LiU-noja

Auch. Nur einer kleinen Woche vor der Schule anfangen. Pft, en alldeles för svår mening för mig att skriva med en tyska där adjektivböjningar och substantivens artiklar legat och gömt sig drygt ett år. Men ja, tyskan är väl knappast det som gör mig mest nervös. Haha är ju helt sjukt, jag kommer gå runt och vara fnittrig, rädd och allt möjligt under veckan. Jag har iaf köpt nya skor nu, tror inte riktigt det duger med mina lagom slitna (hålen under skorna uppskattas uppta åtminstone 1/3 av sulan), så blev ett par nya. Samma märke, samma vita, samma fågel. Dock lite guldigare.

Vad är jag då rädd för? Jaa, tex, tänk om alla är typ 22 och jättemogna. Så kommer lilla Maki där. Ja, eller så kan ju alla va värsta smarta. Hey, så blir jag plötsligt den där lite dummare grabben med kepsen på sned som sitter längst bak på föreläsningarna. Men det är ju klädfrågan som tar upp 80% av nervositeten. Vad ska jag ha på mig första dagen? Det är ju så viktigt! Vilka signaler vill jag skicka ut? Redan där sätter man ribban, det är på kläder och stil man kollar in vilka som är ngt för en själv. Kalla mig gärna ytlig, men kom inte och säg emot att det som spelar in jävligt mycket med vilka man umgås med från början. Tänk om jag väljer fel kläder, hamnar med fel folk?
Ska man köra lite coolt ledigt, sneakers och en snygg t-shirt. Eller snackar vi verkligen I-linjen här med snyggskor, skjorta och sofistikerat rakt igenom. Inget häng här inte.

Fan, jag kommer gå under i min egen nojighet. Vad finns det inte att oroa sig för? Dålig hårdag? Att det regnar och blåser? Finne på näsan? Att spolknappen går sönder så man inte kan göra nummer 2, och därför kommer bajsnödig? Säger ju det, allt kan hända, inte bara i rymden.

Så. Sett klart allsången nu med, kanske läggdags :) Gud, Helen Sjöholm sjunger verkligen så man blir lipig. Nattz!