Tårta och moralkaka

Idag gjorde Maki en omtalad och bejublad comeback i gymmet. Efter fyra veckors frånvaro masade jag mig dit. Eller nä. Jag tog bilen, och hjälpte samtidigt växthuseffekten att bli ännu starkare så vi kan dränka ännu fler människor. Faktum är att jag inte bara ger en hjälpande hand, utan båda två. Har tvingats byta min lilla Mazda som drar 0,8 milen mot den stora Stadsjeepen som drar typ det dubbla. Brrruuuuum låter det nu om Maki. Anledningen är den att mor och far inte vill att lilla jag ska åka runt i den lika lilla bilen på vintern. Samt att den lilla lilla bilen inte tycker om det salt som strös ut på vägarna.

Jeepen har automat. Lite knas första gången. Men nu är de grymt coolt. Framförallt när man står i kö och det är lite uppförsbacke. Med manuell har man ju alltid varit lite nervo. Kommer jag rulla på bilen bakom?! Men nu kan man chilla 110% och bara släppa bromsen, sätta plattan i botten och le samtidigt som man drar iväg utan bekymmer. Maki glad!

Eftersom det var fem timmars uppsats idag åt jag en del kakor samt mazariner för att klara att skriva. Efteråt fick alla NV/sammare som hjälpt till på öppet hus tårta av allas vår kära mentor Hasse. Thänx :) Aja, som om det inte skulle vara nog på svullet fick jag ännu en kaka på bussen. En moralkaka. Helt plötsligt griper busschauffören mikrofonen och börjar en lång utläggning om ungdomar som har skitiga skor på sätena, och hur synd det är om folk som vill sitta där men skitar ner sina kläder. "Gör ni så hemma kanske? Det är dags att ni börjar uppföra er som folk". Vilken kille. Jag kände mig lite träffad. Min bussmoral var tidigare på topp eftersom jag alltid använder bälte. Men härmed lovar jag att aldrig sätta min fot på ett säte igen. Då måste Sankte Per släppa in mig i himlaporten.

As you see finns ett sött litet bildspel där nu. Klicka om ni vill se större eller få det i en mer behaglig fart. Och skratta helst inte så högt att det hörs hem till mig när ni ser mina poser ;)
Imorn är det bortamatch. Torsdag är det bortamatch.
Palla.