, och jag överskattade mina förmågor att hålla tillbaks svettningarna. Jag skulle kunna fylla en månad av blogginlägg med historier om hur jag tänkte, vad jag gjorde och hur jag mådde under den där resan där lökarna uppenbarade sig. Jag avstår, avslutar med att jag till slut lökade av det mesta. Slutsats: Ljus skjorta --> Alltid linne under.

Sen är det inget spännande. Introduktion och tråkigheter. Mer spännande är att jag ska klara av min första helg här i Berlin. Inget jobb att gå till, tid att göra saker. Jag tänker turista, och det ska jag göra själv. MEN, jag vill ju partaja, men utan vänner är det lite läskigt. Tror jag blev bjuden på fest, men jag är inte säker. Annars får jag gå ut själv, så inte okej men jag är väl inte så okej.

Det var väl den första uppdateringen. Jag har faktiskt tagit lite bilder, men det orkar jag icke lägga in nu. Inte heller skriva något om det förflutna, som utlovades tidigare. Godnatt, älskade vänner!