Sitter med mitt vid första anblicken omöjliga tal. Lika omöjligt var det andra, tredje och fjärde anblicken. Kanske fick jag någon liten vision sedan, men den försvann kvickt. Herregud, jag satt ju för fan hela kvällen i går med texthäftet och försökte, försökte komma på något att snacka om. Var tvungen att lämna in ett PM idag, därför jag var tvungen att sitta uppe. Men, sådär framåt halv 2, efter att jag runt 12 grät en skvätt med anledning av min oförmåga att komma på ämne, fick jag en briljant idé. Jag såg en bild och en text och hittade med ens ett sammanhang. Fyndigt. Dock var jag väldigt trött, så den sak jag kommit på och skrivit om på natten framstod inte riktigt lika klockren då jag vaknade och funderade över vad jag hade skrivit.
Jaja, jag var ju tvungen att hålla mig till det ämnet, och nu när det är klart och jag tränat på det så känns det fanimej rätt bra. Dock dunkade jag huvudet i soffan och skrek lite i eftermiddags då jag blev rädd för mig själv när jag tänkte så djupa saker som andra dimensioner för att förstå varandra och blajs blajs. Men jag bonkade nog bort de där djupa =)
Annars har Maki varit en populär gosse i brevlådan denna vecka. Kan tänka mig att minst 50% av alla brev som kommit till Rökingestigen 12 varit avsedda för mig. Älskad! <3 Fick visst en slags retroaktiv lön idag från tidningsutdelningen också, ingen summa man kan donera och frälsa världen med direkt men ändå!
Öööh...just det, bussen var det. Fan, bussarna hade en tagg i höften på mig idag. Först missade jag 12.00 bussen med 10 sek typ, döööh 35 min till nästa. När jag väl var på den bussen och skulle gå av, ja, då fastnar remmen på min väska på något sätt i under sätet framför så den sitter fast. Jag drar och sliter men den lossnar inte, bussen åker vidare. Kommer av på nästa hållplats. Gångväg säkert hundra meter längre. Vilka i-landsproblem alltså.
Jag äter pepparkaksdeg. Mor undrar hur min mage kommer må imorgon. Jag tror inte magen kommer märka så stor skillnad, den brukar leva sitt eget liv =)
Gonatt!
1 comment:
hahah din mor hade rätt...
Post a Comment